Oj oj, nu har jag varit dålig på att skriva, men skyller på att jag inte haft någon skrivro.
Vi börjar med Bockstensturen. Det blev en tredjeplats, vilket jag var lite missnöjd med först, men kände mig inte alls så pigg i kroppen. Jag tror att det var Alliansloppet som fortfarande satt i kroppen, det loppet var väldigt tufft för många, med lång åktid så även för mig. Bockstensturen kändes ändå ok fram till första gången vi passerade Åkulla, sen tröt krafterna och vid 50km var jag nära att ge upp, så tungt var det i benen. Detta gjorde också att jag inte orkade hänga med i de grupper som passerade mig, så jag var ganska länge helt ensam och då tappar man mycket på dem som ligger i grupp. Efter mycket övervägande med mig själv bestämde jag mig att fortsätta in i mål, eftersom alla poäng är viktiga i totalen av Långloppscupen. Det visade sig vara ett bra beslut, eftersom jag klarade av att hålla min tredjeplats in i mål. Men shit vad kämpigt det var! Gillar verkligen skogspartierna och stämningen på Bockstensturen, men det är en krävande bana. Min klubb Varbergs MTB gör ett jättejobb för att få till denna tävling och de är enormt proffsiga.
Efter Bockstensturen drog jag vidare till Österlen och fick några dagar i fantastiskt väder. Tiden spenderades mest med äppelplockning och fix i trädgården i Vallby. Träningsmässigt blev det extremt lätt och lågintensivt för att försöka få maximal återhämtning efter de tidigare veckornas hårda långlopp. I bland är det välbehövligt att låta bli att ta i på cykeln.
Huskvarna mtb Tour då? Ett nytt etapplopp i tre dagar, med klassiskt tempo, XCO och XCC. Ett roligt upplägg med kortare etapper och mer tekniskt cykling. Jag har ju skrivit att jag saknat XC-lopp denna säsong, så då passade ju detta utmärkt. Själv trodde jag att jag skulle vara som en diselmotor med bara en fart, vilket visade sig vara halvfel.
Tempoloppet handlade om all-out i 4-5 minuter, inte alls min starka sida. Det som räddade mig var att det var uppför, det är jag hyfsat bra på. Det är alltid svårt att utvärdera sin insats på ett sånt lopp. Det känns aldrig bra för någon. Man tar i allt vad man har, men man kommer ingenstans och till slut börjar man tvivla på om man verkligen tar i, fast det är solklart att det är helt omöjligt att cykla fortare. Jag lyckades vinna etappen, men det var nog något av det jobbigaste jag gjort på länge! Och jag tror att jag behövde det!
Dag två och XCO. Banan gick på delar av EM-banan och var riktigt tuff. ca 160 höjdmeters klättring på 3,7 km varv är rätt mycket. Vi körde 4 varv,så det blev en del på strax över timmen tävlingstid. Hade lite problem med min gaffellåsning och fick köra lite försiktigare utför än vad jag ville, men tog igen det uppför istället. Vann även etapp två och drygade ut min ledning totalt, men när det gäller etapplopp kan man aldrig vara för säker. Det kan bli punkteringar eller andra missöden, så man ska vara glad för varje minut man kan plocka.
Sista dagen var det XCC- Criterium som gällde. Ett kortare, snabbare, mindre tekniskt varv, men fortfarande en del backar. De flesta hade trötta ben från XCO:t och jag funderade lite på min taktik. För att vinna hade det räckt att hänga med de andra, utan försök att köra ifrån så mycket som möjligt. Detta hade varit det säkraste. Men sen kände jag att jag ville köra hårt även denna etapp, man får ju passa på när man är på plats och dessutom är det perfekt träning för Cyclocrosssäsongen med ett 35 min race i hårt tempo. Så jag försökte sätta upp farten från start och fick snabbt en lucka. För att hålla uppe motivationen till att köra fort alla 5 varv försökte jag hålla koll på mina varvtider. Jag höll dem ganska jämt, men på sista ville jag försöka förbättra den, så jag körde på som en galning på sista varet. När man kör får man ju ofta en trend att det går lite långsammare på varje varv, man mattas liksom av, då kan det vara bra att testa att öka farten istället. Denna gång lyckades det och jag slog till med snabbaste varvtid på sista varvet, vann etappen och då även totalt. Benen kändes grymt bra på sista etappen. De hade väl blivit igångskrämda av de två andra etapperna.
Vill passa på att en en gång tacka för det fina arrangemanget, med grymt bra banor och härlig stämning. Jättekul var det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar