I helgen var det dags för
Bockstensturen, enligt mig det bästa långloppsevenemanget (ok, jag är lite partisk, då jag ju tävlar för Varbergs mtb men det får ni leva med).
För ovanlighetens skull åkte Markus och jag ned redan dagen innan, eftersom markus skulle jobba med service på Fox gafflar. En bra service för alla åkare som kunde lämna in gaffeln för gratis genomgång innan tävlingen! Vi bodde på "Hotell Gästis", något jag bokade för att det helt enkelt kom upp när jag sökte på google och som visade sig bli en annorulnda hotellupplevelse. Jag kan verkligen rekommendera det, jag har bott på många hotell de senaste åren och det här stack verkligen ut, på ett positivit sätt! Rätt gott att bo 500 meter från starten och kunna sova
nån timma extra på morgonen i alla fall!
Jag hade ett klart mål med tävlingen i lördags, det var att köra i ett hyfsat jämt tempo och inte tokdö efter halva loppet, placeringen var inte så viktig denna gång. Jag kom iväg hyfsat i starten i alla fall, det gick som vanligt mycket fort, men jag orkade hänga mig kvar i klungan. Efter första 15 km visade klockan 25 minuters åktid och det var en jäkla tur att jag bytt mina framklingor från 39-26 till 42-28, annars hade jag inte hängt med länge!
När vi närmade oss Åkulla drog jag ned lite på tempot, då jag tyckte att det började kännas segt. Jag ville inte vägga denna gång! Jag hade 4 tjejer framför mig, men hade ingen anning om hur nära eller långt ifrån de var. Efter ungefär 50 km tyckte jag ialla fall att kroppen känndes bra och försökte dra på lite mer. Det visade sig fungera och jag började plocka placeringar igen. Plötsligt ser jag Martina skymta framför och fokuserar på att komma ikapp. Tyvärr valde hon att kliva av precis då, så jag kör med några killar istället, varav en visar sig vara en av de killarna jag körde med i Kungsbacka gran Fondo för två veckor sedan. Lite lustigt!
Jag hade tur som hamnade i en liten grupp lagom tills vi kom ut på de öppna fälten. med 20km kvar får jag veta att trejde tjej är "ganska nära", vilket kan betyda allt från ungefär 4 minuter till 30 sekunder, jag ser henne i alla fall inte då.
Vi tuggar på och jag hänger med mitt gäng fram till det är ungefär 7 km kvar, då jag känner att jag inte riktigt orkar. Tuggar på själv, med Markus från Kvänum på hjul och ser Ivanda, 3-dje tjej långt där frame, när det är ca 2 km kvar till mål. Jag jagar, men hinner inte, mål är jag bara 16 sekunder efter...Det hade varit så skönt med en pallplats! Är dock nöjd med loppet som sådant, även om jag var väldigt långt efter första och andra tjej. Det var bra för självförtroendet att få plocka placeringar istället för att bli ifrånåkt och det var det som var grejen denna gång. Farten kommer, jag lovar.
Henry Lloydjacka
....och seglarskor.
På söndagen tog vi Markus lilla båt ut till Styrsö för att kolla lite. En av mina favoritöar. Problemet är att jag är en landkrabba. Eller, jag gillar havet, men jag behöver nödvändigtvis vara PÅ havet. Markus är uppväxt med båtar och jag är lite anti mot själva båtlivet, även om det är kul att ge sig ut på havet ibland. Jag har en ytterst fördomsfull syn på båtlivet och hur en båtmänniska ser ut, och jag försöker alltid att visa att den är sann. Oftast blir bilden verifierad. Denna gång räknade jag seglarskor och Henry Lloydjackor, och såg ca 4 par seglarskor, vilket var förvånansvärt lite. När det gäller Henry Lloyd tappade jag räkningen redan efter 10 minuter. Helt klart är att det finns tydliga stilmarkörer inom båtlivet! Att bara glömma att ta in fendrarna när man är ute och åker är att visa att man inte har koll. Själv var jag såklart helute även i denna kultur och kallade tamp för snöre, sjökort för karta, lägga till för parkera, för för fram och akter för bak. Helt omöjlig med andra ord.
Nåväl när vi kom in på fast mark drog vi ut på cykeln en sväng och körde lite "urban ride" som Markus kallade det. Det kändes tryggare. Vi hann även med en test av det så kallade Bullspåret, vilket var fina grejer!
En härlig helg med andra ord!
SM i Marathon 2010. foto: Jonas Gunnarsson, Kalas
