Enervit-leverans

Här om dagen kom ett paket från Enervit fyllt Flaskor, sportdryck, bars, återhämtningsdryck mm. Enervit är den sponsor jag arbetat längst med. 2002 etabletade sig företaget i Sverige och jag var nog en av deras första sponsrade cyklister.

Mats, som är svenska företagets grundare har gjort ett fantasktiskt jobb med att bygga upp märket i vårt land. En förebild hur man etablerar och låter ett märke växa och ett företag växa. Hårt och ihärdigt jobb ligger givetvis bakom framgången, men också en förmåga att känna av läget och synas på rätt ställen och att våga.

En faktor som Mats var noga med, och som nog är en bidragande del till framgången var att han, till skillnad mot den störste sportdryckskonkurrenten i sverige, var att ha genomtänkt, snyggt och tydligt marknadsföringsmaterial. Det hade varit kul att visa jämförande exempel på hur det såg ut då, men jag gör inte det då jag inte vill hänga ut något företag.

Intressant var att konkurrerande Sportdrycksföretag ganska snabbt tog och ryckte upp sig med sin egen marknadsförong och grafiska profil.

Idag ser vi Enervit på några av de överlägset största loppen i sverige, Vasaloppet, Göteborgsvarvet och Vätternrundan. För mig är det en stor ära och inspirationskälla att på nära håll ha fått se denna utveckling av ett företagare och varumärkesbyggande.

Den största anledningen till framgången är dock så klart att produkterna är så bra. En kombination av bra innehåll, skonsamhet för magen och god smak. På senare år har just smaker på ex bars utvecklats ytterligare.

Det hade varit intressant att få veta hur många liter eller antal ENERVITENE, Liquids, gels, R2 eller Competition bars man fått i sig under 8 år. Tandläkarna inte dirket skrattat åt detta intag under mina tandläkarbesök, men å andra sidan har jag aldrig haft några hål i ina tänder, så så farligt tror jag inte att det är så länge man använder fluor mm.

Mycket konstigt i kosttillskottsväg har man sett genom åren. En sportdryck jag såg för några år sedan sade sig öka syreupptagsförmågan med 5-10% på ett narturligt sätt. Hade detta fungerat hade det a: varit dopingklassat eller b: om det inte blivit dopingklassat, används av i princip ALLA som utövar en idrott där syreupptagningsförmågan är en begränsande faktor. En annan var en energibar som genom sitt innehåll ansågs öka fettförbränningen. Problemet är bara att baren innehöll en hel del energi och energi från fett. Den eventuellt minimala ökade fettförbrenning vägdes därmed mångfaldit upp av energi- och fettinnehållet i själva baren.

Själv är jag rätt skeptiskt över sådana här produkter. Det som fungerar enligt mig är träning som svarar för syftet, bra kost. I sportdryck, gels och bars etc handlar det om rätt blandning av sockerarter, salter, mineraler proteiner och aminosyror.

Det är väldigt lätt att göra saker mer komplicerade än vad de behöver vara...

Älskade hatade Helvetesmaskin!

Vad gör man när man kommer hem efter jobb en fredag eftermiddag/kväll? Afterwork? Lägger sig på soffan? Nej, man sätter sig på Helvetesmaskinen!
Helvetesmaskinen står i vårt vardagsrum och är ful och ganska otymplig. Inget som hör hemma i ett stilrent, designat hem (tur att vårat hem är så eklektiskt upplagt så det inte spelar så stor roll). I ett hem med två cyklister är den däremot nästan ett måste. Eller ett nödvändigt ont.

Helvetesmaskinen heter Cardgirus SNT PRO och är en testcykel som jag har haft till låns ett tag. Den har räddat mig många gånger, till exempel de gånger då det varit ruskväder och/eller alldeles för kallt ute, eller när jag var opererad i axeln och inte kunde eller fick cykla på en riktig cykel.

Helt oresonlig visar den hur många watt, hur hög puls och hur hög kadensen är, om min form är ok eller uruslel. Anledningen till att tänker på den som helvetesmaskin är för att jag brukar köra intervaller på den. Långa intervaller korta intervaller, max intervaller. Bland annat. Dessa pass brukar aldrig vara sköna, vilket i och för sig är tur, för intervaller ska inte vara lätta.
Men jag genomför dem och jag gör det på fredagskvällar och då är jag antingen idiot eller tycker att det finns någon mening med det, jag tror på det sistnämnda...

Ibland när jag kör på helvetesmaskinen hatar jag den efter bara 15 min och tänker massa svordomar. Samtidigt älskar jag den, för effektivare och mer optimerad träning kan man nästan inte få på annat sätt än att köra testcykel. Samtidigt älskar jag också känslan av att få ta ut mig helt och att testa att köra bara lite längre, och bara med lite mer belastning. Antagligen är jag idiot i alla fall då, för människan är ju som bekant lat av naturen.

Denna vecka har jag för övrigt varit ganska trött. Inte i kroppen men i huvudet, vilket gjort att kroppen också är trött. Just nu upplever jag att saker som inte borde, tar mycket av min energi och då menar jag inte energin att orka träna, utan den mentala energin.

Är det inte ganska konstigt att man kan spendera timmar och åter timmar på en cykel och ändå uppleva att man är full av energi och orkar precis hur mycket som helst? Är det inte ännu konstigare att man kan sitta på en stol och greja med något som man ser på en jäkla skärm i några dagar och känna sig helt slut efter det?

Det värsta är att "energitjuvar" av detta slag också tenderar att påverka den fysiska energin och i slutändan då träningen. Egentligen kanske det inte är så konstigt, då jag tror att det "kostar mer" att tära för mycket på sin mentala energi än att tära på den fysiska.
Dagens hårda träning gjorde dock att jag blev av med en del av den frustration som byggts upp under veckan, så nu blir det att njuta av helgens träningspass.
/må väl :)