Julcross avklarad med Diegem + Zolder

Foto: Kurt Van hout

Julen är över och två tävlingar är avklarade. Diegem är ett riktigt häftigt race, banan fin och nu blev det full pott när även vi damer fick köra i mörkret. Man märker dock inte mycket av mörkret när man kör eftersom det är så mycket lampor längs banan. Inte på något ställe upplever man att man inte ser pg av att det är mörkt ute. Nästan så att man ser bättre än på dagen. Det lär ju kosta en del att arrangera en sådan tävling.

På damernas startlinje var det hela 70 startande, den överlägset största klassen. Fick en hyfsat bra start fram till de första svängarna då det blev tjockt. Valde att hoppa av direkt för att försöka ta mig helskinnad och med hel cykel ur det hela. Fungerade ok, men sen fick jag hoppa av igen på ett parti med en slänt. Efter det började det flyta på bättre. Låg runt en 25-30 plats under större delen av racet, kroknade lite på slutet och rullade in som 30:e. Det var tight framåt så jag är lite frustrerad att det inte fanns mer krafter kvar på slutet. Med tanke på startfältet får det ändå ses som godkänt, men man vill ju alltid bättre. En grej med kvällstävlingar är att man blir så ofantligt pigg efteråt. Jag som vanligen har svårt att somna fick nu ännu svårare. Ni vet när kroppen är trött, men huvudet hur piggt som helst, fast klockan är mitt i natten.

Ignace testade också banan. Körde alla partier utom den branta sandutförn i slutet. Grymt jobbat! 

På juldagen var det dags för provkörning av banan i Zolder och nummerlappsbestyr. Just nummerlappsbestyr är ett särskilt kapitel på världscuperna numera. Sen den där motorn upptäcktes på VM förra året har kontrollen skärpts över vilka som får vara i depån och vid start och mål. Alla nummerlappar för ett land måste hämtas samtidigt (i och för sig sen gammalt), alla som ska vara i depån måste ha licens, antingen meklicens eller vanligt tävlingslicens. För varje åkare måste det anges på en lapp vilka personer som ska vara i depå resp vid start/mål, samt dessas UCI-kod. Kan man inte ange detta får man inga sådana inträdesband. Det är ju bra att man ökar kontrollen, men ett smidigare system borde ju UCI komma på. Nu hakade man upp sig på skitsaker, tex att allt måste stå klassvis på separata lappar och det tog ca en halvtimme för oss att hämta ut nummerlapparna från att vi träffade "nummerlappsutdelargubben" till att vi fick våra nummerlappar. Alldeles för lång tid!
     

Zolder är en snabb bana, så att det kom regn på natten kändes hoppfullt. Dock så torkar det upp snabbt i den sandiga jorden, så när vi damer körde var det bara lite lerigt på några ställen.
Banan var ändrad sen VM i januari och jag måste nog säga att jag gillade den andra banan bättre, då den var tuffare. Eller så var det att den passade mig bättre. Nu var den supersnabb och det är inget som brukar gynna mig. Tycker dock att det gick ok i 3 varv, men att jag sedan kroknade för mycket, jag blir verkligen skittrött när jag ska försöka köra fort när det är platt, och inte går det särskilt fort heller. Ingen placering att skiva hem om, men just på denna bana vad det nog vad man kunde förvänta sig. Kommande två tävlingar är platta, så det var väl bra träning. Eller nåt.

Nu ska jag skriva om något som stör mig mycket och som jag måste göra något åt, frågan är bara hur. Så här är det, varje gång jag kör CX tävling Belgien så kommer det en man, och pratar med min mek. Helt ok egentligen, men han pratar oavbrutet. Dessutom det värsta, VARJE gång när jag precis satt mig på trainern och ska börja värma upp kommer han och kollar, pratar och tänder en cigarett.

Det är som om han bara måste röka när han ser att jag ska värma upp! Jag hatar cigarettrök och har dessutom astmaproblem och extremt känsliga luftrör. (det röks ju längs banan med, men då förflyttar man ju sig i alla fall från röken) De senaste gångerna har jag sagt till honom och då har han sett sur ut och gått 2 meter därifrån. Men det är som han har glömt bort det till varje tävling. Jag gillar det inte alls, det är enormt störande!

Nu har jag åtminstone ett par hörlurar så jag kan stänga honom ute lite grand i alla fall. 

Det denna man vill egentligen är att få ett inträdesband, så att han ska komma in gratis och känna sig viktig med bandet. Ibland har han tydligen försökt komma in i depån, men blivit utslängd.
Idag hade han tjatat till sig det band som är för start och mål utan att jag visste om det och sa plötsligt att han skulle ta mina kläder innan start. Jag ville inte det, men då var det lite för sent att protestera. Problemet är väl att både jag och min mek är vänligt sinnade mot andra människor, vi blir inte arga, eller säger ifrån. (andra team gör det, det är väl därför han kommer till oss). Och nu tycker ju han att han blivit lite tjenis, och då blir det ju ännu svårare för oss. För min del är det också svårt eftersom personen inte kan ett ord engelska och för att jag försöker fokusera på min tävling. Dessutom verkar han inte vilja förstå och det är väl det värsta.

Så, det var skönt att skiva av sig frustrationen i alla fall. Får väl skaffa bodygards till nästa tävling.

Det finns fler sådana personer i crossvängen här i Belgien, så man får passa sig lite. Folk är mer "på" här jämfört med i Sverige och man kan inte släppa in vem som helst. Det verkar finnas folk som åker till tävlingar och liksom försöker skapa sin egen uppgift. Konstigt det där.

Idag ska jag ta det lugnt, rulla en sväng, fika, jobba lite med datorn och tvätta kläder. Det är ett evigt tvättande som cyclocrosscyklist.