Namur!

Foto: Fabienne Vanheste

Ligger och slickar såren efter Namur. Bara mindre sår i och för sig, mer besvikelse. Namur är en av mina absoluta favoritbanor då det gäller cyclocross, som jag sagt tidigare. Krävande både fysiskt och tekniskt, sånt som jag gillar. Har gjort ett av mina bästa resultat i världscupen på den banan för några år sedan med en 22:a plats här.

Dagen innan tävlingen var banan torr, inte helt torr, men extremt torr för att vara i Namur. Det är alltid lerigt där, oftast extremt. Ställde in mig på ett torrt race, men efter duggregn under natten och morgonen (väldigt lite duggregn faktiskt), hade banan ändrat karaktär. Den var såphal på sina ställen. Desto roligare.

Det var runt 60 startande och kaos i starten som vanligt, någon ramlade redan efter 10 meter, någon annan en bit upp i backen. Hamnade en bit bak i fältet, men kroppen kändes bra. Efter första varvet började jag plocka placeringar. Men sen började det bli allt svårare att komma i pedalerna. Försökte slå ut leran från skorna, utan att lyckas. Jag fick köra några av de brantaste utförskörningarna utan att vara iklickad i pedalerna och typ klämma mig fast med låren i sadeln. Det kändes ganska farligt, frustrerande och fult, eftersom jag vanligtvis kör bra när det är brant och svårt utför. Efter varje av- och påhopp gick det till slut flera hundra meter att bara få i fötterna eller ibland bara en fot, så även vissa klättringar fick jag också köra "o-iklickad". Tappade flyt och placeringar och lite moral. Har kört många leriga tävlingar och vet ju att lera fastnar i pedaler och klossar, men har aldrig faktiskt inte varit med om något liknande! Under andra halvan av racet åkte jag och ville ha platformspedaler, vilken dröm det varit jämfört med det här! Kom i mål till slut och blev i alla fall inte varvad, det var väl det enda positiva. Frustrerad över att inte kunna köra så bra som jag kan och att en sån skitgrej ska förstöra. Det känns som en så dum bortförklaring. Men det är bara att släppa och gå vidare.

Har under hösten kört med ett par andra klossar än vanligt och de är bredare än vanliga för SPD. Det kan vara det som gjorde att det satte igen sig under skorna fullständigt. Alla tävlingar utom den här och den i Ardooie har varit torra under denna säsong. I Ardoie var det mer vatten vatten än lera, så då var det inte mycket som fastnade. Det har inte funnits några leriga tävlingar att testa klossarna på ordentligt. Förrän nu. Nu blir det till att byta tillbaka till vanliga SPD igen och se om det blir bättre.

Nu är jag i Tressendelo, där jag huserar under crosstiden. Bor ovanpå ett tryckeri, det är rymligt och bra, men luktar en hel del tryckfärg då och då. I morgon bär det nog av till Lichtaart för lite träning i skogen. Ett grymt område för crossträning. Ska försöka gasa lite, men har tyvärr bara lerdäcken här. Resten är hos Ignace.