Bra dag i Luxemburg!

Fantastiskt vinterväder i Luxemburg igår! Några minusgrader och sol med bara lite moln. De har fått rejält med snö i Ardennerna och Luxemburg, mer än i Göteborg. Banan i Leudelange var full av snö och under snön var det frusen lera, så bitvis ganska stötigt. När solen låg på blev det dock mer och mer lera och när herrarna körde vid 15-tiden var det riktigt grisigt på sina ställen. De hade inte skottat snöparierna utan lät det bli en extra utmaning, däremot saltade de asfaltpartierna så de skulle bli isfria. En bra prioritering tycker jag. Låt vädret vara en del av banan och låt den förändras på grund av det. Banan var riktigt rolig tack vare all snö.

Starten var en lååång slakmota vilket var fördel för min del. Låg i mitten av den lilla damklungan första biten för att sedan gå upp till spets i sluten och gå in föst i första skogspartiet. Fick en liten lucka direkt som sedan blev tilltäppt på nästa asfaltparti. Ville ha ett snabbt fösta varv och koppen kändes bra, så jag köttade på. Ledde fösta varvet i en grupp om 4. På andra varvet gick de andra upp i spets och jag låg med som 3:a-4:a. Det var bra att få upp farten så vi fyra fick en bra lucka ned till övriga i fältet. De som var med var åkare som jag kört ganska jämt med innan, ibland varit före och ibland efter. Det var kul att det blev omkastningar och klungkörning. Det hände dock något konstigt mot slutet. De ringde i klockan för en annan klass när vi hade två varv kvar (Junior och Nieuwelingen körde 1 minut före oss). Tjejen som ledde en 15-20 sekunder före mig trodde att det var ett varv kvar och trodde därmed att hon vann när hon gick in för varvning. Hon gjorde segergest och stannade. Jag stannade också och trodde att jag var trea och rätt nöjd med det, men tyckte det var ett väl kort lopp. Sedan viftade arrangören att vi skulle fortsätta. Jag tänkte snabbt och började köra igen, eftersom den som nu ledde inte stannat och var inte så långt före.
Det är ju alltid väldigt jobbigt att dra igång igen när man tror att man går i mål, ungefär som när en intervall visar sig vara dubbelt så lång när ställt in sig på att vara klar och få pusta ut. Jag är glad att jag kunde ställa om mig så snabbt mentalt, men tjejen som trodde att hon vann tappade helt fokus och tappade allt. Själv jagade jag ledaren, men orkade inte ikapp och rullade in som 2:a, ca 20 sekunder efter vinnaren, tjejen som trodde att hon vann blev 4:a och grymt besviken så klart. Jag lider verkligen med henne, klockan ringde faktiskt och det var oklart vem klockringningen gällde, även om tiden var för kort. Tänker att man borde tänkt på att fler klasser samtidigt på banan och varit tydligare särskilt för dem som faktiskt körde om UCI-poäng men det är å andra sidan inte lätt att vara arrangör heller.

Är i alla fall nöjd med min 2:a plats. Det är kul att köra i snö!
Nu är jag hemma igen och ska träna några dagar här hemma innan det bär iväg igen för sista Världscupstävlingen och VM i Zolder.