Så här såg banan ut -innan den blev uppkörd.
Så har jag kollat in 2019 års VM-bana in Bogense. Det var dejligt så klart, men kallt.
Anlände till ett litet bed and breakfast mitt ute på landsbygden på fredag kväll, som visade sig redan vara invaderat av cyclocross-svenskar. Gött!
Alltid spännande att se nya banor och speciellt när det vankas ett kommande VM. Riktigt kul att se så många svenskar på plats med. Det är viktigt att ta chansen och ta reda på vad som komma skall om man tänkt sig köra det framtida VM:et. Danmark har alltid gjort fina mtb och cyclocrossbanor. Banan i Bogense var helt ok och bitvis väldigt teknisk med de branta slänterna upp och ned som jag knappt tog mig upp för. Men jag blev ändå lite besviken på banan, hade hoppats på lite mer upp och ned och variation, men det är väl främst för att det passar mig och mina egenskaper som cyklist bättre.
Förutom slänterna som nästan ingen cyklade vare sig upp eller ned, (eller jo såg att Van der Poel cyklade upp på ett ställe det det inte gick att cykla upp, men han räknas inte...) var den helt platt. Jag är inte känd som en plattkörare av rang direkt. Man ska dock inte klaga på banan, den är vad den är.
Tycker att racet gick ok men lyckades inte imponera på mig själv. Jag tog mig i mål, blev inte varvad, kom inte sist, men placeringen var inget att hurra för alls. Tekniskt sett kände jag att det var bra förutom några misstag, men kliven i slänterna tog ut sin rätt och jag var rätt stum. På grund av rygg/höftskadan har jag inte kunnat träna så mycket slänt, då tar det ut sin rätt. Det största missödet var väl att jag tog av mig benvärmarna. Hade tänkt ha dem på, för jag är frusen om benen, men så tänkte jag att det var bättre utan. Jag frös om benen. Inte bra. Nästa gång gör jag som jag har tänkt från början och slipper förhoppningsvis tänka på att jag fryser.
Jag hade dock kul. Det kändes kul att tävla och bli stum igen även om resultatet inte var nån höjdare. Det var många som hejade, svenskar och danskar stort tack för det. Det värmde verkligen.
Vid målgång blev jag förvånande nog kallad till dopinkontroll. Så blev det med den nedvarvningen, cykeltvätten och titten på herrarnas race. När jag var klar var det ett varv kvar av herrarnas race, så jag valde att dra på mig kläder och åka hem istället för att titta. Jag tycker givetvis att man bör och att det är bra att det testas mer än de allra bästa. Men just där och då, blir det ett stort jobbigt hinder man fryser och är smutsig. Då och få får man ta det för en ren sport. En positiv grej är att dopingkontrollanter brukar vara väldigt sociala och trevliga.
Hemresan gick bra, förutom att det blåste som fasen på stora beltbron. Hemma strax efter 21-tiden. Duschade då efter racet (det är så härligt att låta svett och lera torka in!!) Middag strax efter 22. Cykeltvätt får ske idag. Det är en utmaning att klara av en världscup själv, man får göra så gott man kan helt enkelt.
Som tur var hade jag hjälp i depån och starten av fam. Johanson. Stort tack för det Pajjen och Ulrika, vilken räddning!
Nu ska jag återhämta mig till nästa race på lördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar