Ser ni, nu skriver jag ANNAT, som jag är värsta proffsbloggaren!
Sorry för lågsäsongen på bloggen. Har varit på väg att skriva några gånger, men känt mig oinspirerad till att skriva och inte riktigt orkat. Har målat istället och fixat med min nya dator. Har äntligen införskaffat en ny och till och mer INNAN den gamla brakat ihop fullständigt, så jag känner mig lite duktig i alla fall. Den nya är väl inget monster rent prestandamässigt, en ASUS med 15" skärm, men ungefär 100 gånger bättre än min gamla trötta med obefintlig batteritid.
Hade ju en mycket lugn träningsvecka efter julcrossen förra veckan och jag fick till 3 korta intervallpass och inget mer. Fick ju ta lite extra vila efter triggerpunktakupunkturen också. Jäklar vad ont jag fick i skinkan efter n! Det var väntat eftersom Sjukgymnasten sa att det skulle vara svårt att cykla dagarna efter.
Första passet efter vilan gick väldigt trögt, benen kändes kassa faktiskt. De senaste dagarna har det dock känts bättre och bättre och jag har kunnat dra på med med belastning. Man ska alltså inte vila, för mycket, det är helt klart det.. Det har blivit mycket Monarkcykling på grund av kasst väder och jobb när det varit ljust. Saknar några långa pass i boken känner jag, men det är svårt att få till det när jag oftast jobbar de helger jag inte tävlar.
I helgen är det dags för en världscuptävling igen, denna gång i Italienska Fiuggi, ca en timmesbilfärd från Rom. Det ska bli riktigt spännande att köra en i Väldscupssammanhang helt ny bana som detta. Den ser ut att gå till stor del i ett skogsparti, men annars vet jag ingenting om banan. Vädret kommer dock att bli den största spänningen, det ser ut att kunna jättemycket regn, lite snö eller så fryser det på, alla typer av däck måste därför tas med. Så det blir Smallbird, Rhino och Ernst. Mackan och jag åker i morgon och hoppas att vädret håller sig hyfsat. Hade ju varit typiskt om flyget blev inställt på grund av storm eller snö.
Vad gäller VM i Luxemburg om två och en halv vecka, ser det tyvärr inte alls ljust ut för min del att vara med. Jag ligger just nu 51:a på världsrankingen och behövde ligga topp 50 för att SCF skulle bli tvungen att ta ut mig till VM, enligt UCI:s regler. Nu när jag ligger utanför behöver de ju inte det. Det hela är mycket retligt, eftersom jag behöver ett enda UCI-poäng för att bli 49:a. Det som är mest frustrerade är dock att Världscupen i Koksjide blev inställd och jag fick åka hem utan vare sig lopp i benen eller poäng. Det hade i princip räckt att ta sig i mål där för att få de poäng som behövdes. Ett inställt lopp är ju inget man som cyklist kan göra något åt, då därför är det så störande. Jag tar dock med mig att jag har klarat de tids-% efter vinnaren som satts upp av förbundet på några tävlingar med världseliten på plats. Tyvärr "räknas" dock inte dessa lopp, eftersom det bara var fyra lopp som räknades att klara av tiden på, tre egentligen då efter som ett av dem var Koksjide som ju var inställt. Summan av allt: det hela känns lite som att snubbla på målrakan. Svart eller vitt, inne eller ute, så nära men ändå så långt ifrån. Ja ni fattar säkert...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar