Den nya fina.

Den nya. Lägg märke till de färgmatchade glasögonen från X-Kross! Passar perfekt. 

Så kom den till slut, den nya tävlings-CUBEN. Som vanligt är det frustrerande när man får vänta längre än det var tänkt på sina grejer, men när de väl dyker upp är frustrationen oftast som bortblåst och man tycker att det definitivt var värt all väntan och man blir som ett barn på julafton, så också denna gång. Mackan gjorde som vanligt ett grymt fint jobb med att meka ihop den och fixa hit alla delar. 

Årets cykel skiljer sig en hel del från förra året. Den diskret grå-svart-matta lacken är utbytt mot högglans och vitt-rött blott. Den lyser i skogen. Utöver det är ramen nyutvecklad och lättare än förra året. Nu väntar lite små justeringar och inkörning sen är vi redo att räjsa tillsammans. Inte nog med det, mina nya kläder från KALAS dök upp samtidigt.

Annars har helgen inte vigs åt så mycket träning, utan främst åt Göteborgsvarvet. Jag har jobbat hos Enervit, som är dryckessponsor år varvet. Bitvis var det högt tryck i montern och på kvällarna såg jag energibars, liquids, gels och vattenflaskeor huller om buller när jag blundade. Varvet är ju en enorm  tillställning som världens största halvmarathon. Själv har jag sprungit det 5 gånger och som bäst på 1,25,50. Är det något jag saknar från löpningen så är det det där med att ha sin egen bästa tid som mål att slå. En given sträcka som man springer på en viss tid. Ett pers. Slår man sitt pers. måste man ju vara nöjd, även om man kom sist i loppet. Man kan inte riktigt tänka på samma sätt i MTB utan får ha andra personliga mål i tävlingen och träningen. 

4:e plats i Seia!

”Superdroppet”. Ser löjligt ut på bilden, kommer man uppifrån, ser det värre ut...Det var dock lätt att ta sig ned, tur att pappa inte var med, då hade han förbjudit mig att cykla XC mer..

Fler än jag hade det slitigt. Hemmaåkaren kämpar och slutar 3:a i loppet till åskådarnas jubel, efter jagar Portugisiske mästaren.

Det blev en 4:e plats i dagens C1 race i Seia. Vi körde 5 varv på en mycket kuperad bana och för min del gick det väldigt bra i två varv, då jag låg tvåa och tyckte att det känndes hur bra som hellst. Efter det tyckte benen att backarna var lite väl branta och ville trampa långsammare och med en lite lättare växel, jag försökte hindra dem, men fick tillslut sänka tempot, blev ikapp och omkörd av två andra tjejer och höll sedan fjärde platsen in i mål. På sista varvet fick jag peppa mig själv genom att flera gånger säga ”skärp dig nu för f-n” högt till mig själv, vilket lyckades, då sista varvet gick snabbare än näst sista, trots att jag var trött. Väl i mål var jag verkligen ingenting kvar att ge, så jag är nöjd med tävlingen, trots att jag missade pallen. Det blev ju lite fina Uci-poäng och prispengar.

I morgon blir det hemfärd och nästa helg blir tävlingsfri, vilket är välbehövligt, då det varit full rulle med tävlingar nu i flera veckor. Hade ju varit kul att köra världscupen i Dalby Forest, som går den helgen, men ekonomin går inte i hop till det också. Istället kommer jag jobba för Enervit under Göteborgsvarvet, så helt borta från tävling blir det ju inte.

En helg hemma i gamle Götet är ju inte dumt det heller!

Portugal. Bergsbyar, hundbett och branta backar!

Så var jag på plats i Portugal. Nästan så långt väster ut man kan komma i Europa. Förra veckan var jag så långt österut man kan komma i Europa och det är faktiskt ganska olikt på ett sätt, men på andra sätt ganska likt. Det har varit svårt att hitta internetuppkoppling och den jag fulnätar på nu är så långsam och lägger ner ibland, så att ladda upp bilder känns lite vanskligt.

Jag bor ca 10 km från tävlingsområdet i Seia, tanken slog mig att cykla till och från banan i morgon, det är bara det att mitt boende ligger på på ungefär 600 höjdmeters klättring ovanför den, vilket känns lite onödigt att avverka sådär lite extra dagarna innan racet, när jag dessutom varit lite förlylningshängig. Det tog sin lilla tid att hitta till den lilla lägenheten eftersom hotellet som sköte bokningen fanns i själva Seia. Lägenheten jag bokade fanns i en liten bergsby, på 1100 meters höjd.

Jag hittade den enda restaurangen som var öppen i byn och åt en enkel men god två rätters middag, med bröd, sallad och ½ flaska vin (som jag bara drack lite mer än hälften av) och betalade 10 euro för den. Dessutom fick jag smaka på kastanjelikör från trakten när jag skulle betala. Grymt billigt alltså. Sen sova jag gott. Har insett att portugisiska är ett språk som inte alls är så likt spanska. Låter mer som en blandning av spanska och flamländska. Det är inte mycket man förstår alltså.

Banan i Seia är mycket kuperad, med branta klättrungar och snabba utförsköringar. De har lyckats få till ett riktigt brant och stort drop, där många stannade och funderade ett tag innan de dök ner. Så också¨jag, men det var inte så svårt när man väl vågade sig ut för branten. Eftersom alternativet var en "chicken line" som blev mycket längre körning, var det en god idé att köra det branta.

Lite skakis blev jag dock när jag var ute och tränade på banan och blev biten av en liten ilsken hund. Som tur var gick det inte hål, men väl ett stort blåmärke och det var nog mest synd om hunden, då den fick maximalt med stryk av sin matte.  Nu blir det en lugn kväll, med lite fix o trix med cykeln. Starten går 12,30 i morgon.
Adios!

Distanspass på Amsterdams flygplats?

Är på väg till Portugal och sitter och väntar på Amsterdams flygplats. Ett oväntat men roligt tilltag man gjort här är att man i de lite lugnare sektionerna här och var ställt ut spinningcyklar. Tanken att man ska bedriva tiden med lite cyklande är god och kopplingen till Nederländerna som cykelstad är klockren, men frågan är om det är någon som vågar. Själv har jag dragit på mig en lätt förkylning efter Turkiet resan, men som det känns nu ska det inte vara någon fara. Hade det inte varit för den, hade jag tagit en cykel och rivit av ett distanspass under min långa väntetid. 

Som ni kanske förstår har det blivit ändrade planer då det gäller helgen. Planen var ju att köra Billingeracet i Skövde, en fin långloppsbana som jag faktiskt har vunnit på en gång.

Efter lite letande hittade jag dock en hyfsat billig biljett till Lissabon och bestämde mig snabbt för att försöka ta mig dit. Med lite stöd från olika håll gick det vägen! Sverige är i slutspurten på att förbättra sin rankning inför OS och ligger om jag förstått det rätt väldigt nära att få en plats på damsidan. Jag hoppas kunna plocka lite pinnar till för att hjälpa till på traven. 

Film Från Turkiet.

En liten film från tävlingen i Turkiet:


Uluslararası Polonezköy Adampol Dağ Bisikleti Kupası 2011 from www.Cyclingtr.com on Vimeo.

Vinst i Turkiet!

NY bild!! På prispallen :)

Det blev en toppendag här i Turkiska Polonezköy! Jag och Ann lyckades ta både första och andra platsen i tävlingen. Det innebär en massa UCI-poäng till oss och till Sverige på nationsrankningen. Loppet startade i ett högt tempo, Ann kom i väg bra och jag en bit efter, lite segare. Efter starthetsen kom jag in i ett bättre flyt och körde om Ann en bit in på varvet. Varvade i ledning med Ann jagandes strax efter. Avståndet drygades ut successivt och i mål var marginalen ca 3 minuter ner till Ann.

Banan var fysiskt krävande, men utan några svårare tekniska partier, lite slirigt här och där dock efter regn tidigare i veckan. Varvet kändes väldigt kort och då vi bara körde 4 varv blev tävlingstiden inte längre än 1.10-1.15. Fast det var faktiskt ganska skönt då det var så mycket branta backar. 

Väl i mål blev jag och Ann behandlade som värsta världsstjärnorna och alla skulle ta kort på oss, ta i hand mm. 

Måste säga att det var en väldigt trevlig och lättsam stämning på racet, alla var glada och hejade jättemycket. En rolig skillnad mellan oss i Sverige och turkarna är att de är lite mer linslusar och alla, precis alla vill vara med på bild. Drar någon upp en kamera, sticker de fram sina huvuden.

Nu har vi precis ätit middag och i kväll lyckades jag äntligen få min pasta. Igår blev ju min middag en tomat- och gurksallad tillsammans med en brullepuddningsliknande efterrätt när jag frågade efter pasta och jag var faktiskt lite orolig att min energi inte skulle räcka till under racet. Men så här i efterhand kanske det var det som var precis rätt pre race -kost? Jag frågade på vårt hotell vad pasta betydde och på turkiska är det någon form av efterättskaka. Så likt men ändå så olikt!


I morgon drar vi hem och redan kl 5.40 kommer de och hämtar oss och kör oss till flyget. Gött att vara hemma tidigt dock!

Intressanta saker man inte visste om Turkiet..

Under mindre än ett dygn har vi lärt oss följande om Turkiet:

- Att det är i princip omöjligt att hyra en kombi, då det är helute i Turkiet, alla bilar är i sedanmodell = problem att få in två cykelväskor och lite packning.

- Att det finns en lag som gäller alla Hotell i Turkiet, som säger att det inte är tillåtet dela trebäddsrum om man inte är släkt på något vis.

- Att ett glas vin kostar ungefär lika mycket som hela maten man beställt.

Utöver det har vi det ganska bra. Vi bor i samhället Polonezköy en bit utanför Istanbul. Har kört lite på banan, den var kuperad och bitvis ganska slirig. Mestadels skogsvägar och stigar. Tack och lov har vi sluppit regnet, det är soligt och fint, men inte så varmt. Inte för att vi hann se så mycket av staden när vi åkte hit ut, men man fattade så mycket att det var en stor stad. Enormt stor till och med. 13 miljoner invånare i en stad och alla har (minst en) bil och alla åker samtidigt på motorvägarna runt stan. Det där med att ligga i sin fil och att tillämpa "vävning" vid köer verkar inte gå hem här heller...

Anders gör sitt bästa för att hålla reda på oss och har till och med blåst liv i sin gamla blogg. Sånt gillar vi! Och så byter han däck också:

Anders "in action"

Efter däckbytet blev han ganska trött, gick väl tom efter "low-fat mealet" som han fick på planet hit. Förbundskapten Eriksson är verkligen mån om att inte bara aktiva cyklister utan även före detta aktiva cyklister håller formen. 

Anders väggad efter däckbytet