Japp, åkte skidor i tisdags och känner fortfarande av det. Få saker kan ge sån träningsvärk som längdskidåkning. Hade två fribiljetter till Skidome i Serneke Arena som jag och Mackan passade på att utnyttja. Om inte vintern vill komma ute får man väl paradoxalt nog gå in för att få vinter. 3,5 minus innomhus och 1,2 km långt spår. Lite lös snö, men annars riktigt kul. Sen jag kom hem från senaste racet har jag varit zombietrött. Antar att det är ljusbrist i kombination med urladdningströtthet för när jag tränar känns det bra och jag känner mig klart mycket piggare om jag hinner få in ett pass ute i dagsljus, men det är ju inte alltid man har sån lyx.
Är ju efter senaste CX-racet sugen på att köra nästa världscup i Namur, men som det ser ut nu så blir det svårt att få till. Framför allt för att blir det dyrt att resa med två cyklar, men det är även boende och logistik som blir kostsamt. Det är synd, då det är en av mina favoritbanor, som hade passat nu när formen verkar vara på uppgående.
Även om formen känns ok, får jag vara lite försiktig. Var hos sjukgymnast (två olika) både i måndags och igår för att göra en ny bedömning av den skada jag ådrog mig för ca ett år sedan. Det slutade med att jag fick stretchförbud på ena baksida lår. Detta eftersom om det är den skada de nu misstänker, är det inte alls bra att stretcha, då det riskerar att förvärra skadan. Nu har ju jag gjort det en massa, eftersom man inte misstänkt just denna skada förrän nu. Men det är intressant att man så ofta, av personer mer eller mindre kunniga om kroppen, får rådet att man ska stretcha, oavsett problem. Jag menar inte att det är dåligt, ofta och för många är det bra, många har ju begränsad rörlighet här och där. Men det är inte lösningen på alla problem och skador man kan få av idrott och ibland inte bra alls. Man får ha mer på fötterna innan man ger råd helt enkelt. Som tur är kan jag träna på hyftsat som vanligt förutom stretchen.
Dessutom behöver jag göra en MR-röntgen eller ett ultraljud för att se om det verkligen är den skadan eller nåt helt annat. Problemet är att jag inte har nån sjukvårdsförsäkring eller några bra läkarkontakter och inte heller mängder med pengar att lägga på undersökningar i privat vård. Därför blir det att ställa in sig på att vänta, lääänge. Jag ska börja med att skriva en egenremiss till en ortoped och hoppas att få komma på undersökning, inte ens det är säkert att det godtas. Jag vet sen när jag opererade axeln, att just tiden till MR-röntgen var det som drog ut på tiden. Hade jag inte ringt och tjatat och frågat efter återbud, hade det tagit ännu längre tid. Vårdgarantin betyder inte mycket mer än ett fint ord på ett papper här, tyvärr. Det är självklart störande att det hade gått fortare om jag haft en sjukförsäkring, men samtidigt är det till viss del mot mina principer, då vi (väl?!) redan betalar för vårdapparaten via skatten. Läkare, nån? Hör av dig i så fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar