Vilse i förorten och CX vinst!

En snabbvisit i X-krossmontern på mässan. Och där var ju jag redan!

Igår blev det en något stressig inledning på tävlingsförberedelserna. Kanske inte så mycket för min egen del som för Mackan som startade en timme innan mig, men det var jag som var den stressade (för att han blev sen till sin tävling), medan mackan var kolugn.

Vi var rätt trötta på söndagsmorgonen men kom ändå iväg som planerat. Jag ställde in GPS:n på det jag uppfattat som adressen till tävlingsplatsen. Det såg ut som om vi skulle komma i god tid till tävlingen och hinna rulla banan innan första start. Och så var vi framme vid adressen, men där fanns inte något som ens liknande en CX-bana, utan bara en massa hus. Fel adress, letade snabbt upp rätt adress, Vikingavägen 2, bara 5 km från där vi var, ingen fara på taket, gott om tid. Framme vid Vikingavägen, ingen bana där heller, konstigt, paniken växer, snart bara en timme innan start för Mackan. Mackan tar över GPS:en och ser att jag letat upp Vikingavägen i Upplands Väsby istället för Vikingavägen i Märsta, ca 20km bort... Jaha det var bara att vända och blåsa på, som tur var var det Mackan som körde. Kom fram ca 10 över 10. Mackan snabbt ombytt och hann tom köra ett varv på banan ca 20 innan sin start.
Själv hade jag lagt upp en speciell taktik för dagens race, eftersom jag trodde att det skulle bli en fight mot Angelica igen. Nu visade det sig att hon var snuvig och valde att stå över racet, så fick jag inte testa min taktik, synd. Det var ganska svårt att köra på max när man låg helt ensam i ledning, men jag gjorde mitt bästa och försökte jaga ikapp herrarna som startade 1 minut innan oss. Tyckte att halva banan var riktigt bra och andra halvan inte riktigt lika bra. Andra cyklister tyckte tvärt om, att andra halvan var bättre. Roligt att man kan tycka så olika!
Jag hade en ganska bra ledning när vi gick i mål och vann på runt 32 och en halv minut. Jag tycker att det ännu en gång blev ett varv för kort. Ett varv till hade blivit en vinnartid på strax under 41 minuter = perfekt längd.
Vi hann även med ett snabbesök på mässan, men vi hade behövt stanna där längre och prata med alla man känner. En timme är ingenting i mässsammanhang.

Jag är rätt urladdad efter helgen, men nu gäller det att snabbt bli pigg igen, för på onsdag åker jag och Fredrik Edin till Belgien och kör en deltävling Världscupen. Det har blivit en del manfall på grund av sjukdom och jobb, så nu har vi ett boende för 5-6 personer, trots att vi bara är 3. Så om nån vill åka dit och köra (anmälan går ut idag) eller heja, så kan ni hyra in er hos oss!

Vad det blir för tävlingar sen vet jag inte riktigt än, men det hade varit kul att köra i Belgien och Holland, där man har krävande banor, stenhårt motstånd och massor av publik. Det känns frustrerande när ekonomin är så begränsad, samtidigt som min motivation att tävla är så hög. En svår, men i cykelsammanhang, ack så vanlig ekvation att försöka lösa!

SM-brons!

 Här i det hala gick det som bäst! Foto Ingemar Lundqvist

Snygg bild av Björn Westergren. Fler fina bilder här!!

Så var årets CXSM avklarat. Det blev en bronspeng för min del, strax efter Angelica. Vann storstilat gjorde Emma Johansson vilket inte var något överraskning. En världsetta i landsvägscykling (som dessutom kört en hel del mtb) kör och bör köra grymt fort och den mestadels snabbkörda banan tror jag passade Emma som handen i handsken. Om man hade fått hyra de benen på nästa världscup...

När jag precis gått i mål var jag lite missnöjd med mitt lopp, främst för att jag förlorade kampen om silvret. Men nu när jag fått resonera lite med mig själv har jag ändrat mig, det var ett bra race från min sida, sförutom några dåliga grejer jag gjorde (men det blir det ju en hel del under en säsong?).
 Jo, jag hade givetvis velat behålla mästartröjan även denna säsong och man kan ju inte ha som mål att bli sämre än den placeringen man haft året innan på ett mästerskap. Men med tanke på att årets startfält var mer som en minivärldscup med några av världens absolut bästa idrottare i sina respektive discipliner är jag faktiskt nöjd med min insats. Jag hade lika gärna kunnat bli 4:a, 5:a, 6:a eller 7:a i dagens race och det hade ändå varit en helt ok prestation från min sida.
Den snabba banan blev lite bättre med nattens regn, men det mest inspirerande på dagens race var väl ändå publiken. Det var mycket folk! Helt klart att det lockar folk med kända superidrottare på startlinjen, stämningen var det närmaste Belgien-tävling man kan komma på hemmaplan, endast ett gungande ÖL-tält saknades, men sånt håller vi väl inte på med i här Sverige?

Stort tack till alla som var där och hejade!

I morgon blir det sista tävlingen i SWE-cup, det har varit svårt att fokusera på den så här innan SM, men det är alltid kul med nya banor, ska bli spännande att se vad de hittat på.

Ni som läst den här bloggen innan vet ju att jag tjatat om att jag behöver bli bättre på plattkörning och spurter mm. Nu har jag fått ett riktigt vapen som kommer att hjälpa mig att bli bättre på just det. Mer om det nästa vecka, men ett stort tack till Sara och Mattias på Aktivitus som gett mig denna möjlighet.
Här om dagen kom nämligen ett jättestort paket hem till mig:

En intressant grej i det hela, en bild på en kartong gillas ca 3 ggr mer än alla andra bilder på mitt Instagram-konto. Hur ska det då bli när den är ihopbyggd?! Jag drar slutsatsen att mina följare gillar prylar. Mer om detta nästa vecka som sagt..

Vattencross i Karlstad.

Jag och Angelica. Baddräkt hade varit att föredra om det inte var så kallt! Foto: https://www.facebook.com/mjonssonfoto Superbilder!

Det som från början såg ut att bli en rätt torr och supersnabb tillställning blev inte det. När vi provkörde delar av banan på fredagseftermiddag konstaterade vi att det var en landsvägsbana på gräs, med ett litet skogsparti. Polarklockan visade på 0 höjdmeter uppför och 0 höjdmeter nedför, kemiskt platt alltså. Personligen hade jag uppskattat någon form av backe i banan, då plattkörning inte är min bästa sida, men lite av tjusningen med cyclocross är ju att det kan vara backigt men också helt platt, det kan vara lera till knäna men det kan också vara supersnabbt, platt grus. Olika banor passar olika cyklister och de bästa cyklisterna behärskar det mesta i underlags och banväg!

Morgonens regn gjorde banan gott då det blev lite slirigare på sina ställen men fortfarande hårt på gräset, men det gjorde även oss cyklister väldigt kalla. Att cykla i 3 grader och regn är ingen lätt sak och värst är det när man går i mål och slutar cykla. Då gäller det att få på sig varmt och torrt snabbt, så förlåt alla jag inte pratade med, jag prioriterade min stackars kropp just då.

Lördagens race slutade med en 2:a plats för min del, spurtslagen av Angelica precis som i Göteborg. Dag två hade kunnat sluta på samma sätt, men en vurpa för Angelica i en kurva som jag med blotta förskräckelsen klarade mig ifrån att också ramla i, gav mig ett litet försprång som jag orkade hålla till slutet och vinna. Det var halare på söndagen efter en massa regn, men inte så tungkört. Banan blev riktigt rolig att köra. Bra att vi kan trissa upp tempot och stressa varandra lite.

Glada på pallen Och där tittade solen fram för första gången! Foto: Oscar Ekstam

Fast sen fick jag ju så bra råd under tävlingens gång av min systerson Gustav, 5 år att något annat än vinst var otänkbart. I starten fick jag rådet att gasa och spruta upp lera med bakhjulet på dom andra så att de inte skulle se något. Startade i och för sig i en vattenpöl, men det blev inte så bra med lersprutet.
Under loppets gång ropade Gustav att jag skulle köra ifrån hon (Angelica) som låg bakom - ett bra råd tycker jag. Sen när jag kom ut på fältet med en liten lucka och vann, blev han helt tokig av lycka!
Jag blev lite full i skratt av att höra hans entusiastiska tillrop under banan, Gustav borde vara med på alla race så man blir på gott humör och får ordning på taktiken!
Nu ska jag försöka bli pigg till nästa helgs SM.
Väntar även på ett spännande paket som ska komma i veckan, mer om detta när det kommer.

Hej då kläderna!

Idag har jag gjort något jag länge tänkt att göra. Min träningsklädsgarderob har länge varit fullknökad med träningskläder, varav ca 75% aldrig används och har inte har används på väldig länge. Det är gamla ledartröjor och teamkläder från åren i Gary Fisher-teamet och lite annat. Många av kläderna använda endast ett fåtal gånger, några helt oanvända med lappen kvar. Vi fick mängder av kläder i teamet, vilket är mycket praktiskt när man är ute på resande fot och inte kan tvätta hela tiden. Man hinner dock inte slita ut ca 10 par tröjor på en säsong (varje säsong= nya kläder). Och som jag tidigare skrivit om har jag svårt att slänga grejer som inte är utslitna, det känns dom ett fruktansvärt slöseri. Så vad göra?
Att sälja kläderna känns lite väl snålt för min del, dessutom är de flesta kläder i XS och rosa med blåa eldflames, så kundkretsen är starkt begränsad. Så då återstod att skänka bort. Men till vem eller vilken organsiation? För ett tag sen hittade jag ett bra projekt, nämligen Janne Jakobssons Cycling for children Africa. Vet inte om Janne kan få med alla kläder på denna tur till Nigeria, men han ska väl dit fler gånger och kläderna blir ju inte dåliga av att ligga några månader till.

Följande grejer har jag rensat ut från min garderob:

Cykeltröja, kort ärm: 25 st
Cykeltröja lång ärm: 15 st
Cykelbyxor: 20st
Överdragsjacka, tjock och tunn: 4 st
Väst: 5 st
Strumpor, ca 15 par
Hjälmar: 3 st
+ diverse handskar, arm- och knävärmare. Det mesta i XS som sagt men en del i större storlekar..

Det känns riktigt skönt att bli av med kläderna, utan att behöva slänga bort dem och framförallt att de kanske kan komma till glädje för andra. Det skulle vara roligt att få se en liten tjej eller kille cyklandes omkring i mina kläder. Lyckan skulle vara fullkomlig och tårögd! Något jag funderar på är dock var alla Gary Fisherkläder med leopardmönster är? Vi hade dem 2007 om jag inte minns fel..de är borta?! Hm..

Utöver detta har dagen fyllts med jobb på Scandinavium och en kort men ack så hård löptur. Det blev uppvärmning ca 7 minuter intervaller i trappan upp till Skansen Kronan i 15 min och sen nedvarvning 7 min.
Helt stum i benen efter det, vem har sagt att 30 min träning inte ger något? Hoppas benen känns bättre till helgens drabbningar i Karlstad!

FODMAP, mjölksyra och core.

Lite vin har inte så mycket fodmap. Bra!

Hur trött som helst efter gårdagens flygresa, trots att den egentligen inte var så jobbig.
Idag desto piggare och har kört intervaller på förmiddagen och haft spinninpass på kvällen. Mackan och jag körde även lite coreträning och det så ut ungefär så här:
https://www.facebook.com/photo.php?v=492283240868420

Vi båda har en bit kvar, men det är nära nu. Eller inte... Helt klart har Frank Medrano en grym fysik! Dessutom är han vegan sen 7 år tillbaka, så det där med att man behöver äta mängder med kött för att bli stor och stark kan man ju fundera på.
Hur som helst, Mackans mål är att göra "muscle up" i romerska ringar och mitt är att, så småningom klara av underarmsstående och 20 benspark i skorpionen. Vi får se hur lång tid det tar, med tanke på att vi inte är ens nära för tillfället...

Appro på mat så försöker jag under en 2 veckorsperiod testa att äta livsmedel med så lite sk. fodmaps som möjligt för att se om min mage kommer att fungera bättre. Jag har haft problem med den sen 16 års ålder och det handlar mest om att den sväller upp och att jag ser ut som jag är typ gravid i 5:e månaden och mår allmänt illa. Har fått otaliga läkarråd och testat flera mediciner men inget har hjälpt. Dessutom tar läkare sällan magbesvär på allvar. Detta är en relativt ny teori framtagen av dietister, som innebär att man ska undvika vissa livsmedel som gör att magen mår sämre, först strikt och sen mindre strikt utifrån vad man reagerar mer eller mindre på. Exempel på saker som ska undvikas i början är gluten, laktos, soja, vissa fibrer som inulin, vissa sockerarter och livsmedel som innehåller mycket av dessa. Det hela handlar alltså INTE om att man ska gå ned i vikt eller att det ska vara nån slags mat man blir supersnabb av (genom att tex utesluta gluten som en del hävdar). Det handlar hitta vad som att få magen att fungera bättre-vilket kanske i sig kan leda till bättre prestation på cykelstigarna, men främst för välmående! Dessutom tar jag ett tillskott av mjölksyrebakterier för att förbättra matsmältningen.
Detta är som sagt bara ett test, fungerar det inte är det inte hela världen, då har jag åtminstone testat.
Fast majspasta är dock inte lika gott som riktig pasta...




   

Rull, lerlöpning och Zonhoven.

Detta har sysselsatt mig dagarna efter Koppenbergcross.

Dagen efter racet blev det rull tillsammans med danska Margriet Kloppenburg och pojkvän James som bor bara några kilometer från Ename där vi huserar. På eftermiddagen kompletterade jag med lite löpning i skog och lerig ko/hästhage. I passet ingick även en paus där man fick vänslas med häst. Väldans bra tycker jag!

Kossorna var däremot desto mer tillbakadragna..kanske tur det.
Jag blev i alla fall mycket lerig och blöt om mina neongula skor som fick tvättas.

Hann även med att testa lite pavé a la Flandern runt. Hoppigt och stötigt som sjutton och då hade jag ändå crossdäck. Grymt impad över hur de kan cykla så fort som de gör på detta underlag i Flandern runt mm.

Idag har vi varit i Zonhoven om kollat på Superprestige. Grymt mycket folk och grym bana med massa sand och brant utförskörning i sand. Sven Nys vann till publikens stora förtjusning. Ska jag vara ärlig hade jag hellre kört än att tittat på men det fanns ju ingen damklass för mig att anmäla mig i, så då var det ju svårt. Anledningen till avsaknaden var att Dam, U23 och Junior EM gick i Tjeckien idag, så många av de bästa damerna var där och körde (fast de hade och för sig fortfarande U23 och Juniorklass i Zonhoven, konstigt va??). 

I morgon åker jag hem både skönt och inte skönt.  Man borde stanna och få hårda race varje vecka, men nån måste ju betala det kalaset i så fall...Drömmen om en Cyclocrosssäsong i Belgien lever fortfarande!.

12:a på Koppenbergcross!

Det blev en 12:e plats på dagens race här i Belgien. Det var ett riktigt tufft race, även om det bara var riktigt lerigt på ett ställe på banan. Den långa stigningen tog på krafterna och jag är nöjd att hade min XTR 38-klinga, då jag kunde köra hela varvet på den utan att växla ned, även om det var lite tungtrampat på de brantaste partierna. Banan innehöll som sagt mestadels gräs med mjukt underlag (tänk superbackig kohage), asfaltspartiererna mellan gräset som blev bitvis rätt hala, eftersom leran som fanns var av den där sega sorten som fastnar på däcken och på alla andra ställen och skrymslen med för den delen.
På denna bana hade det helt klart varit en fördel att kunna byta cykel (vilket alla damer framför mig gjorde minst en gång) för att hela tiden ha en lätt cykel utan en massa lera på. Min cykel var säkert minst ett kilo tyngre efter målgång och när det är backigt vill man ju inte släpa på mer kilon än nödvändigt.

Jag fick en hyfsad start och låg på en 11-15:e under hela racet. Förlorade en placering på slutet, men var väldigt stum efter sista backen och kunde inte ge mer på platten mot mål.
12:a är min hittills bästa placering i en Bpost Bank Trophee/Superprestigetävling så det får jag vara nöjd med. Det hade varit kul att köra fler av dessa tävlingar då motståndet är i näst intill som på en världscuptävling, banorna är bra och det är massor av publik. Något klirr i kassan kan man dock inte säga att det blev. Jag fick 25 euro i startpengar och hela 48 euro i prispengar för min 12:e plats. Undrar vad Sven Nys och grabbarna fick för att komma? (En seger på en C1:a ger för övrigt 1 667 Euro för herrarna exklusive startpeng och 350 euro för damerna. I båda klasserna startar runt 45 åkare).

Är sjukt trött nu efter racet och i morgon blir det rull!