Oväntad VM-uppladdning.

Det skulle övats på banan i Hoogerheide idag. Istället ligger jag på sängen i hotellet i Antwerpen. Under natten har en konstig hängig känsla satt sig i min kropp, huvud och hals. Den risiga men ändå inte sjuk-känslan. Har varit på apotek och inhandlat lite lindrande preparat och snott med mig honung och salt från frukosten. Efter råd från kolke Magnus Darvell väljer jag att ta det lugnt, för att ta det säkra före det osäkra. 

Det är egentligen ingen kris, det är bara det att jag inte får de förberedelser jag tänkt mig. 

Jag har tävlat på banan två gånger innan och den är, förutom några svängar i början densamma som tidigare år. Nu är det fint och torrt ute, men väderprognosen säger att det kommer att regna ganska mycket i natt och under förmiddagen i morgon. Vilket betyder att underlaget på banan inte kommer att se ut som idag ändå. Så egentligen hade dagens körning inte spelat så stor roll, mer än rent psykologiskt och för att sparka igång benen. Jag har som tur är eget rum här på hotellet så jag slipper att smitta ned de andra.

Det stör mig dock att jag inte varit sjuk sedan slutet av maj och nu kanske lyckats pricka in det lagom till säsongens viktigaste race, kunde det inte vänta 2 dar? Det är så typiskt. Men inte mycket att göra åt. Nu fokuserar jag på vila istället.

Hård dag i Nommay!

Oslagbar! Foto: Elisa Haumesser

Det blev som väntat en hård dag i Nommay igår. Slutade på 28:e plats och det är väl varken bra eller dåligt, men med tanke på att alla de bästa var på plats är det nog ändå ett av de bättre världscupsloppen från min sida. Hade givetvis hoppats på bättre placering, men gjorde en helt bedrövlig start och stod helt still i monstertrappan som kom bara 400 m efter starten som alla ville upp samtidigt i så klart. Därefter blev det en bra uppkörning, men ska man få till ett optimalt lopp behöver man vara längre fram redan från början. Den sega leran gjorde att många fick mekaniska problem, främst med bakväxlar och växelöron som gav upp. Är glad att mitt material höll, men så bytte jag också cykel varje varv tack vare Manges heroiska insats att stå i depån innan sitt eget race. Vos vann med över en och en halv minut, helt sjukt snabbt kör hon.

Det hade inte gått utan två cyklar den här gången. Efter mitt race var det bara att dra på sig varma kläder och ta sig till starten för Manges lopp, hämta överdragskläder och sedan springa till depån med cykel och tvätthink. Det blev givetvis tvättkaos i all denna leran, men arrangörerna var smarta nog och hade en som ansvarade för varje högtryckstvätt så att det inte skulle bli slagsmål. Det är ju alltid vissa team som tycker sig behöva mer plats och fler tvättar än andra. De flesta är dock snälla och trevliga, fast ovana vid att man har tjejer som mekaniker.
Vi spolade av det värsta från cyklarna och startade sedan jakten på dusch för oss själva, vilket visade sig vara mer svårt än lätt. Skyltar och folk som pratar lite engelska är inget man jobbar med i Frankrike. Till slut hittade vi den så kallade Duschbilen (som fraktade leriga cyklister till och från dusch), som vi följde efter med vår bil. Rena blev vi och sen blev det hemfärd till Ninove. Idag blir det återigen cykel, kläd och bilvård. Ja, det är ett evighetsgöra det här med rengöring.

Torrt och snabbt i Frankrike?

Torrt och fint?!

Vi har tagit oss till Frankrike ca 50 mil från Ninove, jag och Magnus Darvell, närmare bestämt till Nommay för att köra sista världscupen i cyclocross. På vägen hit berättade Mange att i Frankrike där var alla banor supersnabba och torra. Man skulle inte ens behöva tvätta av cykeln efter träningen, kanske bara borsta bort lite grus och olja kedjan. 

Så jag blev rätt förvånad när 90% av banan bestod av snorhal cementlera blandat med klippt gräs. Det var endast asfaltsrakan vid varvningen som inte var lerig. Resten var sådant som man bygger lerhyddor med.Gräs binder leran rätt bra om man säger så. Vi körde några varv och köade sen för att få tvätta de 2kg tyngre cyklarna. Till slut blev den ren igen och vi drog på teammanagersmöte, där det berättades dödsvikitga saker om tävlingen och parkeringsförfarandet på franska. Till slut fick en annan kommissarie avbryta för att göra en snabb uppdatering av det viktigaste på engelska. Men alla kan väl franska så det är väl inga problem? Det värsta var att det visade sig att gubben som pratade franska även kunde engelska.

Efter det har det ätits och vilats. Mange tror att det ska torka upp och bli snabbt tills i morgon, jag tror att det kommer att bli snorhalt eftersom det ska regna i natt. Vi får väl se vem som får rätt i frågan...

Jag startar kl 13.30 och Mange kl 15.00. Tyvärr har vi ingen som står i Materiaalposten, så vi får serva varandra. Inte optimalt, men denna gång måste det nog bytas cykel några gånger

Kanalväg ftw.

Idag blev det distans på kanalvägar. Mange säger att kanalvägar är bra för formen, så då körde jag så klart det. Eller så var det mest för att det är svårt att köra vilse när man följer en kanal. Dessutom är dessa vägar i princip fri från biltrafik. Jag mötte en hel del cyklister. De var klädda som om det hade varit 10 minusgrader, trots att det var en 5-6 grader och uppehåll. Man skulle kunna tro att de flesta cyklister här i Belgien ser proffsiga ut och är vältränade. Jag mötte dock bara två sådana. Övriga hade mage, cyklade med knäna rakt ut och saknade den mesta av vad som skulle kallas stil, rent cykelklädmässigt. Kanske det där med cykelklädstil bara är något som de inbitna cyklistnördarna fått om bakfoten?

Närmare 3,5 timmar lyckades jag i alla fall skrapa ihop på kanalvägarna, ett kort distanspass, men ändå längre än jag kört på länge. Var nere i den vallonska staden Ath och vände, sen skarvade jag en bit åt andra hållet innan jag var tillbaka i huset utanför Ninove. Mange startade en timme innan mig och kom tillbaks en och en halv timme efter. Aldrig får man vara värst. Där samlades det minsann timmar. I morgon hoppas jag hitta en lite mer backig runda, kanalväg består av ungefär 0m höjdskillnad och omväxling förnöjer ju som ni vet. 

5.a i Ruphen, 9:a i Leuven!

Tänk om man hade ett sånt här fint gäng med på alla tävlingar. Hade varit gött med sällskap!

Foto: Knops Bart

Foto: Ladys on Wheels

Det blev en 5e plats för mig på gårdagens tävling i Ru. En bitivs lerig och ganska tungkörd bana, rätt annorlunda från förra året då det var snö och is på samma bana. Tyckte det blev ett bra race. Det enda större misstaget var väl när jag var ikapp 4:e dam och blev lite hetsig och slarvig och körde in i staketet istället. Ingen större fara, men jag tappade och blev omkörd av en som jag nyss kört förbi. Fick jaga igen och lyckades ta mig förbi en av tjejerna igen, men orkade inte riktigt komma ikapp till 4:e tjej igen. Så det blev en 5:e plats. Är nöjd med det, särskilt då det inte var så långt upp till toppen. Lerdäcken (Limus Challenge) funkade klockrent i den sliriga leran.

På dagens tävling i Leuven var jag trött innan racet efter dålig sömn och så klart hårt race. Banan, som jag hoppades skulle vara lika lerig som ett YouTubeklipp från tävlingen förra året var till stor del torr och snabb, förutom ett tungt och slirigt parti. Det var två rätt kniviga och branta utförskörningar, men tack vare att det var torrt där, fungerade det bra att köra. Strax innan start märkte jag att min ena SPD-kloss satt lite löst. Blev lite nervös, men då vi redan stod på linjen för start var det inte så mycket att göra, det fick bära eller brista. Klossen satt kvar och jag slutade på 9:e plats, strax efter samma tjej som var före mig igår. Tyckte att jag körde med det jag hade i benen och kunde inte gjort så mycket bättre. Första ensiffriga placeringen på en C1:a i Belgien, vilket varit ett av mina hemliga mål för säsongen, inte helt fel det heller.

Imorgon blir det en lugn dag, och lite småfix med cyklar och kläder mm. Det är bara jag och Mange kvar i det stora huset så nu har vi tre rum var att breda ut oss i. Fast det gör vi förstås inte.

Klassisk pavé och hjulbestyr.

Robin har ett fint, modernt hjulställ..

Pavécykling. Pricken längst bak är jag...

Det är väl ungefär det man sysslar med här i Pommes & Majjoland. Igår körde killarna distans och jag körde lite kortare. Hans och Robin tyckte att vi skulle köra några klassiska stigningar i området, Koppenberberg, Paterberg och Oude Kwaremont. Två branta och en lång. Vi är väl lydiga landslagscyklister och följde efter deras bil. Vi är inte bara lydiga utan också totala analfabeter då det gäller klassiska stigningar i Flandern runt så vi förstod nog inte storheten i de vägar vi körde. Själv fattade jag så klart inte när en av backarna började utan tänkte mer att det var väl ett jäkla motlut vi hamnade i och att händerna höll på att skaka sönder av den dåliga vägen. Koppenberg var väl den enda jag kände till sen innan, då jag kört cyclocross där. Fast då körde vi bara halva stigningen. Denna gång körde vi hela och den förnedrade mig verkligen. Jag hade hårdpumpade tubdäck och det var snorhalt på kullerstenarna. Det gick bra tills det brantade till då jag sladdade omkull uppför i ca 5km i timmen. Det var omöjligt att hoppa på cykeln just där, eftersom jag bara slirade, fick gå en bit där underlaget var torrt och cykla sista biten. Jaha, pavécyklist var man ju inte riktigt. 

Förutom cykling limmas det tubhjul för fulla muggar. Vi har ett fint ställ för hjulen som hängs på ett tvätt ställ med hjälp av kaffeskedar. Funkar perfekt!

I dag blir det lercross intervaller på en bana inte långt härifrån + spurter.

Vårväder i Otegen och 8:e plats!

Foton: Lady's on Wheels

Igår var det fint vårväder här i Belgien. Runt 10 grader och sol under eftermiddagen. Idag ösregnar det istället så det var skönt med lite sovmorgon så man kunde ligga och lyssna på regnet i sängen på morgonen. Förutom sol, var det även race i Otegen igår, ca 1 timmer från Ninove där vi nu bor med CX-landslaget. Hilma bra att det var varmt då vi bara har kortärmade, tunna tempodräkter att köra i. Man får ju hoppas att 10 grader håller i sig några veckor. Chansen för det är nog ganska liten dock. Jag får väl införskaffa mamelucker att ha under tempodräkten..

Banan var kemiskt platt, men omväxlande ändå tack vare olika underlag. Ganska mycket asfalt som var daggfuktig och såphal i kurvorna, men även en hel del gräs och obligatorisk leråker med djup, seg lera. Fick en ganska bra start och hängde med strax bakom täten första halva varvet. Därefter drogs fältet ut successivt och jag hamnade med några tjejer jag brukar tampas med på dessa race. Det flöt på bra fram tills jag gled omkull i en av de hala kurvorna (där för övrigt redan tre andra gått omkull innan mig). Som tur är känner man inte så mycket smärta när man är full av tävlingsadrenalin, men jag tappade kontakten med den tjej jag försökte hänga med. Slutade på 8:e plats, ca 2.30 efter segrande Helen Wyman. Lämnade in nummerlappen och fick en hårtork som pris.

Idag blir det lätt rull en timme.Benen känns trötta efterdagen. Om det ösregnar blir det dock trainer.