Så var CX-cupen avklarad! Själv körde jag ju "bara" 8 deltävlingar och fick därmed inget med slutsegern att göra. Tanken i höstas var att köra några enstaka för skojs skull och för att få variation. Det blev dock annorlunda, när jag väl börjat kunde jag inte sluta eftersom det var så fantastiskt roligt! Resultaten för min del blev 1-2-1-1-1-1-1-3, samt en 2:e plats på SM.
Jag gillar cykelcross för att det är enkelt att tävla det, eftersom det är kort tävlingstid och man klarar sig utan att ha med sig någon som langar dricka mm. Banorna är korta och kan läggas på centrala platser. Cyklarna är förhållandevis billiga och sist och kanske viktigast, det är riktigt tufft med full gas från start till mål, ingen vila alls. Det blir sällan tråkigt, eftersom det hela tiden händer nåt, kurvor, hinder, trappor, lera och ibland snö.
På sista deltävlingen i Lund möttes vi av en isglaserad cykelcrossbana. Efter ett fint jobb med från arrangörerna CK Lunedi och en del andras sida, lyckades de göra den fullt åkbar! sida fick jag nog min bästa start någonsin i en CX-tävling, trots att det var platt och asfalt lyckades jag få en betryggande ledning redan på första varvet, vilken jag tänkte hålla. Planerna grusades dock när jag märkte att jag hade punktering på bakhjulet. Sprang en lång sträcka och blev omåkt av de flesta. Inga reservhjul hade jag heller, men som tur var tänkte Markus snabbt och tog av bakhjulet på sin cykel så vi kunde byta. Problemet var att hans fälg var bredare så vi kunde inte koppla på bromsen, så jag körde resten av varven med bara frambroms. Det fungerade sådär, fick springa en del partier jag annars skulle cyklat utan problem, men är i alla fall glad att jag kunde ta mig i mål på en tredje plats. Vann gjorde Anna Persson, från Åstorp, som körde sin första CX-tävling någonsin dagen innan. Hoppas att vinsten ger henne blodad tand och motivation att köra fler CX-tävlingar. Det behövs fler som tävlar, särskilt i damklassen.
En annan rolig grej var att min mor och far för första gången fick se en CX-tävling och se mig tävla i CX. Banan i Lund visade sig vara perfekt för en oinvigd CX-åskådare, eftersom man kunde se cyklisterna runt vallen och nere på planen utan att flytta sig. De tyckte det såg roligt ut, kanske det finns en H70 och D70-klass i Sverige snart?
Gör om gör rätt! Försökte slänga upp cykeln på ryggen som proffsen. Vt inte hur jag tänkte, men det blev fel, cykeln hamnade nästan upp-å ned. Tack Jahn Ekman för att du fångade detta på bild!
Det som slår en är dock hur många av de som tävlar som mestadels cyklar MTB. I superklassen känns det lite mer jämnställt, men i dam och herr -prestigeklasserna? Karin och Lisa vågade testa och gjorde det utmärkt, men det finns ju massor av dam och herrcyklister på landsvägssidan som skulle kunna vara med, åtminstone i några lopp. Förbundskaptenen i MTB ger ju en rejäl känga i detta ämne. Min egen helt ovetenskapliga teori är att det finns en mentalitet bland idrottare och sportutövare i Sverige att man inte kan ställa upp i något utan att "satsa" på det. Vi måste ha alla prylar och vi måste ha perfekt teknik och helst ha chans att vinna, annars kan vi inte vara med. Det gäller givetvis inte alla, men en hel del. Detta beror i sin tur på en rädsla för att misslyckas och vad "andra ska tycka" om man kör dåligt. Jag har själv tänkt så många gånger i andra sammanhang, och gör det fortfarande ibland. Nu menar jag inte att alla elitcyklister i Sverige måste tävla i cykelcross, annars är de dåliga, men med tanke på det antal elitcyklister vi har på mtb och landsväg, borde både dam- och herrelitklasserna kunna vara dubbelt så stora deltagarmässigt. Det hade varit roligare både för publik och tävlande! Testa att gå utanför komfortzonen, ta det inte så jäkla allvarligt hela tiden, gör det bara för att det är kul, eller istället för att köra det där dötråkiga intervallpasset innomhus på testcykel. Det enda som kan hända är att du får lite bättre kondition och kurvteknik innan den "riktiga" säsongen drar igång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar