Foto: Nordic Sort Event
Sitter här i en stuga i Sälen och vilar två extremt trötta ben. En grym helg med två långlopp är avklarad, så det vore ju konstigt om inte benen vore trötta.
Som de flesta vet har det varit en hemsk sommar för mig och min familj och att ta klivet att ställa sig på startlinjen igen har inte varit självklart. Jag blev lite sugen på att köra ett race förra veckan i Italien, men kände mig inte riktigt redo.
Som de flesta vet har det varit en hemsk sommar för mig och min familj och att ta klivet att ställa sig på startlinjen igen har inte varit självklart. Jag blev lite sugen på att köra ett race förra veckan i Italien, men kände mig inte riktigt redo.
Jag var ganska nollställd innan SM-tävlingen eftersom jag inte visste hur jag skulle reagera på att ta ut mig max och den stress som det ändå innebär att köra en tävling. Visst, jag har tränat på, men träningen har inte haft nån struktur och inte bestått av några planerade intervaller. Bara uppför- och nedförsbackar. Målet var att stå på startlinjen, ta mig runt och se vad som hände. Hade ingen support med mig, men lyckade s fixa langning på i alla fall ett ställe. Stort tack till Magnus A, utan den hade det nog inte blivit så bra som det blev.
Så blev det och det blev ju rätt bra! 90km på främst grus och-skogsväg skulle köras i Motala. Första kilometerna var något virriga, då vi körde genom ett bostads och inte riktigt visste vart vi skulle ta vägen. Flaggvakterna var ganska passiva. Sen blev det bättre. Jag tyckte det var slitigt i det höga tempot, men till slut lyckades jag och Jennie Stenerhag få en lucka ned till övriga damer. Detta höll i sig väldigt länge. I sista riktiga backen, fick jag dock släppa. Jag var nästan ikapp igen på efterkommande gräsparti, men orkade inte riktigt fram. Det var lite surt, men på en så snabb bana är de oerhört svårt att täppa en sådan lucka igen helt ensam och Jennie var den starkaste av oss två. Jag bet i den sista biten och försökte hålla så bra fart jag kunde. En störtskur kom och gjorde det lite mer slirigt och tungkört sista milen. Körde mestadels själv, eller så drog jag killar som inte var så dragvilliga. Rullade in mindre än en minut efter Jennie. Det var en rolig fight. 3:a blev Sandra Salinger.
Det var inte vad jag förväntat mig alls. Det var mycket bättre! Samtidigt tävlingsmänniska som man är, tänker man lite, lite på om jag inte ändå kunnat krama ur lite till ur benen i den där backen?
Ärligt talat så vet jag att jag inte kunde det. Jag fick ut det jag hade.
Skitvädret öppnade även för invigning av DryRobe! Grymt bra, varmt och gött!
Antalet SM-medaljer i cykling jag snott åt mig borde nu vara uppe i runt 30 nu. Har inte full koll faktiskt. Jag har många silvermedaljer, men detta är nog det jag är mest glad för av alla.
Efter racet gick färden direkt vidare till Ludvika och Finnmarksturen. Jag är rätt ovan att köra två långlopp på rad, men tänkte att jag behövde en riktigt urladdning innan Cykelvasan. Dessutom hade jag inte kört den “nya” Finnmarkstrusbanan, bara den som var 11,2 mil. Alltid kul att testa nya banor.
Hade en fin övernattning i Ku-Kustugan hos mackans familjs sommarhus i Klenshyttan.
68km skulle köras och det kändes riktigt segt första 2 milen, jag trodde jag skulle vägga. Såg Jennie trampa iväg redan i efter några kilometer, men bestämde mig redan då att köra mi mitt eget tempo. Så fick det bli och efter 50 minuter, kändes benen bättre faktiskt. I alla fall så länge jag inte försökte mig på några fartökningar eller annat dumt. Körde på utan att ta några risker. Pulsen var den lägsta på länge på tävling, bara några minuter över 90% under hela tävlingen.
Det var lite småhalt i skogen, men gjorde det bara roligare tycker jag. Matade på och höll min 2:a plats in i mål. Jag kan lungt säga att jag var nöjd med att ta mig runt. 2:a platsen var en bonus. Nya banan var riktigt fin, arrangörerna ska ha en riktigt eloge för den nya banan som var krävande, men en hel del backar och i långloppssamanhang rätt så tekniska men samtidigt “flowiga” och mycket roliga stigar. Blev riktigt sugen på att köra loppet med utvilade ben!
Nöjd, men trött efter helgen blev det färd vidare upp till Sälen idag. Tog vägen förbi Borlänge och Falun för att försöka få hjälp med min lock-out till gaffeln. BikeTown i Falun fixade det snabbt och enkelt. STORT tack för detta!
Nu hoppas jag att några dagars återhämtning ska göra susen. Imogon blir det troligen lite lung körning i Bikeparken om den är öppen. Dagens aktivitet bestod förutom bilåkning av promenad och blåbärsplockning, det är nog jättebra för återhämtning.
Det var inte vad jag förväntat mig alls. Det var mycket bättre! Samtidigt tävlingsmänniska som man är, tänker man lite, lite på om jag inte ändå kunnat krama ur lite till ur benen i den där backen?
Ärligt talat så vet jag att jag inte kunde det. Jag fick ut det jag hade.
Skitvädret öppnade även för invigning av DryRobe! Grymt bra, varmt och gött!
Antalet SM-medaljer i cykling jag snott åt mig borde nu vara uppe i runt 30 nu. Har inte full koll faktiskt. Jag har många silvermedaljer, men detta är nog det jag är mest glad för av alla.
Efter racet gick färden direkt vidare till Ludvika och Finnmarksturen. Jag är rätt ovan att köra två långlopp på rad, men tänkte att jag behövde en riktigt urladdning innan Cykelvasan. Dessutom hade jag inte kört den “nya” Finnmarkstrusbanan, bara den som var 11,2 mil. Alltid kul att testa nya banor.
Hade en fin övernattning i Ku-Kustugan hos mackans familjs sommarhus i Klenshyttan.
68km skulle köras och det kändes riktigt segt första 2 milen, jag trodde jag skulle vägga. Såg Jennie trampa iväg redan i efter några kilometer, men bestämde mig redan då att köra mi mitt eget tempo. Så fick det bli och efter 50 minuter, kändes benen bättre faktiskt. I alla fall så länge jag inte försökte mig på några fartökningar eller annat dumt. Körde på utan att ta några risker. Pulsen var den lägsta på länge på tävling, bara några minuter över 90% under hela tävlingen.
Det var lite småhalt i skogen, men gjorde det bara roligare tycker jag. Matade på och höll min 2:a plats in i mål. Jag kan lungt säga att jag var nöjd med att ta mig runt. 2:a platsen var en bonus. Nya banan var riktigt fin, arrangörerna ska ha en riktigt eloge för den nya banan som var krävande, men en hel del backar och i långloppssamanhang rätt så tekniska men samtidigt “flowiga” och mycket roliga stigar. Blev riktigt sugen på att köra loppet med utvilade ben!
Nöjd, men trött efter helgen blev det färd vidare upp till Sälen idag. Tog vägen förbi Borlänge och Falun för att försöka få hjälp med min lock-out till gaffeln. BikeTown i Falun fixade det snabbt och enkelt. STORT tack för detta!
Nu hoppas jag att några dagars återhämtning ska göra susen. Imogon blir det troligen lite lung körning i Bikeparken om den är öppen. Dagens aktivitet bestod förutom bilåkning av promenad och blåbärsplockning, det är nog jättebra för återhämtning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar