På topp!

Utsikt från Liftstationen Mottolino ca 2300m öh.

Kaffe på bricka och virkad duk, på ett av mina favoritcafér, som egentligen är ett konditori.

Hej, jag har det toppen här i Livigno. Gillar verkligen att vara här och känner mig hemmastadd. Rent träningsmässigt är det en stor fördel att åka till ett ställa man känner till, så man vet vilka turer man ska ta och ungefär hur lång tid de tar, vilka stigar som är fina och vilka som inte är så bra, dessutom var man handlar bäst, vilken cykelbutik som är bäst och vilka barer som har bäst kaffe. Att utforska nya ställen är ju kul det med, men det är fördel att åka till ett ställe man verkligen gillar också.
Det är lite lustigt för jag upplever inte den höga höjden som lika ansträngande som jag gjort tidigare gånger jag varit här. Många gånger har jag upplevt att jag är väldigt känslig för att tävla eller köra hårt på högre höjder om jag inte acklimatiserat mig först. Visst jag känner av höjden, men det känns ändå helt ok i kroppen.

Igår blev det ett fint pass upp till Cancanosjöarna. Dessa hade väldigt lite vatten för tillfället som ni ser nedan:

En hel del halvläbbiga tunnalar finns det i Cancanoområdet. Denna skulle cyklas igenom. 

Vidare till Validentro och sen upp på branta grusvägar och stigar till Alpe Trela som jag bara kört från andra hållet innan. Jag saknade min 30-klinga helt klart. Det var tungtrampat med 32:an och skönt att gå över krönet.

Stigen går ned till Alpe Trela, som serverar klassisk Lombardiansk husmanskost. Mycket kött och polenta och framförallt, mycket mat! 

Vidare över Passo d' Eira, där jag träffade denna åsna eller mulåsna. Alltså, vad är det med unga åsnedjurs frisyrer? Otroligt söta är de i alla fall! 

Idag var det bikeparkdag!Prognosen sade regn mer eller mindre hela dagen, men det kom bara en skur i knapt 40 minuter. Riktigt nöjd med min Haibike Q AM 7.10! Fick liksom aldrig nog av åkandet och åkte med ett leende på läpparna hela tiden. Tidigare AM/Enduro cyklar jag lånat eller hyrt har varit alldeles för stora och det har mer varit cykeln som varit ute och åkt med mig än tvärt om. Tighta svängar har känts svårt och klumpigt och styrena har varit alldeles för breda. Denna cykel är liten och betydligt kvickare och mer lättmanövrerad än tidigare cyklar. Och sen är det ju roligt med lite mer slaglängd också. 

Man kan tro att det inte är så jobbigt att åka lift upp och bara köra utför, men jag känner mig bra mosig nu. Dels måste man fokusera och sen blir det lite mer statiskt jobb för benen. Hann med hela 8 åk på ca 3 och en halv timme, men så stannar jag inte så mycket och "hänger" som många av de andra, en kaffepaus fick det bli på toppen. Jag tycker det gäller att utnyttja tiden!