Endurohelg!

Så var min debut i Endurotävlandets ädla konst avklarad, så himla kul det var!
 Första deltävlingen i Enduro Sweden Series i Änggårdsbergen. 7 specialsträckor av varierande längd och transportsträckor emellan. För nära för att inte köra för min del och bra tidsmässigt på säsongen, innan de andra racen dragit igång.

Lördagen spenderades åt träning. Jag hade som mål att köra alla sträckor två gånger, vilket också genomfördes. Det tog ungefär 5 timmar och 15 minuter, varav ca 4,5 timmar i rörelse. Min snittpuls under den tiden var 72% av max, så utförscyklande, transportering mellan sträckor, klättrande liksom släpande och lyftande av 14,5kg tung cykel är riktigt fin uthållighetsträning, det är inte direkt så att det rullar av sig själv uppför liksom. Ett fint och lite ovanligt långpass. Underlaget på lördagen var i stort sätt torrt förutom några surhål, så det var egentligen inga konstigheter, mer än att försöka komma ihåg sträckorna och vilka vägar man skulle ta på dem, vilket i och för sig inte var helt lätt. Kändes som om jag behövt köra ca 10 gånger på varje sträcka för att få till det. Minne som en guldfisk?

Söndagen bjöd på lite, lite duggregn och kallare temperatur, vilket gav helt andra förutsättningar. Sträckorna i Änggården hade förlags på väldigt mycket klipphällar och dessa + rötterna blev såphala efter det lilla regnet. Saker som man cyklat lätt som en plätt blev helt plötsligt nästan omöjliga att cykla. Cyklister föll som käglor skogen, så också jag, men klarade mig utan allvarligare incidenter. Det var mer att jag började fega och körde dåligt bara därför. Jag hade som mål att köra lite snabbare på varje delsträcka än på lördagens träning. Av de sju etapperna var det dock bara en eller två som detta lyckades, de andra var mellan 15 och 30 sekunder långsammare på grund av halkan och fler misstag. Jag är nöjd med att komma i mål utan några större skador, men ser en hel del som jag skulle kunna förbättra. Efter förutsättningarna är jag nöjd ändå. På de två första sträckorna tyckte jag att jag stresskörde för mycket och tappade fokus mot slutet, de två följande gick helt ok och det var också de två som hade snabbare tid än gårdagen. De sista tre sträckorna gjorde jag alldeles för många misstag som inte berodde på själva halkan, utan mer på grund av fegande. Det var också här tidstappet var som störst. Egentligen spelar det inte så stor roll, då Enduro inte är vad ja satsar på, men som tävlingsmänniska försöker man ju alltid se vad man kan förbättra.

Helt klart en fin teknikhelg för min del, från att knappt kört i skogen till att köra massa teknisk stig. Lika bra att sätta ribban högt och chocka kropp och psyke. Fin stämning i skogen, hela 350 cyklister, från rena motionärer till Endurovärldselit och världsmästare. Ett fint format att tävla i helt enkelt.

På vissa av sträckorna tror jag dock att jag skulle kunna köra snabbare med min XC-cykel faktiskt och sen är det något med däcken som jag tänkt på länge. Det har säkert till viss del med vana att göra, men jag tycker att däcken på de endurocyklar jag provat hittills, (som ser ut att vara gjorda för bra grepp) får jättedåligt grepp när det blir blött och halt. De är liksom för hårda på något sätt, trots lågt lufttyck. Har kört XC-tävlingar med Racing Ralph och Rocket Ron i liknande och bra mycket värre förhållanden som igår och haft mycket bättre grepp. Kanske dax att hitta ett däck med lite mjukare gummiblandning för endurohojen kanske?

Idag blir det en lugnare dag med cykeltvätt, jobb och rehabträning.