Lidingö lockade med sin separata damstart nästan 40 damer på startlinjen. Riktigt skoj! En stor eloge till Lidingöloppet som gör vad de kan för att ge oss damer rättvisare villkor i långloppen. Hoppas att fler tar efter.
Slutade 3:a i loppet efter en spurt i slutet. Har väl inte så mycket att säga om resultatet, helt ok, det är bara synd när killar/män ska lägga sig i damklassens spurtuppgörelse. Luften gick ur mig lite känner ja. Vitsen med damstart är väl att vi damer ska kunna göra vårt eget lopp, alltså både starta och gå i mål och fightas med varandra ända in på upploppet? Det är inte heller första gången slutskedet av ett lopp blivit stört för damklassen av tävlande i andra klasser.
Efter racet drog jag omedelbart till Göteborg för att ladda om för Göteborgsgirot. Det är alltid kul att tävla på hemmaplan och jag gillar verkligen att cykla i hemmaterrängen. Det är dock ett sort, ja mycket stort problem med Göteborgsgirot och så har det varit sen dess start, trots att det varje år påpekats från oss cyklister. Det gäller säkerheten både för cyklisterna men inte minst för de som rör sig i den terräng där cykeltävlingen går. Tänk dig att du är helt ovetande ute och joggar på din söndagstur och så kommer plötsligt en klunga med cyklister i 40-50 knyck (ja det är så fort det går när Sveriges bästa cyklister kör på lättkörda grusslingor), på en motionsslinga där det vanligen råder cykelförbud. Dessa sträckor borde ha bandats av helt för folk som inte tävlade, men jag såg inte ens någon funktionär förrän vi skulle svänga av. Detta är inte ett sätt jag vill visa upp min sport på. Även om många i skogen faktiskt var positiva till loppet så räcker det att ett fåtal blir skrämda för att skapa en negativ bild av mountainbikecyling. Dessutom, jag och de flesta med mig, skulle aldrig kunna förlåta mig själv om jag körde på och skadade någon som ovetande gått i banan. Jag hoppas och tror att det kommer gå att arrangera både säkra och fina mtb lopp i både Skatås och Änggården i framtiden. Enduro Sweden lyckades galant, så bevisligen går det.
Det kändes bra i loppet för min del, gick ut kontrollerat hårt, hade en rätt så fin ledning. Strax efter halva racet fick jag dock punktering och strulade en hel del med det innan det var lagat. Jagade ordentligt i ca 10km och var precis i rygg på Ida Johansson som låg 2:a, då det smällde till igen. Jag hade ingen mer slang så det blev till att fortsätta gåendes. Skit också! Till slut kom en vän och slängde en slang till mig. Är oerhört tacksam att jag slapp att gå hem från Skatås, men besviken på att jag tvingades bryta. Försöker att se det positivt, benen var bra båda dagarna, även om det kändes lite trögt på uppvärmningen innan söndagens tävling. Jag tror till viss del jag har min sportdryck Maurten att tacka för det, mer energi under själva racet (den innehåller 320 kcal per halvliter), ger mindre energiskuld och kortare återhämtning, en stor svaghet hos mig har annars varit att få i mig energi under och efter tävling. Det blir lättare nu.
Nu ska jag ladda om till helgens race. Klart är att det blir Vårgårda XCO på söndag, men är också väldigt sugen på att köra Billingeracet på lördag eftersom jag är revanchsugen på långlopp nu. Men då jag är så sen med att komma på det kostar det 900kr att anmäla sig och det har jag inte riktigt råd med just nu. Lite trist, men sånt är livet ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar