Don't look back... Foto: Willem Beerland
Idag i Spa fick definitionen "slänt" en helt ny dimension. Vi var ju stolta över slänten på Göteborgs SM-bana. En riktig slänt, brant och lång. Idag tänkte jag på den där gamla filmen Croccodile Dundee, när nån drar kniv och Dundee säger "that is not a knife -THIS is a knife". (och drar fram en jättekniv) Här skulle man kunna byta ut ordet "knife" mot "slänt". Och nej, bilden gör inte slänten rättvisa. Vi som var där, vi vet hur brant den var. Det är så typiskt Belgien, man tror man vet vad man talar om, när det gäller lera, backe, sand, ha många hjul eller stor husbil, dricka mycket öl eller något annat crossigt och så visar de att allt kan de göra allt 100 gånger värre.
Den omtalade slänten..
Lördagens race i sanden var ingen höjdare för min del. Det gick trögt från start och jag hade svårt med andningen eftersom jag inte var riktigt 100% kry. Även en liten förkylning kan påverka min astma och jag kände att luftrören inte ville vara med riktig. Sanden var ingen höjdare. Jag har tidigare kört bra där på grund av att jag kunnat springa fort i sanden, men nu när inte andningen fungerade optimalt blev det slitigt. Jag kom dock igång på sista varvet, eller om det var de andra som kroknade och körde om 5 stycken. Slutade 29:a. Inte vad jag hoppats på, men ganska väntat efter veckans krasslighet.
Vid starten. Både jag och mackan är med. Ser ni oss?
Jag var orolig att jag skulle bli sjuk igen efter gårdagens race men det visade sig att jag kände mig mycket piggare på kvällen efter racet. Vi åkte direkt till Spa Francorchamps efter Världscupen. Mackan och jag sov på Bed and breakfast och Ignace sov i husbilen.
Banan i Spa var ganska sjuk. Den gick på Formule1-banan där, samma område där de kört världscup för några år sedan. En riktigt backig crossbana, ganska mycket asfalt, men de gräspartier som fanns var riktigt tungtrampade och några branta riktigt leriga utförskörningar fanns det där med. Så slänten då förståss. Den som alla pratade om. De flesta var väl trötta efter gårdagen och starten gick uppför så det gick betydligt lugnare jämfört med lördagens race. Jag låg rätt långt bak, men det var lätt att köra om. Låg och krigade om en 11-14:e plats. Några fick problem med cyklarna i leran och så lyckades jag än en gång plocka några placeringar på sista varvet. Backen upp till målgången var riktigt. Jag var helt slut och tyckte att jag stod stilla, med två jagande cyklister strax bakom. Den sista kraftansträngningen gjorde att jag behöll 10:e platsen in i mål, och väl där föll jag liksom många andra ihop i en hög. Kändes riktigt bra att få till ett topp 10-resultat efter gårdagens mediokra insats. Backe och lera passar mig nog bättre än en massa sand. Eller så var det gänget från CX-Sweden som hejade så bra att jag bara var tvungen att ta i lite extra mycket. Så måste det ju ha varit! Nu ska jag ta det lugnt och försöka få ordning på mina luftrör tills nästa helg.
Trötta men glada ändå!Foto: Tom Prenen
Det var lite brant på sina ställen..
Bra kämpat Åsa! Den där slänten var inte att leka med ;-)
SvaraRaderaVart bär det av till helgen?
Till Milton Keynes, utanför London. Kör 2 race där! Slänten var riktigt brant :)
RaderaÅsa, vad gör de med banorna när folks inte kör det? Plockar de undan allt el används de som träningsbanor för lokala crosscyklister? Alltid undrat.
SvaraRaderaI de flesta fall är det bara tillfälliga banor, som tex Koksjide som går på militärt område eller i Spa och Zolder som körs kring en formule1-bana. Ofta körs ju banorna i parker och liknande ställen (rädsla för att förstöra gräset verkar inte vara nån stor grej i Belgien) Det lägg ganska stora resurser på att bygga banorna, med trappor och överfarter. Sandhinder är dock oftast naturliga, ingen sand som körs dit bara för racet.
RaderaDet finns dock vissa ställen där det är lite mer permanent, men då är det oftast nån skog eller liknande område.