Skidor på Lugnet, Velodrombesök och dubbelfika.

Slappar i stugan i Klenshytttan efter en toppendag i Falun. Först blev det en sovmorgon, mycket längre än tänkt, sen upp till Falun och besök på Sportsson och väl där bjöds det på kaffe och kanelbulle. Efter det drog Mackan och jag upp till Lugnet och mötte upp Robban Österling för lite längdskidor. Det var ganska så mycket mer kuperat jämfört med spåren hemma. Fick ihop 315 höjdmeter på ca 1 timme och 15 minuters åkning, bland annat var det en stigning på närmare 2 km. Härligt, jag gillar fysiskt krävande banor. Tydligen är det skate som gäller här uppe, men jag har aldrig lärt mig skejta, så det fick bli klassiskt. Det ser dock roligt ut med skate, så man kanske ska lära sig? Efter det bjöds det på fika igen hos Robban och Sofia. Det visade sig att både Sofia och jag hade bott i Karlskoga. Lite läskigt var det. Vi hade gått i samma skolor i låg, mellan och högstadiet, hon hade haft vår granne till klassföreståndare och dessutom hade vi tävlat på samma häst i hoppning, nämligen C-ponnyn Foggy. Då hon är några år yngre än mig, var det kanske hon som tog över, då jag slutade rida och flyttade till Karlstad? Världen är allt bra liten ibland.   

Vi hann också med ett besök på Velodromen och där var ett helt gäng från Göteborg och CK Master och tränade. Nästa gång jag åker till Dalarna ska jag försöka gå en velodromkurs, det ser väldigt kul ut. Först vill jag dock bli av med min handskada.

Dagen avslutades med stugmys, som sig bör.

Dalarna och invigning!

 Nya, stora ytor på utbygda Elixia Masthugget.

I princip dubbelt så stort som innan!

Mackan och jag har tagit oss upp till Dalarna för lite skidåkning. Vi bor i stugan i Klenshyttan och fick börja vår vistelse här med att skotta. Det är så mycket mer snö här jämfört i Götet och dessutom, fin snö. Idag åkte vi en timma i Gängesberg och i morgon bär det av till Falun för andra spår. Vi är väl mest rädda för att bli fullkomligt krossade av alla skidåkande Falubor, vilket vi förmodligen kommer att bli. Göteborgsbor är ju inte direkt kända för att vara några skidess. Spåren i Grängesberg var verkligen fina med Göteborgsmått mätt. Mycket snö som sagt och ingen som plogat sönder utförskörningarna. 

Igår var det invigning för Elixia Masthuggets större lokaler. Gymet är nu nästan dubbelt så stort mot innan, vilket är välbehövligt, då det varit rätt trångt bland vikterna i dessa tider då nyårslöftet är fräscht.  Dessutom håller det på att byggas barnrum, för att underlätta för föräldrar att träna plus att Yogasalen kommer bli dubbelt så stor och även bli anpassad för HotYoga (HotMOJO) på riktigt. Ingen halvljummen sal längre alltså, utan en riktigt, riktigt varm en! Så alla Göteborgare som inte hunnit besöka Elixia Masthugget än, gör det! på webben hittar ni mer info: Elixia

Dessutom var det alla hjärtans dag i går, så jag och Magnus Gårdmark passade på att köra ett maxpulstest på spinningcykeln för medlemmarna. Allt för hjärtat.

Själv lyckades jag till och med få en röd ros, fast inte av den man kunde tro, utan från en Italiensk servitris. Typiskt Italienare som aldrig kan låta bli att vara romantiska.  

Dagens benövning!

Nej det är inte mackan. Inte ens likt. 

Idag har jag drillat Mackan i styrketräning och kört själv så klart. Vi körde bland annat denna fina övning, som kom att bli Mackans nya favoritövning. Han tyckte dock att det stramade lite obehagligt på baksidan av höger lår och nöjde sig därför med 35k, alltså mindre än 10% av vad den här killen maxar. Om några månader då ska ni få se på grejer, lovar han!

Tack och Hejdå!

Nej, jag har inte tänkt sluta Blogga, men jag hade lite cykelvård i förmiddags och upptäckte att fälgen till crossen hade spruckit av allt bromsande i gegga, man ser det inte så tydligt på den här dåliga bilden. Bra tajmat av fälgen ändå då cyclocrosssäsongen är slut. Tråkigt, då den gjort ett bra jobb och det är jobbigt att byta. Tycker ändå den hållt ihop väldigt länge, två säsonger med massor av jätteleriga race, massor av segrar och en hel del träning och allmänt oöm behandling. Så tack fälgen, vi syns i nästa liv.

Skidor och Målning!

Igår drog Mackan och jag upp till Ulricehamn för att testa längdspåren Väl där stötte vi på Magnus, som var i full träning för Vasan. Det är ju en bit att åka dit, men i efterhand kunde vi konstatera att det är värt det om man vill ha bra längdåkning. Mindre folk än i Borås och Landvetter och väldigt bra slinga. Igår snöade det dock och spåren var ganska tungkörda. Dessutom laddade de för skidtävling dagen efter (idag) och väntade väl med att fixa till spåren till kvällen. Lite uppkört alltså, men helt ok, med tanke på hur det ser ut med snö hemma i Götet. Idag hade jag tänkt ta mig en tur till Hindås och kolla läget där. Det ryktas att det går att åka på sjön där och det skulle nog passa bra idag efter gårdagens ganska backiga tur. Lite stakträning hade varit bra för kroppen. Jag gillar verkligen längdåkning och vill åka så mycket som möjligt nu när det ändå är lågsäsong med cyklingen. Längdåkning är ett grymt komplement till cyklingen och väldigt effektiv träning för hela kroppen. Jag skulle inte påstå att jag är bra på att åka skidor rent tekniskt och styrkemässigt sett, men jag gillar verkligen täningsformer där man får slita hårt. Dessutom verkar mina axlar må väldigt bra av just skidåkning. Jag har nästan ingen smärta i dem just nu, även om de är lite stela. Ett av mina mål för den närmsta framtiden är att bli av med axelvärken och det känns som om jag är på god väg nu!Värre är det med handen, som gör precis lika ont som innan, dock inte när jag åker skidor. Börjar tro att det är något annat som är trasigt i den, men vet inte vart jag ska vända mig för att kolla upp det. Det är väl minst ett halvårs väntan för en magnetröntgen i Göteborgsområdet om man inte har någon privatförsäkring eller liknande och dessutom är ett ömt finger troligen inget som prioriteras. Har någon tips på vad jag ska göra, så hör av er!  

Den senaste tiden har jag förutom tränat, jobbat hårt med den här: 

Ok, jag förstår att det är svårt att tro att det skulle vara krävande att måla, men det är det faktiskt ibland. Bilder som dessa kräver full koncentration och fokus. Tappar man koncentrationen, blir det fel, man kan tex lägga armen i något man precis har målat och sudda ut det eller måla något i helt fel färg, eller så blir man blasé och böjar slarva. Akvarell är otroligt svårt att ändra om det blir fel, det finns dock vissa knep och mycket beror på kvalitén på pappret och färgerna.
Jag vill inte tänka på hur många timmar det tagit att färdigställa den här bilden, minst 70 timmar, förmodligen mer. Jag märker att jag när jag kommit ungefär halvägs i en sån här stor bild, blir jag nästan som besatt av att den ska blir färdig. Det är som om jag är rädd för att den aldrig ska bli klar om jag lämnar den för några dagar och därför går varje ledig stund åt till att sitta och pilla på den. När den nästan är klar har jag nästan ångest och är småförbannad för att den aldrig blir klar, samtidigt som jag tycker att jag är lite löjlig som lägger massa tid på att rita barnsliga figurer, som inte är till någons nytta, när jag borde göra andra, "nyttigare" saker. Och när den slutligen blir klar känns det riktigt bra samtidigt, som det blir som ett slags tomrum inuti. Det är faktiskt lite likt det här med att träna, cykla och tävla, det är som en slags passion och i vissa fall  en form av besatthet, men det har egentligen ingen nytta för någon annan än för oss som håller på. Eller så kanske det har det?  

Bra byte!

Som jag skrev i tidigare inlägg vann jag ju en halvmeter salami i helgen. Jag äter ju inte kött, så risken var att den skulle bli liggande och bli för gammal alternativt bli födelsedagspresent till pappa. Mackan, som var hemma och var sjuk istället för att gå på cx-festen, fick, trots att han var hemma en tröja som tack för besväret med att arrangera en introcross i höstas. Den visade sig vara troligen världens minsta large och var för liten för honom. Ganska tur för mig alltså, då jag lyckades få igenom bytet Korv CX-Göteborgtröja.  Den är ganska snygg faktiskt!

Tack för CX-partyt!

Björn och Mattias.  Är inte Björn förvånandsvärt lik snabeltuten? (i så fall öl-tuten)

Igår var jag på CX-party. Det var CX-swedengänget som dragit i hop ett gäng hemma hos Björn. Runt 20 pers blev vi, varav de flesta sådana som man vanligen ser iklädda cykelkläder. Har ni tänkt på att man ofta får en helt annorlunda framtoning i sina vanliga kläder, jämfört med cykelkläder? Vissa personer som man bara sett i klädd kroppstrumpa och hjälm ser helt annorlunda i jeans och T-shirt.

Ryktet om denna fest verkade ha spridit sig till Kenthucky USA, då man ju bestämt att lägga alla klasserna i CXVM just på lördagen. Tänk vad snällt, så att vi kunde få en fest där det inte bara pratades om CX, utan också fick titta på CX av högsta klass.

Jag vann en halv meter pepparsalami efter att ha tippat rätt på vinnaren i herrklassen (Sven Nys) och dessutom tippat närmaste vinnartid. Diffade på bara några sekunder, är ganska stolt för det. Lite synd att jag inte äter korv, men Mackan blev glad över att jag "drar till hemmet". Hur som helst en trevlig kväll.

Sitter för tillfället och funderar på vad jag ska utföra för träningspass idag. Har gett mig själv en period med lite mer ostrukturerad träning så här efter CX-säsongen. Det kommer att bli en hel del styrketräning kommande veckor i alla fall, så att jag blir stark som en oxe och förhoppningsvis blir av med mina krämpor i axlarna.

Det enda som hindrar lite i detta är att jag i måndags fick besked om att jag har en spricka och lös benbit handen. Det gör det inte optimalt att träna i gymet, då just händerna används mycket, men man får träna alternativa övningar. Jag åkte, trots handen längdskidor i Borås här om dagen och det kändes inget i handen. Förrän jag ramlade. Det är överhuvutaget svårt att veta vad jag ska och inte ska göra med handen, informationen från läkaren har varit att "ta det lugnt", men hur lugnt. Jag kör efter principen "gör allt som inte gör ont" + att jag tejpar i hop det spruckna fingret med det brevid. Hoppas det funkar. Jag har 2 gamla skador i samma hand som är väldigt missprydande på grund av fel riktlinjer från vården så jag hoppas det blir rätt den här gången.