Hej, jag gillar cykel.

...Om nu någon missat det. Rita töntiga figurer gillar jag också!

2 Månader för tidigt...

Jag slår på stort med ett extra inlägg idag. Dagens kvällspass med med Mackan var lungt och bestod av teknikträning. Plötsligt f  år jag syn på något vid vägkanten och måste vända. Jag såg rätt, det var Kantareller. Tror aldrig jag hittat det i Juni tidigare!! Mitten av augusti brukar annars vara rätt tidpunkt. Förutom svampplockning ägnade vi oss åt att köra hopp. Små hopp förvisso, men ändå! Skoj var det i alla fall.  

Lida Loop -Lidande och glädje.

Det blev en 5:e plats på Lida Loop i helgen. Jag hade hoppas på lite bättre, men andningen satte stopp för det genom att börja låta som en blåsbälg så fort jag skulle trycka på. Fast för min del har det vilat en annan slags förbannelse över Lida Loop. De tre sista gångerna jag har kört har jag nämligen lyckats få punktering, och då inte på något av de steniga ställena, utan på de enkla grusvägarna. Så mål nr 1 var att komma i mål utan punktering. Dagen innan tävlingen körde jag omkring på tävlingsområdet -och fick givetvis punktering!! Jag tänkte att det här börjar ju bra. Jag klarade mig dock under tävlingen, även om jag faktiskt var tvungen att kolla ifall luften hölls sig i däcket några gånger. 

Det gick som sagt inte så fort som det borde för min del, men jag hade bra flyt i skogen och njöt av de fina stigarna. Jag blir mer och mer nöjd med min nya CUBE-ram och FOX-gaffel. Det var annorlunda i början, men nu börjar jag hitta in i flytet och lita på materialet. På grusvägarna var det däremot lida som gällde och fokus på att hålla andningen lugn. Störst var problemen första 15 km då kroppen inte fungerade alls och jag inte lyckades ta en enda rulle tror jag.  Körde mestadels själv, vilket givetvis gav lägre fart än vad som behövdes.

Redan förra helgen hade jag känning av astman, och även på träningstävlingen i veckan, så det var väl inte helt oväntat, men jag fick stundvis ändå lite småpanik. Men jag vet att det kan bli så ibland och så kan besvären plötsligt bli mycket bättre. För min del påverkar saker som hur utvilad jag är, om luften är torr eller om det är åska i luften (kvavt väder) liksom även dofter av olika slag. Så särskilt utvilad har jag inte varit efter danmarksresan, så det är nog den troligaste orsaken.     

Mackan tyckte det var en utmärkt idé att parkera PÅ banan.

Killarna, efter den sedvanliga hävdningsturen. Vem knäckte vem?

Jag är givetvis lite sur för det där med andningen, men ska jag vara ärlig är jag också glad för att helgen innebar en massa roliga möten av olika slag. Dels med sponsorer, varav någon  jag tidigare bara haft kontakt med på mail och telefon innan. Att ses på riktigt är ju alltid lite bättre, trots facbook, mail mm. Sedan alla cyklister och Niclas, min gamla tränare, som alltid har mycket klokt- och även oklokt att säga.
Sist men inte minst, det roligaste av allt, jag fikade med en tjej jag känt sen lekisålder, gått i samma klass och umgåtts mycket med från då och fram till 9:an. Vi hade inte setts på säkert 15-20 år, men lyckats få kontakt på facebook. Det är intressant det där med människor, vissa människor träffar man väldigt sällan, men det är ändå som om det bara är att ta "upp tråden" igen, medan andra kan vara ens främling bara efter några veckor. Vissa människor har samma intressen och livssituation som en själv, men har ändå inget att prata om, medan andra lever ett liv helt olikt ens eget, men samtalsämnena tycks vara outtömliga. Det blev en liten nostalgitripp i alla fall och inte kändes det som om alla de där åren förflutit. Hoppas vi kan ses igen och att vi inte hunnit bli 50 då.

Denna vecka blir det fokus på Jobb och att ta hand om kroppen så att den återhämtar sig. Förra veckan fick jag dessutom veta att jag har en inflammerad slemsäck i axeln som behöver en voltarenkur och rehabträning. Viltaren kanske inte är det bästa för kroppen, min mage har redan ballat ur, men det är ju bättre att ta det nu än i juli. På söndag blir det troligen start i ett UCI-race i Norge, tanken var först att köra ett både på lördagen och söndagen, men jag jobbar på lördagen, så det får räcka med ett, och det är nog inte kroppstackarn ledsen för.




      

På plats.

Så var vi på på plats ute vid startområdet på Lida Loop. Det stora är dock att jag gjort min allra första natt sovandes i en husbil. Vi anlädde strax efter midnatt till området, eftersom vi kom iväg från Göteborg först vid 19-tiden. Jag jobbade ju till 18, Mackan packade cyklar.

Egentligen är det ganska konstigt att jag inte sovit i husbil förrän nu. Jag har ju flängt runt ganska mycket de senaste åren. När jag var mindre blev det tält några gånger och nån gång har jag sovit i en liten båt, men aldrig husbil eller husvagn. Måste säga att jag var rätt skeptisk till en början, särskilt då killarna tänkte parkera husbilen precis under en gatlampa, brevid ett gäng 20-åringar som hade ett lite spontant raveparty på parkeringen, med volymen på bilsterion på max spelandes nån suspekt undergroundtechno.
De kom dock på bättre tankar och vi parkerade på ett lugnare ställe. Killarna knoppade in och snarkade efter ca 5 minuter, medan jag låg och lyssnade ifall det skulle komma någon och välta husbilen. Efter ett tag somnade också jag och sov ändå rätt ok, tills jag vaknade av att jag låg i en bastu. För utom det så var det rätt mysigt i husbilen, lite trångt kanske.

Funderar på att ta mig ett dopp, eftersom det är så pass varmt. Är ganska kräsen med vatten temperaturer, men är det varmt i luften går det ju lättare. Mackan har redan badat i år, så det kanske är dags...

Jag och väskan..

Så här såg mitt jobb ut på Nationaldagen. Istället för att köra Nationaldagsloppet som jag först tänkt, men fick strunta i eftersom min racer inte kommit, jobbade jag med Sport Spec som är huvudsponsor för loppet. Jag delegerades uppgiften att servera kaffe till trötta cyklister som gått i mål. Vi körde ambulerande servering med en camelbackliknande väska modell större. Jag ser ut som en 7-åring på väg till skolan alternativt någon ur filmen Ghostbusters. Men populärt var det i alla fall, trots att det redan var varmt ute. Inte klokt vad lite cykling sätter fart på kaffesuget.

Det blev en glassig dag i alla fall.  

Betongben och sugrörsandning i Kolding!

Alexandra inte bara cyklar fort, hon har talang för att fotografera också! Här X-kross i nya färger!
Foto: Alexandra Engen

Idag blev det en tung dag på racet i Danska Kolding. Jag slutade på en 6:e plats, men det gick inte fort i skogen, förutom i starten, som denna gång var bra och ca halva första varvet. Fast det gick ju uppför istället för platt. Jag var lite sur under racet, men så här i efterhand är jag glad. Det är egentligen första tävlingen för i år som kroppen känts riktigt kass. Förra året var väl en 80% av mtb-tävlingarna så här. Så det är en seger. Jag är också glad för att jag inte bröt. Jag ville bryta efter andra varvet, men lyckades övervinna mig själv och köra de två sista också. Alexandra vann och Angelica Edvardsson var 4:a så det var en bra svenskdag ändå.

Idag var jag riktigt sliten och inte alls återhämtad efter torsdagens race. Jag drabbades av magproblem efter racet i torsdags, vilket kan varit en bidragande orsak till den dåliga återhämtningen. Jag vet att lättare kan få astma om jag pressar mig då jag är sliten. Det är inte alltid jag känner av min astma, men idag var det svårt att få luft. Så fort jag pressade upp pulsen över 90% av max började pip-andningen ge sig till känna. Ungefär som att andas genom ett sugrör. Så jag försökte hålla mig under det, vilket givetvis påverkade farten. I vanliga fall har jag en snittpuls på 90-95% av max på ett XC-race, så det är ett skapligt tapp i utnyttjad kapacitet. 

Banan var i alla fall helt grymt fin, med sina branta utförslöpor och fina stigningar. Den höll nästan världscupsstatus i sin karaktär. Inte riktigt lika kul var det att leta efter duschen i ca en timme efter målgång, eftersom arrangören "glömt" att märka ut var den fanns. Då väggade jag. Fick trycka i mig en banan och lite godis för att orka duscha. Efter prisutdelning brände jag och Alexandra hemåt. Alex klev av i Helsingborg för att kliva på Kalaskulornas buss.

I morgon blir det superlugn träning hemma i Götet :) 

  

  

4:a deltävling 1 i Apofos liga, Varde, Dannmark

Det blev en 4:e plats på gårdagens race i Varde, Dannmark. Tävlingen var av kategorin C1, vilket innebär en hel del UCI-poäng att kriga om. Arrangörerna hade fått till en ganska platt, men mycket rolig bana med många kurvor korta backar, små drops och största delen singletrails. Vissa sektioner var byggda stenpartier, både uppför och utför, för att skapa extra utmaningar. Helt klart hade arrangöerna lagt mycket tid på att preparera banan. Detta är en bantyp som man lätt kan köra sig riktigt trött på då man måste ligga på precis hela tiden för att hålla farten, liksom göra många igångdrag. Blir man trött kan man tappa mycket i kurvorna och på de tekniska partierna.

Själv fick jag en halvdålig start och låg väl runt 7:e-8:e plats. Det var svårt att komma om men jag lyckades till slut avancera till en 4:e plats. Jag kännde att jag kunde köra fort första varvet, det var ungefär som ett cyckelcrossrace med alla kurvor och jag kom till slut upp på en 3:e plats. Där låg jag tills jag blev riktigt trött och fick sänka tempot lite, kanade ned till en 5:e plats, kom igen kom upp på 4:an igen och höll den i mål, även om jag såg att bakomvarande dam närmade sig på slutet. Pulsen var skyhög och jag fick slita ordentligt de två sista varven men kroknade alltså inte helt, även om det var på gränsen till kramp i benen på slutet. Jag är nöjd med racet, platta banor har aldrig varit min starkaste sida. Fram till 1:an Annika Langvald och 2:an Alexandra Engen var det dock långt. De var i en klass för sig. Inte så konstigt, då Annika blev 2:a på världscupen för två veckor sedan...

Placeringen firades med kinamat i Varde tillsammans med Alexandra som jag också delar boende med.

Idag har jag och Alexandra slappat och dragit bort till Kolding för att provköra banan där. Den var frän, nästan som en världscupsbana i karaktären, men branta uppförs- och utförspartier liksom annat smått och gott. Ganska annorlunda mot gårdagens race, men danskarna har helt klart fattat det där med hur man ska dra tuffa banor och att man faktiskt kan bygga grejer för att göra det lite klurigare. Ska blir intressant att räjsa på den och se hur benen känns. 

Hej hopp!