Idag lyckades jag äntligen få till ett ordentligt distanspass på cykeln. Med ordentligt menar jag ett pass på 4-6 timmar. På Gran Canaria blev det ju en hel del sådana pass, men sen jag kom hem har jag på grund av kylan kört max tre timmar utomhus på cykeln. Min kropp är känslig för kyla, särskult mina luftrör. På en cykel är det också svårt att hålla sig varm så länge när det är 5-10 minusgrader. Händer, fötter och ansikte är svårast att hålla varma, förutom det börjar flaskan med vatten/sportdryck efter bara en halvtimme. Idag tyckte jag att jag löste det på ett bra sätt.
Metoden? Dubblet av allt (nästan i alla fall)! Dubbla strumpor, dubbla varma byxor, dubbla svetttröjor, dubbla vantar. Funkade utmärkt med tunna tävlingshandskar underst och ett par HH tumvantar utanpå, lite klumpigt men varmt. Jag körde också med dubbla flaskor, varav den ena fick sitta i ryggfickan under det yttersta lagret och den andra på cykeln. När flaskan på cykeln frusit så pass mycket att det var omjligt att få ut något ur den var det bara att plocka fram den från ryggen som var härligt tempererad! Sen, när flaska 2 frusit igen, var det bara att byta tillbaka. Detta upprepades 4-5 gånger.
Hur som hellst, när man vill något väldigt mycket, och det egentligen inte ska gå, kommer man ofta fram till lösningar som gör, att man kan göra det man vill alla fall.
Ett annar exempel för min egen del, är den berömda Grodlösningen. I alla fall är den berömd bland min sambo och syster. Bara för att det är så typiskt sak som bara jag skulle komma på att göra. Så här var det: Jag bodde i Kålltorp, var fattig student och hade en TV. TV gick sönder efter ett tag, det var något fel men on/off-knappen. Jag kom fram till, att om man höll knappen nedtryckt på ett speciellt sätt med fingret, så fungerade TV:n. Men så klart ville jag ju inte stå där och hålla hela tiden medan jag tittade på TV. Jag utvecklade det hela genom att ta en sruvmejsel, kila in den vid knappen (vilket var förenat med viss fara, då det slog lite gnistor ibland då man gjorde så). För att slippa hålla i skruvmejseln krävdes en tyngd så att den låg kvar. Jag hade en gråprickig prydnadsgroda i tyg, som var fylld med sand eller något och var ganska tung. Denna visade sig fungera helt perfekt som tyngd. TV:n fungerade!!
Jag reflekterade inte på något sätt att detta sätt att få på TV:n eventuellt skulle kunna uppfattas som konstigt. För mig blev det det normala sättet och jag använde "funktionen" ett bra tag.
Inte förrän min syster, eller om det var Markus, gapflabbade och hånade min fina uppfinning.
Som fattig student hade jag igen lust att lägga pengar på ny TV, men jag ville ju gärna se på TV ibland. För mig var det bara ett mål som skulle uppnås, metoden var oväsentlig.
Samtidigt är jag glad för att ha bidragit till att roa åtminstånde två mänsiskor. Min syster och Markus pratar om denna Grodlösning än idag. Jag hoppas kuna återkomma till fler kreativa lösningar längre fram.
Just nu tinar jag upp efter distanspasset och laddar för kvällens OS-skidskytte. Hoppas på herrarna! Det är alltid inspirerande att titta på andra uthållighetsidrotter, tycker jag. Att det inte gick så bra som man hoppats för damerna, visar hur otroligt svårt det är att få till det när det gäller. Det finns så många exempel, så jaginte kan räkna upp dem här. Skidskyttedamerna var färmodligen otroligt väl förberedda på¨alla olika plan. Träningen upplagd minutiöst för att vara på topp just denna period. Mentalt starka och laddade. Bästa tänkbara utrustning. Bästa team omkring åkarna. Med mera. Det är detta som är tjusningen med idrott tycker jag. Hur bra dessa bitar än är, kan man aldrig vara säker på att vinna. Loppet måste köras. Dagsformen påverkar. Ibland bara rent oflyt. Ibland materialproblem eller en krach vid fel tillfälle. Sån är idrotten och den hade förmodligen inte varit lika kul om det var lättare att förutse saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar