fredag 26 mars 2010

Pappa fyller år, gissa vad han får?

I helgen är det födelsedagsfest. Min Pappa fyller år. 70 respektingivande år!

Vi har köpt en fin present, som jag inte tänker avslöja här. Jag kan dock avslöja att doften av presenten är juvlig och påminner om Gran Canaria.

70 års dagen till ära, har min far också bestämt sig för att sluta röka! Ett mycket förnuftigt beslut som jag personligen har jobbat på att han ska ta i ca 30 års tid (och han har faktist slutat rökt och varit rökfri under längre perioder). Själv tycker jag att man aldrig ska börja, eller ens smaka, men om man nu röker, och slutar, så tjänar man alltid på det, oavsett hur länge man har rökt. Kroppen återhämtar sig på olika sätt och vissa saker går relativt snabbt. Det var annorlunda då våra föräldrar var unga, rökning var inte farligt, därför kan jag förstå att de började. Men att börja idag, när man VET hur skadligt och beroendeframkallande det är, förstår jag faktiskt inte att man kan. Dyrt är det, och illa luktar man dessutom. När min far nu har slutat bolma, kommer han nog att uppskatta doften på vår present bättre också :)


Nog om detta, det var länge sedan jag skrev i bloggen. Ibland tycker jag bara att jag är tramsig och allt jag gör är tramsigt. Varför gör jag inget vettigt istället? Typ klipper mig och skaffar mig ett riktigt jobb. Vem är jag som tror att folk vill läsa alla konstiga, oviktiga grejer som jag håller på med?

De senaste dagarna har bestått av jobb, hård träning och bokning/planering av tävlingsresor.
Det känns som att det senare är ett halvtidsjobb bara det. Ibland funderar jag på att starta en resebyrå för budgetresenärer när jag slutat cykla, för är det något man blir expert på, är det att hitta det billigaste alternativet när det gäller flygresor, boenden och bilhyrning. Min tävlingsbudget är mycket begränsad, så det gäller att boka smart utan att det blir för konstiga anslutningar, tex med 7 timmars väntetid på någon flygplats (extremt tröttande om man ska tävla). Kan man tjäna några tusenlappar på varje resa kan man ju köra fler internationella tävlingar! Nackdelen är som sagt att det blir destå mer tidskrävande. Hade man kunnat boka det första och bästa boendet som kom i ens väg och kanske den fligt som passade bäst i tid hade det gått snabbt, men hu vad dyrt det hade blivit. På de första Världscupstävlingarna verkar det dock som om det blir en bra lösning, genom att dela boende och bil med dessa fina herrar och fantastika cyklister.

Men som sagt , i helgen blir det Skåne och fest!!

torsdag 18 mars 2010

Kroppen spelar spratt...


Sen jag kom hem från värmen har kroppen varit seeg. Inget sprätt i benen alls. Jag borde vara utvilad då jag tagit det lugnt efter tävlingarna. Men jag är trött.

Å andra sidan tar resandet rätt mycket energi, i bland mer än vad man tror. På hemvägen tog Austrian Airlines hela 200 dollar för att ta med cykeln, vilket är det dubbla mot nedvägen. Väldigt surt!! Dessutom kom cykeln inte fram förrän ett och ett halvt dygn efter mig. Dyrt, dåligt och långsamt alltså. Det värsta jag varit med om i bagageväg var dock Canadaresan med Canada Air i somras då cykeln kom fram, men inte resten av bagaget, dvs. alla cykelkläder. Denna väska fick jag hämta på flygplatsen. I samband med att jag skulle checka in och åka hem 6 dagar senare. Fantastisk service. NOT!!

Som plåster på såren fick jag av flygbolaget ett fantastiskt "survival kit" innehållande en T-shirt storlek XL (som gick att använda som klänning) tandborste och tandkräm, rakhyvel, duschkräm för herrar och en deo för herrar. I kitet låg också en lapp där man bar så hemskt mycket om ursäkt för de obekvämheter det försenade bagaget innebar.

Men för i helvete!!! HUR KAN NI TRO ATT JAG SKA TRO ATT NI MENAR DET, DÅ JAG FÅR ETT DETTA "KIT" DÄR ALLT ÄR ANPASSAT FÖR MÄN STORLEK XL???? Kitet visar ju att ni inte bryr ett skit. Det måste ju ha varit pinsamt för den (man) som gav detta fina överlevnadskit till en kvinna i storlek XS. Jag vill inte lukta man och jag vill inte ha tröjor som går till knäna, särskilt inte då jag förlorat mitt bagage, med MINA grejer.

Dålig service och företag/personer som försöker ge en bild av att de är något de inte är(mycket vanligt bland flygbolag för övrigt), gör mig faktiskt väldigt irriterad..

Nog om det, tillbaka till de seega benen. Jag försökte idag väcka kroppen med lite intervaller och det funkade sådär. Stumt från början och inte blev det bättre. Ofta vaknar en seg kropp till liv efter ett tag och man kan få till ett riktigt bra pass, så var det inte idag. Det är konstigt när kroppen ibland spelar dessa spratt. Ibland har man laddat för att vara pigg och i form, men så fungerar det inte alls. Ibland är det tvärt om, man borde vara nedtränad och så går benen av sig själv och man är starkare än någonsin.

Jag har märkt att min kropp ofta bestämmer sig för att göra tvärt om än vad jag vill eller tänkt. Kanske har den behov av ständig förändring i träningen, eller så är den bara bångstyrig. Med åren har jag dock lärt mig att hantera det bättre och inte oroa mig i onödan. Jag vet att det ofta är saker utan för den fysiska träningen som tar min energi och kraft. Jag är ganska lättpåverkad av yttre faktorer, men också inre, såsom tankar och känslor. Det är naturligt, då jag försöker få ihop mitt liv med träning , tävling och jobb. Ett ständigt strävande efter balans. Jag vet att om jag mår bra mentalt cyklar jag oftast fort, men jag har även gjort några av mina toppresultat när jag mått riktigt skit. Ingen regel utan undantag, precis som i grammatik.

Nu ska jag sova!!

söndag 14 mars 2010

Springande sur cyklist...

Så här ser man ut när man fått dubbelpunktering och tvingas gå/springa till mål... En ganska uppgiven min. Inte nog med detta, jag lyckades ha sönder mina fina MAVIC byxor i vurpan också.. elände. Lägg märke till blodet som rinner från vänster knä också. Visst är det synd om mig? Ha ha, jag tar det dock lätt, då syftet ju var träning främst och jag redan gjort tre mycket bra race. Men från den inneboende tävlingsdjävulens synvinkel är det givetvis inte bra. Och det hade varit kul att ha ett bättre resultat en varvad 12:e plats med sig hem från EM-banan och en möjlighet att kunna jämföra sig tidsmässigt med de Polska toppcyklisterna. Men det finns ju värre saker. Liver hänger inte på en tävling.
Vaknade upp i Drors lägenhet lite seg. Var ute en sväng i Tel Aviv igår tillsammans med Dror, Idit och en vän till Dror. Vi hade trevligt och drack vin och åt fantastiskt mat. Allting är väldigt fräscht och modernt, även jag personligen fick en känsla av viss rörighet. Rörigt men trevligt. Jag är ju rätt rörig själv så det kanske är bra.

Gick ut för att köpa kaffe, och möttes av en värmevägg. Ganska svalt inne, men chockande varmt ute, ca 33 grader igen och ingen vind. Väntar nog till eftermiddagen/kväll med ett rullpass på cykeln. Tänk om det kunde vara sommar när man kom hem? Lite optimistiskt kanske.

Jag ska nog fortsätta min slappardag ett tag till. .

lördag 13 mars 2010

Krasch och Punka på blivande EM-banan


Så var det dags för fjärde och sista tävlingen i Israel cup.

Tillika också ett testrace för arrangörerna inför sommarens EM-tävlingar. Kände mig rätt sliten innan start, men taggad ändå. Dagen till ära hade 4 stycken tjejer från Polen anlänt för att testa banan. Ibland dessa fanns OS- tvåan från Peking och 2009-års U23 världsmästare. Snabba brudar alltså. Kom iväg hyfsat bra i starten och låg på en 5:e plats efter Polskorna, som verkade köra någon slags teamkörning i början.
Efter ett tag blev jag ikappåkt av Ivonne Kraft och låg en bit bakom henne vi började långsamt dryga ut till övriga i fältet, men 3 av Polskorna drog också i från framför oss, vilket var väntat. Jag fick ett genomslag då jag körde lite dumt över en stock på banan och märkte att luften långsamt började pysa ur däcket. Jag gjorde en chansning och tryckte i lite luft med min patron. Det verkade funka och jag fortsatte. Det gick rätt segt.

Efter ett av banans mest tekniska partier blev jag lite ofokuserad och lyckas jag köra in i en sten eller klippa (på ett annars lättåkt parti). Jag går omkull och får punka igen, denna gång går luften ut snabbt. Jag har bränt halva patronen och fyller däcket igen, men det är för lite luft, för att det ska laga sig, troligen är också hålet för stort. Jag bestämmde mig för att springa resten av banan till mål för att åtminstone få en placering. Tyvärr var jag längst bort på banan och fick gå/springa ca 4 kilometer till mål där jag blev avplockad.

Slutar på 12:e plats. Lite surt eftersom jag ledde cupen, men det är ändå sådant som kan hända. Ska man vara efterklok skulle jag stannat från början och lagt i en slang i däcket, men det är lätt att säga nu. Hade det fungerat med den första luftfyllningen, hade jag inte tappat mycket och fortfarande varit med och fajtas om en hyfsad placering.

Idag hade jag inte heller några extrapatroner eller extrahjul i tekniska zonen, så då får man räkna med sånt här.

Det var dock många krascher och punkteringar i tävlingen, vilket kan vara bra att veta för dem som kommer att köra EM. Banan är bitvis teknisk och intensiv, men ingen del av banan är särskilt brant eller supersvår. Det krävs dock att man behåller skärpan tävlingen igenom.

Jag vet ärligt talat inte vem som vann tävlingen idag, polskorna tog topp tre, men vem som kom var har jag ingen aning om. Det blir liksom inte lika intressant när man inte själv är med och fajtas.

Hur som helst är jag nöjd med tävlingarna. 3 bra tävlingar av 4 är helt ok och träningen har också varit bra. Tanken med resan var ju främst att få bra träning, väcka kroppen lite och få lite UCI- poäng, vilket lyckades. Så, 70 UCI- poäng ihopskrapade, vilket inte är fel inför kommande större tävlingar.

Everything Counts!

fredag 12 mars 2010

Ytterligare en 2:a plats i race nr 3: Maanit


Så var det dags för det tredje racet av fyra i minicupen. Banan låg ca 30 minuters bilfärd från byn dar jag bor. En platt supersnabb xc bana, med bara 80-90 höjdmeters klättring per varv. Terrängen liknar det vi har hemma Skåne, skog blandat med öppna fält och smala singletracks. Några stenpartier och allmänt småstötigt.

Personligen var jag inställt på ett tufft race, grundat på tre saker.
1: värmen, ca 30 grader + öppna fält där solen kan steka,
2: platt, snabb bana (inte min starkaste sida, även om jag kan göra bra ifrån mig om det blir tillräckligt intensivt)
3: Rätt sega ben. 3 dagar med långa pass i värmen, hade gett en seeg känsla. Svårigheten att få upp pulsen var en ytterligare indikation på det).

Dock så vet jag att hur det känns dagarna innan inte behöver vara en indikation på hur det kommer att kännas eller gå under själva racet. Ibland kan man känna sig urstark och ha skitkassa ben under själva tävlingen och tvärt om, ibland går benen knappt runt dagarna innan och så har man kanonben under själva tävlingen. Så det är bara att köra och göra det bästa av situationen.

I körde 5 varv på 6,5 km banan, ett varv kortare än arrangörerna tänkt, rätt skönt för oss i värmen och då vi också ska köra ett race i morgon. Fick en hyfsad start, trots att någon bakom mig körde in i mig två gånger Höll balansen och drog i väg. Avancerade till en tredjeplats efter ca halva första varvet. Första varvet gick på runt 17, 20, ca 25 km/h, vilket får ses som snabbt.
Ivonne Kraft och Melanie Splath, båda från Tyskland låg ca 20 respektive 10 sekunder framför mig. Jag lyckades till slut jaga ikapp Melanie och låg bakom. Tempot var så högt att jag precis kunde följa det och bita mig kvar. I en klättring mot slutet av fjärde varvet försökte jag att dra på lite extra och lyckades få en liten lucka direkt, var rätt slut i benen själv så det var en ren chansning, men Melanie verkade vara ännu tröttare, jag drog på och försökte hålla undan, vilket lyckades in i mål. Jag var ca 25 sekunder efter Ivonne igen, men jag är väldigt nöjd då denna typ av bana inte är min starkaste sida. Ivonne är en större cyklist och har mycket Kraft J att trycka på med då det är platt och hon är tekniskt duktig. Är också nöjd med att jag lyckades jaga ikapp och köra upp mig till en andra plats igen, och få ut lite extra i benen. Banan var mycket roligare att tävla på än att träna på, trots mjölksyran och värmen.

I herrklassen segrade åter den Österrikiske mästaren, Metzler.

Vill passa på att tacka alla här för den enorma gästfriheten, vänligheten och glädjen. Det är precis så man vill bli omhändertagen när man kommer till ett nytt land! Jag är väldigt glad för alla nya vänner jag fått på så kort tid.

Nu laddas det för sista tävlingen, på det som i sommar kommer att vara EM-banan i XC. Ska bli spännande!

Resultat:
1: Ivonne Kraft, Tyskland
2: Jag, Sverige
3: Melanie Splath, Tyskland




måndag 8 mars 2010

Test av EM-banan XC

Idag blev det testkörning av EM-banan i Cross Country. Redan kl 07.00 gav vi oss iväg, då min "guide" skulle till skolan efterråt. Det varnades också för extrem värme under dagen. Uppstigning kl 06.15, vilket för min del är tidigt, det är sällan jag går upp så dags. Dock så känndes det inte så betungande. Det är som om kroppen ställt in sig på att det är tidiga morgnar som gäller här. Kul att det känns så för en gångs skull.

Det största problemet idag var att det blåste otoligt mycket! XC-banan är mestadels belagd på öppen mark, inte många träd som skyddar. Värmen kommer också vara en stor utmaning när EM-avgörs i juli efter som det då är som varmast, uppemot 40 grader är normalt.
På vissa delar låg vinden rakt emot oss och det blev till att lägga i en mycket lätt växel för att ta sig fram, trots att det var platt just där. Det var också kastvindar, vilket gjorde att vinden grep tag i cyklen ibland. Det blir ganska svårt då man försöker trixa sig igenom vissa tekniska partier.

Min slutsats av banan är att den "växer" ju fler varv man kör och att vissa smala passager kommer att vara riskställen för köbildning, särskilt i herrklassen. Till helgen ska vi tävla på banan, och då kommer jag kunna bedömma den bättre. Ofta kan man uppleva en bana på ett sätt när man tränar på den och ett helt annat sätt när man sen räjsar. I alla fall är det så för mig.

Efter jag kört klart på banan tog jag en extrasväng hem, bland annat upp på Carmel Mountain. Turen blev ca 5 timmar lång, vilket var välbehövligt för min del. Temperatur: 25-35 grader.

lördag 6 mars 2010

Idag en andra plats!

Idag averkades tavling nr 2 i miscav (sorry for dalig stavning). En fantastisk bana med fina singletracks och harliga signingar. Jag kannde av gardagens race sarskilt benen och ryggen, och fick en urusel start. Varken hjarnan eller benen var i fokus. Efter ett tag blev det dock battre och jag korde upp mig till andraplatsen. Jag sag ledande Ivonne Kraft hela tiden, men fick ingen riktig kontakt, dar jag korde samre korde hon battre och tvart om. I mal skilde ca 15-20 sekunder. Jag far anda vara nojd med prestationen, da Ivonne ar valdigt bra pa de tekniska partierna och kor enormt fort dar. Nu ar jag hemma hos en familj, dar jag ska bo kommande fem dagar. Omradet sags vara det basta i landet for cykling och i morgon blir det lite guidning i omradet. Familjen ar fantastisk, Ett par med en 2-arig dotter som ar overallt. 4 katter, en hund och en hast. Jag som alskar djur!

Hoppas kunna uppdatera med lite bilder senare i veckan.

Dagens resutat:

1: Ivonne Kraft, Tyskland
2: Jag, Sverige
3: Ronen Inbar, Israel

Herrklassen: den Israeliske XC-mastaren

fredag 5 mars 2010

Seger i Tävlingspremiären

Yes! Det blev seger i årets första XC-tävling vid Monfort Lake. Tävling 1 av fyra race, Det är var en något annorlunda upplevelse att starta i ett XC-race utan att först provkört åtminstone ett varv på banan. Jag hann i alla fall köra startbacken innan den vek av i skogen. Där stod en sträng tävlingskommissarie och blängde på mig, så jag ville inte ta risken att inte få starta eller bli diskad.
Tävlingen bjöd faktiskt på rätt bra motstånd i form av Ivonne Kraft, tyskland, Israeliska XC-mästarinnan Ronen Inbar och en holländsk tjej jag tampats med i Benelux cup förra året.

Starten gick segt, men jag gick ändå ut i ledning och fick en liten lucka. Blev ganska förvånad men försökte hänga i i det tempot. På det första tekniska partiet gick det lite som det gick, jag hade ingen aning om hur man skulle köra och väntade på ett dropp som Dror berättat om och till och med visat på film. Detta kom inte, eller så var det mycket mindre än vad det såg ut att vara på filmen. Ska jag vara ärlig körde jag ganska fumligt, dels på grund av att jag inte kört banan, dels för att jag inte kunnat köra i skogen på cirka 2 månader på grund av all snö. Banan var också ganska tekniskt och svår att få flyt i med mycket stenar och luriga svängar man lätt kom fel i. Känner man inte till sånt kan man komma VÄLDIGT fel och tappa många sekunder här och där.
Jag drog i alla fall långsamt ifrån bakomvarande tjej (Inbar) och hade som mest ca 1 minuts försprång. Tillräckligt långt för att det inte är någon katastrof att göra små misstag, men tillräckligt nära för att känna sig jagad. En ganska bra position alltså. På sista varvet tappade jag dock en del och avståndet i mål blev ca 25 sekunder. Jag hade krampkänning i benen på slutet och i ryggen så fokus blev att ta sig i mål och vinna. Egentligen spelar det inte så stor roll om man vinner med 2 minuter eller 2 sekunder, bara man vinner. Benen kändes som sagt rätt sega, ingen direkt kraft och inget flyt i skogen, men det spelar ju heller inte så stor roll om man vinner. Resultat:
1: Jag, Sverige
2: Ronen Inbar, Israel
3: Ivonne Kraft, Tyskland

I herrklassen vanna den österrikiske XC -mästaren. I morgon väntar ett nytt race och jag laddar tillsammans med det österrikiska gänget på ett rätt slitet motell i närheten.

Jalla, Jalla!

torsdag 4 mars 2010

Att ladda eller inte ladda, det är frågan..


Nu känns det som man har flytt landet på riktigt. Inte en snöflinga så långt ögat når och det är svårt förstå att det faktiskt är samma sol som hemma som lyser här. Så mycket starkare.
Avlägset. Närmare mellan östern än Europa. Fast ändå Europa.

I morgon är det dags för tävlingspremiär i Cross Country och den första av fyra tävlingar här nere. Jag tävlade i och för sig för en månad sedan, men det var ju i cyclo cross, så det räknas inte som tävlingspremiär. Tävlingen är kategori C2 och går i ett område som heter Monfort Lake, ca 2 timmar från Drors hus. (Dror är min före detta teamkompis från fisherteamet). Jag bor i Drors soffa de första dagarna här och blir väl omhändertagen.

Vi åker i morgon bitti och det innebär att jag förmodligen inte kommer hinna köra hela banan i morgon innan starten. Det blir en överraskning, även Dror har beskrivit banan i minsta detalj och till och med visat en film av den.

Det har visat sig att Dror och jag har lite olika synsätt på hur man laddar till tävlingar. Dror anser att han inte ska äta för mycket dagen innan en tävling, eftersom han då blir för tung under tävlingsdagen. Drors frukost bestod därför av: ett (1) äpple. Efter det 1 h 15 min träning och en omelett till Lunch. Inte mycket kolhydrater i de måltiderna. Dror anser att det inte är bra att äta så mycket kolhydrater, en uppfattning som ju ligger "i tiden". Själv anser att man behöver en hel del kolhydrater, även om man givetvis inte ska smälla i sig 5 kg pasta dagen innan et XC-lopp. Som cyklist förbränner man ju en hel del även i sin träning och äter man då mycket mindre innan tävlingen riskerar man ju att inte hinna fylla på ordentligt med energi. Man måste därför äta bra varje dag och ska man köra ett långlopp (4-5 timmar) kan man gott ladda på med lite extra kolhydrater. Själv har jag problem mer att jag lätt "går tom" så för mig är det nog bra att få i sig mycket kolhydrater på liten yta tex. en Enervit pre sport.

Å andra sidan är Dror och jag två helt olika typer av cyklister, så vi har väl olika behov.

Det där med kolhydrater eller inte, eller hur mycket kolhydrater man ska äta är ju ett omdebatterat ämne och ska jag vara ärlig är jag för dåligt insatt för att säga vad som är rätt eller fel. Min uppfattning är att inget är rätt eller fel, det är bara rätt eller fel för just den personen. Jag tycker det är lite löjligt att debatten är så polariserad och så fokuserad på viktminskning. Sen tror jag att det är skillnad på vad som är bra mat och lagom mycket fett, protein, kolhydrat etc. beroende på om man tränar jättemycket eller om man inte tränar alls.
Det finns ju folk som gått ned jättemycket i vikt genom helt skilda dieter, genom att utesluta än det ena än det andra i kosten, så jag tror inte det finns ett sätt som funkar lika bra för alla.

Jag tror dock fortfarande på att gör man av med mer energi än man tar in så går man ned i vikt, och tvärt om oavsett om man äter mycket eller lite av något livsmedel. Om det sen är hälsosamt eller inte är en annan fråga och den tycker jag är mycket viktigare. Det finns mer och mer "låssasmat" på hyllorna i våra affärer. Man har ingen aning vad som är i eller vad maten kommer ifrån eller hur den behandlats på vägen till att bli mat. Kostdebatten borde snarare fokusera på hur man hittar mat som man mår bra av, som inte innehåller en massa tillsatser eller konstgjorda ämnen. Ren mat, lagad från grunden. Jämför själv en pulversoppa med en riktig hemlagad soppa. Det är inte svårt att välja.

Nog om det nu, Drors yoghurt gjord på getmjölk var i alla fall en av de godaste jag ätit....

tisdag 2 mars 2010

Iväg!


I morgon bär det av, till varmare breddgrader för lite mer och tävlingspremiär. 4 st tävlingar av UCI-kategori C2 ska köras.

Kroppen är inte riktigt redo för race än, så det ska bli intressant. Jag hoppas kunna skrämma igång den. Givetvis hoppas jag också kunna bättra på cykelbrännan lite till. Målet är att få fart på kroppen och plocka lite UCI-poäng, samtatt hälsa på cykelvänner så klart.


Uppdateringar kommer. :)


Ride on!