Toppen och botten idag!

Foto: Milton Keynes WCX

Blandade känslor efter dagens race. Milton Keynes bjöd på fantastisk bana men kanske ännu mer fantastisk publik. Jag har aldrig tidigare varit med om en sån publik i damernas världscup! Hejaropen och koskällorna var öronbedövande, det ringde i öronen efter racet. Publiken var dagens topp. Jag vet inte om publiktillströmningen hade att göra med ett allmänt större intresse för damers idrottande, på att de ville heja fram sina stjärnor Harris och Wyman eller på att man i England helt enkelt är crosstokig. Att banan och publiken var i världsklass gör också besviken desto större att det blev ett så dåligt resultat för min del i loppet. 

Med ett bra resultat i SPA förra helgen hade jag höga förväntningar, trots förkylningen som varit i kroppen och när dessutom underlaget såg ut att passa mig perfekt med all lera, trodde jag verkligen på det här loppet. Det började ganska bra. Starten var ok, och jag tog mig bra fram i fältet under de första skråsvängarna man fick springa (väldigt mycket skrå om jag ska beskriva det närmare) och lyckades undvika några som halkade omkull. Efter det, en 3-4 minuter in i racet, var det som jag tappade allt. Det gick trögt, jag fick slita som ett djur, men kom typ ingenstans, sladdade omkull och valde dåliga linjer. Annars brukar jag ta mig fram bra i lera. Blev omkörd och kom inte tillbaka in i racet. Jag undrade flera gånger vad f*n jag höll på med, vad jag gjorde där när jag cyklade så dåligt. Kom i alla fall i mål och blev inte varvad och publiken hejade på mig även om jag låg långt bak.

Det blev ett resultatmässigt bottennapp, det sämsta denna säsong om jag ska vara ärlig. Jag är riktigt missnöjd. Förra helgen var det ju sandbana och då kändes det som om jag i alla fall hade en liten ursäkt, men denna gång- mitt favoritunderlag. Jag borde ha kört bättre! Det sägs ju att man ska vara nöjd så länge man känner att man gjort allt man kunnat, men om man gjort det och ändå ligger flera minuter efter de man vanligen brukar tampas med i tävlingarna, så tycker i alla fall inte jag att man kan vara nöjd. 

Imorgon ska jag köra National Trophy som går på samma bana. Motståndet blir inte lika hårt och jag hoppas att jag kan ladda om och göra ett bättre race.