Förrådsrensning igen!

En hel del prylar som nån annan kanske behöver. Finns under PRYLAR SÄLJES! Ta en titt och hör av dig om du är intresserad.

Känd från GP, eller?

Idag blev jag smått förvånad när jag läste insädarsidan i GP. En insändare om hur "Cyklisterna tar över iskogen" som i vanlig "cyklister är idioter"-anda förfasade sig över hur det tränades mountainbike i Sisjöskogarna. Insändaren fick illustreras av en bild av en mountainbikecyklist -mig! Förvisso en gammal bild från nån intervju jag gjort för längesen i samband med något lopp jag vunnit. Men fortfarande alltså -jag. Att få representera de onda, oansvariga moutainbikecyklisterna som enligt insändaren höll på att ta över skogen, kändes sådär tycker jag även om bilden inte var helt tydlig om att det var jag. Jag kände igen mig direkt och vill inte representera de cyklister som beskrivs i insändaren.
Jag påpekade detta för GP och de ursäktade sig, de skrev även en artikel i vilken de frågade sakkunniga om var man får och inte får cykla i Göteborgsskogarna. Vet inte om det var därför, men man kan ju hoppas! Det tycker jag i alla fall var bra, GP är förlåten. Dessutom, samtidigt som jag började skriva på detta inlägg läser jag Sara Britz klockrena inlägg om samma sak. Huvudet på spiken!

Anledningen till att jag blev lite sur över att se mig själv i insändaren är för att jag 1: själv gärna hade sett 1000-tals cyklister i skogen framför den inaktivitet som finns i samhället. Det är väl bra att folk kommer ut i skogen och rör på sig!? MTB-Cykling är en skonsam och väldigt rolig träningsform som passar många. 2: Jag är ingen oansvarig cyklist när jag cyklar i skogen, jag är tvärt om,när jag möter andra på en stig, nästan överdrivet försiktig när jag ska passera. Kör löjligt sakta, hejar nästan alltid även om jag får en arg blick tillbaka, tackar när någon flyttar sig, kör vid sidan av stigen ibland för att inte vara i vägen för de gående. Ringklocka har jag inte, vilket jag kanske borde ha, men enligt erfarenhet blir folk ännu argare om man plingar på dem med ringklocka, därför använder jag rösten.
I skogen har jag helt enkelt bestämt mig för att vara löjligt snäll när jag möter eller cyklar om folk eller djur. Inte det lättaste alla gånger, då det ganska ofta inträffar att man kör sådär löjligt sakta och är sådär klämkäckt trevlig så får man ändå arga salvor spottade på sig. Vissa av dem man möter verkar redan ha bestämt sig för att man är ond och då spelar det ingen roll hur snäll man försöker att vara. Att ha ett sådant synsätt, där man buntar ihop en grupp (i detta fall mtb-cyklister) och ger den en (i detta fall dålig) egenskap som är värd att hatas är mycket farligt. Man känner igen det sättet att se på sina medmänniskor från andra, mycket värre händelser i vår historia.
Något min far har lärt mig och som jag alltid försöker ha med mig är att man kan säga att den och den (cyklisten, bilisten, svensken, personen med grön näsa etc) är dum i huvudet, men man kan inte säga att alla i samma grupp är dumma i huvudet bara för det. Jag tror att det är en av de viktigaste saker han lärt mig faktiskt.  

Att cykla förbi andra i 35km i timmen och 1 cm ifrån dem är givetvis inte ok någonstans, alla ska visa hänsyn, men jag anser att skogen är till för alla som tar sig fram utan motor. Att det är förbjudet att cykla på vissa motionsspår har jag förståelse för, som mtb-cyklist är inte motionsspår det man är ute efter, vi vill ha fina stigar inte breda motionsspår. Jag ser inga problem alls med att vi ska kunna samsas om stigarna i skogen. Bara alla tänker lite till och inte bara på sig sjäv!

 I Sisjöns fall är ett problem att man ofta kommer på stigar söderifrån som går ihop med motionsspåren. Det är svårt att undvika spåren för att komma vidare. Det blir en transportsträcka för att komma vidare till andra, göttiga stigar, nästan utan folk. Man skulle kunna bygga alternativa stigar bredvid motionsspåret för att undvika konflikter.

Ett roligt exempel på att det inte måste uppstå konflikter mellan de som går och cyklar i skogen hände här om dagen. Jag kom ut från en smal stig till en större väg i Änggården och råkade skrämma en äldre dam som jag inte såg gå på vägen. Jag stannade och sa förlåt. Hon berättade att hon trodde jag var den älg med två älgkalvar som smyger omkring i Änggården och att hon därför blivit väldigt rädd när jag kom. Vi pratade lite om älgen och sen var det bra, vi skiljdes utan konflikt. Som sagt, jag har träffat några gående surbollar i skogen, men det betyder inte att alla som går i skogen är surbollar!  

Hårt och inte alls hårt.

Fint i skogen men lite höstigt eftersom det torra, varma sommaren har gjort att  många löv redan har gulnat och ramlat till marken. Jag är dock glad så länge det är varmt ute och stigarna i Änggården är kanonfina nu. Det har intervallats i dagarna två så idag blev det lufsjogg i 20 minuter som omväxling. Eller egentligen är det väl en form av intervall det med, eftersom jag springer, om än långsamt och sen går om vartannat. Målet är att kunna springa ordentligt, men det får ta den tid det tar. Vill inte få problem med muskelfästet igen. Just nu känner jag mig som en rätt klumpig, långsam löpare faktiskt.

Igår blev det ett kvällsdopp och vi var nära att bli fast eftersom det blev lågvatten under tiden vi var på kobben och båten fastnade i sandbotten. Tyckte att Mackan, som har skepparexamen skulle ha koll på sånt där, själv har jag ju noll koll på båtlivet, men det var tydligen något även en skeppare kunde missa.
Hur som helst, vi hade det rätt gött det är fortfarande ganska varmt i havet. Bra kombi med skithårt och inte alls hårt, jag tror man behöver det oavsett om det gäller cykel eller övriga livet.

Vad mer, jag målar på och kikar efter om jag kan gå en kurs och lära mig någon form av grafisk teknik. Det vore kul att kunna göra tryck av bilderna och göra några i mycket begränsad, numrerad upplaga. Ibland händer det att många vill ha samma bild vilket givetvis är skitkul, men att rita tex. 10 ex av samma bild är rätt svårt och tidskrävande. Å andra sidan kan man göra varianter av samma bild.

Recovery!

Här är ett sätt.. ett av de bättre faktiskt! Mer om resten i morgon..

Favvobutik och Intervall!

Matton. Kan vara den bästa butiken i hela stan. På samma sätt som när man var barn och gick in i en leksaksaffär kan jag gå där och pilla, vrida och vända på olika slags pennor, block och andra nödvändiga prylar. Jag vill köpa hela affären. Särskilt block och pennor, även om jag redan har snarlika block och pennor hemma. Det är i princip omöjligt för mig komma att ut från Matton utan att ha köpt en penna. Denna gång lyckades det dock, det blev bara två gigantiska akvarellark för 150 kr, vilket är billigt i sammanhanget. Visste ni att Akvarellfärg är världens dyraste färg? Tur att en kopp räcker ett tag.

Utöver Matton har intervallpass och styrkepass har avverkas i veckan. 70-20 är något jag gärna kör, gärna på Monarken, men denna gång blev det ute på Säröleden som är platt och rätt bra för ändamålet. Jag gillar att det är så många som cyklar på Säröleden, men det är en sak som stör mig. Nästan varje gång jag kör intervaller där händer det en grej. Man cyklar förbi någon halvsnabb cyklist på landsvägscykel som man inte känner -som börjar spurta för att lägga sig på ens hjul. Och där ligger han sen (för det har hittills alltid varit en han). Kör man intervaller kan det hända att personen kommer upp jämsides när man vilar och frågar saker som "cyklar du ofta här?" "tävlar du?", saker som är svåra och man inte är så sugen på att svara på när man har fullt upp att försöka andas mitt i ett intervallpass med 95% av maxpulsen. 

Jag tror jag har sagt det förut: När ni tränar, pendlarcyklar eller vad ni nu gör: lägg er inte på cyklister ni inte känners hjul. Känner ni att ni bara måste göra det, fråga åtminstånde om det är ok först!! Bara för att det kommer en cyklist som är snabbare än ni eller för att ni inte orkar ta i ordentligt, så betyder inte det att den rullen är fri och ok att ligga på. Det är fruktansvärt irriterande att ha en okänd man på rulle när man kör intervaller, det stör! Dessutom, börja prata mitt i vilan och försöka luska ut huruvida man cyklar ofta, vill ta en fika eller är singel -låt bli! It's not "maiking friends time" om ni förstår vad jag menar. Så. Nu har jag morrat klart. 

Benen har inte varit så jätteglada ett par dagar, så jag hoppas de piggnar till.   

1572 Challenge Motala avklarat!

Ser bekymrad ut. Eller bara trött? Foto MWT

Det blev en bra dag på cykeln idag. Ca 65 km avverkades på 2.15-2.20, snitthastighetsrekord på långlopp för min del tror jag. Jag vann damklassen, vilken inte var så stor, men det var kul ändå! Herrklassen vanns av Johan Landström.
I alla fall, fick en riktigt bra start och låg med i den stora förstaklungan. Efter ett tag splittrades det upp och jag hamnade i en mindre grupp med killar/herrar som var snabba. Själv är jag ganska dålig på plattkörning och fick bita i för att hänga med. Tänkte att jag får vara glad om jag kan hänga med det gänget i alla fall de första 2 milen. Jag lyckades dock klamra mig fast och till och med hjälpa till med att dra fram till de sista 10 km, då jag blev toktrött och fick släppa gruppen. Jag var riktigt stum i benen, inte så konstigt då jag inte sparade på krutet. Det gick så klart långsammare att köra själv, men jag hade gott om tid ned till 2:a dam, så nån minuts tapp spelade mindre roll. Jag var riktigt trött när jag rullade in över mållinjen, men det var en trötthet som mer liknar den efter xc eller cx lopp än långloppströtthet. När jag började tävla i Cross country var tävlingstiderna oftast över 2 timmar, bland upp emot 2.30. Nu är långloppen i Sverige ofta ungefär samma tid som XC-loppen var och XC-loppen är "bara" ca 1.30. På ett sätt gillar jag att långloppen är korta, då man inte behöver förbereda sig med exempelvis en massa mat på samma sätt som för ett lopp som tar 5 timmar. Jag hade ingen langning på tävlingen, men med några muggar vatten i depåerna räckte det med en stor och en liten flaska sportdryck (en stor i flaskhållaren och en liten i fickan).   

Detta var premiärupplagan av 1572 Challenge och jag tycker att de gjort ett kanonjobb med att starta upp denna tävling! Det är en hel del att tänka på när man ska anordna ett långlopp för att allt ska klaffa. Loppet var väldigt snabbkört, stigarna var riktigt fina. Dessutom var det vätskedepåer nästan var 10:e km, vilket var bra en sån här varm dag, själv tog jag vatten och hällde på mig för att kyla ned mig på några av stationerna. Runt 350 kom till start i denna premiär och jag hoppas och tror att det kommer vara fler redan nästa år! 

    

Borensberg!

Nu är jag i Borensberg där jag ska bo i natt. I morgon är det dax att köra 1572 Challenge i Motala, som har premiär. Det ska bli riktigt spännande, enligt ryktena är stigarna grymma! Det är lite trångt där vi bor, men väldigt fint i ett gammalt glasbruk. Och så är det tyst, bäst av allt. För er som i sista minuten kommer på att ni vill tävla, finns det möjlighet att efteranmäla sig på plats. På Facebook hittar ni det senaste om loppet!