Påsken blev helt klart en tung uppförsbacke för våren. Mackan och jag åkte en snabbis till Österlen och tittade till mor och far. Hade tänkt köra hårt med träning både lördag och söndag, men lördagen bjöd på snöblandat regn på tvären och Hammenhögs gym var stängt, så vi det blev en extra, faktiskt välbehövlig vilodag för kroppen. Söndagen däremot bjöd på fint, men kyligt väder och vi fick till ett fint intervallpass som avslutades med Skogs/småvägskörning från Backåkra till Skillinge. Man kan inte tro det, men det finns helt fantastiska lättåkta stigar där, som jag har skrivit om tidigare, men det kan vara svårt att hitta rätt. Det är lätt att plötsligt hamna på någons tomt.
Fick en idé om att köra ett lopp mellan Ystad och Kivik med så mycket skogsväg och stig som möjligt och bara lite asfalt (vilket hade varit svårt att undvika). Det hade varit möjligt, antingen på mtb eller till och med på cx tror jag. 50-60km hade det blivit. Nästa gång jag är på Österlen ska detta rekas vidare!
Vi hann också med ett snabbbesök på en utställning av Madeleine Pyk. En av mina favoritkonstänrer faktiskt. När jag blir rik (som jag alltid säger) ska jag köpa en Pyk-tavla. Den ovan kostar dock 65 000 kr, så det lär ta ett tag. Har man inte råd med det kan man alltid köpa en äkta Erlandsson för 10% av priset. Bra va? ;)
Appro på uppförsacke, så tyckte sjukgymnast Matti att jag skulle börja springa lite smått får att se hur det påverkar min rygg och SI-ledsproblem. Jag får dock bara springa i uppförsbacke, efter som detta ska vara skonsammare för rygg och SI-led. Har nu sprungit 3 gånger ett par kilometer varje gång (typ gå utför, jogga uppför) och det känns väldigt tungt och går väldigt långsamt. Himla trögt att bara springa uppför. Förutom den tunga känslan har det ändå gått ok. Det gör inget ont under tiden jag springer. Idag, dagen efter det tredje löppasset har det dock blivit värre med nån konstig smärta som strålar ned i hela baksidan av låret på vänstersidan och i knävecket är det nästan som nån slags kramp. Känner igen smärtan från innan och tänker köra några löpomgångar till och se om det blir ännu värre. Kanske är de bara kroppen som är ovan. Viss mått av smärta är inte farligt har jag fått lära mig och jag är ganska smärttålig Är det dessutom nervsmärta är det egentligen bara det att det gör ont, inget kan bli "fördärvat". Men det hade varit skönt att bli av med dessa problem nu snart, jag har haft dem sen november. Det går ju bra när jag sitter på cykeln, men det hade varit gött att kunna jogga lite med och köra alla övningar på gymet. Beundrar min sjukgymnast på Idrottsrehab och hans tålamod med detta. Han har verkligen gjort allt för att det ska bli bättre. 
Vid ett besök i St Nicolai Kyrka i Simrishamn hittade jag den här på en gravsten. Märklig vad man kan hitta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar