Ann, jag och Emmy steker i solen
Internet fungerar igen, förkylningen är borta, solen är tillbaka och lockouten är lagad. Så just nu kan det nästan inte bli bättre. I helgen är det dags för ännu ett race, en C1:a som är bitvis stenig och innehåller ganska branta uppförskörningar. Eftersom jag haft problem prylarna, hoppas jag verkligen på att allt ska hålla ihop den här gången.
På 3-dagars etapploppet lossnade bland annat en av mina två veckor gamla pedaler från sin axel och var omöjlig att laga. Mirakulöst nog fick jag låna en pedal av en av mekanikerna i Milka-Trek teamet och kunde fullfölja racet. Utöver detta hade det blivit något fel på min lockout till dämparen och den hade fastnat i låst läge, inte så skönt när man ska ge sig ut på steniga, skumpiga utförslöpor. Man kan lugnt påstå att inte var någon vidare smidig stil jag hade utför, inte för att den är då där jättesmidig annars, men i alla fall bättre än med helt låst gaffel. Jag slutade på en 17:e plats på etapploppet, tack vare en ok körning från min sida i det avslutande XC-loppet och en 13:e plats där.
I går var vi ute på en riktig långtur, det blev ca 6 timmar och 10 minuter i fint väder. Kändes gott i benen med ett riktigt klätterpass, men vi var nog alla bra trötta när vi var hemma. I morgon hoppas jag på att kunna köra söndagens tävlingsbana, åtminstone ett varv, har bara kunnat köra halva banan, eftersom jag var hemma och vilade upp mig från min lilla förkylning när de andra körde de andra delarna av banan. Svårt att sia om helgen, hoppas hinna vila upp mig från 6 timmarspasset och jag vet också att det tillkommit en del starka namn på damsidan, däribland supersnabba, supperlätta Elisabeth Osl . Det blir hårt, men skoj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar