Paus...

Jag tar en paus från bloggen ett tag.
Tack lilla mamma för att du funnits vid vår sida. I stort och smått, i glädje och sorg.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Borås 2-dagas.

Foton: Catarina Eliasson

Race i dagarna två avklarat och jag måste säga att jag är imponerad av Västgötacupen. Så mycket folk i klasserna här med, kul att se. Man har ett bra koncept med bra tävlingar, banor mm och har jobbat i många år för att komma dit man har kommit.

Borås bjöd i vanlig ordning på tuffa banor med en hel del rötter och sten. De är jobbigare än man tror när man kör igenom dem först. Visst pulkabacken är ju alltid jobbig då den kräver nära på maxinsats för att ta sig upp för, men de korta backarna och det stötiga underlaget gör att man måste ligga på hela tiden och vara alert för att det inte ska gå för sakta. Inte mycket transportsträckor eller tid att dricka på. Det tar ut sin rätt till slut. Dessutom fick vi en varm helg vilket var efterlängtat i och för sig och, jag hade inte så ont av värmen denna gång. Jag brukar klara temperaturer upp till 25 grader fint. Över det kan jag få lite svårt att hantera den och då krävs det att jag har nån form av strategi. Vi körde som tur var inte så långt, bara runt 1.15 på lördagen och på söndagen (nästan) motsols och strax under timmen. Kände mig riktig pigg på lördagen och fick ett stort försprång ganska tidigt före de andra, som jag sedan utökade in i mål. På söndagen var jag segare och banan var snabbare och det kändes som jag körde in i varenda sten och rot på banan, men lyckades även klara av att vinna även där. Gjorde en liten fadäs och glömde handskar hemma på söndagen, snurrig som jag är. Kunde låna ett par kvarglömda barnhanskar, men då det stod fel logga på dem, avstod jag. Jag kör inte ofta utan handskar på tävling och detta lopp gjorde mig mer övertygad om att det inte är bra nånstans. Förutom att man inte har något skydd om man skulle krascha (eftersom man oftast tar emot sig med händerna först) rann, svetten om händerna och mina annars så sköna handtag blev såphala, så händerna gled. Det var lite läskigt utför faktiskt. Dessutom blev det rätt kännbart i den stötiga terrängen. Inget extra som tog upp stötarna i händerna. Ingen hit, men man lär sig av sina snurriga misstag.

Det var i all fall en rolig helg och nu väntar midsommar innan det är dax för nästa cykeläventyr.

Idag och imorgon är det möte med några förhoppningsvis nya kunder som behöver göra om sina hemsidor. Det tycker jag är roligt.

Borås, Borås!

I morgon är det dax för Borås 2-dagars. Äntligen lite xc igen. Inte för att det är tråkigt alls med Långlopp, men xc är ju minst lika kul det. Regnar järnet här idag, så det kanske blir lite gegga även om solen ska skina imorgon.
Jag blir rätt trött av långlopp och det är först igår jag kände att kroppen kändes hyfsat pigg. Körde några få intervaller uppför grusbacken i Änggården och lyckades förbättra min bästa tid uppför den från förra året med 11-12 sekunder. Kanske hade jag medvind eller nåt?

Kört lite på endurocykeln med. Riktigt slirigt på stigarna, så det blev ingen vidare fart. Men det är skoj att få slira runt lite. Har mycket att lära på enduron, men det tar vi en annan gång. Over and out!

En bra dag på Lida!

Glad innan start! Foto: Henrik Öijer

Hemma från Tullinge och Lida Loop. Det blev mot alla odds ett riktigt bra race igår! Lida Loop är ett väldigt fint och proffsigt evenemang, med en riktigt fin, men tuff bana. Har som jag tidigare skrivit känt mig rätt trött mentalt efter veckan och en extra resa tur och retur Skåne i kombination med en massa jobb och en resa till Lida är väl inget som gjorde under för kroppen direkt. Det var i alla fall inte så det kändes på morgonen när jag vaknade på tävlingsdagen.  
Hade hittat ett riktigt bra och prisvärt boende bara 12 km från Lida friluftsområde, så det var ingen panik, kände mig bara så grymt trött och ofokuserad. Men var samtidigt tävlingssugen, konstig känsla.

Man testade ett nytt grepp i år och startade damerna 8 minuter efter herrarna i tävlingsklassrna. Hur det var kommer jag till. Damer rlit, och veteranklasser blir ganska många damer i en och samma fålla, riktigt kul. Starten upp för backen var hård som vanligt men gick bra. Försökte hänga med utan att maxa, vilket är svårt men jag tog väl inte ut mig helt i alla fall. Sen gick det undan på grusslingorna, det var ett rätt stort gäng som låg tillsammans längre tid än vanligt. Försökte ligga så långt fram som möjligt och drog även en hel del. I alla fall kändes det så. Efterhand bliv gruppen mindre och mindre och till slut var det Jag, Jennie, Nellie och Felicia. Jag tror inte ens vi kört en mil då vi kommer ikapp de första (eller kanske sista) herrarna. Vi krigade på och kom in mot första Loopen, Tempot ökade en del när vi närmade oss spurtpriset och jag bet mig kvar, men gav mig inte in i någon riktig spurtprisfight. Vår kvartett drogs ut lite, men kom ihop sen rätt snart efter det. Felicia släppte och vi var tre. Det blir fler och fler att köra om. På ett längre skogsparti (tror jag) Såg vi inte länge Nellie, lite svårt att ha koll då både Jennie och jag har fullt upp med att ropa "kommer vänster", och hitta vägar förbi cyklister i skogen, utan att köra ut i bushen. Det känns, riktigt hårt ibland och relativt behagligt ibland. Är lite rädd att jag kör för hårt, men tänker sen att jag kör så länge det håller. Skulle jag köra slut mig, gör det inget. In mot loop 2 drar Jennie upp tempot igen, och tar nästa spurtpris. Känner mig lite krispig, men jagar ikapp igen. Gör sen ett litet misstag och tappar lite när jag tar en konstig väg förbi en cyklist och Jennie får några meter. Håller ändå avståndet. Vid backen strax innan 15 km kvar känner jag dock att jag får köra lite lugnare och tappar lite, vet inte hur mycket. Uppe för backen går det lite utför och jag kan "vila" lite. Blir piggare. Kör på igen. Får en hel svans med karlar efter mig på rulle ett tag och försöker få någon annan att dra, vilket funkar ett tag men kör sen ifrån dem när det blir motlut. Tänker att jag skiter i om de ligger på rulle. Vill i mål. Inför sista backen sista 500m, ser jag Jennie som nästan är uppe. Hon ska precis svänga ned för backen när jag är på väg upp, så det finns ingen chans att plocka så mycket. Vinkar i stället. Drar upp för backen och rullar i i mål ca 45 sekunder efter. Är grymt nöjd med loppet, körde ca 4 min snabbare än förra året och då utan en massa folk att köra om, är glad att jag orkade hålla ett högt tempo utan att köra slut mig denna gång.
Så trött känsla innan, men på nåt sätt lyckades jag mobilisera den mentala energin. Det är därför man ska försöka att inte lägga så mycket kraft på tankar hur man mår eller inte mår innan ett lopp. Kroppen och själen kan spela en spratt ibland.

Vet inte hur många vi körde om egentligen, ett par hundra? Det var inte ett optimalt upplägg tycker jag, även om jag tycke det är bra att man provar olika sätt för separat damstart. Ett alternativ hade varit att starta damerna efter Herrelitfältet och sedan övriga herrar i tävlingsklass. Jag vill dock ge en stor eloge till alla killar/män i racet, de flesta försökte faktiskt hålla undan exemplariskt och jag vet själv att det inte är så lätt alla gånger att kasta sig åt sidan när det kommer någon som vill om omedelbart.

Alla foton ovan: Henrik Öijer som agerade cykelfotograf i helgen

På svt play kan ni även se ett klipp från sporten från Lida Loop där jag är som en liten linslus. Kul att tv numera bevakar mtb:n en del och det är ju givetvis helt rätt när Jenny är medaljkandidat till VM om knappt två veckor. Värt att veta är att Jennie förra året knep ett silver på samma bana när det var EM där, så att hon kan köra fort på den banan är det inget tvivel om . Här är klippet: https://www.svt.se/sport/cykel/stenerhag-visar-bra-form-inför-kommande-vm/  Tummar och tår kommer att hållas under Midsommarhelgen! 

Hemma, regn och mot Lida Loop..

Hemma från Österlen och i Götet för jobb och annat. Det var svårt att lämna den här gången, men det är svårt att vara överallt samtidigt. I morgon drar jag vidare upp till Lida och race på söndag.
Österlen är alltid fint så här års, men hade mycket att fixa och grubbla på. Fick i alla fall en fin tur ned mot sandhammaren och hittade åter en fin, smal stig jag aldrig kört innan, blev lite sammet för själen det.

Har varit riktigt trött sen jag kom tillbaka i onsdags, både i kropp och själ. Svårt att fokusera, men jag har i alla fall inte tankat bensin i Seaten något mer. Alltid en framgång.
Igår blev det i alla fall lite spurter och skogskörning innan jobbet. Om benen känns sega lägger jag ofta in 10 sek maxspurter som brukar få benen att komma igång lite bättre. Spurtena ger lite pang utan att slita på kroppen, eftersom man främst använder ATP-systemet.
Skogskörningen efter spurt blev en riktigt blöt historia, då det var blött sen innan och också började regna, men det gör mig inte så mycket om det börjar regna när jag redan är ute och kör i skogen.  Det är så grönt och härligt så här års. Det blev inga rekord på stigarna dock. Hade önskat riktigt ler-race på söndag, vilket det först såg ut att kunna bli, men det ser ut att bli torrt nu. Vi får se.
Har regnat riktigt mycket här senaste tiden, hade varit skoj med lite finväder nu faktiskt även om det är kul med lera i skogen.


 

Rallarvinst och VM guld i tankspriddhet.

Foto: rallarloppen

Nu är jag sist av alla att skriva en racereport, men har mina skäl. Igår jobbade jag 11 och en halv timme och satte mig därefter i bilen och körde ned till Österlen och mina föräldrar. Precis innan tävlingen i söndags fick jag veta att min käre mor ramlat hemma och var på akuten. Så jag ville åka ned och kolla till dem lite och hjälpa dem att fixa ett och annat. Så nu är jag på Österlen hastigt och lustigt.

Rallarloppet var en riktigt fin tillställning, ca 650 åkare som tog sig runt. Hade ingen aning om att det var ett så stort lopp utan tänkte att det kunde vara kul att testa nåt nytt lopp som ändå var hyfsat nära Göteborg. Starten vid Bottnaryds idrottsplats och det är ju alltid något visst med gamla klassiska idrottsplatser. Gillar dem skarpt och tycker det är synd om de försvinner.

Hade ingen vidare koll i början av loppet och kom inte riktigt iväg på ett bra sätt, det hela blev dock bättre och jag gick upp i ledning efter några kilometer. Hade väl ingen riktig plan för hur jag skulle lägga upp loppet, mer än att jag ville köra hårt första 40 min. Jag hade lite, tur för det var då de långa backarna var, resten av banan var plattare och extremt snabbkörd. Inför första bergspriset var det någon som vurpade i en sväng med löst grus uppför. Jag skulle köra utanför honom och vurpar då själv och ramlar över den förs vurpade personens cykel. Bra Åsa! Det hela ordnar dock upp sig snabbt och jag lyckas ta bergspriset. Efter de två långa stigningarna, går det hela i en rasande fart. Jag tappar cyklister jag körde med och får köra själv ett tag. Har ingen aning om var resten av tjejerna befinner sig men åker och hoppas på att ingen ska ha hamnat i någon superklunga, för det gick oerhört mycket långsammare att köra ensam, plötsligt kommer ett gäng ifatt mig och jag lyckas hänga på. Tempot är högt, men jag kan bita mig fast. Bitvis får jag kämpa rätt ordentligt och bitvis känns det rätt komfortabelt. Snabb plattkörning är inte min starkaste sida som cyklist, så det var bra att jag orkade hänga med så bra som jag kunde. Bra träning för framtida lopp. Hann med en mindre felkörning under de sista kilometerna och fick vända, men rullade sen i mål fört av damerna. Det var riktigt kul. Bra att få ordentligt med fartträning och pulsen var hög under hela racet. Polarklockan hävdar jag behöver 6 dagars återhämtning, vilket man får ta med en nypa salt, men det visar att ansträngningen varit hög.

Foto: Rallarloppen

Igår blev det vila, eftersom jag ju jobbade mellan 8.30 till 20.00 och drog sen, efter lite mat till Österlen som sagt. Hade det funnits ett VM i tankspriddhet hade jag nog kunnat kvala in dit i bland. Lyckades både bränna omeletten och få pastan att koka över, eftersom jag började packa samtidigt som jag lagade mat och glömde bort maten. I bilen skulle jag tanka, och skulle föra över pengar på det nästan tomma betalkortet, men då fungerade inte Tele2:s supersnabba och svindyra mobilsurf, så jag kunde bara tanka lite grann. 12 liter för att vara exakt. Blyfri 95. Det är bara det att Seaten är en Diesel... Kom på det precis när jag var klar och fick smått panik. Ringde Mackan och råddes att fylla på med Diesel fullt. Fick mobildata att fungera efter lite meck med mobilen och fyllde upp bilen med 42 liter diesel. Körde iväg, märkte ingen skillnad på bilen, men var smått nervis. Stannade efter ytterligare 10 mil och fyllde upp. Bilen gick som tåget. Tackade i mitt stilla sinne Tele2 för att deras supersnabba, svindyra mobildata inte fungerat. Det var nog det som räddade mig denna gång. En full tank Bensin i en diesel hade inte varit bra. Inte bra alls.

I dag blir det ytterligare en lugn dag med en kortare löptur. Har sovit riktigt dåligt senaste två nätterna bara någa få timmar, så jag behöver ta det lite lugnare. Har roat mig med att städa mammas och pappas kök, fast i smyg. De tyckte inte att det var nödvändigt, men det tyckte jag, så då fick det bli så. i smyg.

En liten plan...

Sega backintervaller igår. Varje tramptag sved i benen. Det kändes för jäkligt redan efter första, men jag lurade mig själv att köra det antal jag tänkt. Känslan var seg som sirap, men när jag sedan jämförde med min bästa tid uppför samma backe, låg jag bara 10 sek ifrån.

Ofta lurar jag mig själv när jag tränar och tävlar. Vet inte om det är själva kroppen man lurar eller om det är en del av hjärnan som lurar en annan del.

-Kör två intervaller, så är det bra sen tänker jag när det går segt. När jag gjort det säger min inre röst att bara två faktiskt inte är en intervallserie och så kör jag två till. Eller: -Det räcker med 5 idag. När jag gjort det kör jag 2 till, sen 2 till och sedan 1 till och vips var alla 10 avklarade. Samma på vissa tävlingar, när känslan är att man är trött vill bryta efter en halvtimme. -Vid nästa kilometermarkering bryter jag. -Nej, kör åtminstone 5 km till, så får vi se sen. -Upp för den där backen med bara. Fast nu går det ju utför, då kan du ju inte byta, drick och rulla istället! Vips 10km kvar, då är det ju löjligt att bryta när man kommit så långt. Kör i mål bara.
Jag kallar det Kexchokladmetoden. Från när jag var liten och åkte längd med pappa. Ibland ville man inte fortsätta. Satte sig ned i snön och surade lite. Pappa sa att bakom granen där borta låg det en kexchoklad. Den ville man ju ha, så då åkte man dit. Fast då var det en gran lite längre bort. Pappa såg fel. Till slut hade man kört den där 2km slingan. I bilen låg visst kexchokladen.

Jag är lite konstig för att jag tillämpar en liknande metod när jag betalar räkningar. Betalar en lite då och då. Några på förmiddagen och någon mitt på dagen och resterande på kvällen eller dagen efter. Det känns billigare så. Visst är jag konstig. Jag brukar tänka på det när jag själv tycker nån är konstig eller gör något konstigt. Att jag själv är lite konstig med. Då gör det inget.

Ni har jag i alla fall gjort upp (nästan) en plan för vilka tävlingar jag ska köra i juni. MTB-säsongen har hittills känns som semester. Bara 3 körda tävlingar som gett mersmak. Det är alldeles för kul att köra mountainbike.

Planen ser ut enligt följande:

4 juni Cykelrallarn
11 juni Lida Loop
17-18 juni Borås 2-dagars alernativt Varde, Danmark (UCIC2)
30 jun-2 Juli Engadin mtb.Giro, St Moritz, Schweiz (UCI S2)

En kort plan, men jag ta det lite som det kommer. Det är skönt att inte se det så långt fram, även om jag givetvis har tävlingar för juli och augusti som jag tänkt köra. Jag har bara inte f¨ått dem på pränt. Har kommit på att jag blir stressad av att se en helt fullbokad kalender, när allt är helt inrutat, samtidigt som en helt tom kalender ger mig en ostrukturerad känsla. Så jag antar att på något sätt lurar mig själv även här.

Håller på med en ny bild med cykeltema. Får se vartåt det bär. Känns lite som jag målat in mig i ett hörn, men det gör det nästan alltid. Så på nåt sätt ska det nog bli klart.
Något jag är sugen på i sommar är att ta mig an något ytterligare hemsideprojekt. Gärna något lite klurigt, så man får något att bita i. Känslan när man lyckats lösa något som inte varit solklart är så skönt, särskilt om man fått slita sitt hår på vägen. Har dock ingen idé på vad det skulle kunna vara, så tips och idéer emottages gärna. Håller i och för sig på att jobba med min egen nya hemsida, men det är svårt att komma till skott när det är till sig själv. Man får ju inte heller betalt av sig själv, så då blir det ju att man prioriterar annat.