CX- Eftersnack

Så här var det, för er som inte var där!!

Blev inget skrivet igår, jag var upptagen med att åka hem från St Wendel och fixa lite afterrace -grejer. Har funderat mycket på min tävling och CXWM överhuvudtaget och kommit fram till att det troligen var den överlägset häftigaste tävlingen jag kört under alla de år jag cyklat. Inte för resultatets skull, men för allt annat. Publiken, stämningen, den äkta cykelcrosskulturen och det fantastiska trycket. Redan när vi tränade första dagen var det fler åskådare än på de flesta cyketävlingar i Sverige. Inte för att de främst tittade efter just oss, utan de hoppades nog få en skymt av Stybar, Nys och Albert. När de inte såg dessa, så passade de i alla fall på att heja ordentligt när vi tränade.
Först när man är på plats på en stor cykelcrosstävling, förstår man hur stor disciplinen är i vissa delar av Europa, då speciellt Belgien. Man förstår även hur liten sporten är i Sverige, men vi hoppas ju att den ska växa efterhand! Ett annat intryck är att i cykelcrossammanhang gäller regeln att sport och alkohol hör i hop. Mycket alkohol. I alla fall om man är åskådare. Utöver alkohol är även cigaretter, pommes & majonäs mer ett krav än något man kan nytjja om man vill.

Själva loppet gick som sagt supersnabbt på den frusna banan, jag hade svårt att komma om och kanske körde med aningen för stor respekt. Det var ovant med så snabbkört underlag, alla tävlingar jag kört i Sverige har mer eller mindre gått i lerans eller snöns tecken, så det har jag ju kunnat utveckla mig inom. Först inne på fjärde varvet började jag komma ikapp lite cyklister och skulle precis till att köra om en grupp på 3 cyklister då jag gick omkull och böjde till ena bromshandtaget. Tur i oturen var jag nära depån och kunde byta cykel rätt snabbt, men den lilla gruppen försvann och ytterligare en cyklist kom förbi. In på 5:e varvet var jag nästan ikapp igen, men hann inte om utan blev avplockad istället. Vurpan är väl det jag stör mig mest på från racet, eftersom hon jag skulle köra om var den sista att köra alla varv. Men sånt ingår ju i sporten! Så i mål blev det plats 37. Det gav 16 uci-poäng, bättre än inga alls!

Jag ser mig själv som en färsking inom cykelcrossdiciplinen och hade jag slutat på en 10:e plats hade det nog snarare varit ett tecken på de andra cyklisternas oförmåga än på min förmåga. Med lite mer vana och teknikträning på cykelcrossen tror jag att det utan vidare går att kapa många sekunder per varv och komma en god bit högre upp i resultatlistan. Bara de tekniktips om hur man på bästa sätt bär och hoppar hinder med cykeln som jag fick av Mathias Karlsson en söndag innan VM gjorde nytta. Fast precis som Emil, tycker jag att skivbromsar skulle vara grymt, så man fick stopp på "åbäket" någon gång.
Just nu känner jag att jag vill mer, mycket mer då det gäller cykelcross. Det blir något att fundera på hur man ska få ihop ekonomiskt och praktiskt under MTB-säsongen!

Stort tack till Mathias, Lasse, Tomas, Jahn och även Danny med familj som alla gjorde ett fantastiskt jobb med att sköta allt omkring CXVM:et! Med god vilja, hjärta och entusiasm kan man komma långt även om resurserna är små. Vi cyklister har haft förstklassig support, både på och utanför tävlingsbanan, att dessutom ha en förbundskapten med kockutbildning var guld värt!