Österlen är väl så fint när det visar sig från sin bästa sida.
Vi har dock bjudits på allt från strålande sol, snö, hagel, regn och halv storm. Typiskt Österlenskt påskväder alltså! Mackan och jag har cyklat, slappat, kört gymträning, renoverat ett badrum och kollat på när pappa spelat jazz. Typiskt påsk. Nu är vi hemma igen och Mackan jobbar idag medan jag jobbar i morgon och på måndag. Livet på en pinne.
Ett bra veckoslut. Gav mig ut på en tur i fredags med Lars från Cycle Service Noridc. Jag blev glatt överraskad då jag trodde att det skulle vara skitväder, men det var riktigt bra väder. Vi körde i Skatås på småstigar, riktigt skoj! Vi testade bland annat droppet på CK Master-banan, men blev missnöjda när vi filmade, då det ser löjligt litet ut på film, men faktiskt riktigt brant när man står bredvid. Har i och för sig kört det innan, men då var det snustorrt.
I lördags tog jag mig upp till Alingsås och körde träningstävling med Allebikarna. Det var en riktigt skoj bana, med några, riktigt branta klättringar och lite knixiga utförslöpor. Känner mig inte lika ringrostig längre på mtb:n, vilket känns positivt. Körde 4 varv på en banan som tog ca 9 och en halv minut för min del. Det var ett tag sen jag tog i så länge i ett svep, så jag blev rätt krispig på sista varvet, men det var det värt. Tycker ändå att faten var bättre än väntat.
Fick lägga mig en stund på golvet hemma sen efter kraftansträningen. Lägger mig ofta på golvet förresten, det är skönt på något sätt och så får man ett nytt perspektiv på sin omgivning.
Mackan och jag har även testat det nya inne-fröet chiafrö. Det är kanske inte någon nyhet längre, men det har bara inte blivit av att vi har testat. Efter allt som skrivits och alla bilder man har sett, så hade jag förväntat mig en kulinarisk upplevelse. Fröet kostar ju ändå runt 300 kr per kilo. Jag kan inte säga att det var äckligt i smaken, men väldigt slemmigt.
Det roliga är hypen tycker jag. Det ligger bra marknadsförare bakom att chiafröna blivit så populära.
Det är ju ett frö som likt linfrö och psyllumfrö bildar gelé runt sig vid blötläggning. Det innehåller mycket nyttigheter så klart och hela 33% fibrer, men då en stor del av fröerna inte kommer att tuggas sönder, utan passera vårt "system" hela (vi kan omöjligt tugga alla frön vi äter), tas bara en bråkdel av nyttigheterna upp, på samma sätt som när vi äter andra liknande frön. Lägg till att den rekommenderade maxdosen är 15 gram per dag och av detta kanske 5-10 gram tas upp, det blir inte så mycket i slutändan. Men visst för en trög mage har de slembildande fibrerna väldigt god effekt, det är bara det att man kan få samma effekt av frön som kostar 1/3 eller mindre av Chiafröet.
För att få ut nyttigheterna bättre tror jag mer på att man har det i bröd eller varför inte mala mjöl av dem och använda i sin matlagning?
Så här goda såg de ut efter blötläggning:
Nu ska jag bränna några muggar och skicka iväg lite muggbeställningar. Yeah så kul det är!
Det är inte jättetrevligt med snöblandad regn tycker jag. I alla fall inte när man lurats tro att det är vår, som förra veckan då det. Fick mig att drömma om sommar. Men som sagt, tur att man Monark i köket.
Gårdagens pass på den blev lite hårdare än tänkt. Jag körde först uppvärmning sen 1x10 min, 5 min rull, 6st 1-2:or, 5 min rull och seb 1x10 igen+ nedvarvning. Första 10:an blev lite väl hård, då jag överskattade mig själv en del med belastningen. Detta kom att påverka resten av passet så klart. Första 4 minuterna kändes riktigt bra, men sen började det att surna i benen allt mer. Tänkte ge upp flera gånger, men bestämde mig för att fortsätta lite till hela tiden och till slut var hela 10:an avklarad, med en puls på 97% av max på slutet. Efter rullet gick jag på 1:orna och de blev riktigt kämpiga. Första 15 sekunderna känns alltid svinlätta, men sen händer nåt och man får slita som ett djur och den där minuten tar aldrig slut. Man blundar i något man tycker är en evighet och sen när man tittar igen har det gått 4 sekunder fast man trodde att det gått minst 15. När man väl får vila, går dock 2 minuter ungefär lika snabbt som 30 sekunder av intervallen och så är det dax igen. Tog mig igenom allt och på sista 10:an var jag rejält stum i benen på slutet. Ni vet när intervallen är slut och man lättar motståndet men känner att man vill lätta lite mer för att det är för mycket motstånd på. När man sen kollar hur mycket det är är det 0,3 kp... Det var ju bra att jag fick ta i ordentligt i alla fall.
Ibland läser jag på diverse fitnessbloggar och vissa verkar det aldrig gå tungt för. De flyger fram som i eufori oavsett vilken typ av träning som utförs. Jag har kommit fram till att de som ALLTID flyger fram och särskilt de som flyger fram på intervallpass antingen 1: inte kör tillräcklig hårt, 2: är dopade alternativt går på något annat, 3 hittar på. Intervaller är till 99% inte behagligt att köra, det ligger i sakens natur att det känns jobbigt att ta i. Att känna sig stark är en sak, hårdkörning är jobbigt ändå. Däremot kan det vara gött efteråt när man är klar och själva känslan av att få ta ut sig och köra hårt kan vara inspirerande och givande, som det är för många endorfinberoende uthållighetsidrottare.
Idag blev det vilodag, jobb på Scandinavium och Allebikemässa på kvällen. Kul med mässa och att träffa lite känt cykelfolk.
Målade muggar finns nu även i muggshoppen efter mycket testande med färg, bränning och muggar. Nästa steg är att bränna porslinet i en riktig keramikugn, men det krävs lite större insatser för mig att få till det. Tills dess kan ni beställa på http://www.shop.shape-it.se/ och nu även till rabatt.
Mackan och solen var inte med igår, men här om dagen! Nu är han på G.
Det blev 3 timmars distanscykling igår för min del. Första timmen gick lätt och jag försökte hålla igen, sen var jag trött i 2 timmar och började frysa om händerna i snålvinden, trots att jag körde med dubbla handskar där det yttersta paret hade windstopper. Vem gör de bästa vinterhandskarna? Ge mig dem! Förutom kall om händerna blev jag hungrig. För att jag skulle tina upp körde jag av vägen och in i skogen vid Delsjön istället. Man är rätt dålig på skogscykling när man är kall och hungrig. Men tilltaget gjorde nytta och jag blev åtminstone varm om händerna och kroppen igen. Efter distanspasset kände jag mig utslagen. Det var som om jag kört minst 5 timmar istället för de 3 som ju är ett kort distanspass. Man blir alltid tröttare i kyla tycker jag. Det sägs att man använder mer energi i kyla och därför blir tröttare, men så mycket större kan väl inte den förbränningen bli? Och dessutom så jämnas det väl ut av att man istället inte svettas så mycket? Jag vet inte, är ingen expert på området. Det blev i alla fall 20 minuter i duschen och en smörgås (ja, i duschen, nöden har ingen lag) och sen några timmar under pläden. Rätt gött efteråt i alla fall.
I köket del 2. Större version.
Time for tea. Liten version..
Det har i vanlig ordning målats och jobbats på Scandinavium/Gamla Ullevi mellan träningspassen. Fotbollen har dragit igång nu, det känns tidigt. Nu har jag snöat in mig på kök. Det är så mycket som händer i kök och så mycket prylar som kan ritas. Jag snöar lätt in mig på saker när jag ritar och även i andra sammanhang, men egentligen är min insnöning ingenting om man jämför med andra som målar. Jag vet tex en man på Österlen som bara målar tuppar. Det har han gjort så länge jag vet, minst 20 år. Och han gör det fortfarande. Jo de är snygga, men ändå, 20 år? Kanske är jag rätt föränderlig ändå..
Nej, Spegelmetoden handlar inte om att man ska spegla sig för att avgöra sin form eller något, den handlar om något mycket bättre!
Hamnade häromdagen via facebooksidan "Monark Testcykelträning" på Lunkans blogg och läste om hans intervaller. Tycker det är kul att läsa om hur folk tränar ibland, främst för att få inspiration till mina egna intervaller. Exakt vilka "siffror" någon kör på är mindre viktigt för min del, då jag inte brukar grotta ned mig så mycket i sådant. Men jag tröttnar lätt på att köra en och samma intervall och gillar variation på Monarken.
Jag läste att det körts 1 minutsintervaller, och tänkte att jag också skulle göra det. Jag hade dock lite ont om tid, så jag bestämde mig för att bara köra med en minuts vila istället för två. Eftersom jag inte visste vilken belastning jag skulle ha för att orka 20 st, bestämde jag mig för att köra på kp 3,0 för att göra det enkelt för mig och helt enkelt köra så många jag orkade. Belastningen motsvara en effekt på 300-315w, eftersom jag låg på kadens på runt 100-115. Med min vikt blir det ca 5,5-5,8w/kg. De tre två första intervallerna kändes som vanligt alldeles för lätta. Sen började det svida mer och mer i benen. Jag orkade 12 st, vilket var helt ok i alla fall. Avslutade med en 10 min intervall med ganska krispiga ben.
.
En rolig upptäckt jag gjorde, även detta tack vare monark-forumet var det här med belastningen. Det är ju ganska svårt att få rätt belastning med hjälp av den skala som sitter vid displayen, eftersom det varierar beroende på i vilken vinkel man tittar. Någon tipsade om att man kan sätta en spegel vid pendeln för att se belastningen och det var jag ju tvungen att testa. Det visade sig att jag hela tiden haft lite för mycket motstånd på, ca 0,1kp... Det är ju sällan man gjort fel på ett positivt sätt. Oftast när det gäller cykel handlar det om glädjesiffror, tex att cykeln inte är så lätt som det står i katalogen eller att man inte cyklat så snabbt eller med så många watt som man trodde. Så det kanske inte är så konstigt att det känts tungt på Monarken. Idag blir det en skogstur igen. Det ska ju bli skitväder så det gäller att passa på, så kan man köra inomhus med gott samvete när snön kommer!
En bra dag på MTB:n igår. Det är lätt att glömma bort, men trots att vi bor centralt i Linnéstan, finns det skog i princip bara runt hörnet. 5 minuter på hojen, så är man ute i fantastisk skog med massor av stigar. Egentligen är inte området så stort, men tillräckligt för att köra sig trött på och väldigt kuperat på liten yta. Det är förvånansvärt torrt i skogen för att vara i mitten av mars.
Körde inget strukturerat, utan mer för att hitta flow i skogen, eftersom det inte blivit många pass på MTB:n under vinterns crossäsong. Försöker köra på de lite mindre kända stigarna. Här kommer jag så småningom till en av de sträckor som ingick i höstens Endurotävling. Går alldeles utmärkt att köra med en Hardtail, men det hade varit skoj och se hur mycket snabbare man skulle kunna köra med endurohoj.
Var ute en sväng i skogen i helgen med och det var rätt mycket folk på hoj man mötte. Det jag tänkte på var att många inte har så bra koll på vett och etikett när man möts i skogen. Från Alperna har jag hämtat dessa "gyllene" regler som kan användas även i de svenska skogarna. Ganska självklart egentligen, men vissa tycks inte vara med på vad som gäller
1: När du möter nån, hälsa gärna (oavsett om det är någon på cykel eller någon som går/springer). Det är artigt.
2: Om man möts i en backe är det lämpligast att den som kör uppför väjar för den som kommer utför i hög fart. Om stigen är bred och fin, kan båda väja åt höger.
3: Om ni kör i en grupp, tala gärna om för den ni möter att det kommer fler på stigen efter dig.
4: Om du ska köra om en annan cyklist/gående/löpare på en stig, se till att den du ska köra om har hört att du tänker köra förbi innan, om det är för smalt, vänta tills det är mer lämpligt.
Det finns säkert fler vett o etikett-regler, med dessa är de jag tänkte på nu.
Det kom ett mail härom dagen från CX-sweden där det stod att jag vunnit det prestigefulla priset som årets hederscrossare. Priset innebär att jag får ha på mig den så åtråvärda ljusblå cx-swedenmössan, som bara finns i ett enda exemplar, i ett helt år. Det är en stor ära för mig att tillsammans med CX- storheter som Lasse Nordström och Björn Eriksson få ikläda mig denna mössa. Vi hade mösspåtagning igår på nya innestället Tacos & Tequila. Det var mycket trevligt. Taccos, men ingen Tequila inmundigas och det kanske var tur det.
.jpg)
