Körde Cykelrallarn i söndags, ett trevligt "Point to Pointrace" i Småländska skogarna. Loppet är hårt, då det är backigt i början och sen mestadels är snabbkörda stigar och skogsvägar, man måste ligga på hela tiden, inte mycket till vila. I år var dock värmen den största utmaningen.
Vi är ju alla olika känsliga för värme, själv gillar jag värme och när det är så varmt som det varit de senaste veckoran och brukar klara av att tävla i värme upp till ca 25 grader utan större problem Men när det kryper upp mot 30grader, får jag problem att prestera på topp. Jag blir lätt överhettad och illamående när jag tävlar vid de temperaturerna. Jag har en riktigt dålig erfarenhet från i när vi tävlade i Israel, då värmen knäckte mig totalt n dag och jag fick stanna och kräkas.
Att tävla i 30 graders värme kräver att man har en plan för hur man ska klara av det, hur hårt man ska gå ut i loppet, hur man ska kyla ned sig och få i sig vätska före, under och efter loppet.
På långlopp är det svårt att klara av detta på egen hand, men då jag åkte själv till tävlingen, fanns ingen möjlighet till optiml nedkylningsstrategi Hade dock tur som fick hjälp med vätskelangning på ett ställe, det var nog räddningen. Jag startade med en liten flaska på cykeln + en liten i ryggfickan. Försökte hålla mig i skuggan innan loppet, men lite vill man ju värma upp även om det är varmt i luften.
Planen var att inte gå ut fullt, och kände att jag inte gick på max, men pulsen och farten var ändå hög och efter 18 km var jag ca 3 minuter före 2:an i damklassen.Tog alla tre spurt- och bergspriserna men runt 40km började jag känna mig väldigt varm och illamående och pulsen låg mer eller mindre konstant på 95% av max så jag fick sänka tempot rätt mycket. Försökte kyla ned mig med vatten på de allmänna vätskestationerna, det funkade för stunden. Blev rejält trött när ca 15 km återstod och strax efter susade Sandra Salinger förbi. Jag orkade inte ens försöka hänga på, utan huvudfokus var att ta mig själv framåt. Varje kilometer kändes som en seger. Båda benen började krampa i minsta motlut och jag hade svårt att koncentrera mig, ville stanna och lägga mig i skogen. Sista 5km gick extremt långsamt, men lyckades ta mig i mål som 2:a. I mål fick jag hjälp med att kyla ned mig med vatten, och när jag fått ned värmen i kroppen mådde jag bättre. Så här i efterhand hade jag nog vunnit på att hålla igen ännu mer i starten, men det är svårt att känna det när det är varmt och det känns bra i benen. Jag hade nog också behövt kyla ned mig mer under loppet, men då hade jag behövt med mig en medhjälpare. Kramp fick jag rätt ofta på långlopp de första åren jag tävlade, men det har inte hänt ofta nu de senaste åren. Jag tar dagligen magnesium som tillskott, men det kanske behövs mer elektrolyter/salter när det är så extremt varmt? Måste se över det.
I helgen väntar Lida Loop, det ser ut att bli svalare, jag hade gillat om det blev regn och lerigt. Risken för det är dock minimal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar