söndag 4 juli 2010

102+33 = 8!

Lördagen ägnades åt att köra en deltävling i Schweiziska Cupen i Flims, ca 2 timmars bilåkning härifrån. Dagen började inte bra, utan det första som hände när jag gick upp var att jag drabbades av näsblod, och då inget litet näsblod, utan ett jättenäsblod, då det rikgigt forsade från ena näsborren. Jag får så då och då, när jag antingen stressar eller sover dåligt. Denna gången var det troligen kombination dålig sömn och torr luft. Till slut fick jag dock stopp på det och kunde åka iväg.

De hade fått till en riktigt bra bana i Flims, halva varvet var snabbåkt grus/gräs och andra varvet var fina single-tracks, delvis ner i en bikepark och en riktigt brant stigklättring på ca 110 höjdmeter. Totalt nästan 200 höjdmetersklättring på det 4,5km långa varvet. 6 varv skulle köras.

Mitt på dagen hade temperaturen krupit upp runt 33 grader. Med tanke på att tävlingen gick på 1100m höjd kändes det rätt extremt.

Då jag inte hade någon support på tävlingen fick jag ställa ut mina flaskor i langningszonen och hoppas på att ingen skulle dricka upp dem för mig.
För en gångs skull kom jag iväg hyfsat i starten denna gång, runt 12:e plats. Plockade dock några placeringar i den långa backen varje varv och hade häng på 6-7:e plats. Värmen tog dock ut sin rätt på slutet och jag tappade fart sista två varven, dessutom så stannade jag bara en gång i langningen och hämtade en halvlitersflaska, på tok för lite dricka i värmen, men vad gör man?

På sista varvet märkte jag att jag höll på att bli ikappåkt och försökte öka, det gick sådär, jag var helt slut och körde in i varenda rot utför. Lyckades dock dra på sista motlutet innan mål och behålla min 8:e plats. Pulsmätaren visade 102% på upploppet, lite spännande. Det var länge sedan jag lyckades maxa så på en tävling. När jag stannade kännde jag hur det snurrade i skallen och jag fick hjälp av en funktionär att hälla vatten över mig.

När jag kylt ned mig och dushat i cykeltvättenmed kläderna på, kunde jag tillslut njuta av att se herrarnas lopp, bland annat stilstuderade jag regerande världsmästare Nino Shurters klätterteknik uppför den långa backen som jag slet uppför. Såg ungefär ut som om han var ute på distansrunda. Inga plågade miner, lätta fina växlar hela tiden.

Man blir avundsjuk! Det finns lite att träna på helt klart!

Cial

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar