Bantest och internetfritt i Tjeckien.

Framme i Tjeckien igår kväll

. Vi bor i ett fint hus nån timme från tävlingen i Tábor, det enda som saknas är Internet. Testat banan idag. Det var lite snö och fruset och en hel del ganska djupa spår av lera, som inte är så bra att fastna i, vilket gör att det är bra att kolla in spåren i kurvorna ordentligt innan. Idag när vi körde var det ca 1 plusgrad och man märkte att det blev mjukare och mjukare efter varje varv. Detta är positivt för min del som kör efter juniorerna och föredrar hal lera med mjuka spår istället för hårdfruset. Jag tyckte det gick bättre och bättre efter varje varv idag, med lite mjukare underlag efter hand som sagt och så tog jag ut ganska mycket luft ur däcken. Kör med mina Rhinos och ca 1,3 -1,4. Banan är snabbkörd, särskilt första delen, men ändå ganska kuperad, jag saknar några riktigt kluriga partier utför och kanske lite mer köttiga avsnitt, vilket hade gynnat mig. Men vi gillar ju alla olika och man kan ju inte alltid få sina favoritförhålllanden.  Filmade ett varv med GoPro:n, men kan tyvärr inte ladda upp det då jag kör sparsamt på mobilsurfspaketet jag köpt.

Imorgon startar vi kl 14 och juniorerna kl 11. Hoppas kropp och knopp är pigg och glad, mitt eget resultat är inget jag kan sia om men jag tippar podiet för damer: Nash, Lechner och FernandPivot, ordning vet jag dock ej (och nej det hade varit töntigt att ta med sig själv i dessa sammanhang) . Det hade varit skoj att få tre ess inom på XC på CX- podiet tycker jag.    

Positiva klockan!

Min nya klocka är så söt. Den tycker allt jag gör är fantastiskt och att all träning jag gör är hård. Tänk att ha en sån positiv fläkt på armen. Jag tror inte ens den kan säga något som "-Nej Åsa, idag var du inget vidare bra på att ta i faktiskt, du förbättrade ingenting, kunde lika gärna legat på soffan". Soliga menar ju att man alltid ska hitta nåt att vara nöjd med i tex tävling, tävlande eller annat man presterar eller skapar, men jag håller inte riktigt med. För mig är det onöjdheten som tar mig framåt. 

Fast ok, jag var nöjd med gårdagens monark 4:or. 5,1w/kg var rekord. Men det kan väl bli bättre?  

Nu drar jag till Prag, mellanlandning i Helsingfors. Ska bli spännande att se i vilket skick VM-banan i Tabor är. Alla Belgiska medier talar om snöns vara eller inte vara. Det blir var det blir och är inget vi kan göra åt. Det enda vi vet är att det kommer att bli hårt.     

Jag och GlufsGlufs

Hemma och vänder.

Neuhauscoklad. Ätes med andakt! 20 st kostar 200 spänn...

Tillbaka i Götet igår. Flyger till Prag på torsdag. Två dagar hemma att fixa lite smågrejer på ena cykeln, tvätta och packa om. Det bästa hade väl varit att åka direkt från Holland till Tabor, men då förbundet endast betalade biljetten Sverige-Tjeckien blev det det billigaste alternativet.

Det blir några extra vilodagar den här veckan, men jag vill inte lägga av mig helt, så jag har lagt upp en plan som ser ut så här:
Måndag: vila, Tisdag: Lätt jogg, Onsdag: Cykling med 30 sek. spurter (inne eller ute beroende på väder) Torsdag: vila Fredag: bantest och några hårda varv, Lördag: race!

Jag hoppas att det bli bra och att benen ska vara utvilade men ändå snabba. Det ser ut att bli flera minusgrader på lördag i Tabor, så ler-race kan vi nog glömma om det inte blir ett drastiskt väderomslag. Jag hoppas i så fall att det ska vara knöligt, men inte isigt underlag och gärna lite snö, även om jag inte är särskilt van att tävla på snö. Vi pratade lite om det på världscupen i helgen och några av mina medtävlare menade att snö och kyla väl gynnade oss svenskar, då vi ju var vana vid dessa förhållanden. Jag försökte förklara att så inte var fallet, eftersom vi i Sverige snarare undviker att tävla på snö och lägger ner cyclocross-säsongen i mitten av november för att i högsta grad undvika snötävlande. De tittade förundrat på mig. I Belgien är snö inget hinder, även om det kanske inte gillas mest av de underlag som kan förekomma. Är det cyclocrosssäsong så är det, då får man anpassa sig efter det väder som råder, är deras syn på saken.

Efter VM har jag planerat att köra två tävlingar till, en i Holland och en i Belgien, hade gärna kört hela februari, men det fungerar tyvärr inte ekonomiskt. Det är så mycket man vill!

Har i alla fall fixat ny pulsmätare så att jag kan ha koll på tiden innan och under tävlingarna. Har aldrig kört med GPS innan så det blir spännande.

Konstiga saker när man tävlar.

Foto: Luc Van Der Meiren

Den här tävlingshelgen var ju inte riktigt som jag tänkt mig. Lördagens tävling i Rucphen innehöll mekaniskt strul av den ovanliga sorten. Fick en halv-ok start men tog mig upp bra i fältet. Upp för en liten slänt var det dock någon som körde in i min cykel bakifrån så hårt att jag knäckte till sadeln så den pekade uppåt, Fick hoppa av ock springa, och märkte då att även bakhjulet höll på att lossna. Stannade och satte rätt det + drog åt det och blev så klart omåkt av ett gäng cyklister. När man hamnar längre bak i fältet är det ganska stor skillnad att köra, dels för att folk kör långsammare så klart, men även sämre och faktiskt ofta mer osportsligt. Typ tränger en på sätt som någon längre fram aldrig skulle komma på tanken att göra. Det tog ungefär ett halvt varv innan snabbkopplingen lossnade igen, samma procedur och i depån bytte jag cykel. Körde ett halvt var på den -och så händer samma sa en tredje gång! Bakhjulet lossnade, snabbkopplingen släppte. (och ja, de var åtdragna innan tävlingen) Hade börjat att köra upp mig men tappade nu återigen ett par placeringar. Efter det var jag mest arg och sur men lyckades ändå plocka 4 placeringar och slutade på en 16:e plats. Jag har alltid kört bra i Rucpchen, förra året blev jag 5:a och året innan 6:a, så då kan man ju inte vara nöjd.

Efter det drog vi till Hoogerheide för team managersmöte och registrering innan vi åkte till mitt hotell som jag hade bokat. Det visade sig att det var överbokat. Det hade blivit något fel i bokningen och jag hade bokat ett rum som inte fanns. Som tur var var det ett reko hotell som själva bokat in mig på ett annat hotell ca 1 km därifrån. De betalade även notan -tack för det.

Hoogerheide var halt och lerigt värre men jag gillar det. Innan starten hände ännu en sån där otroligt konstig sak. 5 minuter innan start skulle jag ta av mig min överdragsjacka -och finner att blixtlåset i min tempodräkt har släppt! Det är alltså öppet ända ned, nedanför naveln. Fick lite smått panik, det var ju inte läge att åka och byta kläder. Så med hjälp av en medtävlande tar jag några säkerhetsnålar och drar ihop det hela. Det är så klart jättefult, men alternativet hade varit att köra halvnaken.
Trots detta fick jag en av mina bättre starter och låg med långt framme hela första varvet. Efter det fanns det inte mycket power kvar i benen. Jag tappade några placeringar för varje varv och det kändes väldigt trögt i benen. Vet inte om starten kostade på så mycket, men jag tyckte inte att det gick så fort, så kanske var det bara allmän slitenhet. Det blev en dålig placering i mål, jag är besviken. Jag tror att det varit bättre om jag fortsatt att räjsa efter julcrossen, då jag behöver många hårda race för att köra bra. Helgens segben är ytterligare ett bevis på det. Jag har tränat hårt och bra, men det är ändå inte det samma som att tävla., Vi är ju alla olika, det finns ingen mall som funkar för alla.

Det är också mycket som ska stämma när man räjsar. I cyclocross finns få utrymmen för missöden om man vill köra bra. Och när man tävlar kan de mest konstiga saker hända. Nu hoppas jag piggna till inför nästa helg, det här var trots allt en väldigt bra genomkörare.

Chill i Belgien.

Uppstigning 04.00 idag. Det värsta är dock när man behöver väcka nån annan som ska skjutsa en så okristligt tidigt. Som dessutom har sovmorgon och egentligen skulle kunna sova hur mycket som helst. Dåligt samvete varje gång men jag hade inte klarat av att ta mina två cyklar på flygbussen och inte heller lyckats ta mig till bussen på korsvägen i tid, eftersom det inte går några spårvagnar åt rätt håll så tidigt. Inte mycket sömn att tala om för min del, eftersom jag var rädd att försova mig till planet och osäker på om mina båda cyklar skulle få följa med till Belgien. Det gick nämligen inte att förboka mer än en cykel.  När vi kom till flygplatsen var det jättekrångligt att boka in ena cykeln, men till slut gick det. Konstigt, ibland är det så smidigt och ibland näst intill omöjligt.

Blev hämtad av Ignace på Bryssels flygplats, avsläppt hemma hos dem med prylarna och fick en macka innan Ignace drog vidare för att jobba med bancykling i Gent.
När man går upp 4, och inte sover något blir man lätt så här trött framåt eftermiddagen:

Så jag gjorde slag i saken och tog en tupplur. Den varade ca 2 och en halv timme. Inte vad jag tänkt men jag var visst trött.

I Morgon drar vi till Rucphen och på söndag är det dax för Hoogerheide. Det spås snö och det funkar väl för mig så länge det inte är is. Nu ska jag sova igen.

Streckgubbe och livets trappa!

Tack för alla tips i samband med gårdagens inlägg! Jag trodde aldrig att det skulle läsas av så många. Kanske är det fler än jag som sitter på sin kammare och är frustrerade över vår floskelfyllda värld, hoppfullt i så fall. Började dagen att skicka in ett (näst intill) floskelfritt personligt brev till ett jobb, hoppas på god tur. 

Idag ska det handla om streckgubbar träning och trappor. Jag brukar experimentera i Illustrator en del och nu blev det att rita streck. Massor av streck! Inget är automatiserat utan allt är ritat med pennverktyget. Har gjort det tidigare men det blev inte som jag tänkt, nu blev det bättre, men jäklar vilken tid det tog. Det känns lite knäppt att rita bilder av sig själv, men nu har jag inte så mycket annat i cykelväg som är i tillräckligt bra kvalité sparat på datorn. Om ni inte kan se bilden eller om den ser konstig ut, beror det på att jag har sparat den i SVG-format. Detta gör att den inte blir pixlad på skärmen utan vektorbanorna finns kvar. Nackdelen är att inte alla webbläsare stöder formatet fullt ut än. Men det är kul att testa. Länk till bilden finns här:

Det har tränats hårt idag. Körde först hårt i 17 min och fick 98% av max i puls därefter 5 st enminutersintervaller och avslutningsvis 10 minuter på lite lägre motstånd än den första långa men kom ändå upp i 94% av max. Rullade sedan lite runt Skansen kronan och var bara tvungen att träna lite i den fina trappan. Och filma. Det är ju verkligen livets trappa!



Kvällen avslutades med mat hos Angelica och Seglarn. Topp!

Jobbsökeri och sånt kul!

Detta inlägg kommer inte att handla ett dugg om cykling eller träning eller målning heller för den delen. Så om ni bara är intresserade av det, så kan ni sluta läsa nu. Livet handlar inte bara om träning, utan om en massa andra saker bland annat det här:

Jo det här med jobbsökeri och arbetsliv är ju ett kapitel för sig. Jag har ju som ni vet ett extrajobb inom Göteborgs Stad där jag trivs kanonbra och jag inbillar mig att dem som jobbar där trivs med mig. Bra kollegor och bra möjligheter som passar perfekt för mig som cyklar och driver ett litet företag. Jag har erfarenhet nu efter 2,5 år och ställer oftast upp på kort varsel när det behövs.  

Men nu är det så att Göteborgs Stad tillämpar LAS, inte för att ge de flitiga vikarierna och extrajobbarna en anställning, utan för att slippa anställa dem. LAS används som ett skydd för Göteborgs Stad och inte tvärt om som jag uppfattar att det var tänkt från början. Nu vill jag inte ha en heltidstjänst på Göteborgs Stad, jag är jättenöjd med att ha det som jag har det, men det spelar ingen som helst roll för inga undantag kan göras. Man får jobba 240 dagar inom en treårsperiod, ligger man i närheten av dessa dagar blir man "avstängd" tills dagarna börjar räknas av, Jag har jobbat ca 200 dagar och har ca 7 månader kvar innan dagarna räknas av. Detta innebär att man på mitt jobb "sparar" på mina dagar eftersom man vill ha mig kvar. Jag får alltså mycket mindre jobbdagar varje månad än innan. 

Detta innebär ironiskt nog, att jag kanske inte kan vara kvar, då timmarna/dagarna blir för få för att det ska bli någon lön att tala om. Göteborgs Stad kommer ju inte dubbla min lön så jag ska kunna jobba hälften så mycket och på så sätt kunna vara kvar. Situationen är inte bra för någon av dem som jobbar inom den avdelningen jag jobbar på, men eftersom Göteborgs Stad ser mig mer som en bricka i ett spel än som någon som lärt sig jobbet och som därför kan vara av värde att ha kvar (de kan ju bara ta in en ny och låta den bli upplärd och ta in ännu en ny när den så småningom blir ut-LAS:ad och fortsätta så i all evighet), så blir det väl som det blir och i slutänden ganska dyrt för staden ändå.

Just nu så letar jag alltså efter något annat deltidsjobb och filar på mitt CV. Det här med jobbsökeri, vilken floskelvärd alltså. Det är inte helt lätt att skiva CV när man har sysslat med olika saker på en gång som jag har. Mitt eget företagande har oftast kombinerats med kortare eller längre anställningar. Vissa perioder har det nästan bara cyklats och jobbats väldigt lite. Nån annan period har jag varit konsult, som sedan gått över i kortare anställning och sedan blivit konsult på samma bolag igen. Vissa uppdrag vill jag gärna ha med i mitt CV, då det kan visa att jag har kunskap inom detta specifika område, även om det kanske bara handlar om någon veckas jobb åt en kund. Det blir helt enkelt ganska rörigt i CV:t. 

CV-världen är anpassad för folk som har gått utbildning, eventuellt tagit examen sen fått jobb, som han/hon haft ett tag innan en ny anställning påbörjats. På sin höjd kan nån kortare kurs klämmas in och då är det positivt. Man har vidareutbilat sig. 

Det finns massa mer eller mindre oskrivna regler i CV-världen, tex att det bara får vara två sidor långt. Vad händer om man har grejer som man vill ha med så det råkar bli tre sidor. Jo- då får man antingen ta bort något, eller skriva med jätteliten text, tex 7pt, så blir alla nöjda. Vem bryr sig om att texten är så liten och hoptryckt att den inte går att läsa, TVÅ sidor ska det vara, duktig Åsa! 

Dessutom, luckor i CV:t är det värsta man kan ha, alla måste kunna veta att man inte nån gång i sitt liv bara har "flummat runt", gjort något ospecificerat, eller gud förbjude, någon gång i sitt liv varit ens i närheten av att vara lite arbetslös. Huu - en sån kan man ju inte anställa, vilken looser! Faktum är att de flesta jag känner som är i min ålder eller yngre, oavsett lång eller kort utbildning, någon gång i sitt liv bara "flummat runt" eller varit arbetslös. Är vi loosers för det? -Nej!   

Vad ingen arbetsgivare tycks förstå är att de är lurade. CV:t friseras så att det ska se bra ut och för att man ska framstå som den perfekta människan. Man ska gärna ha ett foto med, tagit i studio av fotograf, där man ser så där lagom Businessaktig och seriös ut -Bingo! 

Och så var det det här med personligt brev. Man ska framhäva sig själv och vad man kan och vilken fantastisk tillgång man kommer att bli för företaget. 

Egentligen är det ju ganska enkelt. Företaget söker nån som ska göra något hos dem. Jag söker tjänsten. Varför gör jag det? Jättelätt svar!  -För att jag förmodligen har alla eller nästan alla de kunskaper ni behöver för det som ska utföras och för att jag behöver ett jobb så att jag kan äta och betala hyran. Dessutom är jag bildbar, jag kan lära mig det som jag ev. inte skulle kunna. Ponera att de söker nån som gör något, tex uppdaterar deras hemsida. Vad tillför jag? Det jag tillför är att jag kommer uppdatera hemsidan och göra det bra, för jag gillar att jobba och inte snacka dösnack och sitta och fika på jobbet. Men så får man ju absolut inte skriva. Istället måste det lindas in i massa mer eller mindre floskelaktiga uttryck och gå som katt kring het gröt, men inget får handla om varför man egentligen vill ha jobbet (för att tjäna pengar). 

Man ska utgå vad man kommer att tillföra och givetvis och gärna något om att man är ultrautåtriktad och positiv i absolut ALLA lägen (introverta människor göre sig icke besvär): "Jag är socialt utåtriktad, älskar möten med människor, jag trivs med att ha många bollar i luften och att vara spindeln i nätet...en glädjespridare.. bla bla".  

Eller kanske nåt i fjäskstil: "jag ser Er som ett ledande företag inom XX-branschen och ser mig själv utvecklas i min roll som bla bla bla..." Detta oavsett om det är en hög chefspost eller en tjänst där man sitter i kassan. 

Eller vad man kommer att tillföra företaget: "Jag kan bidra med att ert företag fullkomligt kommer att explodera och 77-dubbla försäljningen, enbart genom min blotta närvaro. " -Eller nåt i den stilen. 

Samtidigt framhäver alla så kallade CV-guider på nätet att man ska undvika floskler och klyschor, vilket gör att det blir ännu mer omskrivande och slingrande och klyschigt ändå i slutändan, eftersom man inte får skiva att man är tex. noggrann eller flexibel, även om det är de kompetenserna som efterlyses i jobbannonsen och eftersom alla som söker jobb har läst samma CV-guider på nätet. Jobbannonser i sig använder sig oftast av ett klyschigt språk, liksom hela arbetslivet. Ska man då svara med ett annat språk? Kommer någon överhuvudtaget då förstå vad man menar?

Har ni spelat floskelbingo nån gång, om inte gör det! Det är gaska roligt.