I morse var det -13.1 grader på termometern invid fönstret hos oss. Måste betyda minst -15 grader. Kallt. -15 i Göteborg känns kallare än -15 i tex. Karlstad. För mig blir det innomhusträning idag. Luftrören gillar inte träning i så kallt väder. Dessutom så "fattas" det ett styrkepass denna vecka, så det passar bra in. Söndagsträningen hoppas jag bestå av et pass längdskidor + ett pass på cykeln.
Passar på att "gå in" min nya fina Rip Curl munkjacka, som jag fått av sambon. Smart drag av honom att ge mig en, då jag alltid lyckas överta hans härliga, varma, stora tröjor.
I helgen är det också VM i Cyclo Cross, vi hejar på Mattias Nilson i U23 och Magnus Darvell. Själv ska jag köra en liten CX- tävling i Dannark nästa helg, om det nu inte är för mycket snö. Hoppas bli inspirerad av herrarna ovan.
I tisdags fick jag äntligen se Depeche Mode live efter att ha varit ett hängivet "fan" av dem nästan 25 år. När jag var ca 12 år hade jag lugg som stod rakt upp som jag färgade rosa, syntfläta också så klart. Snyggt skulle det vara!
Av olika anledningar har det inte blivit av att jag sett dem, även om chanserna funnits under åren. Antingen har jag varit för ung, för fattig, för lat, eller för långsam att boka. Deras musik har dock ackompanjerat mitt liv, i större eller mindre doser. Undantaget några år då jag helt plötsligt blev så kallad hårdrockare och skydde allt lom liknade syntmusik som pesten! Rätt kort efter den eran insåg jag dock att man faktiskt inte behöver välja sida när det gäller musik, en inställning jag behållit.
Då jag även inför den här konserten inte hunnit med att köpa biljett, började jag kolla på Blocket och där fanns en hel del biljetter i olika prisklasser. Vi hittade två för 400 kr och slog till. Omedelbart efter köpet drabbades jag av en känsla av att biljetterna skulle vara oäkta. Det är ju otroligt lätt att förfalska, särskilt Internetbiljetter, som man i princip skulle kunna skriva ut hur många gånger som helst. Oron var dock helt obefogad, platserna på Scandinavium var väl inte de bästa, men vi var där, vi blev inte lurade.
Vi hann se några låtar med Nitzer Ebb, som faktiskt rockade riktigt bra. Förvånad tittade jag på M när han utbrast :-fan, det är är ju riktigt bra! Den killen har aldrig varit fan av den typen av musik. (Ännu större förvåning när samme man sitter och lyssnar på Nitzer Ebb på Spotify när jag kommer hem dagen efter..).
Min bedömning av Depeche då? -Lite lam inledning som vänder i samband med "A Question of time". Senare delen av konserten magisk! Martin Gore sjunger riktigt bra (han har alltid varit min favorit i bandet, även som 12-åring, främst för att han ser coolast ut). Det jag saknade var de äldre låtarna från 80-talet, den period då de var som "syntigast". Nu har de ju gjort så många riktigt bra låtar, så det är ju omöjligt att få med alla. Här är en som jag saknar:
Helt kart slår de somnarens Madonna-konsert, även om jag tycker den var bra. Men faktiskt så slår de inte konserten mer Bob Hund, som på alla sätt var en klass för sig när det gäller livespelning. Maken till energi som ges till publiken, förmåga att få med sig publiken och få den att må bra, var länge sedan jag upplevde.
Ok, jag ska vara ärlig, vintern har aldrig riktigt varit min grej. Ljuset är otroligt viktigt för mig för att jag ska må bra. November, december, januari och februari är jobbiga månader, särskilt när man bor på en plats i Sverige där det så sällan blir ordentligt med snö. När jag var barn och bodde i Karlskoga i Värmland var det alltid snö på vintern, massor med snö! I alla fall var det så jag minns det. Vi åkte en hel del längd när vi var små och jag kommer ihåg hur pappa mutade oss för att vi inte skulle ge upp och tjurigt slänga oss i närmsta buske, när vi åkte i Jungfruboda norr om stan. Kexchokladen fanns alltid efter nästa krön, nästa backe eller nästa gran. På så sätt tog vi oss igenom hela slingan.
Idag dammade jag av min gamla skidutrustning från typ 1990 och drog upp till Skatås för lite praktisering av längd. Det var över ett år sedan jag praktiserade sporten, förra året kunde jag inte åka på grund av axeln och när jag väl var tillräckligt bra efter operationen fanns ingen snö.
Jag fick en fin tur på ca 50 minuter på spåren runt Skatås. Med värmländska mått kanske inte världens bästa, men ändå tillräckligt bra för min nuvarande teknik. Eller snarare bristen på densamma. Bristen på styrka i överkroppen är mest uppenbar. Jag orkar inte ta ut rörelserna ordentligt. Balansen är sådär i alla fall bättre än de som aldrig stått på skidor innan. Svan och Kalla hade nog skattat dock, inte minst när det gäller min utrustning. Trots dessa faktorer upplever jag att just detta är meningen med att det ska vara vinter! Längdåkning. Det är 5 grader kallt men jag hade gott kunnat ha hälften av de kläder jag valde att ta på mig.(när man cyklar är -5 grader kallt, jäkligt kallt) Människor på skidor som jag möter, ser lyckliga ut och ler. Jag ler. Trots att pulsen sticker iväg. Jag älskar att låta kroppen jobba. Borta är frustrationen från gångna veckan. Jag kan inte tänka på jobb, för då ramlar jag.
Nu vill jag att det ska vara vinter lite till, så att jag kan åka mer skidor. Kan det inte komma lite mer snö?
Nu vill jag att det ska vara vinter lite till, så att jag kan åka mer skidor. Kan det inte komma lite mer snö?
Vad gör man när man kommer hem efter jobb en fredag eftermiddag/kväll? Afterwork? Lägger sig på soffan? Nej, man sätter sig på Helvetesmaskinen! Helvetesmaskinen står i vårt vardagsrum och är ful och ganska otymplig. Inget som hör hemma i ett stilrent, designat hem (tur att vårat hem är så eklektiskt upplagt så det inte spelar så stor roll). I ett hem med två cyklister är den däremot nästan ett måste. Eller ett nödvändigt ont.
Helvetesmaskinen heter Cardgirus SNT PRO och är en testcykel som jag har haft till låns ett tag. Den har räddat mig många gånger, till exempel de gånger då det varit ruskväder och/eller alldeles för kallt ute, eller när jag var opererad i axeln och inte kunde eller fick cykla på en riktig cykel.
Helt oresonlig visar den hur många watt, hur hög puls och hur hög kadensen är, om min form är ok eller uruslel. Anledningen till att tänker på den som helvetesmaskin är för att jag brukar köra intervaller på den. Långa intervaller korta intervaller, max intervaller. Bland annat. Dessa pass brukar aldrig vara sköna, vilket i och för sig är tur, för intervaller ska inte vara lätta. Men jag genomför dem och jag gör det på fredagskvällar och då är jag antingen idiot eller tycker att det finns någon mening med det, jag tror på det sistnämnda...
Ibland när jag kör på helvetesmaskinen hatar jag den efter bara 15 min och tänker massa svordomar. Samtidigt älskar jag den, för effektivare och mer optimerad träning kan man nästan inte få på annat sätt än att köra testcykel. Samtidigt älskar jag också känslan av att få ta ut mig helt och att testa att köra bara lite längre, och bara med lite mer belastning. Antagligen är jag idiot i alla fall då, för människan är ju som bekant lat av naturen.
Denna vecka har jag för övrigt varit ganska trött. Inte i kroppen men i huvudet, vilket gjort att kroppen också är trött. Just nu upplever jag att saker som inte borde, tar mycket av min energi och då menar jag inte energin att orka träna, utan den mentala energin.
Är det inte ganska konstigt att man kan spendera timmar och åter timmar på en cykel och ändå uppleva att man är full av energi och orkar precis hur mycket som helst? Är det inte ännu konstigare att man kan sitta på en stol och greja med något som man ser på en jäkla skärm i några dagar och känna sig helt slut efter det?
Det värsta är att "energitjuvar" av detta slag också tenderar att påverka den fysiska energin och i slutändan då träningen. Egentligen kanske det inte är så konstigt, då jag tror att det "kostar mer" att tära för mycket på sin mentala energi än att tära på den fysiska. Dagens hårda träning gjorde dock att jag blev av med en del av den frustration som byggts upp under veckan, så nu blir det att njuta av helgens träningspass. /må väl :)
I morgon onsdag är det dags för teamklass på Worldclass Masthugget. Jag och Christer Hedberg komer att ta deltagarna upp till Alpe d' huez. Passet, som vi körde i 60-minutersversion på Rosabandet 24timmars i höstas, var omtyckt då och jag hoppas Worldclass medlemmar ska tycka det samma. Kl. 18.00 på onsdag är det dags, denna gång i 90 min version!
Så här i efterhand känns det helt rätt att lägga träningslägret just denna period, främst för att det varit som kallast hemma, men också av andra anledningar som jag inte vill gå in på här. En annan gång kanske. Helt ärligt kan jag säga att jag aldrig tränat varken hårdare eller mer under en träningsperiod. Totalt blev det nästan 60 timmar på cykeln! Ca 25% av denna träning kan räknas som högintensiv av många. En del kanske tycker att det är onödigt med så hård träning så här års, men jag är av en annan uppfattning. I alla fall då det gäller mig själv. Jag vet att min kropp svarar mycket bra på denna typ av träning och jag blir inspirerad av att känna att jag utmanar mig själv.
Det är i alla fall en enorm skillnad på att låta träningen styra dagarna och göra andra saker man behöver på den tid som blir över. Hemma är det ju tvärt om, även om jag försöker att prioritera annorlunda.
Så till denna blogg. Min hemsida har ju varit still ett tag nu, då jag tänkt att göra om den. Detta har dock dragit ut på tiden, så då tänkte det är bättre att göra en blogg lite snabbt så länge.
Då man som jag, jobbar med webbrelaterade saker, blir det lätt att man inte riktigt får tummen ur att göra egna grejer till sig själv. Att sitta 12 timmar om dagen framför burken är inte riktigt min grej, dessutom har jag haft svårt att hitta den rätta inspirationen för min hemsida av olika anledningar, men nu är den på väg tillbaka!! Inspirationen alltså.
Så småningom ska jag designa denna blogg lite bättre också, men det är inget jag tänker doktorera i nu, som min gode vän och träningsguru Niclas hade sagt.
Hej! Detta är min nya blogg/dagbok eller vad man nu ska kalla den. Här ska ni kunna läsa det senaste som händer i mitt liv och i min cykling. Kanske intresserar det nån!
