Orange piggar upp!

Brist på sol och värme gör att jag och många med mig känner sig extra trött och glåmig så här års. Vilken tur då att det dök upp ett paket i brevlådan som tröst. En buff och en mössa i upppiggande orange. Jag kanske inte blir piggare, men piggar åtminstone upp se som ser mig lite mer än med bara min blekglåmiga uppsyn. Fast bara grejen att få paket piggar ju upp lite! Perfekt timing dessutom, eftersom jag ger mig av till Holland i morgon för två cyclocrosstävlingar, sista deltävlingen i Världscupen som går i Hoogerheide och en mindre tävling och där väntas antingen snö eller snöblask och kyla. Då behövs mössa och buff! Tack X-Kross!!

Jag hade tänkt skriva om periodiserad spinning som vi börjat köra på Elixia Masthugget den här veckan och ska köra det under våren. Jag kom dock på att det är bättre att ni går in på den eminenta facecooksidan och istället läser Magnus Gårdmarks fina text där som förklarar allt. Varför uppfinna hjulet två gånger, liksom?

Jag hade även tänkt att skriva om mina erfarenheter av Tele2, som jag varit riktigt arg på, tappat fattningen och helt ohämmat skällt ut två personer med massa fula ord idag, eftersom jag upplever att en av deras säljare genom att förvirra mig med massa siffror hit och dit, medvetet lurat mig att tacka jag till ett avtal som inte blev så billigt som han först sa, utan mycket dyrare, vilket givetvis inte går att bevisa, eftersom jag inte brukar spela in mina telefonsamtal. Avvaktar dock med denna historia, eftersom jag fick ett erbjudande av deras kundservice via twitter, när jag twittrade ut min frustration där.Visar de bara lite goodwill, kanske jag blir snällare. De på tele2:s kundservice jag pratat med idag, har dock visat 0% goodwill. 

Ett litet tips till företag är dock att något av det värsta kunder (oavsett om det är gamla eller nya) vet är att känna sig lurade och att känna sig som idioter. Får man dem att känna bägge på en gång (vilket jag gör i detta fall), så är det inte så bra. Dessutom får en missnöjd kund lätt en väldigt stor mun.

Nog om det, i morgon tar vi  båten till Kiel för vidare färd till Holland. Jag är taggad och det ska bli riktigt skoj!

Ni minns väl första gången?

Finn 5 stilfel!

Jag har som jag berättat om tidigare, rensat lite här hemma. Projektet har pågått någon vecka nu. Det blir lätt så när det gäller mig. Börjar med en liten grej och hittar sen mer och mer som "behöver" tittas igenom. Fördelen är ju att man får en hel del slängt, till och med så mycket att de där slängningscoacherna på i program som "Extrema Samlare" skulle bli impade.

När jag gick igenom en hög med gamla bilder hittade jag bilden ovan. Det var på den tiden som det alltid kom hem provbilder från tävlingarna som man sedan kunde köpa en förstoring av och ha på väggen hemma. Jag köpte aldrig någon förstoring, men sparade alla provbilder. 

Bilden är från Kjells Tur, i Karlskoga. Jag minns inte vilket år, men det var i alla fall min första MTB-tävling någonsin. Det var riktigt skitväder under tävlingen och jag hade inga kläder med mig som passade för det ändamålet. Körde jätteful Mangohjälm, cykeltröja med underställströja över, pappas skidhandskar och joggingtights (vilka jag tränar i ibland än idag) utanpå cykelbyxorna. Cykelskorna var någon slags brun, halvhög känga med SPD. Klädseln var inte så noga, eftersom jag dels inte hade något annat än just de kläderna med mig och då jag inte heller hade någon aning om att det fanns så strikta stilregler över hur man klär sig inom cykling. Jag körde med min UNIVEGA med V-bromsar och någon enkel Rock Shox-dämpare. Jag minns att beläggen var helt nedslitna efter halva tävlingen och jag fick glida ned för backarna sittandes på ramen. Även växlarna var helt slut och jag frös som en hund och hade lera precis överallt när jag kom i mål som 8:a, ca en timme efter vinnaren i damklassen. Jag minns det nästan som om det var nyss, men det var väldigt länge sedan.

Trots misären hände det något, jag blev biten och ville köra mer. Jag körde mer och sen dess har jag aldrig slutat eftersom passionen varit så stor och för att jag alltid hittat nya utmaningar`på olika sätt. 

Idag tycker jag i alla fall att jag lärt mig lite bättre hur man klär sig på tävling, eller vad tycker ni?

Så kan det vara! Hur fastnade ni för er stora passion?

Svinkallt grispass!

Igår blev jag smärtsamt påmind om hur snorhal en gammal träbro kan bli när det regnar. Jag hade hittat en perfekt liten slinga att köra intervaller på där denna bro ingick. Kom snabbt utför och rulla över bron bara för att finna mig själv och cykeln liggandes på något konstigt sätt strax efter bron halvsekunden efter. Vet verkligen inte hur jag ramlade men misstänker något slags framhjulssläpp. Fick i alla fall så pass ont i ena handen att det inte var någon idé att fortsätta, lite svårt att spurta när man knapt kan hålla ordentligt styret. Så det blev till att lugnt rulla hem. 

Idag blev det ett riktigt kallt träningspass. När jag gav mig ut var det sol och någon grad minus, så jag klädde mig efter det. Efter halva träningstiden började det snöa rätt mycket och tillsammans med blåst gör snö väldigt ont. I alla fall att få i ansiktet oavbrutet. Jag var inte riktigt förberedd för denna mindre snöstorm, men lyckades i alla fall ta mig igenom det tänkta passet och ta mig hem och in i duschen för upptining. 

På vägen hem åkte jag och tänkte på Cyclorossåkaren från USA Jeremy Powers uttalande i en intervju i cxmagazine, där han berättade om hur dyrt det var att åka och tävla i Europa, bland annat eftersom "man måste ha ett hus i Spanien", förutom i Belgien där han befann sig för att tävla. Uttalandet, som jag hånskrattat år och kallat lyxproblem då jag läste det första gången, kändes helt plötsligt så självklart när jag åkte omkring med mina händer som domnat bort av kylan. -Jo man måste nog ha ett hus i Spanien för att cykla på elitnivå i Europa, i alla fall i norra Europa. För så här kan man ju inte ha det. Cykla i snöstorm och ha sig.   

Det bästa med träningspasset idag var dock att jag träffade tre små utegrisar vid Delsjön, vilka jag givetvis var tvungen att stanna och hälsa på. Ett tryne är faktiskt ganska sött.  

Det här med pennor..

Rensar lite hemma för tillfället. Hittade några pennor lite här och där. Det är något med mig och pennor, jag gillar dem. Går jag in i en bokhandel eller butik med kontorsvaror kommer jag oftast ut med några pennor. Oftast är det en speciell penna med svart bläck och 0,5-spets som jag köper, eftersom jag använder den när jag ritar och det går åt en del sådana. Men det kan även bli andra som jag tycker verkar bra eller är fina, även om jag inte egentligen är i akut behov av just de modellerna. Ett typiskt köpberoendebeteende alltså. Ja, ja en del har kläder och skor, jag har pennor. Det är i alla fall lite billigare. 

Dessutom är det otroligt lätt att en och annan penna råkar slinka med från olika företag, kurser eller jobb och då oftast helt omedvetet. Fast det  är väl det som företagspennor är till för? Att man ska ta med hem och därefter påminnas om företaget varje gång man använder den logoförsedda pennan. 

Så om ni saknar en penna, så fråga mig!

Man är i alla fall inte ensam..

På en promenad i Slottskogen träffade vi på den här:

Till synes totalt utmattad låg älgen på gruset i sin hage. Precis så känner jag mig också just nu. Drabbad av tröttheten från jag vet inte från vilken planet. I alla fall skönt att det inte är bara jag utan även älgen...

Det här ständiga mörkret tillsammans med det gråa gör mig totalt håglös. Klockan är 4 på eftermiddagen och ute är näst intill kompakt mörker. Det kunde åtminstone vara lite snö så det blev ljusare. Det mesta går trögt och långsamt för mig just nu och svårast av allt är det att komma upp ur sängen på morgonen. Jag tycker att det känns som om det är mitt i natten hela tiden. Det är svårt att komma igång med saker och lika svårt att avsluta dem. Jag känner mig slö, lat och trög i hjärnan. En gång i tiden var jag en morgonpigg människa som gick upp av sig själv kl 6 på morgonen och tog en joggingrunda innan frukost och skola (faktiskt helt sant), nu är det morgonpigga som bortblåst! Den långa resan hem från Belgien tog också på krafterna. Lite grejer jag varit irriterad över har också snott en hel del energi i veckan. Däribland datorn som helt olägligt håller på att gå sönder. Har inte råd att köpa en ny just nu och behöver den mer än någonsin för tillfället så om det händer vet jag inte vad jag gör. 

Men trots detta har jag i alla fall fått till 4 bra träningspass i veckan. Benen känns ok trots tröttheten, vilket är ett bra tecken. 

Här om dagen blev det ett löppass med trappträning och träningsverken från det passet sitter i även idag, två dagar senare  På tävlingarna i Belgien i julas la jag märke till att jag skulle tjäna på att förbättra min teknik och styrka i trappor och upp för de branta slänterna, då jag tar väldigt korta steg där. Jag har inte kunnat träna trapplöpning de senaste åren på grund av att en skada i ett knä endast tillåtit löpning på plant underlag. Nu är knät bättre och jag kan köra lite trappor, men får vara försiktig. Tror hur som helst att det är bra träning för mig. 

Som det ser ut nu återstår det två cyclocrosstävlingar för den här säsongen, en mindre tävling och en världscup i Hoogerheide. Något VM lär det inte bli för någon av oss svenskar, vilket är väldigt synd, då banan i USA ser riktigt, riktigt bra ut. Jag har dock inte fått veta något från förbundet om vilka kriterier de har satt upp på dam och herrsidan eller om jag skulle kunna vara i närhen om att vara aktuell, så då är jag troligtvis inte det. Man vet överhuvudtaget inte mycket om hur SCF tänker om cyclorossen, vilket är synd för de som eventuellt skulle tänka sig att satsa. 

I stället för Ivanhoe: Film från Världscupen i Namur!

Efter som vi efter minst 20 år förstått att Ivanhoe änd alltid väljer fel tjej, struntade vi att titta på den filmen. Är det inte dags att hitta på någon annan storslagen film att visa på nyårsdagen, det finns ju massor!

Istället hittade vi den här fina filmen från

Superprestige-rapport och hej 2013!

Foto: Tom Prenen

Så, 2012 finns inte mer, nu är det 2013 som gäller! Jag hann ta mig hem efter Superprestigeloppet i Diegem och fick en lugn nyårskväll med Markus och vänner i Göteborg. Man borde kanske göra någon slags sammanställning över året som gått rent cykelmässigt, men jag får vänta med det, då det varit så mycket som hänt.
Innan dess, ett stort tack till alla som hjälpt mig under det gångna året, sponsorer, samarbetspartners, min familj och mina och vänner! Ni är guld värda!

Så det blir en kort rapport om Superprestige i Diegem, 2012-års sista tävling.
Återigen -"kvinnoparkering" en bit utanför tävlingsområdet. Det blev även rätt stressigt innan start och kanske är det det som är melodin för att man ska tända till lite extra. Jag kände mig i alla fall lite småförbannat! Jag hade kört ett varv på banan, vilken i vanlig ordning hade djup lera på sina ställen, så cykeln var riktigt full av gegga. Jag stannade till i den tekniska zonen för att spola av cykeln - men där fanns inga tvättar, för de hade inte kopplats in. Man hade väl "glömt bort" att damklassen startade redan kl. 13,00. En man ur arrangörsstaben verkade tämligen oförstående när jag förklarade att jag skulle starta om en timme och gärna ville göra det med en ren cykel. Till slut kom tvättarna i ordning och då hade det hunnit bli en ganska lång kö med irriterade cyklister och mekaniker.

Banan i Diegem var förutom lerpartierna supersnabb, med ungefär hälften av banan på asfalt. Inget som brukar vara riktigt gynnsamt för min del. Återigen över 50 startande i damklassen, kul med så stora startfält. Jag fick en något bättre startposition än vid tidigare race, vilket även delvis gjorde att starten blev den bästa av alla dessa fyra lopp. Gick ut hårt på första varvet och varvade som 9:a, strax bakom Annie Last, ett bra hjul att hålla sig bakom, då hon varit i toppen på XC-världscupen, bland annat. Jag orkade dock inte stanna kvar där, tempot var för högt så jag tappade och hamnade i en grupp strax efter. Mot slutet var jag helt stum i benen, och kom knappt upp för sista trappan och rullade i mål på 15:e plats 2,50 efter segrande Katarina Nash. Är väldigt nöjd med loppet, förutom att jag inte orkade spurta något mot slutet. Känns dock bra att få avsluta med ett topp 15-resultat i ett sådant lopp, vilket varit ett litet hemligt mål jag haft för den här resan. Det visar att övning ger färdighet! Det var lite typiskt att jag var tvungen att åka hem nu när det börjat lossna.  hade gärna stannat och kört två tävlingar till, men det fanns inte riktigt utrymme för detta i min budget och det är faktiskt ganska slitsamt att rodda allt själv mellan tävlingarna utan support. Hade jag inte fått hjälp av Ernst, som hjälpt mig med överdragskläder innan och efter start bland annat, vet jag inte hur det hade gått. Dessutom behöver cykeln nu mer eller mindre en helrenovering efter all lera och även tubdäcken håller på att lossna.

Direkt efter tävlingen satte jag mig i bilen för att köra hem till Sverige. Stannade och slumrade några timmar i bilen i Danmark innan jag fortsatte hem till Göteborg. Rätt jobbigt men det är givetvis skönt att komma hem.