En bra dag på Lida!

Glad innan start! Foto: Henrik Öijer

Hemma från Tullinge och Lida Loop. Det blev mot alla odds ett riktigt bra race igår! Lida Loop är ett väldigt fint och proffsigt evenemang, med en riktigt fin, men tuff bana. Har som jag tidigare skrivit känt mig rätt trött mentalt efter veckan och en extra resa tur och retur Skåne i kombination med en massa jobb och en resa till Lida är väl inget som gjorde under för kroppen direkt. Det var i alla fall inte så det kändes på morgonen när jag vaknade på tävlingsdagen.  
Hade hittat ett riktigt bra och prisvärt boende bara 12 km från Lida friluftsområde, så det var ingen panik, kände mig bara så grymt trött och ofokuserad. Men var samtidigt tävlingssugen, konstig känsla.

Man testade ett nytt grepp i år och startade damerna 8 minuter efter herrarna i tävlingsklassrna. Hur det var kommer jag till. Damer rlit, och veteranklasser blir ganska många damer i en och samma fålla, riktigt kul. Starten upp för backen var hård som vanligt men gick bra. Försökte hänga med utan att maxa, vilket är svårt men jag tog väl inte ut mig helt i alla fall. Sen gick det undan på grusslingorna, det var ett rätt stort gäng som låg tillsammans längre tid än vanligt. Försökte ligga så långt fram som möjligt och drog även en hel del. I alla fall kändes det så. Efterhand bliv gruppen mindre och mindre och till slut var det Jag, Jennie, Nellie och Felicia. Jag tror inte ens vi kört en mil då vi kommer ikapp de första (eller kanske sista) herrarna. Vi krigade på och kom in mot första Loopen, Tempot ökade en del när vi närmade oss spurtpriset och jag bet mig kvar, men gav mig inte in i någon riktig spurtprisfight. Vår kvartett drogs ut lite, men kom ihop sen rätt snart efter det. Felicia släppte och vi var tre. Det blir fler och fler att köra om. På ett längre skogsparti (tror jag) Såg vi inte länge Nellie, lite svårt att ha koll då både Jennie och jag har fullt upp med att ropa "kommer vänster", och hitta vägar förbi cyklister i skogen, utan att köra ut i bushen. Det känns, riktigt hårt ibland och relativt behagligt ibland. Är lite rädd att jag kör för hårt, men tänker sen att jag kör så länge det håller. Skulle jag köra slut mig, gör det inget. In mot loop 2 drar Jennie upp tempot igen, och tar nästa spurtpris. Känner mig lite krispig, men jagar ikapp igen. Gör sen ett litet misstag och tappar lite när jag tar en konstig väg förbi en cyklist och Jennie får några meter. Håller ändå avståndet. Vid backen strax innan 15 km kvar känner jag dock att jag får köra lite lugnare och tappar lite, vet inte hur mycket. Uppe för backen går det lite utför och jag kan "vila" lite. Blir piggare. Kör på igen. Får en hel svans med karlar efter mig på rulle ett tag och försöker få någon annan att dra, vilket funkar ett tag men kör sen ifrån dem när det blir motlut. Tänker att jag skiter i om de ligger på rulle. Vill i mål. Inför sista backen sista 500m, ser jag Jennie som nästan är uppe. Hon ska precis svänga ned för backen när jag är på väg upp, så det finns ingen chans att plocka så mycket. Vinkar i stället. Drar upp för backen och rullar i i mål ca 45 sekunder efter. Är grymt nöjd med loppet, körde ca 4 min snabbare än förra året och då utan en massa folk att köra om, är glad att jag orkade hålla ett högt tempo utan att köra slut mig denna gång.
Så trött känsla innan, men på nåt sätt lyckades jag mobilisera den mentala energin. Det är därför man ska försöka att inte lägga så mycket kraft på tankar hur man mår eller inte mår innan ett lopp. Kroppen och själen kan spela en spratt ibland.

Vet inte hur många vi körde om egentligen, ett par hundra? Det var inte ett optimalt upplägg tycker jag, även om jag tycke det är bra att man provar olika sätt för separat damstart. Ett alternativ hade varit att starta damerna efter Herrelitfältet och sedan övriga herrar i tävlingsklass. Jag vill dock ge en stor eloge till alla killar/män i racet, de flesta försökte faktiskt hålla undan exemplariskt och jag vet själv att det inte är så lätt alla gånger att kasta sig åt sidan när det kommer någon som vill om omedelbart.

Alla foton ovan: Henrik Öijer som agerade cykelfotograf i helgen

På svt play kan ni även se ett klipp från sporten från Lida Loop där jag är som en liten linslus. Kul att tv numera bevakar mtb:n en del och det är ju givetvis helt rätt när Jenny är medaljkandidat till VM om knappt två veckor. Värt att veta är att Jennie förra året knep ett silver på samma bana när det var EM där, så att hon kan köra fort på den banan är det inget tvivel om . Här är klippet: https://www.svt.se/sport/cykel/stenerhag-visar-bra-form-inför-kommande-vm/  Tummar och tår kommer att hållas under Midsommarhelgen!