torsdag 29 november 2012

Brugge!

Igår körde vi ett lite kortare teknikpass och den blev det en liten sigthseeingtur i Brugge!

Staden är i mitt tycke en av de finaste i Belgien. Det verkar jag inte vara ensam om att tycka, då det alltid är fullt av turister i stan.  Vi fikade och åt de där vansinnigt goda våfflorna. Sen köpte jag också lite finchoklad. 250 gram för 9 euro är ett väldigt bra pris mot vad motsvarande choklad kostar hemma. 
  
Idag ösregnar det och haglar det om vartannat plus att det blåser storm. Ska ut och springa strax, men känner att jag tenderar att förhala det. Hur många straxar går det på en stund egentligen? Och hur länge får ett "sen" vara? 

I morgon drar vi till Roubaix, denna klassiska cykelort. Tävlingen kommer att varvas på den legendariska gamla utomhusvelodromen som även är målgången på Paris-Roubaix. Det tycker jag är rätt coolt.  

tisdag 27 november 2012

Film och distans.

En liten utbildningsfilm för er som inte vet vad sandbana innebär i cyclocross-sammanhang. Första halvan av filmen är från den gångna helgens världscupsrace och andra halvan är från en tävling i Holländska Gieten. Håll utkik efter lite blågula färger! Filmen är gjord av Johan Andersson, som tillsammans med ett gäng svenskar var nere och hejade fint och högt.

Cyclocross Belgien Holland from Johan Andersson on Vimeo.
Fyra gubbar stack ner till Belgien för att titta på lite cykel. Denna film är ett litet sammandrag från Koksijde, Belgien samt Gieten Holland.

Idag har det annars körts distans här i Koksijde. För min del blev det  bara ca 3 timmar bakom mestadels Manges hjul. Pulsen blev hög större delen av turen trots "vindskyddet". Det är ju så bra att ligga bakom Manges hjul, han matar på i samma (för mig) hårda tempo så länge han bestämt. Det spelar ingen roll hur hårt eller från vilket håll det blåser, eller om det ösregnar. Tempot är detsamma. Under fikapausen började det givetvis att regna ganska så mycket. Jag, Ludde och Anton bestämde oss för att åka hem och fick våra tre timmar som vi tänkt oss. Mange fortsatte dock att mata minst två timmar till ensam i regnet. Det är väl så man blir typ stark.

 Mange matade på som sagt och blev aldrig trött. Fick köra längre.

Ludde och jag, glada över att äntligen ha fått lite rast från Manges matande.

 Anton nere i en gammal skyttegrav från andra Värdskriget. Esteten i mig tycker dock att den där fula papperskorgen i plast bakom Anton känns helt fel...

söndag 25 november 2012

Dagens snygging..



Foto: Ludde Söderqvist: http://ludwigsoderquist.blogspot.be/

...Måste ju vara jag! Tack snälla Ludde för att du förevigade mig. ( hmm. Får nog kolla mig i spegeln nästa gång jag ska ut, så jag inte skämmer ut de andra..)
Rullpass längs havet idag, 40 minuter medvind, därefter monsterfika med äkta Belgisk Cappuccino (Vanligt kaffe med en stor klick vispad grädde ovanpå) Våffla och Coca Cola som ett par på cafét bjöd oss på, eftersom de varit och tittat på världscupen igår och sett oss i blågult och tyckte vi var värda något mer att dricka. Lite skillnad på cykelintresset hos allmänheten i Sverige och i Belgien kanske.. Den blev det hem igen i motvind, men som tur var drog Mange. Vi hittade en hel del fina slingor att cykla på i sanddynerna, synd att man inte var så pigg att man orkade köra på riktigt. Får väl ta det om några dagar när benen piggnat till!

lördag 24 november 2012

20.

Det blev en 20:e plats på dagens Världscupstävling i Koksjide. Det är min bästa placering i Cyclocrossvärldscupssammanhang (fint långt ord, va?) och för min del tycker jag det fullt godkänt rent placeringsmässigt, då sand inte är något som brukar finnas särskilt mycket av på de svenska banorna. Särskilt inte så djup eller så många och långa sträckor som här.
Det som räddar mig på dessa banor är att jag varit en hyfsad löpare och har ganska bra flås.

Till skillnad från förra årets VM på samma banan fick jag den här gången en hyfsat bra start. Banan var lite annorlunda mot då och gick nu in på lerigt gräs ganska tidigt i stället för förra årets långa asfaltsraka. Detta gynnade mig, då farten blev lägre och det blev mer tungkört. Låg på placering 18-22 i början, och stabiliserade mig sedan på 20 och höll det till mål. Var grymt trött de två sista varven och tänkte på några ord som en spinninginstruktör på Olympic (träningscenter i Göteborg) alltid sa mot slutet av varje pass. "när du tror att du ska dö, så ler du och tar i lite till". Det hjälpte. Det hjälpte även att det fanns några svenskar i havet av Belgare som hejade på ordentligt, liksom råden från cyclocrossentusiasten Danny varje varv depån. Anton hade inte så mycket jobb med mig och Angelica, då våra cyklar fungerade utan missöden under racet.
Angelica gjorde en fin världscupsdebut och slutade några placeringar längre ned i fältet. Tidsmässigt var jag långt efter tätet, men det blir väldigt utspritt på banor som denna.

Ludde körde stablit i den tuffa U23-klassen och Mange kom in som 41:a, lite halvnöjd efter att ha pajat bakväxeln på ena cykeln. Det är helt otroligt hur snabbt herrarna åker i den där sanden, det ser ut som om det är en torr grusväg. Man måste se det på plats och testa att köra sandpartierna själv för att fatta det.

Nu tar vi det lugnt, det lär kännas i benen i morgon efter all löpning och släpande av cykel i sanden, men Mange har lovat en fin fika runda längs kusten, så det blir nog bra det med.
    
Fdj har en ganska kaxig buss, varför har inte vi en sån??

fredag 23 november 2012

Sand..

Ok friar med ett extra inlägg idag, med lite bilder från banan. Som väntat såg det ut så här. Sand 1200 m av det 3000 m långa varvet. "Det är ju så jä**a mycket sand" löd Angelicas inte helt felaktiga analys av varvet efteråt.
 Sand sand överallt.. djup sand.
 Även utför med sand.
 Ludde och Mange kollar spår. Lite synd att spåren är olika varje varv så man ändå inte hittar det bästa..
Lite mek och fix
Angelica visar skills i sanden!

Belgien!

Mange är rädd att få sockerbrist och tar därför 3 rör i sitt kaffe..

Så var vi äntligen framme i Belgien. Resan har hittills mest bestått av båtåkning, bilåkning och fika. Men igår kväll kom vi till slut fram till vårt boende, ca 5 km från tävlingsbanan i Koksijde. Vädret är typiskt Belgiskt, lätt regn, gråväder och 5 grader. Helt ok boende i en stuga i alla fall för det priset vi betalat. Allt är bra, förutom att vi inte har något internet i stugan, det finns dock i receptionen. 
Strax ska vi iväg och träna på banan och jag hoppas kunna filma lite från banan. Den här banan är väldigt speciell, då ungefär hälften av banan går på sand. Och då är det inte så att det är lite sandigt utan det är djup, spårig sand a lá Sandhammaren. Svårt att träna på hemma och ett underlag som Belgarna åker otroligt fort på. Jag vet vad som väntar - en bana som är svårare och tuffare än någon av de banor som finns hemma och ett massor av damcyklister som åker otroligt mycket fortare än mig och som enkelt hade kunnat vinna superklassen i Sverige. Det blir tufft, men vansinnigt kul och lärorikt!.  

 Om frukostbuffén kostar 125 kr får man äta mycket för att det ska löna sig, tycker vi!

Anton och jag håller oss till Kaffe, det blir man pigg av!


Hoppas kunna återkomma med lite bilder från banan senare..

tisdag 20 november 2012

Att hitta ny inspiration.

Behöver du ny inspiration? Ställ dig på huvudet! Få ett nytt perspektiv på tillvaron.

Ok, lite sett är det ju, men med lite träning blir det bättre!

Oavsett om det gäller träning, jobb eller att rita gubbar så kan man då och då köra fast, bli uttråkad och känna mindre inspiration. I alla tre fall är det ju så att man blir bra på det man gör mycket och att man behöver förändring för att utvecklas, både mentalt och fysiskt. 
Själv lägger jag mig gärna på köksgolvet, eller vardagsrumsgolvet. Att se tillvaron från en annan vinkel ger mig ny inspiration och får mig att tänka i andra banor. Istället för att sitta vid mitt skrivbord, sitter jag oftast i soffan i vardagsrummet och jobbar. Även om det rent ergonomiskt inte är optimalt känner jag mig friare där än att sitta och titta in i en vägg.  
När det gäller träning gillar jag att ibland göra saker som inte alls påminner om den sport jag gör mest. Det kan tex vara att stå på huvudet eller på händer efter ett pass på gymmet. Eller att hoppa in på ett yogapass. Rörelserna som man gör där är ju helt annorlunda mot att sitta på cykeln och dessutom -man får försöka släppa tävlingsjäkeln i sig och inte jämföra sin vighet (eller snarare brist på vighet) med andra. Jag tror att övningar som dessa- som är väldigt olika sin huvudidrott, på sikt kan vara till stor nytta. Kan man få bättre balans, bålstyrka, rörlighet och kroppskontroll tror jag också att man blir bättre på cykeln.
Här handlar det ju givetvis inte om att man ska bli vig som en balettdansös utan om att få lite bättre rörlighet, och lite bättre koll på kroppen. För min del finns där också en hel del nyfikenhet. Hur känns det egentligen att vara upp-å-ned? Hur länge kan man stå på händer utan vägg? Klarar jag av den och den yogapositionen?
Klarar jag att göra knäböj på en balansboll? Kanske är det ändå den där tävlingsjäkeln som är framme ändå..