Långkörning!

 Inte en långtur utan djur. Den här extremt småvuxna och väldigt tufsiga hästen stötte jag på i Trepalle, europas högst belägna by. Han gillade min cykel.

Vy från Passo Foscango

Rifugion i Val Viola. ser ganska häftig ut med allt grönt omkring.

Kaffepaus blev det i Alpe campo. Här ska jag bo någon gång.

Blev en långtur över Arnoga, Val Viola och Alpe Campo idag. Var riktigt fint och jag blev riktigt trött, vilket var meningen. Jag trivs verkligen i bergen. En bra extra grej är att jag inte känner av något av de symtom jag tror är allergi här uppe. Innan jag åkte hit hade jag haft kli och ont i halsen i 2 veckor utan förkylning, vilket jag ju tolkat som känslighet mot gräs. När jag kom hit upp försvann det på 1 dag. Alpluft är bra för luftrören helt enkelt!

Intervall och spurt under tak.

Semester, jag? Nej här jobbas det med. Jag lovade ju en i varje färg!

Kylig dag idag här i bergen. Har läst en del klagomål om att det är för varmt hemma i Sverige. Är ni inte nöjda så åk hit så blir ni garanterat avkylda.

Intervalldag idag. Det blev tufft. Först fyra intervaller på en slinga med åktid av ca 5.40- 6 minuter. 85 höjdmeter uppför, bitvis så brant att lättaste växeln var för tung, sen lika mycket utför i kurvig utförslöpa. Det höll på att bli rekord på slingan på en intervall, men så vurpade jag i sista kurvan. Bra att man får testa gränserna lite. Efter det körde jag långa och korta spurter under tak. Jo, man kan faktiskt köra under tak här då större delen av vägen mellan Livigno och Passo di Gallo är som en "halvtunnel" för att vägen ska vara skyddad mot snöras mm. Det är här alla pro-tour och andra landsvägscyklister håller till och kör fram och tillbaka, fram och tillbaka. De verkar faktiskt ha ganska tråkigt. I det här vädret tyckte till och med jag att det var bra, men det är bara det att de kör där oavsett om det är vackert eller dåligt väder.

Eftermiddagen gick åt till att försöka göra några ärenden, men inget av det jag tänkte göra gick att lösa.
Skulle skriva ut biljetterna hem, men fotoaffärens skrivare var sönder så det gick inte. Sen skulle jag köpa en grej i en speciell affär, men den låg inte där internet sa att den skulle ligga. Sen var jag på banken med för att försöka få tillbaka 50 euro som för 10 dagar sedan åkte tillbaka in i bankomaten igen när jag skulle ta ut. Banken hävdade att de betalat tillbaka, jag hävdade att jag inte fått några pengar. Banken skyllde på min svenska bank och när jag ringde dem skylde de på den Italienska banken, så klart. Många företag tenderar att skylla på någon annan när de gjort fel, vilket är irriterande. Ungefär som en dålig chef som skyller på sina anställda när något går fel, men tar åt sig äran när det går bra. Hur som helst jag fick reklamera uttaget, vilket tog nästan en timme, eftersom Swedbanks hemsida inte fungerar fullt ut i Chrome (vilket var förklaringen supporten gav mig, inte att de hade en dåligt optimerad sida). Snälla företag se till att göra era hemsidor användarvänliga! Det är som att be om irriterade kunder när man har en "självservice" sida som inte fungerar och/eller inte går att hitta det man ska göra på. Och det säger jag som är van vid hemsidor och gör hemsidor, tänk på de som inte är lika vana... nog om det för denna gång..

Imorgon hoppas jag på bätte väder och en längre tur. Ciao!

Bormio tur och retur!

I dag blev det en tur till Bormio och tillbaka. På vägen dit körde jag offtroad och träffade vännen ovan. Vet inte om det är en mula eller en mulåsna, men söt var den. Lite skeptiskt i början mot min cykel, men sen blev det klia bakom örat och liknade. (ja just det, det var ju ingen djurblogg det här..) Jag körde över Teola och Cancano fast på "fel sida". Det var fint.  

Väl i Bormio var det molnigt men varmt.  Blev en kaffe och en cola innan det bar av tillbaka upp till bergen igen. Körde monsterklättringen på nästan 1100m upp till Passo Foscagno på nästan 2300meters höjd. Delade in klättringen i etapper på 100 höjdmeter enligt vad pulsuret visade. Körde på relativt hårt upp till nästa 100-tal, lugnade ned mig nån minut och lät pulsen sjunka och sen på det igen. Så fortsatte det upp till passet. Det kändes bra. Typiskt att man snart ska åka hem när kroppen precis börjar vänja sig. Hade gott kunnat stanna en vecka till eller hela sommaren för den delen med, men nu har jag annat planerat hemma så då måste jag ju hem. Men nån gång ska jag bo här hela sommaren. Kanske de behöver nån cykelguide, jag hittar ju de flesta åkbara lederna här i trakterna. Nåväl man är ju inte helt hemma när man är uppe på passet utan har även Passo d Eira att ta sig över innan man når Livigno. Har en gång totalväggat strax innan toppen på Foscagno och då blir den lilla klättringen inte kul alls, utan en plågsam historia. Idag var jag dock förhållandevis pigg! Men nu efteråt är jag trött.

I morgon ser det ut att bli regn hela dan, så då ska jag springa 5 minuter och köra lite spurter i dalen. Har börjat springa som sagt, men inte mer än 5 minuter då min höft har krånglat länge när jag sprungit. Nu hoppas jag att det ska fungera men kommer hålla mig till korta löprundor tills det känns som att det håller.    

One more time...

Ok, ingen jättebra filmning från gårdagens träning i bikeparken. Men hoppas på att kunna göra något bättre.
Att träna i Bikeparken får mig verkligen att vilja åka "One More Time" hela tiden. Jag vill aldrig sluta, jag kör upp och ned som en galning. Utan vila. De "riktiga" utförsåkarna stannar, dricker öl, står och hänger mellan åken. Har inte riktigt nått dit än känner jag. Som XC-svetto vill jag utnyttja tiden så bra det går och få in så många åk som möjligt!

St. Moritz och Inferno.

Idag har jag kört en fikarunda och räddat två får från att bli överkörda, vad har ni gjort?  

Det blev det en betydligt lugnare tur än igår, men ändå nästan 5 timmar. Körde till St.Moritz. Två pass passerades på vägen dit, nämligen Forcola och Bernina. Benen kändes förvånansvärt bra efter gårdagens monsterpass. Kanske jag inte är så otränad ändå? På vägen irrade plötsligt två får omkring precis innan en skymd kurva och efter att de med nöd och näppe höll på att bli överkörda av en bil (de kör ju rätt fort här) kände mig tvungen att göra något. Så jag klev av cykeln och motade vänligt men bestämt ned dem i slänten bredvid vägen och de lunkade till slut iväg från vägen. Möttes av hejarop och tummen upp från bilisterna. Själv gjorde jag det bara för fårens skull dock. Väl framme blev det fika på St. Moritz segelklubb, vid kanten av den konstgjorda sjön. 8,50 euro tog de för en liten kaffe och liten cola. Som hittat, men det var högst väntat. Motsvarande fika hade gått på max 4 euro i Livigno. Med tanke på hur mycket jag gillar att fika så är det tur att jag inte bor i St. Moritz. Man ska ju inte ha fördomar, men jag fick massor av fördomar bekräftade så fort jag cyklade in i St.Moritzområdet. Alla såg ut som om de skulle till golfbanan alternativ titta på hästpolo. Quiltade västar och scarfar. Kände mig inte alls hemma där, i Livigno är det mer den lufsiga stilen som gäller. Mtb-lederna såg dock riktigt fina ut, så kanske kan det bli något mer besök där. Utan fika dock. Istället för att åka tillbaka samma väg körde jag förbi Samedam och upp till Zernez. Fick fin medvind och låg långa stunder på tyngsta växeln och trampade med hög kadens. Kändes som om det var bra för de stackars benen.   

Bergstut. Vanlig på högre höjder i Lombardiet. Bär ofta grön hatt...

 Väl hemma blev det vila och klädtvätt och sen slog jag på stort med ett glas Inferno från 2008. Inferno är ett vin från Valtellina, alltså samma område som Livigno, fast inte lika högt upp. Känns bra att dricka något närproducerat. Smakar bra. Finns tyvärr bara i Sverige som beställningsvara.

Imorgon blir det nog ett teknikpass i bikeparken om det inte ösregnar. Vill gärna köra lite i Nortshoren och då vill man inte att det ska vara halt.

En liten nätt tur..

En fantastisk dag, inte ett moln på himlen nästan. Jag gav mig ut på en långtur, tanken var att den skulle ta en 4-5 timmar. Började med klättringen mot Alpisella och mötte Gunn-Rita Dhalie som körde backintervaller. Själv körde jag upp till Lago di Alpisella och ned till Cancano. Visst blir man badsugen? Vattnet är dock iskallt smältvatten från bergstopparna. Har dock sett folk som badat där. Dårar! Nåväl, drog vidare vid Val Mora in i Schweiz (området där de pratar rätromanska) och testade där en ny väg som gick ned mot Val Müstair. Tänkte ge mig upp på Umbrailpasset, men in såg att det skulle bli väldigt långt och åkte upp mot Offenpass och in vid Buffalora istället. Fina grusvägar och lite asfalt. Klättringen vid Buffalora var brant, det var nästan så att man hade viljat ha den där 30-klingan fram. Men det gick att ta sig upp. Jag var rätt krispig och tittade på klockan för första gången på passet och såg att jag varit ute i närmare 4 timmar. Tiden går fort när man har roligt. En jäkla tur att jag inte körde Umbrail-passet. Sportdrycken var slut och jag var kaffesugen, kände att energin började försvinna. Klättringarna var hårda och gav hög puls.

Så det blev till att ta sig ned på de smala vandringslederna ovanför lago di Livigno och ned till Cancano igen och där köpa kaffe och CocaCola. Det slank ned fort. 

Sen var det ca 1 timme och 10 minuter kvar till Livigno och det gick ganska bra. Kockan stannade på 6 timmar och 10 minuter. Det är inte ofta jag kör så långa pass, och denna gång var det inte meningen heller. I bland kan det ju vara bra att köra ännu längre än vad man brukar. Kroppen vänjer ju sig lätt vid ett och annat. Resten av dagen har tillbringats på balkongen i solen + vid cykeltvätten. Ägaren till hotellet bredvid lägenheten jag hyr tyckte att jag kunde låna deras cykeltvätt istället för att stå med en hink och feja. De är snälla här i Livigno! I morgon får jag se hur benen mår och lägga upp träningen efter det. Just nu känns de oerhört trötta!

Marmotte!

Alltså äntligen. Jag har tillbringat rätt mycket tid i Livigno genom åren, men aldrig lyckats fånga dem på bild. Marmottan är vanlig här i Alperna, men den är snabb trots sitt något klumpiga utseende och oftast har den hunnit att springa in och gömma sig i sina hålor innan man fått upp kameran eller mobilen ur fickan på cykeltröjan. Idag lyckades jag se dem på långt håll och smyga mig fram rätt nära. Och som tur var hade jag min pocketkamera med mig (mobilens kamera är kass). De är söta. De har även ett underligt läte ungefär som en fågel. Ofta står marmottan på bakbenen och håller koll. Det finns ett till djur jag vill fånga och det är stenbocken, som också finns här i bergen. Den är dock skyggare och finns på mer otilgängliga ställen. En enda gång har jag sett stenbock, men då hade jag ingen kamera med mig.

Nu kan man lätt tro att det här är en djurblogg, men det är det inte. Jag gillar dock djur, så ett och annat brukar dyka upp.

Tränats har det gjort med idag. Kroppen var piggare, men jag försökte ändå undvika att få för hög puls. Det är bra om man kör ganska lugnt de första dagarna här uppe. Dock avslutade jag med ett litet test på en slinga jag brukar köra på tid. Det är kul att jämföra tiderna från de första dagarna mot de sista dagarna. Idag blev det en tid på 5.40, vilket är ganska bra med tanke på att jag fick väja för en vandrare och två cyklister på slingan + att jag inte körde max. Denna tid ska kapas!