När sanden blev till guld!

Foto: Andreas Haag

I torsdags bestämde jag mig för att jag var frisk nog att starta i CXSM och efteranmälde mig. Intalade mig själv att jag inte skulle ha några större förhoppningar, mer än att vara med och att jag skulle vara glad för det, jag vill ju så gärna köra på hemma plan. Eller, det var det jag försökte intala mig. En annan del av min hjärna ville något helt annat. Den ville vinna. Det är som en slags förnuftig och en annan känslosam del i min hjärna som ofta tävlar om uppmärksamhet och jag försöker att hitta nån slags balans mellan de två. Eftersom båda är bra på sitt sätt, men samtidigt också hämmande och jobbiga ibland.

Precis när jag skulle börja värma upp märkte vi att det var punktering på mitt bakdäck på de däck jag tänkt köra med. Fick smått panik, då alternativdäcken som fanns att tillgå, var ett Ernst (traktordäck utan rull för extremleriga förhållanden) och ett Smallbird fullt med punkteringsvätska. Lite typiskt också eftersom det är tredje bakdäcket som jag lyckats punktera den senaste veckan. Började liksom bli brist på bakdäck. Mackan lyckades få ordning på däcket innan start, så kunde andas ut.

Hade väl ingen direkt taktik för loppet mer än att jag skulle försöka hänga med superstarka Ida Erngren så länge det gick. Det var ett specialpris på startrakan för den som var snabbast med, men det hade bestämt mig för att strunta i, då det skulle bli fullt upp med att hänga med där ändå. Så jag hängde med, hyfsat. Ida och jag fick rätt snabbt en liten lucka. Inne i andra skogspartiet tog jag en annan linje och kunde gå om på insidan, det var inte riktigt meningen men det är ju alltid skönt att ligga först i svängarna i skogen. Fick en liten lucka rätt snart, vilket inte var min tanke, tänkte att det skulle bli svårt att ligga själv på de platta partierna, som inte är min starka sida. Men när jag nu hade lucka fick jag väl köra på, så då gjorde jag det. Det kändes som jag hade bra flyt i skogen och till och med upp för trapporna och slänten, något hela säsongen haft svårt för på grund av skadan. Kände att jag körde avslappnat och kontrollerat. Utökade avståndet från 10 till 15 till 25 till 30 sekunder. Det var där någonstans jag började tro att det skulle vara möjligt att ta hem det. Men man kan aldrig vara för säker, på en bana likt den i Slottskogen måste man ha fart och fokus hela tiden, ett litet misstag och man kan tappa sekunder snabbt, vilket sen är jättesvårt att jaga ikapp. Sista varvet gick jag lite mer safe för att inte riskera något och rullade sen in som Svensk Mästare, vilken grym känsla! En bra start på 2018. Extra gött när banan är 2km från där man bor och extra gött efter två år i rad med misslyckade CXSM-lopp. Och jag har haft en fördom om att Slottskogsbanan inte passar mig. Under alla år man kört tävling på området har jag bara vunnit där en gång tidigare. Årets bansträckning är dock den crossgaste hittills. Det känns som att det finns en tanke bakom. Jag sa redan innan start att banan var riktigt bra, så det är inget jag säger bara för att jag lyckades vinna nu. Älskar att slå hål på fördomar. Både mina egna och andras. Man kan säga guldet kunde blivit till sand med det blev precis tvärt om sanden blev till guld.

Ja vill än en gång ge en stor eloge till alla som varit med och rott CXSM i hamn, jag vet hur mycket jobb de har lagt ned på detta och att det inte alltid är så lätt att få ihop alla bitar. Under åren har dock eldsjälarna blivit alltmer slipade, varje år har både banan och evenemanget som sådant blivit ett snäpp bättre. Ett stort och roligt lyft i år var till exempel startlamporna, som används på stora crossevenemang i Europa och nu även på ett SM i Sverige. Nästa steg är kanske att försöka få någon att sponsra med sånt där orange eller blått plasttyg som de klär in hela banorna med i belgien. Det behövs bara ca 5km... Nån som känner nån i den branchen?
Sen är det modigt att lägga SM den officiella CXSM-helgen. Ett beslut jag tycker är helrätt. Det kanske tar några säsonger för cyklisterna att vänja sig, men sen kommer det nog att rulla på som om sm aldrig varit någon annan helg. Ett stort tack även till de två speakrarna med, det är få förunnat att kunna hålla låda sådär.

Tack till alla som hejade och grattade under och efter loppet och inte mina grymma sponsorer och samarbetspartners liksom nära och kära som står ut med allt cyklande. Vad nästa lopp blir vet jag inte riktigt, vad jag dock vet är att jag behöver en mästardräkt för cyclocross...