Hemma från EM.

Sammanbitet. Foto Andreas Danielsson

Så var jag hemma igen efter EM i Slovakien. Det blev inte mycket skrivet där, eftersom jag glömde datorsladden hemma. Hela landslaget bodde i ett stort hus ca 15km från tävlingsplatsen. Lungt och skönt och bra att ha ett helt hus för sig själv. Tydligen hade vi tur, för norrmännen tydligen bodde riktigt kass. Det som ser ok ut på internet är inte alltid ok, har man ju fått lära sig sen innan. Vi hade bästa tänkbara service, med massör, kock och mekaniker. Alla gjorde verkligen ett kanonjobb för att vi cyklister skulle kunna prestera!

Mitt eget lopp skulle jag summera som ok, inte dåligt, men inte heller superbra. Tävlingsdagen bjöd på mycket varmt väder, solgass och kvav luft. Det var svettigt redan innan uppvärmningen. 

Startloopen var inte den bästa man sett, den gick på stötigt, ojämnt gräs, platt och med några skarpa kurvor: Mycket riktigt blev det två rejäla startkrascher precis framför mig där och jag lyckades undvika båda precis, så det var skönt. På första varvet hade jag bestämt mig för att hålla igen i backarna och så blev det. Jag tyckte jag körde väldigt lugnt, men varvade ändå runt 28-30 på varv 1, så det kändes lovande, även om värmen var hemsk. Det kändes som om kroppen kokade, men försökte att inte tänka på det och försökte istället att kyla ned mig genom att hälla vatten på kroppen. I början av varv 2 hände det något med min framväxel och det gick inte att växla. Vet inte om den fick en smäll eller något, men något hände i alla fall. Tog mig till den tekniska zonen och lät Hjalmar kolla på det. Han fick till det hyfsat och jag fortsatte. Tappade den bra gruppen jag låg i och fick jaga istället. Växeln fungerade, men ramlade ibland ned på lilla klingan helt oväntat och hur som helst. Valde ändå att fortsätta köra så, även om det inte givetvis inte var optimalt. Att stanna och sen dra igång igen tar mycket energi för mig och jag blir stum benen och det räckte med stumhet som det var. Plockade några placeringar kommande två varv och höll en 34:e plats fram till varv nr 5 då jag blev riktigt trött och omkörd igen. Vinglade igenom varv 5 och blev sedan avplockad med ett varv kvar. Lite tråkigt, men jag var o andra sidan helt överhettad och riskerade att kollapsa helt om jag hade fortsatt och det hade ju inte varit så kul...  

Slutade 35:a i mål och det är väl varken superbra eller superdåligt som sagt. Jag hade varit riktigt nöjd om jag lyckats klämma in mig på en placering mellan 25-30, med tanke på motståndet i fältet. Så halvnöjd är väl slutbetyget.  

Loppet gav förresten en "ny" maxpuls, tre slag högre än det jag trodde var min maxpuls. Snittpulsen bara 10 slag under den nya maxpuslen. Ett tecken på att jag tagit i i alla fall. Sist jag fick en högre maxpuls än vad jag trodde jag hade var förra året på en tävling då det också var 30 grader varmt, så man förstår ju att just värme drar upp pulsen en del. Tyvärr lyckades pulsklockan stanna kvar på hotellet vi bodde på i Tyskland på hemvägen, så jag vet inte om jag någonsin får se den fina pulskurvan. Lite synd när man nu tagit i så...

Nu blir det lugn träning några dagar, innan jag går på det igen. Kommande helg blir tävlingsfri med Prince-yra på Way out west. Jag laddar redan!