Livets berg-och dalbana!

Förra veckan var verkligen kontrasternas vecka. Den innehöll alla tänkbara känslor, glädje, oro, sorg, ilska, frustration, lättnad, lugn och tacksamhet, bland annat. 

Jag är mest frustrerad över att jag fått ont i axeln igen. Troligen är det en inflammation av något slag. Som tur är känns det inte när jag cyklar, men när jag gör annat som att lyfta saker och sova. Om det inte går över inom ett par dagar blir det att söka upp Sjukgymnasten igen..

Sen har jag bråkat med Schweiziska tågbolaget SBB och "hotat" att dra det vidare till Konsument Europa. Det hela gällde vår buss som inte dök upp i somras, så vi fick ta taxi för över 3000 kr till flyget. 

Tydligen tog det skruv och de erbjuder sig nu att betala våra outnyttjade biljetter. Samtidigt har det Italienska bussbolaget hört av sig och erbjudit en summa för kompensation. 

Slutsats: det lönar sig att vara förbannad och bitchig ibland, men fasen vad det är jobbigt och tar energi! Det roliga i det hela är att alla fortfarande står fast vid att det inte var delas fel. Tågbolaget skyller på Bussbolaget, som i sin tur skyller på själva cykelloppet som vägen var avstängd för. 

Nog om det. Jag skulle ha fått min Cykelcross i förra veckan, men fick beskedet att det inte skulle komma en enda cross förrän vid årsskiftet. Lite trist när man tänkt att tävla i Svenska CX-cupen som började i lördags. Vi började titta på andra alternativ, men det är ju svårt när man är så här sent ute och framförallt, när man inte har några pengar. Såg ganska så kört ut, men två dagar senare kom beskedet att CUBE kommer att tillverka EN CX-ram i minsta storleken redan denna vecka! Jag är förvånad och givetvis jätteglad och tacksam att de gör detta för mig. Nu behöver vi "bara" fixa ett drivpaket och bromsar, sen är vi hemma. Förhoppningsvis kan jag köra CX- tävlingarna i Sunne, det hade varit skoj. 

I helgen var det ju strålande väder och jag och mackan gav oss ut på en liten tur i skogen. Det var bitivis ganska tortt och bitvis jätteblött, och varmt och skönt.  Vi lyckades hamna mitt i en multisporttävling och man fick ta det ganska lungt. Har fortfarande dåligt samvete för att jag råkade preja en tävlande lite dumt. Jag sa att jag skulle köra om på höger sida i ett annat spår, trodde han hörde mig, men det gjorde han visst inte, eller så ville han inte släppa förbi mig för han körde åt samma håll och ramlade. Än en gång, Förlåt!

 Vad är detta för djur??

 Mackan posar

 Jag posar

 Mackan i motljus.. 

Jag i medljus...

Hade jag fått bestämma hade vi fått ha helgens väder hela oktober. 7

Den tråkigaste och sorgligaste saken på länge hände dock i helgen. Mammas och pappas inflyttade katt fick ungar för ett par veckor sedan och de bestämde sig för att behålla en av de fem, de andra fick avlivas eftersom alla redan har katt i Skåne och ingen vill ha fler. Bara detta faktum var sorlgigt nog tyckte jag. I alla fall hade Markus och jag lite planer på att ta hand om den ende ungen när den blev större. I helgen råkade den dock ut för en olyckshändelse när en spånskiva rasade ned över den. Den skadade sig såklart och mamma och pappa  var tvungna att avliva den med. Självklart var det det bästa eftersom den led av skadorna, men det blev alldeles för sorgligt för mig. Den blev bara 3 veckor och den var ju så fin! En del tycker kanske att det är banalt att bry sig om en kattunge, men jag blev faktiskt jätteledsen. 

Ett liv är så skört, oavsett om det är ett djur eller en människa, det gäller att ta hand om och ta vara på det så bra man kan, även sitt eget.