Ränneslättsturen!

Foto: Cykelkanalen

En kort rapport om Ränneslätt. Egentligen finns det inte så mycket att säga, samtidigt som det gör det. Jag hade inte någon av mina bästa dagar. Eller egentligen var det ok fram till sista langningen, men efter det var det som om jag tappade all min kraft och mitt fokus och med det också placeringar.
Om vi tar loppet från början. Starten gick i rasande fart. Det dammade något djävulskt, man såg knappt cyklisterna närmast framför sig. Folk körde om till höger och vänster, en del på de mest olämpliga ställen. Jag brukar oftast känna att starter som dessa är krävande rent mentalt för man får vara väldigt fokuserad och att det kanske inte är jättekul med all hets och folk som ska fram till varje pris, men jag burkar kunna hantera det. Jag brukar inte känna mig osäker och rädd. I söndags var jag dock rädd på riktigt. Första 10 kilometerna var jag rädd. Tänkte flera gånger: nu skiter jag i det här, jag stannar. När vi kom in i de fina stigpartierna, blev jag i alla fall lite gladare. Bättre flow och fart. Orken tröt dock snabbt och jag fick slita för att ta mig framåt. Efter sista langningen gick det riktigt, riktigt tungt och jag var sur för att benen var sura. Det var en mental kraftansträngning att fortsätta mot mål. På bilderna från racet kan man tydligt se på mitt kroppsspråk när jag cyklar att jag inte är glad. Tog mig dock i mål vilket jag är glad för så här i efterhand, en 7:e plats var kanske inte vad jag hade förväntat, men det ger i alla fall poäng i långloppscupen och för totalen där är alla pinnar av värde! Jag övervann mig själv i alla fall lite. Antar att det bara är att ladda om och hoppas på bättre ben, flow och fokus!

Igår vilade jag helt, men var hos sjukgymnasten för att kolla min hamstring. Har fortfarande en del smärtor men det går långsamt åt rätt håll, jag blir sakta men säkert starkare. Jag kan nu göra rehabövningar som var helt omöjliga för mig att utföra då jag började min rehab i mars, eftersom det inte fanns nån kraft i den skadade muskeln. Jag får nu även springa i för mig "normalt" joggingtempo. Det är fortfarande inte så snabbt kanske, men det känns gött att springa utan att hela tiden behöva kontrollera hastigheten. Nu ska jag gneta på med rehaben hela sommaren på egen hand så blir det ytterligare kontroll i mitten av augusti. Idag blir det nåt lätt träningspass för att se till att få extra mycket återhämtning.

Vi ska göra nåt för oss konstigt idag Mackan och jag, nämligen kolla på Sverige -Schweiz på storbildskärm på Ullevi. Trodde aldrig jag skulle vilja ta mig till ett sånt evenemang, men jag tycker faktiskt det är lite spännande med fotboll. (samtidigt som jag som uthållighetsnörd tycker vissa grejer med fotboll är töntiga.)