Nu skäms jag lite. Skulle ha skrivit en racereport efter Mörksuggan, men kom av mig. Bad blogger helt enkelt. Direkt efter suggan drog jag ned till Göteborg och packade om för att dra vidare söderut. Närmare bestämt 160 mil söder ut. Nu är jag i Livigno, dit jag brukar försöka åka titt som tätt. Det har blivit et slags beroende. 100 första milen gick riktigt bra. Inga bilköer och bra flyt genom vägarbetena. Stannade och sov utanför Fulda i Tyskland. Dagen efter gick desto trögare. Två bilköer deluxe och sen tar ju de sista 10-15 milen extra lång tid, eftersom man då kör på Alpvägar och alltid är det nån långsam husvagn eller så man hamnar efter. Det ska inte vara enkelt att komma till Livigno och kanske är det det som till viss del är grejen för mig. Att jag får kämpa för att ta mig hit. Var i alla fall riktigt mosig och trött när jag kom fram. Det är både skönt och tröttsamt att köra bil så långt själv, men söderut är bra mycket enklare än hem sen.
Nu är jag i alla fall här och ska träna och kanske köra ett race med start i Bormio (om jag lyckas anmäla mig eftersom det är fulltecknat). Jag längtar ofta till bergen och det känns alltid rätt att vara här. Luften är tunnare på 1800 över havet och första dagarna brukar kroppen kännas kass så fort man försöker ta i, men sen blir det bättre. Det gäller att inte bli nedslagen över att det går lite trögt, men det är ganska lätt att glömma det då vyerna gör att man glömmer bort hur det känns. Det spelar liksom inte så stor roll. Själv försöker jag hitta lite bättre flyt på cykeln då jag känner att tappade det lite när jag kraschade och skrapade upp mig för några veckor sedan. Jag har liksom blivit lite spänd på cykeln efter det. Efter gårdagens träning i Bikeparken kändes det dock mycket bättre på cykeln dag. Jag tycker det är bra att försöka passa på att köra i Bikeparken när jag är här. Nog för att jag gillar att cykla uppför länge, men det är jäkligt gött att åka lift också och bara fokusera på utförskörningen. Nu har jag dessutom en fin fullfacehjälm från Lazer som var riktigt bekväm på huvudet. Det blev ganska många åk igår och det är ju faktiskt jobbigare än vad man tror att "bara" köra nedför. Har träningsvärk i vaderna och lite i överkroppen idag.
Idag var blev det en tur på stigar och vägar nära byn. Var lite seg i benen men försökte köra på lite mer än de senaste dagarna. Det var dock svårt att köra på fullt idag, då det var många vandrare och cyklister ute på lederna. Det sista man vill är ju att köra på nån och då för man ju ta det lite vackert. Man vet aldrig vad som kan dyka upp bakom nästa hörn.
Riktigt skoj var dessutom att Transalps andra etapp gick i mål i Livigno idag efter en lång etapp på 10 mil. Det är en hel del svenskar med och jag lyckades tajma Team Bicycling (=även medlemmar i team She Rides) och deras målgång. Ingrid och Hanna är två riktiga kämpar, som ligger 5:a i damklassen, det är imponerande. Hoppas på god tur fortsättningsvis. Morgondagens etapp kan jag nog kolla en del på då den går upp till Carosello3000 först och sen ned i bikeparken på samma sida innan de drar vidare till Bormio. Själv blev jag såklart görsugen att tävla bara genom att se målportalen och höra speakerrösten. Den där tävlingsjäkeln som sitter så hårt fast i en. Transalp har riktigt tuffa etapper och jag är grymt imponerad av alla, oavsett nivå som tar sig an loppet. Hoppas det går vägen för alla svenskar i morgon och hela resan till Gardasjön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar