Laddar för race!

Belgien i finväder är inte så dumt i alla fall...

Imorgon är det så dags för det klassiska XC-loppet i Houffalize. En bana med tuffa, branta klättringar och lite småkluriga utförskörningar. Till i år har de ändrat banan ytterligare och lagt till nya branta stigar uppför och ett lite trixigt utförsparti. Personligen tycker jag att banans karaktär är mer fysiskt krävande än förra året, främst på grund av alla branta partier uppför. Det är inte så att man kan hålla igen lite i backarna, för då riskerar man att inte komma upp. Man måste gå på för fullt, vilket självklart kommer ta ut sin rätt efter ett tag. Själv är jag glad att jag har en 26-klinga som minsta drev fram.

I år är det ingen världscupstävling, men väl kategorin under, HC, en snabb titt på startlistan visar en massa cyklister ur världseliten både på dam- och herrisdan. Helt klart blir det tuffaste motståndet hittills i år för min del. Jag minns när jag körde hör första gången. Det var min andra internationella tävling någonsin och var chockad. Chockad över hur krävande banan var och hur svårt och brant det var utför. Och hur fort alla körde. Idag upplever jag banan inte alls lika svår utför, så jag har uppenbart lärt mig en del i alla fall. Jobbig är den dock fortfarande och fort kör en del. Vansinnigt fort till och med. 

Förutom träning hann jag även med en fika med Alexandra Engen och hennes teamkamrater, trevligt. All heder till Alex, som fixat så att hennes team langar vätska till mig på tävlingen.

Beligen är annars verkligen ett lustigt land, här finns mycket kontraster och det verkar inte kunna vara ”lagom”. Är det tillexempel fint väder i Ardennerna så är det fantastiskt vackert och jättehärligt, blir det däremot dåligt väder, blir det verkligen dåligt, ruggigt, blött och skitkallt, så man knappt vågar sig ut. Inte bara så där lite dåligt som det ofta är i Sverige. Mtb-banorna är antingen snustorra eller hur leriga som helst, inget mellanting finns. När det gäller mat och dryck så är den oftast väldigt, väldigt onyttig. Man äter pommes frites, men nöjer sig inte med det, utan häller glatt majonäs över som om möjligt är ännu fetare än pommes frites. Man får pommes till det mesta i matväg, även sallad och pizza. Beställer man en Cappucino på café, får man inte den normala italienska varianten, utan 50% kaffe och 50% vispad grädde. Rent språkmässigt talar man antingen flamländska och samtidigt riktigt bra engelska eller franska och inte ett ord engelska.

Vissa städer är otroligt nedgångna, med fullt av obebodda kråkslott, (tex Verviers), medan andra städer är hur fräscha som helst, (tex Hasslet).

När det gäller cykling så är Belgarna för det mesta helt fixerade och heltokiga i sporten och springer omkring med idoltröjor och banderoller, eller så bryr de sig inte. Öl gillar de också och dricker det oavsett om det är cykeltävling eller inte. Eller ok, att det råkar vara cykeltävling ser de som en fin ursäkt för att dricka några öl extra.

Trots alla konstigheter gillar jag Belgien och Belgarna, just för att det är så, ja, vad ska man säga, Belgien helt enkelt.

Avslutar med två bilder från grannens struts. 

utan huvud...

med huvud...

Från botten till toppen i Ardennerna!

Festen är slut. Eller börjar den nu??

Det blev en tämligen smärtfri resa från Holland till Belgien, då det bara var 20 mils bilfärd. På vägen lämnade jag av Markus på flygplatsen i Charloai och fortsatte till Ardennerna själv. Då jag anlände mycket tidigare än jag bestämt med hyresvärden, tänkte jag att jag skulle vara smart och handla och ta ut pengar under tiden. Jag drog till samhället Trois-Points och blev ganska förvåndad då mitt VISA-kort inte fungerade i i någon av de bankomater som fanns där. Det visade sig att kortet blivit avmagnetiserat, vilket är konstigt, då jag tog ut pengar i Holland och sedan har det legat i fickan. Det blev till att handla kontant för de pengar jag hade, ca 20 euro. Räckte i alla fall till lite pasta och yoghurt, men det blev en ransonhandling. 

Så vad gör man då med ett icke fungerande kort och 8 euro i kontanter i en del av världen där de i princip bara pratar franska och inte direkt är kända för att vara smidiga? Det bästa och billigaste alternativet var ju att föra över pengar till någon annan svensk cyklists konto som sedan fick ta ut dem, men de skulle anlända först på fredagen och jag kände att det vore skönt att få ordning på det innan dess. 

Hemifrån tipsade de om en tjänst där man kan föra över pengar som sedan hämtas ut från en av företagets agenter. 

Efter lite strul och dålig uppkoppling på ett av Houffalizes hotell lyckades jag göra en överföring till mig själv och letade upp närmaste kontor i La Roche. Kassören såg något förvånad och skeptiskt ut då han såg att sändare och mottagare var samma person, men jag förklarade glatt på egenkomponerad tysk -franska att : ”le carte ist kaputt” och han nickade förstående och betalade ut pengarna. Lycklig skuttade jag iväg och kompletterade gårdagens mathandling med lite godare grejer. Måste säga att denna tjänst är guld värd om man får problem, även om de tar en saftig avgift för varje transaktion.

Mitt boende ligger ca 25 km från Houffalize och är ett litet uthus. Det har en märklig planlösning då duschen är placerad i köket, kylskåpet i vardagsrummet och toaletten i garaget. Men allt finns och fungerar, även om möblerna är fula och det var relativt billigt. Idag blev lyckan total då jag upptäckte att det fanns ett öppet nätverk som man kunde fulnäta på. Man får sitta intryckt i ena hörnet av huset, och det går tidvis ganska långsamt, men det funkar.

Det är roligt att upptäcka hur kraven ändras när man är ute och flänger så här, saker som är självklara hemma blir till fantastisk lyx. Jag är van att resa och bo enkelt och har inga som helst problem med det, bara det är rent och finns varmvatten. Hade jag valt lyxboenden under mina resor hade det inte blivit många tävlingar körda. 

Ikväll känner jag mig som en lyxlirare, som har god mat, en fin Bordeaux, slipper frysa och faktiskt kan surfa lite också i ett hörn!  

I morgon blir det provkörning av banan i Houffalize och jag tänker även unna mig lite finfika, nu när jag har kontanter!

8:a på Rabobank-Paasbike

Det blev en 8:e plats på dagens supersnabba race i Holland. En placering som kunde blivit både bättre och sämre då det var små marginaler uppåt och nedåt i resultatlistan. Det var som vanligt ett stort startfält i damklassen, det är det oftast i Holländska och Belgiska tävlingar. Det finns gott om cyklister som är snabba här och särskilt snabba är de på de typiskt Holländska banorna, som är platta med mycket igångdrag och kurvor. 

Jämfört med förra tävlingen, då jag inte riktigt kom iväg i starten fick jag en mycket bra start den här gången och låg i ledning första varvet. Tyckte det var lika bra att testa gå hårt på när benen svarade och testa dem, väl medveten om risken att krokna totalt. Vissa dagar kan man bara inte hejda sig. Jag blev väl lite väl ivrig och vurpade i en tvär kurva som jag kom in för snabbt i, blev omkörd och tappade en del flyt. Det tog ett tag att komma tillbaka igen och jag fick även betala för tokstarten i form av halvsura ben. Körde ändå rätt jämna varvtider och lyckades hålla undan de två jagande tjejerna strax efter mig. Blev verkligen trött av alla igångdrag och plattkörning, inte min starkaste sida då jag gillar mer kuperade och tungkörda banor, men jag lär mig. Jag är mest nöjd över att jag kunde och vågade köra som jag gjorde i starten. Det var en fin genomkörare inför nästa helgs tävling i klassiska Houffalize, där är det backar så det räcker och blir över! 

För övrigt är det mest fascinerande här att alla, precis alla cyklar i det här landet. Och då menar jag inte tränings/tävlingscykla (vilket de iofs också gör mycket) utan vardagscyklar. Man cyklar dit man ska oavsett om det är till puben, till jobbet eller till vännerna. Ensam eller i grupp. Gamla och unga. Dessutom har alla grym koll cyklandet, de cyklar snabbt och säkert, även de mest otränade. Cykling är livstil här på ett helt annat sätt än hemma och dessutom ser man knappt något av det nörderi vi har hemma, med fixies, singlespeed och smala styren som är livsfarliga. Vardagscykeln här ska ha brett "gammaldags" styre, bred sadel, innanpåliggande växlar, pakethållare och fotbroms. En klar uppdelning mellan vad som är träningscykel och vad som är vardagscykel. 

Förutom Cykla gillar holländare och belgare tivoli och marknader, kanske för att det är en anledning att dricka öl och äta pommes med majjo. Idag var det i alla fall marknad utanför hotellet, så det blev inte mycket sömn natten innan racet eftersom alla knallar anlände kl 5 på morgonen för att sätta upp sina grejor. När jag kom hem efter racet gick det inte att komma fram till Hotellet eftersom man hade utomhus DJ och alla dansade på gatan och var görfulla. När de slutligen raglade och cyklade hem var gatan full av plastglas och tomma pommesaskar. Fast jag unnar dem det givetvis, de som cyklar så mycket!

I morgon avfärd till Beligen.

Nydäckad!

Häromdagen anlände en låda däck från Skeppshult,  innehållandes ett gäng Schwalbedäck med tillbehör. Skeppshult hjälpte mig med grymma tubdäck i samband med CX-VM i januari och kunde glädjande nog tänka sig att hjälpa till med lite däck för mountainbike också. Jag valde att testa kombinationen Nobby Nic 2,25 fram och Racing Ralph 2,1 bak. Tror att det blir en höjdare till de två kommande racen i Holland och Belgien. Nu är det i princip bara den nya CUBE-cykeln som ska dyka upp så har jag alla grejer för säsongen.

   Nu är Mackan och jag på plats i Nederländska Drunen, ca 3 km från måndagens tävlingsområde. På vägen dit rastade vi två nätter hos mor och far på Österlen och han till och med det obligatoriska besöket hos Rolf Ahlberg på ÖSKG:S konstrunda. Jag gick under några somrar på målarkurs hos Rolf och sedan dess är vi vänner. Det finns få personer som kan ge en sånt självförtroende som han i alla fall när det gäller måleri. Han brukar säga att jag är galen, men det gör inget, för det jag målar blir ju bra i alla fall. Till slut. När jag får råd ska jag köpa en av hans oljemålningar, men de börjar bli dyra nu så det tar nog ett tag...

Åter till Nederländerna, här är supervarmt, över 25 grader innan solen gick ned. Det blir tuff värme om det fortsätter så här. Som tur fick jag med mig Enervits magnesium dryck, tror den kommer bli kanon i värmen. Enda orosmomentet för tillfället är min mage. Har ätit antibiotika i några dagar på grund av en hudinfektion som inte ville ge med sig. Medicinen tar död på allt som kommer i dess väg, verkar det som, även de bakterier som behövs. Hoppas inte bli allt för däckad av detta.

Nu blir det sov och i morgon testkörning av banan, som jag vet är super, supersnabb.

Utför Ättestupan!

Tant Åsa visar kidsen hur man bäst tar sig ned för den steniga branten.

Idag blev det ytterligare ett pass i sköna Änggårdsbergen! Jag passade på att köra en endurobana som ett gäng från Happymtb körde på. Här drar jag ned för den så kallade Ättestupan, gick fint, trots åskådarna. Vissa delar var dock lite väl stökiga att köra med min XC-cykel, men det var ju ingen tävling, så vad gör det att man får gå lite med cykeln? Fint väder och vitsippor som nästan blommar. Får nog bli minst en tur till i Änggårdsbergen innan påsk. 

Varbergs mtb tar hand om uteliggardjuren!

Mackan tar hand om den mäktiga grodan vi stötte på..

Så, nu är träningspass 1 och 2 avklarade på klubbens träningsläger. Första träningspasset kördes i Änggårdsberbergen och kan väl summeras med vi fokuserade tokkörning och kelande med diverse djur. Fördelningen mellan de två aktivitererna var ungefär 75% tokkörning på fina stiga och resterande 25% var djurkeleri. Det hela började med att vi stötte på en groda som med stor möda hasade över vägen. Den överlägset största groda (eller är det en padda) jag sett i verkligheten. Det var mäktigt.

Sen kom det en kisse gående som jag bara var tvungen att bli kompis med, eftersom jag gillar katter. Hur det gick ser ni nedan

      1. Lite tveksamt                                            2. Lite fjäsk                                                   3. Oskiljaktiga

Jag tar tid. Observera Mackans splitternya CUBE till höger.

Sedan blev det dags för tidsåk. Vi körde en modifierad version av "Mackanbanan" då det kommit ett stort träd i vägen på ordinarie banan. Åktiden var strax över en minut och Gergö var givetvis snabbast.  

Pigga cyklister. Eller så mörkar de.

På eftermiddagen gav Gergö och Jag oss iväg på en extra tur i Skatås istället. Det blev mest rot- och geggkörning, men det var kul och stigarna var dina om än lite blöta som sagt

Kvällen avslutades med pizza mm. Tillsammans med downhillgänget som tränat på annat håll Nu laddar vi för morgondagens bravader!

X-Kross ny samarbetspartner!

Ja, nu är ju inte detta rykande färskt, men jag tänkte i alla fall skriva om det. X-Kross kommer att förse mig med glasögon för träning och tävling! X-Kross är ett sportglasögonsystem där man kan anpassa linserna till vilken sport och till de omständigheter som råder (sol, skugga, värme, kyla etc.) Jag fick förmånen att testa X-Kross systemet under en period och tyckte att det var väldigt bra rent funktionsmässigt. Och så gillar jag möjligheterna med att kunna välja och mixa lite som man vill! Jag tycker att man ser mer och mer av just detta både då det gäller sportprylar och annat och jag tror att vi i framtiden kommer att erbjudas ännu fler och ännu flexiblare möjligheter att kunna välja färg och design på de produkter vi konsumerar. Just känslan att vi har något som är "custom made" just för oss tilltalar allt fler i takt med att allt fler vill gå mot strömmen, vara induvudualister och välja själv.

I helgen blir det annars träningsläger med min klubb Varbergs mtb, det ska bli skoj! Vi kommer att hålla till i Ängårdsbergen och Skatås!