Long gone... and back!

Yepp. Jag har varit långt borta, men är nu hemma igen. 3 veckor i Sydafrika, varav tio dagar i sällskap med Mackan. I Sydafrika har det cyklats mestadels. När jag kom ner hade jag precis blivit frisk från en hård influensa, och kände mig ganska kass rent formmässigt, men efter några dagars tränande blev kroppen ganska bra igen. Det är ju alltid så att man tror att man tappar precis allt när man är sjuk. Sen tror jag att bra klimat gör det lättare för kroppen att återhämta sig. Det är säkert bara en känsla, men så länge man tor å något så är det väl ok?

 Det är perfekta cykel- och träningsmöjligheter i området kring Stellenbosch och klimatet gör det inte svårare. Det är också väldigt många fler som tränar cykel här än hemma med, stigutbudet är extremt bra. Det enda man behöver ha i bakhuvdet är att det inte är 100% säkert att cykla överallt. Man vill tex. inte cykla genom en kåkstad eller på vägar i närheten, då kriminaliteten är hög. Det händer att cyklister blir rånade på sina cyklar, så en extra nivå av vaksamhet är på sin plats. Som tur är är ju Jennie Stenerhag delvis stationerad i Stellenbosch så det går alltid att få tips på var det är säkert att cykla.

Under resan var jag totalt ca två veckor i Stellenbosch och 6 dagar i Houdenbek, ute på landsbygden ca 2 timmars bilresa från Stellenbosch tillsammans med Jennie och Craig. Riktigt kul att se lite olika landskap och miljöer. Jag hade lätt kunnat stanna några veckor till och tränat.

Många undrar hur det är i Sydafrika, om det inte är farligt och så och jag kan bara säga att Sydafrika är så mycket. Det är för det första ett jättestort land. Det tar tex två timmar att flyga från Kapstaden till Johannesburg. Jämför med hur långt man kommer ner i Europa från Sverige med flyg på två timmar. Det finns massor som är positivt. Klimaten, naturen, cykelmöjligheterna, maten, prisnivån, kaffet, vinet och bemötandet man får av andra människor. När man möter nån, om det så är på cykel eller om man går så säger man "god morgon" (om det nu är morgon). Stannar man för att fika så frågar folk hur man haft det på sin cykeltur. Möter man nån på stigen lika så, man hälsar! Här hemma är det många som tittar på en som om man inte var riktigt klok om man skulle råka säga hej. Så skärpning här hemma! Samtidigt är landet väldigt korrupt, uppdelningen i samhället är stor, skillnaden med fattig och rik är megastor, långt i från alla har råd att utbilda sig (det är svindyrt att skicka sina barn till skolan) och kriminaliteten är hög. Men det är samtidigt något magiskt, man vill komma tillbaka.

Nu är jag som sagt hemma igen, har avverkat cykelmässan i GBG under helgen. Det var faktiskt kul. Kanske inte så mycket för prylarnas skull, men det är ju många man känner som samlas på samma plats som man kan byta några ord och uppdatera sig om läget med.

Tyvärr lyckades jag åka på nån "bug" i magen på flyget hem till Sverige, allt jag äter tycks gå rakt igenom och det blir man väl inte jättepigg av direkt. Kan dock äta och dricka och kräks inte, så mår ändå ok.
 Jag är ganska övertygad om att jag fick den på flyget eller av maten jag åt på flygplatsen, eftersom jag åt allt och tom drack vattnet ur kran när jag var i Stellenbosch, utan att få några magproblem. Mackan har inte heller blivit smittad, så det är högst troligt att det är något dålig mat jag fått i mig. Vet inte riktigt vad jag ska göra, man kanske bara ska vänta ut det. Tänker i alla fall vänta någon dag till innan jag kontaktar vården. Just precis nu verkar det ha lugnat ned sig. Hoppas det fortsätter så nu.

Nedan kommer lite bilder från resan. Tänkte publicera lite fler, men det får bli i ett annat inlägg.

Sjukaste på länge...

Firar att jag denna vecka har slagit nytt rekord i träning! I alla fall om man ser till de senaste 10 åren och i kategorin lite träning. 0 timmar har förts in i boken för vecka 6 om man ska vara exakt. Kommer inte ihåg när jag inte tränade under så många dagar i rad sist. Möjligen när jag drabbades av lunginflammation för många år sen. I måndags vaknade jag upp med tjock hals och allmänt ont i kroppen. Det hela eskalerade under veckan och under onsdagen och torsdagen var det riktigt illa. Jag kände att jag troligtvis var den sjukaste människan i hela Göteborg. Ingen jättehög feber kanske, men tillräckligt för att jag skulle känna mig utslagen. Ont i hela kroppen, huvudvärk, halsen, näsan, illamående. Influensan var ett faktum. Det blev inte många knop gjorda i helt enkelt. Senaste dagarna har det känts bättre och i dag var jag nära att gå till gymmet och köra lite rehabträning för att komma igång lite, men tänkte sen att det var bättre att ta det säkra före det osäkra och ta det lite lugnt en dag till. Vad spelar det för roll med en dag mer eller mindre träning i februari liksom? Hellre träna och göra det ordentligt istället för att känna efter och fundera på om man är frisk nog under tiden man tränar. Det fick bli två promenader istället, det är ju i alla fall rörelse. Har svårt att vara stilla så här mycket. Får mer ont i kroppen än när jag tränar och har svårt att få nåt vettigt gjort.

När det gäller sjukdom brukar jag bli förkyld ungefär en gång om året och då oftast i januari eller februari. Är sällan "småförkyld", men  när jag väl blir sjuk brukar det bli ordentligt istället. Kanske är det bättre. Ska bli intressant att se hur det känns att börja träna igen. Som många andra som håller på med uthållighetssport, tänker jag att jag tappat allt flås och styrka och får börja om från början  men innerst inne vet jag ju att så inte är fallet. Man är helt enkelt lite knäpp som flåssportare.
Det sämsta med denna influensa har förutom att inte kunna träna, varit att jag tappat luktsinnet och därmed även smaksinne. Jättetråkigt, allt har smakat likadant, det enda jag har känt är salt och sött. Har luktat på saker jag vet luktar mycket, (tex parfym) och de har luktat -ingenting!
Idag börjar jag dock känna lite lukt igen, så hoppas det kommer tillbaka.

I morgon ska det dessutom bli sol, så då passar det bra att cykla!

Försenad RR- från Varberg.

Jahapp. Hade ett halvfärdigt inlägg om CX SM i Varberg som blev liggande. Dags att ta tag i det nu och skriva klart.
Det blev en ganska väntad 2:a plats för min del. Under andra omständigheter hade jag varit missnöjd över att förlora mästartröjan, men under nuvarande omständigheter kan jag inte vara annat än jättenöjd.
Jag hade behövt vara i mitt livs form och 100% rätt förberedd för att kunna konkurrera om guldet, särskilt som banan var bitvis mycket snabbkörd. Men till årets SM hade jag inte förberett mig på det sätt jag hade behövt. Det beror inte på lathet, slapphet eller okunskap, utan på att jag, på grund av min skada i hamstring varit tvungen att undvika den typ av träning jag behövt genomföra för att bli mitt snabbaste jag. Mitt fokus har istället varit på att få kontroll på problemen vid  hamstringsfästet, som ju blev värre efter den lyckade tävlingen i Xativa i december. Planen var att köra hård och mer explosiv träning, liksom cyclocrossspecifik träning efter det racet fram till SM, men istället fick jag plocka bort all form av explosiv träning och den mesta cx-träningen, som tex trappträning, av- och påhopp och starter. Istället har jag fokuserat på lugnare pass i skogen och lite VO2 max intervaller, samt rehabövningar. Detta har gjort hamstring bättre och i körbart skick.
Man vill ju inte missa ett SM som ens hemmaklubb arrangerar, så valet att starta utan optimala förberedelser var det aldrig någon tvekan om.

Så här nästan två veckor efter tävlingen, känner jag mig snarare lite bortskämd och skäms lite. Att kunna knipa ett silver trots förberedelserna. Det borde inte funka. Jag får ofta höra att erfarenhet har stor betydelse i cykling, men kondition och framför allt snabbhet är faktiskt färskvara och jag som inte är naturligt snabb behöver köra detta för att bibehålla det jag har.   

Fick mycket stöd och hejarop efter banan, så det var svårt att inte åka med ett leende trots att tog i allt vad jag hade. Det var roligt att köra, banan var varierad och regnet gjorde att den blev mindre snabbkörd och lite mer teknisk. Jag vill passa på att tacka klubbarna i Varberg, som gick ihop för att arrangera SM i år och som gjorde det med bravur. Det kändes nästan som på Bockstensturen, den positiva välkomnande känslan. Trots iskalla vindar och regn.

Efter SM har jag tränat lugnt och inte så strukturerat, men det har även blivit en hel del träning. Som tur är har jag fått kontroll på hamstringskadan igen. Har fått lite tips på hur jag ska träna den från olika håll och ska testa det från och med nästa vecka. Det är två helt nya grejer för mig, så det ska bli spännande och se hur senan reagerar. Hoppas kunna åka lite skidor också, man får passa på när det går. 

5:a i Spanien och irriterat muskelfäste!

Hemma från en kort visit i Spanien. Två race var planerade att köra. Det blev tyvärr bara ett då jag i sista sekund fick veta att ett blivit inställt, men det som blev, blev ett riktigt bra, så jag får väl vara nöjd med resan.
Har haft stor lust att tävla i cross mer än de få tävlingar som jag kört här hemma. Min plan var att tävla som mest i december, men då är det ju inte så mycket tävlingar här hemma, mer än sista tävlingarna i Malmö, (där jag för övrigt åter blev 2:a) så enda sättet att få tävla är att bege sig till annat land. Jag erkänner att jag inte varit så sugen på att åka till Belgien, med allt ståhej som det innebär, så jag kollade på alternativ. Spanien har många UCI-tävlingar, stora startfält och en hög nivå på sina cyklister. Tävlingarna lockar även en hel del cyklister från tex Belgien, Frankrike och Nederländerna, som ser chansen att kanske plocka lite UCI-poäng, som annars är rätt svårt på hemmaplan för dem.

Racet som inte var inställt låg i Xativa, ca 5 mil från Valencia. Åkte dit dagen innan för att kolla in banan, men den var bara delvis uppmärkt, så jag körde efter några cyklister som verkade ha koll. Det visade sig vara en backig, mycket teknisk men ändå snabb (eftersom den var torr) historia.
Den innehöll en startbacke på några hundra meter och vek sedan av på gräs, som bitvis var rätt slagigt. Det gällde att hålla tungan rätt i mun då det var snabba partier med tvära svängar och branta slänter uppför och nedför, samt någon längre brant backe. Dessutom en springslänt, en saftig trappa och löphinder. En riktigt kul och hård bana!

På tävlingsdagen visade det sig att jag missat några delar av banan, vilket jag som tur var såg innan jag startade. Som tur var var en av delarna avstängd när ungomsklasserna körde, och det visade sig vara den byggda trappan, så den var ju bra att få kolla in.

Det är verkligen inte lätt när så gott som ingen pratar engelska. De blir ofta så att man frågar något på engelska och får svar på Spanska.

Jag lyckades missa att starten för damklassen var flyttad 30 min och kom uppvärmd och klar till start alldeles för tidigt. Det var inte en kotte där och på banan tävlades det för full rulle. Såg dessutom att man cyklade nedför ett jättebrant parti som jag inte testat. Lyckades få prata med den tjej på engleska som sa att vår start var försenad ytterligare 15 min så jag ville passa på att testa den branten. Gillar inte att köra osedda delar, särskilt inte branta partier. Så jag körde det partiet, och under tiden jag gjorde det -började damerna ställa upp för upprop. 15 minuter kan vara 5 eller 40 min i Spanien.

Fick en seg start och första varv eftersom jag blev lite "avslagen" av att kommit till start för tidigt. Hade svårt att få fart på benen. Låg 8-9:a eller nåt, men fick sedan fart på benen och kunde plocka placering efter placering. Det var tätt mellan cyklisterna där jag låg och man fick ligga på för att hålla undan hela tiden. Fanns ingen tid att slappna av. Försökte tänka framåt och lyckades plocka en placering på sista varvet, som jag inte trodde skulle gå. Det kändes som vi var ungefär lika åkstarka och körde likvärdigt tekniskt, men jag var lite starkare i backarna så jag passade på att försöka trycka på lite extra där, det visade sig vara en bra taktik. De släppte. Jag rullade in som 5:a, helt slut, med 6 sekunder upp till 4:an och 30 sek upp till 3:an. Jade inte kunnat köra hårdare för dagen i alla fall!

Det blev ett långt race, vinnaren gick i mål på över 49 minuter. Detta TROTS att man redan var försenade. Herrklassen fick väl vänta lite på sin start, inget konstigt med det. Inga race som kortas ned på grund av tidsbrist här inte. Man hade rent regelmässigt kunnat köra ett varv mindre då 5 varv hade blivit en vinnartid på runt 41 minuter (tävlingen ska vara mellan 40 och 50 minuter enl UCI-reklerna), men man ville maximera tiden för oss damer, kul att vissa länder resonerar så!

Tyckte det kändes bra när jag väl kom igång, särskilt löppartiern, som länge varit min svaga sida på grund av hamstringsrupturen kändes bra, jag kunde liksom trycka på på ett annat sätt än tidigare. Men dagen efter vaknade jag med vansinnigt ont i hamstringsfästet, värre än det varit på länge, vilket är lite konstigt eftersom jag kunnat tävla på liknade sätt utan större problem. Kanske är det så att jag blivit starkare muskulärt och kan springa bättre i trappor och uppför slänter mm, och då blir belastningen större på senan, som då blir irritera? Jag vet inte, men får väl kolla upp det. Först ska jag se om det släpper på några dagar.

Söndagen ägnades åt upptäcktscykling med dubbelfika. Lite svårt att sätta sig in var man ska cykla på så kort varsel, men hittade ändå en fin tur på vägar nästan utan trafik.

Tävlingen i Valencia blev ju inställd, vilket var snopet.Tävlingen har arrangerats i över 30 år. Hade verkligen sett fram emot den, eftersom den skulle gå i en park mitt i centrala Valencia. Mycket publik och bra drag. Tydligen var det något med at kommunen dragit in tillståndet bara någon vecka innan tävlingen och de lyckades inte få någon lösning på det. Det är visst inte bara vi i Sverige som har problem med tillstånd mm. Men man tror ju att det ska gå smärtfritt i ett Cykelland som Spanien. Klart är att jag gärna skulle köra mer CX race i Spanien!

Tyvärr inga bilder från tävlingen, det är ju lite svårt att ta bilder på sig själv när man åker ensam till tävling och de bilder som jag såg togs under racen har jag inte hittat några. 

 

2:a i Jönköping SWE-CUP och Axelproblem

Foto: Eskil Laago

Tävlade i Jönköping i söndags, en hastigt insatt SWE-cup. Jag är mest av allt glad för att det blev tävlingar den helgen, det såg länge ut att inte bli nåt. Att det dessutom var så pass nära att det gick att köra dit över dagen var ju ett extra plus. Banan var mestadels platt och sabbkörd, vilket inte är min starka sida. Med lite mer regn och lera hade det kunnat bli en riktigt tungrodd och hal lerfest, men det konstanta regnet i Göteborg nådde aldrig riktigt Jönköping. Nåväl, man kan inte få allt här i livet. Det viktigaste var ju att det blev tävling. 

Fick en ganska dålig start, alla körde fort och jag fick slita för att benen skulle komma igång. Efter något varv kändes det dock bättre och jag tog mig upp på 2:a plats. Varje varv längtade jag till den andra halvan av banan, vilken var lite mer kuperad och med mycket tvära kurvor- roligt! Första halvan var kemiskt platt och där upplevde jag att jag tappade. Rullade till slut i mål som 2:a en bra bit från segern, men ändå glad att jag kunde hålla undan från de bakom. 

Egentligen är jag glad att jag ens kunde starta och ta mig i mål. Innan tävlingen hände nämligen något konstigt. Jag hade precis provkört banan på förmiddagen samma dag, bytt om och satt mig i bilen, då jag upptäcker att jag inte kan lyfta upp höger armen. Det är som att det sitter en spärr inne i axeln och vid varje lyftförsök hugger det till av smärta inne i axeln. Det knastrar och knakar också lite mer än vanligt. Efter ett tag går det att lyfta armen både framåt och utåt utan smärta, men sen gör det plötsligt ont igen. Funderar ett tag på att inte starta, men märker att det inte gör så ont om man är framåtböjd och armen är i "cykelläge". Så jag bestämmer mig för att göra ett försök och avbryta om det skulle komma smärthugg under tävlingen. Banan är gynnsam då den inte är teknisk eller slagig och då man bara behöver hoppa av en gång per varv. Kör tävling och känner inget i axeln under racet. Så är jätteglad för det. 

Nu i veckan har krånglet med axeln fortsatt, det hugger till ordentligt när man gör vissa rörelser, så mycket att det inte går att göra de, men sen är jag testar igen med samma rörelser efter en stund, så fungerar dem utan smärta. Det är det som är lite konstigt. Cykla på väg fungerar utan problem dock, det verkar som just det läget är bra för axeln. 

Har försökt läsa allt jag kommit över om axelproblem och min egen "diagnos" är att det handlar om någon form av instabilitet. Hur den uppstått så plötsligt är dock en gåta. Jag har varken ramlat eller överansträngt axeln den senaste tiden, utan den har funkat bra och har inte gjort ont, även om den knakat och knastrat en del. För länge sedan, minst (10 år sedan) vet jag att jag kraschat och den subluxerat. Problemen med det försvann dock med träning. 

Axeln har dock varit lite öm några dagar innan, men jag trodde att det berodde på att jag sovit på den lite för hårt. Högeraxeln är min "sovaxel". Tidigare var min vänstra axel sovaxel, men den opererade jag 2010 och efter det var den så stel att jag fick vänja mig att sova på höger axel. Nu är den dock rörlig igen, så kanske jag får byta tillbaka axel? Eller helt enkelt vänja mig av vid axelsovning helt? 

Jag tänker ge axeln några dagar till och se om det sker nån förbättring, annars kommer jag få be någon kolla på den. Försöker hålla den still, men det är svårt när man inte har nåt förband. Fick tipset att ta voltaren för att minska ev svullnad och inflammation. Vill dock inte gärna ta voltaren just nu eftersom jag kör rehab för min tidigare skadade hamstringssena och vill känna hur den reagerar på den relativt tuffa träning jag kör nu med den. Voltaren gör ju att smärtan försvinner, vilket gör att jag riskerar att reta den för mycket.   

Uppdatering deluxe.

Foto: Erik Petterson

Dags att göra en uppdatering från de senaste tävlingarna. Har inte riktigt haft tid och ork att skriva, även om tävlandet gått bra. Grymt bra faktiskt, även om det inte riktigt nått ända fram. Långloppscupen är avslutad med Västgötaloppet som sista lopp. Även om totalsegern mer eller mindre var avgjord innan, blev det en spännande tävling i regn blåst och kyla. (5,5 grader stod gps:en på som lägst.) Det var jag och Emmy som krigade från start och in i mål. Släppte och jagade ikapp, fick släppa igen och trodde inte det skulle bli någon mer fight om segern. Sen piggnade jag tydligen till och kom ikapp igen. Drog största delen in mot mål och försökte rycka i backarna, men var inte tillräckligt pigg och backarna var inte tillräckligt långa där. Det blev spurt om segern och jag blev 2:a. Det gav även en 2:a plats i totalen på långloppscupen, vilket får ses som en bonus. Hade inte tänkt köra så många långlopp denna säsong som det till sist blev. Jag får vara glad för det, även om en seger givetvis suttit fint!

Två veckor senare: dags för första CX-tävlingen för året. Kronborg cycocross i Danmark. Jag hade bestämt mig för att min crosssäsong skulle starta i oktober, främst för att det blir för mycket för mig att åka på både cross och långlopp samtidigt. I oktober har jag en hel del jobb inbokat och kan inte åka på alla tävlingar jag vill då heller. Som frilansare med extra timanställning får man ibland ta de möjligheter till inkomst som finns, vilket då kan innebära att man får jobba istället för att tävla.
Min tanke var att tävla som mest i November och December, problemet är att det nästan inte går några crosstävlingar här hemma i  Sverige då, så då vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Åka en eller två tävlingar i Belgien kanske? Om jag har råd vill säga.

Tillbaka till Kronborg. I år körde de i fårhagen igen. Bumpiga banor passar mig väldigt bra, men jag tycker ändå att banan de har vid Kronborgs slott är bättre. Framförallt är den mer varierad och bitvis tekniskt utmanande. Fårhagsbanan var dock helt ok ändå, roligare att tävla på än att träna.
Eftersom jag knappt har hunnit köra någon cross, mer än veckan innan var jag ganska nollställd över form och teknik. Klart är att långlopp gör en uthållig, men inte särskilt bra på cross-specifika moment som igångdrag, tvära kurvor och att all in i starten. Gissar att jag bara har mig själv att skylla.
Tack vare att vi gick in på ett tungt gräsparti så snabbt, kunde jag hänga med de andra tjejerna. Det var jag, Ida Erngren och Kristina Thrane som gick loss nästan direkt. Vi körde ihop ett varv sen fick jag och Ida en liten lucka ned till danskan. Strax efter ökade Ida farten och fick i sin tur en lucka direkt. Jag vågade inte riktigt gå på, eftersom jag trodde att jag skulle dö av mjölksyra. Det är alltid svårt när man plötsligt ska köra kort. Banan var riktigt fysiskt krävande och Ida utökade hela tiden, jag fick också några sekunder varje varv, men de sista tre (!) varven det kändes det som om jag skulle krokna vilken sekund som helst, så var aldrig för säker på min placering. Rullade till slut in 2:a, vilket jag är riktigt nöjd med efter omständigheterna. Blev några UCI-poäng på kontot och bra snabbhetsträning med extremt hög puls. Gick i mål på strax över 50 min, Ida på ca 48,30. Det är lite skillnad på SWE-cup där man vinner på runt 35 minuter i damklassen. Så borde det inte vara. Men mer om det någon annan gång.

Igår kördes det introcross i Färjenäs precis vid Älvsborgsbron. Ett grymt bra evenemang av Hisingens CK. Gillar det enkla formatet av träning och tävlingsträning plus att området är riktigt bra för cross! En riktigt tävling där kanske? Det var ett stort gäng som körde, några som aldrig testat cross innan. Kul! Det blev 10 varv finfin träningstävling. Kändes bra men, var grymt jobbigt, även om underlaget i år var nästan torrt. Jag jämförde tiderna på varvet (som är ca 1,1 km) från förra året. Då körde jag mitt snabbaste varv på 5,15. Nu var mitt snabbaste varv 3.45. Grym skillnad. Det säger bara vad underlaget kan göra i tid.


Idag blir det skogstur på mtb! Jag älskar skogen. Men det vet ni förståss redan.

Cyklar Säljes!

Har fortfarande två cyklar till salu. Det är två kanonfina Haibike HT:s Hör gärna av er vid intresse och om ni har mer ingående frågor om specarna. Det är riktigt bra pris på båda.

Haibike Greed HardNine 8,0 29"

Riktigt fin, lätt och snabb hardtail i storlek Small. Körd sommarhalvåret 2017, vann ett SM-silver på den!

Växlel/kassett/vevparti: SRAM XX1 Eagle 12vx 
Bromsar: Magura MT8
Gaffel: Rock Shox RS-1
Hjul: Stan’s NoTubes Crest, hollow rim, aluminium

Full spec finns här, cykeln några delar skiljer sig dock från originalet: länk

Vikt: ca 8,8kg utan pedaler.

Ord. Pris: 57 900kr

NU: 28000:-


Haibike Greed 9.90 29"

Även detta en riktigt fin cykel, med många helt oanvända delar. tex

nytt drivpaket, ny sadel, nya handtag, nya däck. Kanonskick! Storlek: Small 

Växlel/kassett/vevparti: SRAM XX1
Bromsar: Magura MT8
Gaffel: Rock Shox RS-1
Hjul: ZTR Crest

Vikt: ca 8,8kg utan pedaler.

Ord. Pris: 59 900kr


NU: 26 000kr

OBS! Båda cyklarna säljes i befintligt skick, utan pedaler och med de hjul och den gaffel som sitter på original. Vid intresse, maila: asa(att)erlandssonmtb.com