Månadens inlägg..

Blev det som handlade om våfflor och bröst, överlägset flest läsare. Tack kära läsare, ni är avslöjade, nu vet jag vad ni egentligen vill läsa om. Och jag gillar er för det!

CX-VM Frustration och ståpäls!

Det här med cyclocross. Vad är egentligen det? Är det en liten cykeldisciplin i utkanten som bara de mest inbitna cykelnördar a känner till och följer på halvhemliga sändningar på nätet? Eller är det en sport som engagerar ett helt land, där de flesta har en favorit de håller på särskilt? I Sverige, det förstämda i Belgien definitivt det senare.

Jag tror man utan att överdriva skulle kunna säga att cyclocross i Belgien är ungefär vad fotboll är i Sverige. Något gemene man pratar om, tittar på, har åsikter om. Och framför allt, festar rejält ner de tittar på det. Igår på VM var Belgiens Kung där,det ni!

Det började när vi checkade in på hotellet i Brugge. Receptionisten undrar vad vi är för landslag och när vi berättar att vi kör cyclocross skiner han upp. Aha, VM i Koksjide? Han påpekar att de har väldigt bra åkare, beskriver banan som svår och speciell med all sin sand och flikar in att han själv minsann håller på Pauwels. I Sverige får man alltid förklara vad cyclocross är och man blir ofta i princip idiotförklarad. -Tävlar damer och herrar i samma klass?, är en vanlig fråga. Här är det första nyhet i radio att en belgare vann VM.

I Sverige får man vara glad om det kommer någon på crosstävlingen överhuvudtaget. Vill man däremot titta på VM live i Belgien kostar inträdet 25 euro för en dag. Avskräckande? Ok, totalt såldes ca 65 000 biljetter på förköp. Sen var det väl alltid några tusen till som köpte entrébiljett samma dag. Vi var ju på plats och skulle titta på herrarnas lopp, men såg i princip ingenting på grund av allt folk som redan på morgonen intagit sin plats på de ställen man såg mest. Å andra sidan hade man ju inte viljat missa ljudet av så mycket folk när starten i herrarnas lopp gått. Ståpäls.

I herrtävlingen hade belgien 7 åkare och de placera sig på plats 1 till 7. Snacka om att hånskratta åt de andra länderna. Det fick ju i alla fall visa att det är deras sport och att de är bäst på den.

Mitt eget lopp då??

Jag tycker att det är otroligt svårt att sätta en placering som mål för en så stor tävling, men för min del så hade jag satt top 30 som gränsen för vad som var ok för mig och den kapacitet jag har just nu som cx-cyklist. Jag var 37:a och blev avplockad förra året, det var ju ett kliv i rätt riktning. Så alltså borde jag vara ganska nöjd. Men det är jag inte. Jag är frustrerad.

Starten, som var det jag var mest nervös för, gick bra och jag hade inga problem att ligga med i klungan. Innan första sandbacken hoppade jag av cykeln som planerat för att slippa tappa tid på att hoppa av mitt i den. När jag nästan var uppe kände jag att cykeln gled bakåt istället för framåt och jag själv dras med. Det visar sig vara en tjej, som råkat trampa mellan två ekrar på mitt hjul och fastnat med foten. När vi väl trasslat ut henne och kommer iväg var jag för stressad och märkte inte att kedjan hoppat. Försökte växla upp den i farten, misslyckades med det, fick stanna och lägga upp den istället och kom till sist iväg, en bra bit efter resten av fältet.

Det kändes inte alls bra. Jag jagade och jagade och stumnade i benen och kom till sist ifatt de sista och började plocka placeringar. Jag körde dock för sakta för att hinna upp till den delen i fältet där det var mer tätt med åkare. Så det blev som det blev. Egentligen handlar det inte om jag blev nr 16, 22, eller 42 eller just 30 i mål, jag känner bara att jag inte kunde göra mig själv rättvisa och jag vet att min kapacitet är högre än detta, så därför är jag inte nöjd. ”Shit happens”, sa en belgisk vän till mig, och det är väl dagen sanning, det är bara så svårt att acceptera det.

Jag har dock redan brutit ihop, kommit igen, spottat i nävarna och är mer motiverad än någonsin!

CX-Världscuppen har fina tävlingar 2012/13 och jag har en dröm och ett mål att köra hela den. Hur jag ska få ihop det ekonomiskt vet jag inte, men hoppas kunna hitta en lösning på detta delikata ”problem”med.

Nu är det ledigt i 2 veckor och träningen blir lite mer ostrukturerad,med mindre fokus på cykling. Det är ju kallt i Göteborg, så det kanske kan bli lite skidor!   

Dagen före..

Idag har vi kollat på Juniorernas och U23:ornas lopp på Belgisk TV, de sänder alla lopp med för och eftersnack. Ungefär som när vi visar skidor eller fotboll i sverige. U23-loppet var verkligen riktigt kul att se på, precis så ett cyclocrosslopp ska vara! Efter det har vi som inte tävlat snurrat ben en kort sväng på våra cyklar och Kajsa och jag hann till och med gå en sväng på stan. Såklart fastnade vi i en av de många cholladaffärerna, som inte bara har chokladbröst, utan även mer "seriösa" former. Fantastiskt! Och faktiskt rätt billigt om man jämför med liknande kvalitetschoklad i Sverige.

Sen har vi laddat på olika sätt för att bli riktigt på G till i morgon Vi har gjort upp belöningsstegar i form av antal belgiska våfflor vi får äta efter racet, beroende på vilken placering vi slutar på (ju högre upp destå fler våfflor..). Jag har lovat att tatuera mig och klippa av allt hår om jag vinner andra har lovat att springa nakna om Mange vinner. Ungefär så har vi hållit på.  Mest har nog ändå Mange laddat, främst genom att träna på att göra sitt tecken:

Med det M:et kommer han att vara mäktig då han rullar in och ställer upp till start i morgon. Själv har jag övat "Å", men det blev inte alls lika bra. Får nog hitta på något annat.

Nu är det sovdags. I morgon är det dags att ta sig an sanden på riktigt!

Sand på VM-banan? näää inte så mycket..

Var ungefär så Magnus Darvell beskrev banan när vi åkte hit för Världscup i november. Ni kan ju göra er egen bedömning. På denna film figurerar dessutom blågula åkare i tid och otid av någon anledning, man kan nästan tro att vi har större landslag än Belgien.

En liten film..

Från söndagens värlsdcup. Filmen är inte lika fin och välgjord som den från Namurvärldscupen, men ganska ok ändå. Det är kul att se loppet "utifrån" när man varit med i det. Nu ser man ju inte alls alla partier här, men det man ser ser löjligt enkelt ut. Det är svårt att fatta att de filmade leriga partierna var så tungkörda som de var i verkligheten. Det ser inte ut som någon särskilt tunkgörd lera, men det var det alltså.  

Annars har det varit lite träning idag på förmiddagen och på eftermiddagen har det limmats däck och fikats. Själv lyckades jag köra lite fel på träningen och hamnade på en vandringsstig, det blev lite offroadkörning innan jag hittade hem. Kändes bra i min sargade vänsterhand, förutom på kullerstenarna i stan.

I morgon ska vi åka till VM-banan och ta några testvarv, det blir göttans.

Brugge: våfflor och bröst!

Nu är vi  framme i Brugge, i Beligen, där vi ska bo fram till VM. Vi bor mitt inne i den gamla stadskärnan, kanske inte världens mest praktiska boende när man ska tävla, eftersom det är trångt och svårt att meka och tvätta cyklar. Men helt ok ändå.
Brugge är en riktigt trevlig stad, vars medeltida byggnader är välbevarade. Vi bor mitt bland gotiska katedraler och gamla pampiga byggnader. Bland annat ligger ett gammalt klocktorn mitt memot hotellet, vars klockor spelar minst en gång i kvarten. Hoppas innerligt att den inte fortsätter på natten, då blir det svårt att sova.

Vi gick en snabb vända runt kvarteret och passade på att köpa äkta Belgiska våfflor. Nygjorda och helt otroligt goda! Helt klart en höjdare.


Belgien är ju också känt för sin högklassiga choklad och vi gick förbi en fin chokladaffär och hittade...

...öööh bröst i olika storlekar och färgtoner. De största var i "naturlig" storlek, eller snarare större än naturlig storlek. Förmodligen en storsäljare.

Lugn dag idag, hoppas ge mig ut på lite träning i morgon. Har rätt ont i handen från gårdagens race, så jag håller mig nog till en löprunda, så slipper jag hålla i styret en dag till. Blir bra tror jag.

Första däckkavlingen!

Kajsa och Jag, glada innan start. foto Mathias Karlsson

Idag var det en tuff dag på olika sätt. Världscupstävlingen i Hoogerheiide blev resultatmässigt kanske inte någon höjdare för min del, men denna gången kunde det gått så mycket värre, så jag är glad ändå.
Redan efter 200 meter, då alla hunnit få upp farten ordentligt på den långa asfaltsrakan, höll det på att gå riktigt illa för oss, då det blev en stor krasch mitt i fältet. Jag klarade mig undan nästan,  några av de som kraschade ordentligt kom in i mitt bakhjul. Själv körde jag in i kravallstaketet när jag väjade och slog i knät och handen hårt i det. Trodde först att cykeln gått sönder, men det visade sig att jag bara "tappat kedjan".

Jag var först ut på cykeln ur härvan och började jaga den bortflyende gruppen åkare framför mig.
Det var riktigt hemskt att höra först det välbekanta, fruktade ljudet av cyklister som kraschar mot hård asfalt och sedan folk som skek av smärta bakom mig och jag ganska skärrad efter det som hänt till en början och hade svårt att hitta fokus.

Efter ett tag blev det bättre och jag hittade flytet igen. Hade precis börjat komma upp fältet riktigt hyfsat, då det händer. Precis när jag skulle forcera ett riktigt lerigt parti, slutar cykeln att rulla. Först tror jag att det är all lera, men märker sedan att jag kavlat av däcket från fälgen bak. Attans!  Sprang bort till tekniska zonen och fick byta till Emil Lindes cykel. Tappade väl inte så mycket tid totalt kanske någon minut, men det blev ganska många placeringar, eftersom det är tätt med folk. På sista varvet lyckades jag plocka några placeringar igen och gick i mål på plats 36.

Hade hoppats på en lite bättre placering så här veckan innan VM, men tycker ändå det var ok utifrån det som hände och om man ser på hela helgen med två tävlingar har det varit bra genomkörare inför nästa helg.
Och jag hade ändå tänkt limma på nya däck inför VM, så nu slipper jag ju besväret med att ta bort åtminstone det ena av alla 4 däck som ska tas av. En annan positiv grej var att jag fick öva på cykelbyte i skarpt läge, det är ju en hel del moment man ska behärska om man vill bli bra på cykelcross.
 
Banan var annars riktigt fin, både med snabba, torra och riktigt leriga partier, vilket är kul tycker jag. Vädret bjöd för en gångs skull på sol, men en hel del blåst. Marianne Vos vann igen, denna gång med 1 och en halv minut ned till tvåan. Just nu verkar det inte finnas någon som matchar henne och det hade varit en skräll om hon inte vann VM igen.

I morgon blir det lugn dag, garanterat!  Vi ska åka till det nya boendet i Beligen, hoppas det blir bra.