tisdag 31 december 2013

Hej då 2013!

Hur det cyklas 2014, är fortfarande i okänt. Foto: Björn Westergren

Det är de personliga årskrönikornas tid. Tid att blicka tillbaka och framåt och rannsaka sig själv och det man ev. åstadkommit under det gånga året. Själv har jag kommit fram till att vad jag än skriver kommer det att bli klyschigt. Jag nöjer mig med en väldigt kort sammanfattning, då det jag uträttat egentligen inte varit av någon världsomvälvande betydelse, mer än för mig själv kanske.
2013 Gav mig totalt 5 segrar i cykellopp och dessutom många fler 2:a platser, 2 SM medaljer, 3 frakturer (vilket är rekord för min del på ett år), en Princekonsert, en Kinaresa, massor av snabeltutsmåleri, en massa fantastiska cykelupplevelser och roliga möten med människor och djur.
Vad händer 2014?  Det vet ingen, men jag vill passa på att tacka alla vänner, min familj, sponsorer och samarbetspartners liksom alla andra som erbjudit sin hjälpande hand eller stöttat och peppat under mindre inspirerande stunder under året! Ni är bäst, Gott Nytt År!


söndag 29 december 2013

Diegem- den ofrivillige löparen!


Foto Tom Prenen

Diegem. Klassisk kvällscross -om man hade varit man vill säga. Superprestige-serien handlar verkligen i princip bara om Herr-elit och kanske lite U23. (Jo, damklass finns visserligen men de får tävla på förmiddagen och har ingen cup med gigantiska prispengar som herrar, U23 och juniorerna har. Dessutom får de parkera på parkeringen längst bort så ingen ser dem). Om man bortser från detta är banan i Diegem riktigt bra, i alla fall för mig som gillar backar och lera. Det var startfält där några av toppnamnen saknades, så det fanns goda chanser för att plocka några välbehövliga UCI-poäng. Jag fick en helt ok start den här gången, kanske för att det var svagt motlut. Tabbade mig dock lite i en kurva springandes och halkade ned mellan staketet, tappade några placeringar på detta, men ingen kris. Låg runt 14-15:e plats och skulle precis varva för 3:e varvet av 4, då jag hör ett brak när jag kör igenom ett extremt lerigt parti. Cykeln rullar inte och bakväxeln sitter på ett ställe där den inte ska sitta. Tar cykeln på axeln och börjar springa/lunka. Oturligt händer detta ca 700 m innan Materiaalposten, och dessutom precis innan ett långt asfaltsparti. Att springa på asfalt i stenhårdacykelskor och med en cykel på axeln är inte så lätt faktiskt. Det blev bättre på gräset men jag tappade 14 placeringar, innan jag kunde byta cykel. Plockade några placeringar och slutade runt 25:a. Besvikelsen i mål var stor. Det känns som om nån vill djävlas med mig, nu när jag ändå hade chans att få till en helt ok placering. Nån som sitter och hånskrattar åt mig och säger "ha, ha inte ska du tro att du ska kunna komma här och cykla fort i Belgien, det ska vi nog ändra på.."
Det visade sig dock att det var växelörat som gått av och växeln var hel, men att även två ekrar gått av när växeln åkt in i hjulet. Så nu blir det att leta upp en verkstad och se till att fixa till hjulet igen.

Allt var dock inte skit idag. Innan tävlingen kommer denna man fram och frågar om jag är här själv och behöver hjälp i materiaalopost. Vad ska man säga? Ja så klart! Han berättade att han brukar jobba för Telenet-teamet och skulle varit Mekaniker främst för Amy Dombrosky (som så tragiskt blev dödad i en bilolycka tidigare i höstas). Man blev lite blank i ögat när han berättade det. Hur som helst värdens snällaste och med full koll på läget. Han erbjöd sig att hjälpa mig på de två sista racen med. I bland blir man stum av förundran över hur hjälpsamma en del kan vara. Det är verkligen svårt att klara sig utan någon som står i tekniska zonen. Överhuvudtaget, ju mer man kör cyclocross här nere, desto mer prylar känner man att man behöver. Två hjulpar till hade tex inte varit fel, så man hade två uppsättningar med lerdäck och två med lite snabbare däck (och ev. två par sanddäck om man ska vara helt förberedd). Dessutom tre par skor och kanske en cykel till. Och ett goretex ställ till.. och några skoöverdrag extra... Jag tror man måste vara här för att förstå vilken materialsport detta är egentligen.
Ok i morgon blir det alltså cykelvård igen, själv ska jag nog vila. Tävling i Baal på Nyårsdagen och i Surhuisterveen (alltså de här nederländska orterna är omöjliga att utala!), så cyklarna behöver vara fit for fight igen!

fredag 27 december 2013

2 Hårda dagar!

Pre-riding på den röda...

...och racing på den gula! Foto: Knops Bart

Det har körts crosstävling i dagarna två här nere i Belgien. Två hårda race kan man lugnt säga. Världscupen i Zolder -supersnabbt race från början till slut. Jag tycker att jag gjorde ett dåligt race. Jag visste att det skulle vara svårt för mig att få till nån rekordplaceringen på den banan, men jag var inte med i matchen alls. Klotade dessutom utför i ett dumdristigt omkörningsförsök. Ingen höjdare alltså. Idag var det tävling i Loenhout, en deltävling i Bpost bank trofeé. Startfältet till stor del detsamma som under gårdagen. Det blev ett lite bättre race idag och en 28:e plats. Placeringsmässigt kanske ingen höjdare, jämfört med tidigare race i Belgien, men tidsmässigt var det bättre då avståndet var mindre till täten trots att tävlingstiden var längre. Man jämför ju även med de man har framför och bakom sig. Det var bitvis lerigt och spårigt och de nya däcken var verkligen fantastiska! En aha-upplevelse på riktigt faktiskt. Nu hoppas jag även att benen ska bli lite pigga igen

Banan i Loenhout är faktiskt väldigt rolig. Som ni ser här så har herrarna också roligt och stajlar lite för publiken: http://sporza.be/cm/sporza/matchcenter/mc_wielrennen/cat_veldrijden/comp_bpostbanktrofee_1314/MF_131227_BBT_Loenhout  Förövrigt ser leran inte mycket ut för världen på detta sammandrag, eftersom de kör så förbaskat fort. Jag kan säga att när jag körde igenom samma lera kändes det som om den var knädjup..

I morgon blir det lätt rull och cykelkärlek. Det behöver dem nu, efter tre hårda race!

onsdag 25 december 2013

Dags att gasa i Zolder!



Har man ingen Coach, får man väl vara sin egen. Så det så!
I morgon är det dax för ytterligare en världscup, denna gång i Zolder på och kring F1-banan där. Det var inte i närheten av så lerigt som vi hade trott, trots de ihärdiga regnet. Några utförskörningar var lite spåriga, men bättre än förra året. Det är en varierad bana, asfalt, sand hårdpackad skogsstig, gräs lite sandblandad lera utför. En slänt eller rättare sagt gräsmur man ska ta sig upp för. De som har långa ben kan gå i några trappsteg, men vi som har korta ben får gå vid sidan om och ta tag i staketet. Det är väl detta som blir det jobbigaste partiet, i alla fall för mig. Överlag är banan snabb så det blir mina gamla vanliga Racing Ralph i morgon. Körde dock med mina nya Limus idag och det var verkligen fantastiskt grepp, nästan en aha-upplevelse, här har man åkt omkring och slirat alldeles i onödan och alldeles för länge.

tisdag 24 december 2013

God Jul!


Istället för tomtarnas jul, kör vi Tutarnas jul. Jag har det bra i Belgien, Det är 10 grader och ösregn + halv storm, vilket inte ger nån riktig julstämning, men det gör inte så mycket eftersom det inte är snö hemma heller. Har tagit det lugnt idag med, skulle cykla men det var farligt blåsigt i förmiddags, och nu vräker det som sagt ned, ingen hit. Tror inte det gör så mycket, då det blir provkörning av Zolderbanan i morgon och två hårda race i rad sen. Har i alla fall gått en promenad som jag blev helt genomsvettig av eftersom jag trodde att det skulle vara kallt, och pälsade på mig, men det var otroligt varmt!


Dessutom återstår en viktig grej idag, att limma på mina nya däck. Har nämligen fått tag i ett par riktiga lerdäck, så nu kan jag inte skylla på det i alla fall. Känns lite jobbigt att behöva mecka med detta på julafton när man är i någon annans hem, men vad göra. Jag förlimmade igår och idag går det för hoppningsvis ganska lätt och smidigt att kränga på däcket. Tror det blir kanon på kommande race! Det regnar som sagt MYCKET nu. Hoppas för övrigt på lite sill i kväll!



  

måndag 23 december 2013

Hård dag i Namur!

Den nya Allen gjorde ett utmärkt jobb, tyvärr gjorde dess ryttare inte det samma... Foto: Tom Prenen

Om jag fick välja att vinna en bara enda tävling i mitt liv förutom något inom VM eller OS då förståss, skulle det nog vara den i Namur. En riktigt krävande bana, oavsett om den är blöt eller torr och lagd på ett magnifikt, historiskt intressant ställe uppe vid Citadel de Namur. En perfekt miljö för cyclocross.
Jag gillar verkligen banan, och med lera efter allt regn såg det ut att kunna bli en bra dag för min del, då det skulle bli både favoritbana och favoritunderlag. Så blev det dock inte och jag har egentligen inget att skylla på mer än att jag inte körde bättre än så. Jag slet som ett djur hela tiden, men det gick inte fort, varken när jag var på eller av cykeln. Det blev lite bättre när kunde fick byta cykel, men det var nog inte det det hängde på idag. Om man kollar på varvtiderna så var det lite jojo-cykling från min sida. Det gick hyfsat tekniskt, det var många krascher utför, men jag klarade mig undan med bara en liten krasch. Det gick bara inte snabbt nog. Slutade på en 35:e plats vilket jag givetvis inte är nöjd med. Hade hoppats på en mycket bättre placering. Dock ger det åtminstone lite UCI-poäng, alltid något. En bra grej var dock att min ömmande höftkam inte blev värre efter loppet, vilket är mycket positivt. Trodde att den inte skulle hålla för lerlöpning av det slaget, men tydligen gillades detta av den! Det bådar gott in för framtida lerrace.

Idag är alla cykleaffärer stängda eftersom det är måndag (hur smart det nu är att ha stängt dagen innan julafton?), men i morgon ska jag nog försöka leta upp en affär och köpa ett par riktiga lerdäck, det ser ut att kunna bli riktigt mycket regn och jag behöver bättre grepp. Racing Ralph fungerar för det mesta, men nu tror jag gränsen kommer att passeras! Hoppas bara kunna limma om däcken om jag hittar några. Att få av och limma däcken väl är inga problem för min del, det svåra är att få på däcket. Efter mitt handledsbrott i våras är jag mycket svagare i nyporna. Dessutom ska ju däcket helst sitta rakt på fälgen...


Nu är jag hemma hos Margriet Kloppenburg och James Spragg och hyr in mig i ett rum. De bor i Oudenaarde, en trevlig liten stad. Förmiddagen har ägnats åt att försöka få rent kläderna och handlande av div mat.  Den största utmaningen var dock att hitta en bankomat som tog Mastercard, eftersom mataffären enbart tog lokala bankkort. Överallt fungerade bara dessa lokala kort. Men jag hittade till slut EN bankomat där Mastercard funkade inne i centrum. Men vad kan man begära? Mastercard är ju bara ett av världens vanligaste bankkort..det kan man ju inte acceptera så där hur som helst.

Nu blir det strax massage, känns som om det behövs idag.

lördag 21 december 2013

Namur!



Nu var det testkört och klart här i Namur! Det blev två varv med den helt nya cykeln och två varv med den gamla. Det är ju bra om man har kört lite på den nya hojen innan man ger sig in i hetluften, eftersom det var fullt av klistrig lera på banan och cykelbyten under racet därför kan bli aktuellt. Namurbanan är extremt krävande, både fysiskt på grund av alla höjdmeter (ca 65/varv) men även tekniskt med de branta utförskörningarna, kluriga kurvor, några ganska slagiga partier och skråpartier. Det var halt idag och kommer nog att bli ännu halare imorgon då det utlovas regn mer eller mindre hela dagen i morgon. Jag tyckte att de flesta partier gick ok att köra idag förutom två partier på skrå som gick dåligt. Får öva mer på det! Ett par riktiga lerdäck hade nog gjort susen.

Något vi inte har varit riktigt nöjda med är boendet som är ett vandrarhemsliknande boende. Det konstiga är att man inte får vara på rummet mellan 10.30 och 16.00, vilket inte vi fattade och blev inlåsta i huset. Det fanns dock personal på plats, som kunde köra ut oss. Som tur var hade vi en del ärenden att fixa, bland annat Manges cykel som hade dåligt vevlager. Det fixade sig lagom till den officiella träningen öppnade. Jag saknar att bo på slottet som förra året, men där var fullt så vi fick ta detta istället. Ett nedköp helt klart, men det är helt ok ändå den tid man får vara på sitt rum.

I morgon blir det hårt, det är många duktiga startande till start, bland annat Marianne Vos, Eva Lechner och Hanka Kumpfernagel, plus alla andra också då vill säga!






onsdag 18 december 2013

Julcross!


Igår var jag som sagt och hämtade en extra lånecross hos Allebike, passande nog så här i juletid hade den röd/vit logga och röda detaljer, tex vajrar. Man kanske skulle komplettera med en röd styrlinda också, eller är det överkurs? Hur som helst det är grymt att extracykeln hann komma innan vi åker ner till Belgien. Det ska nämligen julcrossas både innan jul och i mellandagarna, hela 6 tävlingar blir det för min del, varav två världscupstävlingar. De andra tävlingarna kan iofs. också ses som  mindre världscupstävlingar, då de som är där för att köra Världscuperna också kör de race som finns tillgängliga före och efter. Hårt motstånd hela tiden alltså! Att ha två cyklar är nästan en nödvändighet på sådana här tävlingar. Ett måste och helt omöjligt att tävla om man inte har, om ni frågar de cykelcrossåkare som bor i Belgien. Men nu är ju inte vi så bortskämda här i Sverige utan klarar oss ganska bra ändå! Den nya cykeln är exakt samma ram och hjul som den gamla och har lite enklare komponenter. Tack vare ramen och hjulen blir den ganska lätt ändå. Kommer fungera kanon!

Idag har det också tränats, jag höll mig inomhus på grund av 3 grader, regn och mörker ute och inte ihopskruvad cykel. Det blev fina 3 minutersintervaller med kadensökning sista 45 sekunderna. Riktigt jobbig med belastning runt 5- 5,2w/kg. Sista fick jag lätta lite, så kanske blev det en för mycket! Så här såg i alla fall pulskurvan ut:





tisdag 17 december 2013

Träning och triggerpunktsakupunktur.

Det har blivit några bra träningsdagar här i Götet. Både utomhus och inne på Monarken.
Jag har dock undvikit att springa på sjukgymnast Karins inrådan på grund av höftkamsproblemen. Det har blivit bättre och jag haltar inte längre när jag går, bra framsteg tycker jag. Idag var jag hos Karin igen och fick akupunktur, eller så kallad triggerpunktsakupuntur. Det fungerar genom att nål eller nålar med utseende ungefär som den här nedan, sticks in i det område man har problem, får sitta en stund och sen vrids de om lite innan de tas bort. Första nålen träffade Karin helt rätt och det gjorde nästan olidligt ont. Andra nålen satte hon bredvid och den gjorde inte i närheten så ont som den första. Jag fick även en nål i foten för att  få något slags flöde.

Vad nålarna gör är att de får igång autonoma nervsystemet som på något sätt sedan stimulerar läkning.
Just under behandling kan även andra effekter komma som man inte kan påverka, nån kan börja gråta, en annan kan börja skratta, utan egentlig anledning. Min kropp reagerar med att börja svettas hejdlöst, i några sekunder. Ganska mysko känsla måste jag säga. Jag har fått liknande behandling innan för andra skador som inte viljat ge med sig, och det har faktiskt fungerat. Precis efteråt kändes det dock värre och mer ont och jag var alldeles vimmelkantig i några timmar. Sen blev det bättre! Tur att det var vilodag idag, så att jag kunde ta det lugnt, tror inte det blivit bra med träning efter de där nålarna. Hann även en snabb tur till Allebike för att hämta en till CX-hoj. Mer om den i morgon!

Mackan har invigts i Monarkcyklingens ädla konst. Det gick bra och han fick ta i ordentligt och blev trött så det var ju lyckat.
Han lånade mitt intervallkoncept från gårdagen, med 11st 30 sekunders intervaller och 1 minuts vila. Jag körde på ca 7,8w/kg vilket var grymt jobbigt för mig, Mackan körde några färre och med lite lägre belastning. Man måste ju börja nånstans.


torsdag 12 december 2013

Nyservad!

Sen jag kom hem har jag jobbat många timmar med att få klart en beställd bild som skulle bli klar tidigare än jag trott, så det blev att skynda på med penseldragen. Det fungerade och jag fick iväg den i tid med expressleverans- till Tyskland. (mer om den nån annan gång) Hoppas nu att även posten gör sitt jobb..

Efter det har kroppen fått lite av den service den behövde. Igår sjukgymnastbesök på Idrottsrehab och idag besök hos kiropraktor Kornbakk. Sjukgymnasten konstaterade en irritation i ett muskelfäste vid höftbenskammen, antingen fästet till Gluteus Medius eller Tensor Fasciae Latae (eller båda två). Ska stretcha och göra specifika övningar. Idag blev det rygg och nacknackning, vilket var välbehövligt, nu kan jag vrida på huvudet ordentligt igen. Var riktigt spänd i nacken och musklerna nedanför, blev stor skillnad efter behandlingen. Hade planerat in ett pass på gymet på kvällen, men valde att avstå då kroppen förmodligen har nog att jobba med efter en kiropraktorbehandling. 
Nåväl, hann i alla fall med ett fint pass på Monarken på förmiddagen. 10 st 4-1:or, fast med några med längre än en minuts vila, då det blev lite för övermäktigt med den belastningen jag hade. Monarken ger verkligen svart på vitt. Kör man enbart pulsbaserat med intervallerna på exakt samma puls blir det garanterat ett successivt tapp i kraft och därmed också fart, det är därför jag ofta tjatar om att pulsen ska bli högre och högre mot slutet av varje intervall under mina spinningpass till exempel. Blev i alla fall helt grymt trött efter passet, så det var nog tillräcklig träning för den dagen.

Nu hoppas jag äntligen kunna julpynta lite som jag inte hunnit på grund av allt resande och jobb, köpte lila stjärnor idag som jag ska använda till adventsljusstaken!


måndag 9 december 2013

Druviencross -Formidable!

Foto: Tom Prenen

Det blev en 11:e plats i gårdagens race i Overisje. Druivencross är en rikg klassiker i Cyclocrosssammanhang och har körts med olika bansträckningar sedan 1960.  Banan var riktigt rolig, upp och ned hela tiden med några riktigt såphala kurvor och skråpartier. Fick en rätt kass start, men det var å andra sidan rätt lätt att passera i första klättringen på kullersten. Vissa cyklister längre bak i startfältet är verkligen heltokiga. Försöker köra förbi genom att putta folk av banan och köra om på de allra farligaste partierna på banan för att sedan ramla mitt framför en. Sådant händer i princip aldrig längre fram i fältet, där kör man tufft men snyggt i 99gånger av 100. 
Låg runt 15:e plats på första varvet och plockade sedan placeringar. Jagade tjejen som låg 10:a och var nästan ikapp när det var dags att gå i mål. 
Hade varit fint med ännu en 10:e plats, men år vara nöjd med 11:e platsen. Det var ungefär samma tjejer i toppen som i går, så det var ju i alla fall en liten förbättring. Jag har nu varit 10,11, 12 och 15 på denna nivå på tävling (C1) i Belgien, Nu hade det varit kul att komma in på en ensiffrig placering. Det får bli nästa mål!

Banan var som sagt riktigt bra, den innehöll ungefär allt man vill ha på en cyclocrossbana. Backar uppför och utför, hala gräskurvor, jord, sand, springbacke, snabb asfaltscykling och kullersten. Kan vara den bästa banan jag kört hittills i år. Det enda som saknades var något riktigt tungt lerparti. Enligt Sven Nys var den lättare än vanligt i år, intressant att höra vilka referenser de allra bästa cyklisterna har på vad som är en lätt eller svår bana. 
Hade det extra lyxigt denna tävlingsdag med  mek-killarna från BMC som tvättade min cykel både efter träningsvarven och efter racet. Dessutom fixade Ernst den bästa parkeringen och tog mina kläder i starten. Högklassigt!  Sen blev jag bjuden på soppa, dusch och chill hemma hos Christine Vardaros (som också var med i racet) och hennes man Jonas innan det var dags att åka till flygplatsen. Det är så kul när folk är hjälpsamma då man är ute och ska tävla ensam, man uppskattar det verkligen! 


Nu är det bara att ladda om och träna för nästa race som blir världscupen i Namur. Jag måste bland annat lämna in min kropp på service. Dels för att jag vaknade upp med nån form av låsning i nacken häromdagen och dels för att jag har en öm höft som spökat under rätt lång tid. Får vansinnigt ont när jag springer och går vilket man ju ofta får göra när man kör cyclocross (och annars med för den delen). Känner mig sned i kroppen helt enkelt. En kiropraktor är kanske det som ska letas upp..

Appro på rubriken så är detta en låt jag gillar. Stroame är från Bryssel och hur stor som helst i Belgien. Låten Fromidable är mer eller mindre sönderspelad i Belgisk radio, men hemma har det varit lugnare med den. En kontrast till låten Alors on danse som var stor i hela Europa typ 2010. Det här är så mycket bättre!

lördag 7 december 2013

Scheldecross Antwerpen. 13:e plats


Jag kan cykla, jag är inte rädd.... Foto: Bart Raeymakers

"Cykla och sova" heter det B&B jag bor på om man översätter det. Och det är ju det jag gör! Här lånar jag det hemgjorda mekstället.Funkar perfekt!

Var nog den enda med benvärmare idag. Men gött var det! Foto: Knops Bart


Hård dag här i Antwerpen. Slutade på en 13:e plats och får vara nöjd med det. Det var bitvis supersnabba förhållanden som bröts av med supertunga sandpartier. De hade även lagt till ett riktigt klurigt parti utför som inte fanns med när jag tränade dagen innan. Jag klarade av cykla det på träningsvarvet, men på tävlingen sprang jag varje gång, främst för att det gick ungefär lika fort att springa det och om man kom fel när man cyklade kunde det gå riktigt fel. Det här med sandcykling är något jag känner att jag behöver bli bättre på. Visst, de som cyklade framför och bakom mig sprang och körde ungefär i samma tempo som jag, men om man vill ha en bättre placering på en sån här typ av bana måste man kunna köra bättre i sanden än vad jag gör just nu helt enkelt. Så det blir väl att åka ned till Österlen och träna på sandstränderna då! Totalt fick man hoppa av cykeln 6 eller 7 gånger/varv, beroende på om man klarade av att cykla ett sandparti. Varvet innehöll 4 sandpartier, en gigantlång trappa med efterföljande svår utförslöpa där de flesta tjejer sprang, och ett hopphinder (endast herreliten bunnyhoppade). Det är kul med sån variation på banan, lite lera saknades dock (var snustorrt). En sandbana i Svenska CX-cupen hur vore det?

I morgon är det dags för en tävling i Overijse, ca 62 km härifrån. Hon som driver B&B:t tyckte det var väldigt långt att åka, det låg ju i en annan provins, menade hon. Belgarna är verkligen bortskämda med att ha nära till allt. Det fyra viktigaste sakerna jag lärt mig i Belgien hittills är följande: 1 Man måste ha Crossbyxor (alltså byxor med dragkedja ända upp i benen som lätt kan tas av) 2. Om man inte har två CX-hojar kan man inte tävla 3. Sträckor som tar mer än 30 minuter att köra med bil är jättelångt 2. PommesFrites kan ätas till allt, även kinamat.

Banan ser ut så här imorgon. Tekniskt och backigt, men troligen inte så lerigt.

fredag 6 december 2013

Hej Antwerpen!

En trip till Belgien för tredje gången sen november då! Det är i Belgien det händer om man vill ha högklassiga CX-tävlingar.

Denna gången blev det flyg, då jag bara har en cykel och det ibland blir billigare att flyga om man är själv. Det var stressigt att flyga med SAS denna gång. Parkering långt bort och löptur till terminalen i motvind och pissregn med cykelväska och annan väska. Kaos på flygplatsen, själv check-in diskarna ur funktion och ingen personal som stod där så folk blev irriterade och stressade. Detta var innan stormen drog igång så det måste ha varit något annat än den som strulade för dem. Känns som att nivån av smidighet varierar från att det tar allt från 10 minuter att checka in, betala för cykeln och lämna väskorna på rätt plats till 45 minuter. Det blev så kort om tid för min del när jag fick stå i kö till servicedisken att jag fick gå före både bagage drops- och säkerhetskontrollskön. När jag väl kom på planet blev det ändå försenat. I Köpenhamn stod det "gate closing" på anslutande plan när vi landade så det blev att rusa genom hela Kastrup. Man vet ju aldrig om de väntar eller inte. Nåväl, jag hann med, men bagaget fastnade i Köpenhamn och kom senare än jag till boendet här i Antwerpen. Det var nästan skönt att slippa kånka på det, men man vill ju helst komma fram samtidigt som det. 

Jag bor på ett bra boende som jag bott på tidigare här i Antwerpen. De kör fairtrade frukost bland annat. Efter all stress med flyget la jag mig för att ta en tupplur, efter som jag ändå inte hade nån cykel att meka med. Vaknade efter en stund, klev upp och kände mig helt sned i överkroppen och nacken. Hade fått någon form av nackspärr, troligen från den stressade morgonen. Typiskt. Blev lite bättre av själv massage och stretchövningar i alla fall. 

Idag blev det i alla fall bantest. Banan går ute vid hamnområdet i Antwerpen, precis vid stranden. Den är bitvis supersnabb, eftersom det är torrt och kommer att förbli torrt, men har också 4 tunga sandsektioner som kommer ta ut sin rätt, varav 2 måste springas och 2 kan klaras av med tur och skicklighet. Tyvärr tog jag med fel laddare till mobilen och har därför varken mobil eller kamera. Banan kunde därför inte plåtas. Jag hittade dock en film från förra årets tävling: 

måndag 2 december 2013

Tutar, distans och ett halv glas vatten över datorn...

Ett gäng tut-bilder har färdigställts. De är 15x15cm i Akvarell och bäck. Hör av er om ni är intresserad av att köpa någon av dem. Har inte bestämt något pris för dem, än så lägg ett bud: asa@erlandssonmtb.com. Har en plan att göra ett helt nytt "ordentligt" bildgalleri inom en snar framtid och plåta bilderna med en ordentlig kamera. Ska bara försöka få långa en bra kamera, eftersom jag inte har nån själv.






Utöver det har det körts första distanspasset sen i somras idag. Det var vårväder med massa sol och nästan 10 grader så det passade ju bra. Vi körde ganska lugnt med köttade lite i backarna. Jag trodde att jag skulle vägga efter en och en halvtimme men energin började tryta först när det var 15 minuter kvar, så det kändes ju bra.  

Efteråt blev det dock lite misär då jag lyckades att välta ut ett halvt glas vatten över min laptop, fumlig som jag är (det är dock faktiskt första gången det händer mig). Då jag är mycket beroende av min dator och har ganska fullt upp med jobb och andra grejer som görs med hjälp av just en dator blev det lite smått misär. Inte riktigt vad jag har tid och råd med just nu... Efter att ha torkat upp det mesta av vattnet och skruvat isär och satt ihop datorn fungerade den, men mellanslagsknappen, piltangernterna och några bokstavstangenter fungerar ej. Dessutom hoppar muspekaren omkring då och. Nu ska den få stå på tork, kanske den fungerar bättre efter att ha fått torka lite. Det är ju i princip omöjligt att skriva utan mellanskagsknapp och utan "V" och "B". Vi har en annan dator jag kan använda ett tag om vi hittar lösenordet till den och som tur har vi en drulleförsäkning i vår hemförsäkring och jag tror att jag kan få ut lite grann på den. För man är väl drullig när man häller ut vatten på sin dator?



Så här ledsen blir man när datorn blir blöt..

fredag 29 november 2013

What is Watt?!

Det har varit fullt upp sen jag kom hem från PommesFritesland. Jobb, allmänt småfix och träning. Det finns verkligen mycket man kan göra för att tiden ska gå. På grund av två nätter med nästan obefintlig sömn blev det inte en, utan två lugna dagar efter tävlingshelgen. Sova gör ju som ni vet under för återhämtningen och sover man dåligt (som jag ofta gör) blir återhämtningen längre, kanske främst mentalt, men även fysiskt. I veckan har det dock sovits helt ok från min sida, vilket varit bra. Bara för att man har återhämtning på schemat behöver ju inte detta betyda att man ligger på soffan i dagarna två. Det finns massa bra saker man kan göra som alternativ träning och denna gång har jag ägnat mig åt Yoga. Eller rättare bestämt Hot Mojo.

Fler cyklister borde köra Yoga i varmt rum, de stela cykelmusklerna blir mjuka som gummi (nästan iaf)! Dessutom får man balansträning, andningsträning och viss styrketräning (vaknade själv träningsverk i ryggen dagen efter). Sekvenserna är lätta att följa även om man inte kör dem innan och dessutom är det extra förmånligt när man på Elixia kan få en av dem som grundat träningsformen som instruktör, tack Monika Grymt som vanligt!

Efter återhämtning kommer ofta hårdkörning, så även i detta fall. Det blev äntligen en ordentlig invigning av Monarken. Alltså det här med Monarken, jag vet inte i hur många gånger eller i hur många år Aktivitus -Mattias sagt åt mig att jag ska ha en Monark, men det har aldrig blivit någon av olika skäl. Nu är jag glad att jag fått chansen att testa den. Jag kan inte säga att jag är någon som tänker särskilt mycket på watt mm när jag cyklar, jag har alltid gått mycket på känsla och är väl lite av en bohem när det gäller det här med struktur eller att följa träningsprogram. Jag ser Monarken som ett utmärkt instrument för att träna rätt sak med rätt belastning och se förbättringar (och ev. försämringar). Det viktiga för mig är dock inte exakt hur många watt jag kan köra den och den intervallformen på utan Om jag faktiskt blir bättre och att det medför att jag kör snabbare på tävling. Dessutom är det jäkligt gött att kunna köra innomhus när det är skitväder och bäcksvart utomhus på vintern!

Men eftersom jag vet att många gillar att läsa om det här med watt och siffror kommer här lite om vad jag har pysslat med på mina senaste intervallpass. Är fortfarande lite av en nybörjare på det här med wattbaserad träning och har inte full koll på allt. Jag vet inte så mycket om vad som är bra eller dåligt i wattsammahang, även om jag har lite koll på vad de allra bästa cyklisterna har för värden. Men jag lär mig!  
  
Första intervallpasset blev 10 st 1:or med 2 min vila, inspirerad av främst Öijer. 7w/kg sägs ju vara nån slags drömgräns och dessutom dubbelt så många, men jag körde på mellan 5,8 och 6,7w/kg så det är ju en bit kvar till de där 7Watten. Jag blev lite övermodig de fyra första 1:orna på kändes ganska lätta , så jag höjde belastningen. detta fungerade i tre intervaller, sen fick jag sänka och köra på lite lägre belastning än de första intervallerna. 

Lärdom: Förivra dig inte om det känns lätt, de sista intervallerna kommer att bli jobbiga.

Dagens intervallpass blev 4-1:or. Det skulle bli 10 st, men jag blev hastigt inkallad på jobb lite oplanerat så jag fick korta ned för att hinna med allt. Det blev 6 st + 10 min uppvärmning och 10 min nedvarvning. Man kan säga att det räckte! Jag hade watt mellan 4,5 och 5.5.Även här förivrades jag då det kändes lätt, drog på mer och blev toktrött och fick sänka belastning de två sista! 

Lärdom: Lär dig av dina misstag dumsnut!
Ska bli intressant det här. Har en massa idéer över hur jag ska köra! Problemet är ju bara att man blir trött av dem och behöver vila mellan varven, så därför tar det lite tid innan man testat allt. I morgon blir det dock troligen utomhuscykling.



måndag 25 november 2013

Hård helg: Världscup i Koksijde och Superprestige Gieten.

Foto: Bart Reymaekers
Det har varit hårda dagar och dåligt internet i Belgien och Nederländerna och jag har inte hunnit skriva något om tävlandet.  
Den legendariska banan i Koksijde var lika sandig och tungkörd som vanligt. Känslan av att det är bottenlös sand infinner sig ganska tidigt i loppet, både när man cyklar och springer. Jag fick en riktigt tung tävling, men ett hyfsat resultat ändå. Jag förtog mig lite på första varvet genom att försöka springa om folk i det första långa sandpartiet, det gick ganska bra att komma om och jag varvade på runt 20:e plats, men efter denna forcering var benen mjölksyrestumma och jag tappade 6 placeringar på varvet efter. Piggnade sen till en del och lyckades plocka två tjejer och slutade på 24:e plats. Hade hoppats på lite bättre placering, eftersom jag var 20e här förra året, men benen räckte inte till den här gången. Efter målgång väntade jag på Fredrik Edins start och sen blev det en snabb cykeltvätt och dusch (i kallvatten). Jag var tillbaka strax efter att Fredrik kom i mål. Ingen nedrullning hanns med, det hade verkligen behövts.

Vi hade lite bråttom iväg eftersom nästa tävling låg i Gieten 40 mil bort och vi inte ville komma dit mitt i natten. Stannade och åt på vägen, men jag hittade ingen passande mat och det var inte läge att åka runt att leta bra matställe. Fick bli en vegetarisk hamburgare och kanske 5 pommes frites, resten slängde jag. Gillar verkligen inte pommes, men det fanns inget alternativ.  
 Sandaction Foto: Rens Piccavet


 Fredrik in action i den avgrundsdjupa sanden Foto: Rens Piccavet

Darvell Devils, saknade Darvell, men hejade ändå fint. Foto: Rens Piccavet

Vi hamnade i Gieten ganska sent. Inkvarterade oss på ett privat Bed and Breakfast som drevs av ett skönt par i 80-års åldern. Var jättetrött, men sov ändå nästan ingenting på natten. På morgonen var jag seg och trött och humöret blev inte bättre av att vi fick parkera ca 1,5 km från banan och registreringen, på en speciell parkering för damer och juniorer. Herreliten fick stå närmare så klart. Det kändes som om hela tävlingen var anpassad för de cyklister som har husbil och ett par mekaniker och massörer med på tävlingarna som kunde åka dit innan och förbereda allt för cyklisterna. Vi andra som inte hade det fick det lite mer omständligt. Vi hade i alla fall Catarina, Fredrik syster. Utan henne hade det blivit ännu mer besvärligt.
Banan var supersnabb och torr, förutom ett sandparti. När jag provkörde, tänkte jag: Oh nej inte mer sand, men det blev bättre när jag märkte att denna sand faktiskt var mestadels körbar och inte så djup som dagen innan. Var som sagt sur innan start, mest för att att jag var trött och för att det blev så svårt att förbereda sig när allt var utspritt över hela Gieten. (Gieten som för övrigt så passande uttalas "skiten")

Fick i alla fall en bra startposition i ett rekordstort startfält med närmare 70 damer och juniordamer och några av de bästa till start. Det gick som väntat supersnabbt i starten, hängde med hyfsat och låg runt 20:e efter första varvet. De tekniska partierna och sanden gick riktigt bra och jag plockade några placeringar varje varv på dessa partier. Kändes som en fördel med skivbromsar på den snabba banan då jag kunde bromsa senare innan kurvorna. Fightades helt plötsligt om en 9:e plats och hade ett gäng cyklister nära bakom mig. Visste att topp 10-placeringen kunde bli en 16:e plats om jag tappade fart så jag fick verkligen bita i för att hålla undan och kvar bakom den tjej jag låg och tampades med och koncentrera mig på att klara sanden utan missöden på sista varvet. Spurtade in som 10:e och det var förvånande bra, med tanke på uppladdningen. Jag ser det som cx-säsongens bästa race från min sida, med tanke på motstånd och tid efter vinnaren. Benen var snabbare än i Koksijde även om de kändes trötta. Kanske är det bra att vara arg, inte sova och äta skitmat innan tävlingar? 

Problemet är att det är så jobbigt och tråkigt att vara arg, men kanske jag behöver det för att tända till och bli snabb?  



Nu får benen lite rast och i helgen är det tävlingsfritt och då hoppas jag att kunna träna lite istället.

onsdag 20 november 2013

Monark-Åsa och Koksijderesa.

Ready to rock!
Måndagens enda fysiska ansträngning bestod i att skruva ihop Monarken som Aktivitus försett mig med (de Monarksugna rekommenderas kontakta dem för inköp av cykel). Den väger ju runt 50kg så lite styrketräning måste det ju ha blivit. Har inte känt mig riktigt på topp de senaste dagarna och därför tagit det lugnt. Egentligen kliade det i näsan redan i fredags, men jag tänkte bort det och det blev ingen riktig förkylning, mer än lite nästäppa och huvudvärk. Idag kändes det ganska bra igen, och jag har testat att köra lite på Monarken, vilket kändes bra rent fysiskt. Det behövs dock lite inställningar och justeringar av sittställning innan jag kan komma igång på allvar, när jag är tillbaka i Sverige igen efter Belgienresan. Det är härligt att jag redan fått smeknamnet Monark-Åsa efter att endast ha packat upp och skruvat ihop Monarken. Man undrar ju hur det ska det blir när jag kommer igång och tränar?

Vi åker till Belgien idag och kör Världscupen på lördag och en Superprestige-tävling på söndag. Hårt schema. För er som inte känner till banan i Koksijde så rekommenderar jag er att titta på sändningen nedan. 2 av ca 3 km av banan består av sand. Och då är det ingen fjuttsand som finns i Sverige, utan djup, tung, lös sand, som knappt går att cykla i. Eller, jo Sven Nys och grabbarna får det att se löjligt lätt ut, men något liknande i cx-baneväg finns inte i Sverige. Jag funderar att göra en i Sandhammaren på Österlen, undrar om någon skulle våga köra. Om banan i Gieten vet jag inte så mycket, mer än att det brukar vara superlerigt och att den är ganska platt. Ska bli intressant.

måndag 18 november 2013

Vilse i förorten och CX vinst!

En snabbvisit i X-krossmontern på mässan. Och där var ju jag redan!

Igår blev det en något stressig inledning på tävlingsförberedelserna. Kanske inte så mycket för min egen del som för Mackan som startade en timme innan mig, men det var jag som var den stressade (för att han blev sen till sin tävling), medan mackan var kolugn.

Vi var rätt trötta på söndagsmorgonen men kom ändå iväg som planerat. Jag ställde in GPS:n på det jag uppfattat som adressen till tävlingsplatsen. Det såg ut som om vi skulle komma i god tid till tävlingen och hinna rulla banan innan första start. Och så var vi framme vid adressen, men där fanns inte något som ens liknande en CX-bana, utan bara en massa hus. Fel adress, letade snabbt upp rätt adress, Vikingavägen 2, bara 5 km från där vi var, ingen fara på taket, gott om tid. Framme vid Vikingavägen, ingen bana där heller, konstigt, paniken växer, snart bara en timme innan start för Mackan. Mackan tar över GPS:en och ser att jag letat upp Vikingavägen i Upplands Väsby istället för Vikingavägen i Märsta, ca 20km bort... Jaha det var bara att vända och blåsa på, som tur var var det Mackan som körde. Kom fram ca 10 över 10. Mackan snabbt ombytt och hann tom köra ett varv på banan ca 20 innan sin start.
Själv hade jag lagt upp en speciell taktik för dagens race, eftersom jag trodde att det skulle bli en fight mot Angelica igen. Nu visade det sig att hon var snuvig och valde att stå över racet, så fick jag inte testa min taktik, synd. Det var ganska svårt att köra på max när man låg helt ensam i ledning, men jag gjorde mitt bästa och försökte jaga ikapp herrarna som startade 1 minut innan oss. Tyckte att halva banan var riktigt bra och andra halvan inte riktigt lika bra. Andra cyklister tyckte tvärt om, att andra halvan var bättre. Roligt att man kan tycka så olika!
Jag hade en ganska bra ledning när vi gick i mål och vann på runt 32 och en halv minut. Jag tycker att det ännu en gång blev ett varv för kort. Ett varv till hade blivit en vinnartid på strax under 41 minuter = perfekt längd.
Vi hann även med ett snabbesök på mässan, men vi hade behövt stanna där längre och prata med alla man känner. En timme är ingenting i mässsammanhang.

Jag är rätt urladdad efter helgen, men nu gäller det att snabbt bli pigg igen, för på onsdag åker jag och Fredrik Edin till Belgien och kör en deltävling Världscupen. Det har blivit en del manfall på grund av sjukdom och jobb, så nu har vi ett boende för 5-6 personer, trots att vi bara är 3. Så om nån vill åka dit och köra (anmälan går ut idag) eller heja, så kan ni hyra in er hos oss!

Vad det blir för tävlingar sen vet jag inte riktigt än, men det hade varit kul att köra i Belgien och Holland, där man har krävande banor, stenhårt motstånd och massor av publik. Det känns frustrerande när ekonomin är så begränsad, samtidigt som min motivation att tävla är så hög. En svår, men i cykelsammanhang, ack så vanlig ekvation att försöka lösa!

lördag 16 november 2013

SM-brons!


 Här i det hala gick det som bäst! Foto Ingemar Lundqvist
Snygg bild av Björn Westergren. Fler fina bilder här!!

Så var årets CXSM avklarat. Det blev en bronspeng för min del, strax efter Angelica. Vann storstilat gjorde Emma Johansson vilket inte var något överraskning. En världsetta i landsvägscykling (som dessutom kört en hel del mtb) kör och bör köra grymt fort och den mestadels snabbkörda banan tror jag passade Emma som handen i handsken. Om man hade fått hyra de benen på nästa världscup...

När jag precis gått i mål var jag lite missnöjd med mitt lopp, främst för att jag förlorade kampen om silvret. Men nu när jag fått resonera lite med mig själv har jag ändrat mig, det var ett bra race från min sida, sförutom några dåliga grejer jag gjorde (men det blir det ju en hel del under en säsong?).
 Jo, jag hade givetvis velat behålla mästartröjan även denna säsong och man kan ju inte ha som mål att bli sämre än den placeringen man haft året innan på ett mästerskap. Men med tanke på att årets startfält var mer som en minivärldscup med några av världens absolut bästa idrottare i sina respektive discipliner är jag faktiskt nöjd med min insats. Jag hade lika gärna kunnat bli 4:a, 5:a, 6:a eller 7:a i dagens race och det hade ändå varit en helt ok prestation från min sida.
Den snabba banan blev lite bättre med nattens regn, men det mest inspirerande på dagens race var väl ändå publiken. Det var mycket folk! Helt klart att det lockar folk med kända superidrottare på startlinjen, stämningen var det närmaste Belgien-tävling man kan komma på hemmaplan, endast ett gungande ÖL-tält saknades, men sånt håller vi väl inte på med i här Sverige?

Stort tack till alla som var där och hejade!

I morgon blir det sista tävlingen i SWE-cup, det har varit svårt att fokusera på den så här innan SM, men det är alltid kul med nya banor, ska bli spännande att se vad de hittat på.

Ni som läst den här bloggen innan vet ju att jag tjatat om att jag behöver bli bättre på plattkörning och spurter mm. Nu har jag fått ett riktigt vapen som kommer att hjälpa mig att bli bättre på just det. Mer om det nästa vecka, men ett stort tack till Sara och Mattias på Aktivitus som gett mig denna möjlighet.
Här om dagen kom nämligen ett jättestort paket hem till mig:

En intressant grej i det hela, en bild på en kartong gillas ca 3 ggr mer än alla andra bilder på mitt Instagram-konto. Hur ska det då bli när den är ihopbyggd?! Jag drar slutsatsen att mina följare gillar prylar. Mer om detta nästa vecka som sagt..




måndag 11 november 2013

Vattencross i Karlstad.

Jag och Angelica. Baddräkt hade varit att föredra om det inte var så kallt! Foto: https://www.facebook.com/mjonssonfoto Superbilder!

Det som från början såg ut att bli en rätt torr och supersnabb tillställning blev inte det. När vi provkörde delar av banan på fredagseftermiddag konstaterade vi att det var en landsvägsbana på gräs, med ett litet skogsparti. Polarklockan visade på 0 höjdmeter uppför och 0 höjdmeter nedför, kemiskt platt alltså. Personligen hade jag uppskattat någon form av backe i banan, då plattkörning inte är min bästa sida, men lite av tjusningen med cyclocross är ju att det kan vara backigt men också helt platt, det kan vara lera till knäna men det kan också vara supersnabbt, platt grus. Olika banor passar olika cyklister och de bästa cyklisterna behärskar det mesta i underlags och banväg!

Morgonens regn gjorde banan gott då det blev lite slirigare på sina ställen men fortfarande hårt på gräset, men det gjorde även oss cyklister väldigt kalla. Att cykla i 3 grader och regn är ingen lätt sak och värst är det när man går i mål och slutar cykla. Då gäller det att få på sig varmt och torrt snabbt, så förlåt alla jag inte pratade med, jag prioriterade min stackars kropp just då.

Lördagens race slutade med en 2:a plats för min del, spurtslagen av Angelica precis som i Göteborg. Dag två hade kunnat sluta på samma sätt, men en vurpa för Angelica i en kurva som jag med blotta förskräckelsen klarade mig ifrån att också ramla i, gav mig ett litet försprång som jag orkade hålla till slutet och vinna. Det var halare på söndagen efter en massa regn, men inte så tungkört. Banan blev riktigt rolig att köra. Bra att vi kan trissa upp tempot och stressa varandra lite.

Glada på pallen Och där tittade solen fram för första gången! Foto: Oscar Ekstam
Fast sen fick jag ju så bra råd under tävlingens gång av min systerson Gustav, 5 år att något annat än vinst var otänkbart. I starten fick jag rådet att gasa och spruta upp lera med bakhjulet på dom andra så att de inte skulle se något. Startade i och för sig i en vattenpöl, men det blev inte så bra med lersprutet.
Under loppets gång ropade Gustav att jag skulle köra ifrån hon (Angelica) som låg bakom - ett bra råd tycker jag. Sen när jag kom ut på fältet med en liten lucka och vann, blev han helt tokig av lycka!
Jag blev lite full i skratt av att höra hans entusiastiska tillrop under banan, Gustav borde vara med på alla race så man blir på gott humör och får ordning på taktiken!
Nu ska jag försöka bli pigg till nästa helgs SM.
Väntar även på ett spännande paket som ska komma i veckan, mer om detta när det kommer.

torsdag 7 november 2013

Hej då kläderna!


Idag har jag gjort något jag länge tänkt att göra. Min träningsklädsgarderob har länge varit fullknökad med träningskläder, varav ca 75% aldrig används och har inte har används på väldig länge. Det är gamla ledartröjor och teamkläder från åren i Gary Fisher-teamet och lite annat. Många av kläderna använda endast ett fåtal gånger, några helt oanvända med lappen kvar. Vi fick mängder av kläder i teamet, vilket är mycket praktiskt när man är ute på resande fot och inte kan tvätta hela tiden. Man hinner dock inte slita ut ca 10 par tröjor på en säsong (varje säsong= nya kläder). Och som jag tidigare skrivit om har jag svårt att slänga grejer som inte är utslitna, det känns dom ett fruktansvärt slöseri. Så vad göra?
Att sälja kläderna känns lite väl snålt för min del, dessutom är de flesta kläder i XS och rosa med blåa eldflames, så kundkretsen är starkt begränsad. Så då återstod att skänka bort. Men till vem eller vilken organsiation? För ett tag sen hittade jag ett bra projekt, nämligen Janne Jakobssons Cycling for children Africa. Vet inte om Janne kan få med alla kläder på denna tur till Nigeria, men han ska väl dit fler gånger och kläderna blir ju inte dåliga av att ligga några månader till.

Följande grejer har jag rensat ut från min garderob:

Cykeltröja, kort ärm: 25 st
Cykeltröja lång ärm: 15 st
Cykelbyxor: 20st
Överdragsjacka, tjock och tunn: 4 st
Väst: 5 st
Strumpor, ca 15 par
Hjälmar: 3 st
+ diverse handskar, arm- och knävärmare. Det mesta i XS som sagt men en del i större storlekar..

Det känns riktigt skönt att bli av med kläderna, utan att behöva slänga bort dem och framförallt att de kanske kan komma till glädje för andra. Det skulle vara roligt att få se en liten tjej eller kille cyklandes omkring i mina kläder. Lyckan skulle vara fullkomlig och tårögd! Något jag funderar på är dock var alla Gary Fisherkläder med leopardmönster är? Vi hade dem 2007 om jag inte minns fel..de är borta?! Hm..

Utöver detta har dagen fyllts med jobb på Scandinavium och en kort men ack så hård löptur. Det blev uppvärmning ca 7 minuter intervaller i trappan upp till Skansen Kronan i 15 min och sen nedvarvning 7 min.
Helt stum i benen efter det, vem har sagt att 30 min träning inte ger något? Hoppas benen känns bättre till helgens drabbningar i Karlstad!

tisdag 5 november 2013

FODMAP, mjölksyra och core.


Lite vin har inte så mycket fodmap. Bra!


Hur trött som helst efter gårdagens flygresa, trots att den egentligen inte var så jobbig.
Idag desto piggare och har kört intervaller på förmiddagen och haft spinninpass på kvällen. Mackan och jag körde även lite coreträning och det så ut ungefär så här:
https://www.facebook.com/photo.php?v=492283240868420

Vi båda har en bit kvar, men det är nära nu. Eller inte... Helt klart har Frank Medrano en grym fysik! Dessutom är han vegan sen 7 år tillbaka, så det där med att man behöver äta mängder med kött för att bli stor och stark kan man ju fundera på.
Hur som helst, Mackans mål är att göra "muscle up" i romerska ringar och mitt är att, så småningom klara av underarmsstående och 20 benspark i skorpionen. Vi får se hur lång tid det tar, med tanke på att vi inte är ens nära för tillfället...

Appro på mat så försöker jag under en 2 veckorsperiod testa att äta livsmedel med så lite sk. fodmaps som möjligt för att se om min mage kommer att fungera bättre. Jag har haft problem med den sen 16 års ålder och det handlar mest om att den sväller upp och att jag ser ut som jag är typ gravid i 5:e månaden och mår allmänt illa. Har fått otaliga läkarråd och testat flera mediciner men inget har hjälpt. Dessutom tar läkare sällan magbesvär på allvar. Detta är en relativt ny teori framtagen av dietister, som innebär att man ska undvika vissa livsmedel som gör att magen mår sämre, först strikt och sen mindre strikt utifrån vad man reagerar mer eller mindre på. Exempel på saker som ska undvikas i början är gluten, laktos, soja, vissa fibrer som inulin, vissa sockerarter och livsmedel som innehåller mycket av dessa. Det hela handlar alltså INTE om att man ska gå ned i vikt eller att det ska vara nån slags mat man blir supersnabb av (genom att tex utesluta gluten som en del hävdar). Det handlar hitta vad som att få magen att fungera bättre-vilket kanske i sig kan leda till bättre prestation på cykelstigarna, men främst för välmående! Dessutom tar jag ett tillskott av mjölksyrebakterier för att förbättra matsmältningen.
Detta är som sagt bara ett test, fungerar det inte är det inte hela världen, då har jag åtminstone testat.
Fast majspasta är dock inte lika gott som riktig pasta...




   

söndag 3 november 2013

Rull, lerlöpning och Zonhoven.

Detta har sysselsatt mig dagarna efter Koppenbergcross.

Dagen efter racet blev det rull tillsammans med danska Margriet Kloppenburg och pojkvän James som bor bara några kilometer från Ename där vi huserar. På eftermiddagen kompletterade jag med lite löpning i skog och lerig ko/hästhage. I passet ingick även en paus där man fick vänslas med häst. Väldans bra tycker jag!



Kossorna var däremot desto mer tillbakadragna..kanske tur det.
Jag blev i alla fall mycket lerig och blöt om mina neongula skor som fick tvättas.


Hann även med att testa lite pavé a la Flandern runt. Hoppigt och stötigt som sjutton och då hade jag ändå crossdäck. Grymt impad över hur de kan cykla så fort som de gör på detta underlag i Flandern runt mm.




Idag har vi varit i Zonhoven om kollat på Superprestige. Grymt mycket folk och grym bana med massa sand och brant utförskörning i sand. Sven Nys vann till publikens stora förtjusning. Ska jag vara ärlig hade jag hellre kört än att tittat på men det fanns ju ingen damklass för mig att anmäla mig i, så då var det ju svårt. Anledningen till avsaknaden var att Dam, U23 och Junior EM gick i Tjeckien idag, så många av de bästa damerna var där och körde (fast de hade och för sig fortfarande U23 och Juniorklass i Zonhoven, konstigt va??). 
I morgon åker jag hem både skönt och inte skönt.  Man borde stanna och få hårda race varje vecka, men nån måste ju betala det kalaset i så fall...Drömmen om en Cyclocrosssäsong i Belgien lever fortfarande!.


fredag 1 november 2013

12:a på Koppenbergcross!


Det blev en 12:e plats på dagens race här i Belgien. Det var ett riktigt tufft race, även om det bara var riktigt lerigt på ett ställe på banan. Den långa stigningen tog på krafterna och jag är nöjd att hade min XTR 38-klinga, då jag kunde köra hela varvet på den utan att växla ned, även om det var lite tungtrampat på de brantaste partierna. Banan innehöll som sagt mestadels gräs med mjukt underlag (tänk superbackig kohage), asfaltspartiererna mellan gräset som blev bitvis rätt hala, eftersom leran som fanns var av den där sega sorten som fastnar på däcken och på alla andra ställen och skrymslen med för den delen.
På denna bana hade det helt klart varit en fördel att kunna byta cykel (vilket alla damer framför mig gjorde minst en gång) för att hela tiden ha en lätt cykel utan en massa lera på. Min cykel var säkert minst ett kilo tyngre efter målgång och när det är backigt vill man ju inte släpa på mer kilon än nödvändigt.

Jag fick en hyfsad start och låg på en 11-15:e under hela racet. Förlorade en placering på slutet, men var väldigt stum efter sista backen och kunde inte ge mer på platten mot mål.
12:a är min hittills bästa placering i en Bpost Bank Trophee/Superprestigetävling så det får jag vara nöjd med. Det hade varit kul att köra fler av dessa tävlingar då motståndet är i näst intill som på en världscuptävling, banorna är bra och det är massor av publik. Något klirr i kassan kan man dock inte säga att det blev. Jag fick 25 euro i startpengar och hela 48 euro i prispengar för min 12:e plats. Undrar vad Sven Nys och grabbarna fick för att komma? (En seger på en C1:a ger för övrigt 1 667 Euro för herrarna exklusive startpeng och 350 euro för damerna. I båda klasserna startar runt 45 åkare).

Är sjukt trött nu efter racet och i morgon blir det rull!




torsdag 31 oktober 2013

Sticky & Hilly!


Jag har tagit mig ned till Belgien för att köra klassikern Koppenbergcross i morgon. På vägen ned (flyg) hände något jag nästan inte trodde kunde hända. När jag stigit på och satt mig till rätta på det tidiga planet till Köpenhamn kom ett gäng på ca 15 per som skulle till - Munchen ombord på planet. Det hade på något sätt lyckats komma med bussen som körde ut till Köpenhamnsflyget. Det är ju sånt man ibland drömmer om att göra, men då vill man ju hamna på tex Bahamas, inte Köpenhamn. Nåväl, det upptäcktes och ordnades upp innan avgång.

På eftermiddagen passade jag på att köra några varv på Koppenbergsbanan i sällskap av Robin Hedström, som är här för att kolla på crosstävlingarna. Banan är mycket tuff, första halvan av banan stiger det 55 höjdmeter på pavé och gräs som just nu var ganska torrt, men marken är mjuk och det är tungkört. Första gräspartier är dock bara lera av den klibbiga sorten, som fastnar precis överallt. Andra halvan av banan går utför i serpentiner på extremt sluttande skrå. Bara lite regn gör att det blir såphalt här. Varvet avslutas med ett platt parti genom en kohage som är, just det, Lerigt! Vilken tur att jag gillar lera och uppförsbackar. Det kommer att bli ett hårt race i morgon, många startande och i princip alla de bästa är med förutom Vos.

måndag 28 oktober 2013

VC Tabor och Toi-Toi!

Starten i Tabor. Man kunde ju inte skylla så mycket på startpositionen  den här gången i alla fall!


Så har både kroppen, cykeln och bussen fått bekänna färg efter två tuffa tävlingar och hemåkning i ilfart till Sverige. Färja vid 23 och uppstigning 5.30 och framme vid 10-tiden i Göteborg. Mange och Martin vidare hela vägen till Falun, förhopningsvis framme innan orkanen som alla väntar på drar igång.

Resultaten, en 25:e plats i Tabor och en 4:e plats i Toi Toi cupen var väl ok, men inte några superresultat. Är mest irriterad på Tabor, där jag hade bästa startpositionen någonsin i en världscupstävling, men inte hade varken kraft eller mod nog att kunna utnyttja den på ett bra sätt. Gjorde dåliga val som straffade sig och kostade onödigt mycket kraft. Ny chans på fredag i Belgien blir det i alla fall. Taborbanan var riktigt hård och jobbig. Man tror att den är platt och lätt, men den höga farten och de flacka, men ganska långa backarna tar ut sin rätt. Jobbigast var nog hindren i uppförsbacke. Första gången jag är med om att de är placerade så. Det var riktigt jobbigt, eftersom man inte hade någon vidare fart innan och om möjligt ännu mindre fart efter dem. Givetvis var det en del herrelit som bunnyhoppade hindren, fattar inte hur de gör, helt sjukt.
Mange gjorde liksom jag ett uppsving från förra veckan och slutade 35:a, Martin blev tyvärr diskad och avplockad efter första varvet, då han inte körde i landslagskäder, vilket det tydligen var krav på i U23-klassen. Lite synd, eftersom landslagskläder skickats ned i början av veckan, men inte kommit fram.

Dagen efter var det dags för Toi Toi cup ca 3 mil från Tabor. Man blir ju rätt urladdad efter att ha kört en världscupstävling, men vi fick väl skrapa ihop oss själva och göra det bästa av situationen. Banan hade 0 höjdmeters klättring per varv och en massa snäva kurvor. Kände mig sjukt trött, men det gick ändå hyfsat, slutade 4:a, inte så långt efter de tre första. Martin gjorde en grym start och låg med i täten första varven men blev sen trött och Mange kom istället upp. De slutade på 3:e (Mange) och 5:e plats (Martin). 



Vi hann även med ett besök på Kalas-fabriken och blev rundvisade av mr Kalas himself. Det som imponerade på mig mest var att de verkligen sitter ett gäng och syr kläderna med symaskin. Tidskrävande och krav på precision.

Redan på fredag blir alltså nästa race, nere i Belgien, med Koppenbergcross. Det kommer bli några lugna dagar för mig hemma fram tills dess, då jag känner mig trött och sliten. Saknar det där riktiga panget i benen som jag vill ha och behöver. Lite lugn körning och ordentlig sömn på nätterna kanske gör susen?

Och så var det det här med Instagram. Har nu haft det i 10 dagar har redan analyserat vilka bilder som gillas mest. Det är dels bilder på cykel och bilder på öldrickande killar som får mest hjärtan. Konstigt men tydligt och ganska intressant!

Nu ska jag äta och vila lite inför kvällens Öis-match jag ska jobba på ikväll -om den inte blir inställd på grund av klass 3 orkanen som alla väntar på. Tråkigt om bollen blåser bort..

torsdag 24 oktober 2013

Ladd och sladd i Tabor!

Vad gör vi hela dagarna i väntan på lördagens race? Jo vi äter, cyklar, tvättar cyklar, fixar med cyklar, ligger på sängar med ben i högläge, slösurfar, läser böcker och vissa av oss sover till och med lite mitt på dagen.
Maten var det ja. Här i Tjeckien är den köttbaserad och robust, men bättre än i tex Polen. För mig som inte äter kött blir dock utbudet något begränsat och dessutom är det knepigt att läsa en meny på Tjeckiska när man inte kan det språket. Har dock lärt mig vad fisk, grönsaker och ris är så då svälter jag inte ihjäl i alla fall. Pasta har vi inte hittat på menyn än.
Gårdagens fisk blev en -hel fisk av oklar ras med fenor och huvud och allt. Den smakade faktiskt helt ok.

Stolt över en av mina få "foodies" (dvs man tar en bild av sin 
(oftast supernyttiga och fantastiska) mat och delar med offentligheten)


Man kan tro att det dricks mycket öl, men det blir faktisk bara en per kväll för de här killarna. Och det är de väl värda?


Igår var vi med på den lokala cykelklubbens träning på världscupsbanan. Det var en bra träning och vi fick ta i en hel del. Först körde vi en del på banan halvfort och spurtade max på en asfaltsraka -sen in på banan igen. Upprepades några varv. Efter det körde vi en annan längre del av banan några varv hårt och tränaren klockade varvtiderna. Bra att få nöta lite i högt tempo. Det var lite svårt eftersom man inte riktigt förstod vad man skulle göra, men en av åkarna kunde förklara hyfsat på Engelska.



Idag blev det fler varv på banan och så hittade vi en skatepark precis intill. Mange funderade på om han skulle hoppa eller ej, men det blev inget. Sen rullade vi på fin skogsväg. Här skulle man ha haft MTB, såg ut att finnas mycket fina stigar. En annan gång kanske....



Allebiken skötte sig så klart exemplariskt. Kan graffiti bli nästa lack måntro?

tisdag 22 oktober 2013

Hello Tábor!

Mange och Martin blev ju så nöjda av lite öl på restaurangen.

Det blev ett gäng timmar i bussen igår, Avfärd från Valkenburg på förmiddagen avlämning av Mackan på Hahns flygplats och sedan vidare med slutdestination Tábor i Tjeckien. Vi bor så vi ser banan från fönstret och jag har en gigantisk terass till mitt rum, som tyvärr inte går att gå ut på eftersom det inte finns något handtag. Typiskt. Vädret har varit varmt och soligt idag så det var ju synd att den inte kom till användning.
Det verkar som om minst 80% av befolkningen röker här i Tjeckien, rökförbud på restaurang verkar inte existera, vilket gör det jobbigt för en ickerökare och astmatiker som mig. Jag hoppas innerligt att publiken ska hålla igen lite med rökningen på lördag annars får man väl inhandla någon form av syrgasmask.

Annars har det inte gjorts så mycket idag. Har joggat nästan ett varv på banan (tur att cx-banor är så korta!), kört lite bålstyrka, slappat, läst, sovit och fixat lite.
Taborbanan är lite mer lik en svensk CX-bana än den i Valkenburg. Mestadels gräs, inga partier som är extremt svåra eller branta, men backigare och mer krävande än man först tror. Två ganska långa backar och en trappa bland annat. Banan kan bli hal vid regn men inte superlerig om det inte vräker ner och det ska det inte göra enligt väderprognosen. Det ser ut att bli varmt och fint och istället regn på söndag på Toi Toi cupen.

I morgon ska vi tydligen träna på banan med några Tjeckiska cyclocrossåkare. Ska bli spännande. Hoppas få lite specialtips av hemmaåkarna så jag kan köra extra fort på lördag.