måndag 29 maj 2017

Mtb läger i Nora afklarat! Nu: Rideawayprao.



Det blev en fin helg i Nora och i år var dessutom vädret med oss. Förutom en liten skur på söndagseftermiddagen, så sken solen i princip oavbrutet. Det är verkligen kul att se utvecklingen hos deltagarna under en helgs läger. Utvecklingen är naturligtvis störst hos dem som inte cyklat så mycket innan och man blir grymt imponerad av att se tjejer, som själva säger att det nästan inte cyklat i skogen alls innan, mot lägrets slut faktiskt testa att köra ett av hoppen, som man inte rullar  över hur som helst. Att få ta del av all vilja att bli bättre och alt  mod att testa saker man inte tidigare ens tänkt att man ska kunna klara, är riktigt inspirerande.


Idag och i morgon huserar jag på Rideway Göteborg, eftersom Mackan är på Spamässa med lite cyklar (!). Antar att han bara badar bastu och bubbelpoolar och testar duschkrämer där.
Kom gärna och hälsa på, i showroomet så får ni en esspresso eller två!




fredag 26 maj 2017

På G. På väg!


Strax på väg till Nora och tjejläger i MTB, där jag ska vara ledare i helgen. Vi ska öva allt möjligt, från hur man cyklar över stock och sten till hur man byter en slang i däcket. Det ser ut att bli finväder, vilket också gillas skarpt så klart.

Häromdagen körde jag gym och slog rekord i Pull-ups med 8 st. Målet är att klara 10. Nu känns det som det finns en stor möjlighet till det. Jag är på G. Första gången jag gjorde pull-ups klarade jag en och och en halv, så det är ett bevis på att man kan förbättra sig utan att lägga alltför mycket tid i gymet. Det behöver dock göras, man blir inte starkare av sig själv. I gymet där jag tränar finns en hel hög vars gympass mer består i att till största kolla på mobilen än att lyfta skrotet, undrar hur effektivt de upplever att det är? Säger inget om man kolla mobilen då och då när man vilar. men när det sker mer än själva träningen och tom under själva övningarna? Känns som helt bortkastad tid i gymet. -I bland har jag lust att säga åt dem att köra några få övningar fokuserat, så får ni jättelång tid på er att kolla mobil sen.


söndag 21 maj 2017

Varvet, expo och lite träning igen!

 

 

 
Äntligen börjar koppen komma tillbaka igen. Förra veckans "förgiftning" tog mer på krafterna än väntat så jag har legat lite lågt med träning. Igår blev det dock ett fint pass i skogen med Sara Ö, stigar i Delsjöområdet. Så här års är det fantastiskt i skogen, alla dofter, allt grönt och alla fåglar. Man får liksom aldrig nog. Benen kändes dock sådär, men hoppas på att få fart på dem i veckan. Känner ingen som hest panik, det är bara lite tråkigt att inte kunna köra som man tänkt och framförallt, missa fin skogscykling!

 

I fredags spenderade jag dagen på Göteborgsvarvets expo tillsammans med Sign Supply. Vi kom fram till att jag använt sportglasögonen XKross som de säljer ända sedan 2010! Rätt häftigt. De marknadsför även en hel del andra smarta sportprylar och en av de senaste produkterna är DryRobe. Ett riktigt bra plagg att byta om i och hålla sig varm med före och efter sportande. Den är fantastiskt varm! Tänkte att detta skulle kunna vara något för alla Cyclocrossare i Sverige? Vad tror ni? 

 
Att kolla på Varvet är ju något som är lite av en tradition här o Götet för dem som inte springer. 65000 löpare som tar sig runt en halvmara är riktigt imponerande. Blev springsugen av att se alla springa. Med mina 3km lunk 2 gånger i veckan lär det nog ta ett tag innan jag kan springa en halvmara. Problemen med SI-leden gör att det inte går att springa mer eller fortare just nu tyvärr.  

torsdag 18 maj 2017

Upp ur dvalan.


I tisdags eftermiddag/kväll började först Mackan och kort därefter även jag att må väldigt dåligt. Vi misstänker att vi fått i oss någon matförgiftning eller bakterie. Båda har legat helt däckade i ett dygn, med illamående, huvudvärk, ledvärk, frossa och svettningar om vartannat. Att resa sig ur sängen och hämta ett glas vatten kändes som en nästan ofattbar ansträngning. Att sedan dricka ur vattenglaset man hämtat kändes ännu mer omöjligt. Hemskt att må så dåligt och det enda man kan göra är att vänta ut det. Idag mår vi ok och har fått i oss lite mat. Lite huvudvärk kvar, som troligtvis beror på vätskebrist och låga energinivåer. Hoppas piggna till fort så jag kan ge mig ut i skogen på hojen igen!

söndag 14 maj 2017

4:a i Vårgårda C1 med en lins och besök från Finland

Foto: Jessica Blomqvist

Räjsat i helgen i och dessutom haft finbesök från Finland i form av Noora Karneva, som också skulle köra i Vårgårda. Tävlingen i Vårgårda är ju en som man inte gärna vill missa. De höjer sig en lite nivå för varje år tycker jag. Det verkar jag inte vara ensam om att tycka då det i år var sammanlagt över 700 anmälda till någon av tävlingens alla klasser. Så grymt!

I fredags var jag där med Sara Öberg och Albin och testade banan som då var snustorr och snabbkörd. I söndags morse kom dock en hel del regn, vilket gjorde det hela lite mer spännande.

I bilen på väg till tävlingen så tyckte jag att det kändes konstigt i ena ögat, så jag tog ut linsen för att kolla om det var något skräp, men ser då att det är en stor reva mitt på linsen. Inte konstigt att det skavde. Tog ut linsen, men hade ingen extra så det blev till att köra med en lins. Det är inte optimalt men jag har bara -1,25 närsynthet, så tänkte att det nog skulle fungera. Körde ett varv på banan i småregn, och det var bitvis lurigt halt på de många rötterna. En hel del vurpor i ett nybyggt småbrant parti.

Racet var kortat från 6 till 5 varv och vi alla pustade ut lite i smyg. Tycke att jag kände mig lite småseg i startbacken men lyckades vara 4:a när den var slut. Ställde in mig på att det skulle blir en hård dag. Efter det nya partiet var jag plötsligt 3:a då Ida kraschat i en hal sväng. Blev sen ikappåkt av några cyklister och försökte hitta mitt eget tempo.Tyckte jag gjorde en del misstag i början och skyllde på linsen eller snarare dess frånvaro. Det var väl troligen inte dens fel. första längre backen kunde jag köra om dem som tidigare kommit ikapp och blev sedan ikappåkt av Ida igen på varv 2 (tror jag).Tyckte kroppen kändes bättre och bättre. Släppte Ida lite då jag inte ville riskera att stumna helt. Kanske var jag lite feg, men hade ju bestämt mig för att inte bli övermodig. På sista varvet närmar jag mig Ida igen, men orkar inte riktigt ikapp. Rullade i mål som 4:a, knapt 30 sekunder från pallplats. Innan tävlingen hade jag tänkt att jag kanske kunde bli topp 10 med en hyfsad dag, så jag blev mäkta förvånad. Är riktigt nöjd med det!  Det var ju även nordiskt mästerskap, så då blev jag 4:a på det med. Det är så fascinerande, vissa dagar får man slita som ett djur, men man går knappt framåt, andra dagar kör man kontrollerat men det går fort, en tredje gång är benen görtrötta men man kör ändå fort. När man kör bra känns det så självklart och när man får kämpa och det går sämre känns det så omöjligt att köra så fort som man gjort då det gått bra. XC- är ju så kul att köra, så nu fick jag mersmak på det, vill köra mer. Kommande två helger är det dock jobb som gäller för min del så, jag får väl leta efter några race som passar efter det.




måndag 8 maj 2017

En helg full med race avklarad!

Foto: Börje Skoglund

En hård helg med två tävlingar på vitt skilda håll är avklarade! Jag är tyvärr inte lika snabb som många andra att skriva tävlingsrapporter, men nu har jag desto mer att skriva om, när jag "samlat ihop" allt. 



Vi börjar i Stockholm och Lidingöloppet mtb. Körde upp på torsdagskvällen. Fredagen ägnades dels åt besök att besöka Rideways nya lokaler inne i centrala Stockholm, reka några mindre delar av banan, hämta nummerlapp och försöka ta det lite lugnt. Det är "sen" start på Lidingö kl 12.00, viket passar mig som inte brukar gå upp så tidigt. Lidingö mtb bjöd på riktigt bra startfält, både på dam- och herrsidan. Eftersom det var första racet för mig sedan mitten av januari och jag ägnat tiden åt grundträning och styrketräning, visste jag inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av kroppen. Jag ville vara med så långt fram som möjligt i starten och gick därför ut stenhårt. Starten och de första kilometerna var galen och gick också galet fort, någon kraschade i första skarpa svängen, men jag lyckades tråckla mig förbi. Det blev bättre efter ett tag och jag försökte hänga med i en grupp killar som var lite för snabb för mig. Första två och en halv mil kändes det riktigt bra, men efterhand fick jag täppa till luckor mer och mer när jag tappade på de snabbåkta partierna, det blev väldigt jobbigt för benen. Jag fick veta att jag låg ca 1 minut efter Jenny innan vi gick ut på andra loopen, men redan då hade krafterna börjat tryta en del. När jag väl tappade gruppen helt var det omöjligt att hålla samma höga tempo, benen blev stummare och stummare. när det var ca 10-15 km kvar blir jag ikappkörd av Hanna Bergman och nån minut senare kommer även Felicia Ferner och Nellie Larsson förbi en av de sista branta backarna. Själv står jag helt still i backen och det kändes totalt omöjligt att hålla deras tempo. Man kör riktigt kasst tekniskt när man blir så trött också, så jag stod still även utför. Räknar ut att jag måste ha tappat runt 7-8 minuter på de sista två milen, det är rätt mycket, en snygg väggning. Rullade i mål med ögonen i kors, totalt slutkörd. Rent mentalt var det tufft att tappa från en 2:a plats till en 5:e plats, men jag tycker också det var bra att jag försökte och satsade högt och kunde köra riktigt fort i 4 mil. Nästa gång kanske det håller några mil längre.
Lidingö mtb är verkligen ett fint lopp och proffsigt, jag gillar det väldigt mycket. Men om de skulle förbättra något så är det starten. När det är så många damer på startlinjen hade det till exempel varit bättre med en separat start för damerna. Loppet hade blivit helt annorlunda för oss då, rent taktiskt. Sen var det det där med tågstoppet. Väldigt synd att vissa i loppet får stanna för ett tåg, skulle man inte kunna dra banan annorlunda där? Inte bara det att de tappar tid på dem framför, det som skedde var väl att några grupper blev samlade på grund av detta och då partiet efter övergången är rätt smal är det rent säkerhetsmässigt bättre med mindre grupper av cyklister. Jag kan tänka mig att det blev ruffigt och hetsigt.

Efter loppet mådde jag illa och kunde inte äta något förrän jag satt i bilen på väg till Göteborg. Då fick jag i mig en toscabulle, en cola och några gelegodis. Riktigt nyttigt! När jag kom till Götet blev det pasta och lax 21.30. Rätt härligt att sätta sig i bilen och köra 48 mil efter att kört slut sig.

Även Göteborgsgirot startade kl 12. Gött!
Själv värmde jag inte upp nåt, utan ställde mig i fållan tidigt för att få stå långt fram. Då är det lite tråkigt att det kommer cyklister som klämmer sig in i startfållan framför en 5-10 min innan start eftersom de (antagligen) ville värma upp. Som någon irriterad sa, antingen värmer man inte upp och ställer sig långt fram, eller så värmer man upp och fyller på fållan bakifrån. En elitfålla hade varit att föredra här, det var ju en hel del snabba elitcyklister med. Starten i Götebogsgirot var om möjligt ännu galnare än dagen innan. Det var masterstart, men mc:n körde alldeles för fort och man körde på cykelvägar som inte var avbandade, så folk som gick och cyklade där fick kasta sig i diket. Kändes inte säkert alls. Det var även lite läskigt även på grus 8:an i Skatås, eftersom det var folk som inte visste att det skulle vara ett mtb-lopp.
Själv gick jag ut ganska hårt denna gång med, men kroppen svarade riktigt bra konstigt nog. Jag gjorde inte lika mycket ikappdragningar som på lördagen, utan körde mer i mitt eget tempo. På denna typ av bana tjänar man inte lika mycket på att ligga i grupp, utom på de snabbkörda partierna som inte är i skogen. Det kändes som om jag låg på en tunn linje, där några igångdrag och tempoökningar till hade dödat benen totalt. Banan gick inte riktigt så som vi hade rekat den, kartan arrangören lagt ut stämde inte, eller så hade banan ändrats i sista minuten. Men den var mycket bättre än det vi hade rekat. Man hade också breddat några spångar och det var välbehövligt. Hade länge ingen aning om hur långt de andra damerna var efter, men fick veta i backen upp till masten att jag hade 5 minuter någon mil tidigare. Då var det ju inte så långt kvar och jag körde hyfsat fort, men mer safe sista biten. Fick lite tendenser till kramp i de sista två backarna, men efter det var det i stort sett utför in i mål. Är riktigt nöjd med körningen och att jag kunde återhämta mig så bra efter väggningen dagen innan. Kanske behövde kroppen bli igångskrämd. Just det här med trötthet och hur kroppen fungerar tycker jag är så fascinerande. Tänk om det varit enkelt att förstå? Fast då hade det ju inte varit lika kul och då hade alla kunnat köra nästan lika snabbt på alla lopp.


Idag känns benen rätt krispiga, så jag nådde ju mitt mål med helgen, att köra hårt och bli trött. Hoppas bli pigg till nästa helg!

Min vädjan efter helgen till alla arrangörer av cykeltävlingar: tänk igenom säkerheten en extra gång. Jag förstår att det inte alltid är så lätt och att man gör sitt bästa. Alla som arrangerar cykelrace är hjältar i mina ögon. Men att ävla på smala vägar med vanligt folk och barn som flanerar är inte optimalt, inte heller på gator och vägar med bilar som kör eller står parkerade. Man bör försöka banda av mer, tillfälligt stänga av om inte bilvägar, så åtminstone cykelvägar och grusvägarna i skogen. Det är risker med cykeltävlingar det förstår jag med, det kan aldrig bli helt riskfritt. Cyklister är redan ett utskällt släkte och ska vår sport bli mer accepterad av allmänheten, behöver man tänka igenom detta mycket. Alla de som blev skrämda i diket igår, kommer de gilla cykeltävlingar och tävlingscyklister? Förmodligen inte.

onsdag 3 maj 2017

New bikeday!


I går dök den äntligen upp, årets vrålåk! Det blir en nyaste version av Haibike Greed. Efter en snabb ihopsättning av Mackan så  blev det en kvällstur och guidning av Mackan på delar av Göteborgsgirots bana. En riktigt härlig vårkväll och vi cyklade tills solen gick ned och fick en sen middag. Cykeln känns grym och kommer bli perfekt efter lite finjusteringar, styr- och gaffelrörskapning och däckbyte. Största skillnaden mot förra året är att det sitter SRAM eagle-kassett på den, så att jag får 12 växlar och kan köra med 36-klinga fram, vilket blir en liknande utväxling som med 32 klingan fram jag hade förra säsongen, men nu har jag även en lite tyngre växel. Färgerna är också uppdaterade, och nu syns cykeln lite mer!  



måndag 1 maj 2017

Gött i Karlstad!


Har spenderat några dagar i Karlstad. En mulen fredag och lördag-söndag i sol. Det är kul med lite miljöombyte vad gäller stigar och vägar. Det bästa är att min syster bor så till att man efter en minuts cykling är man ute i I2 området som är full av stigar och grusvägar. Därifrån kan man också ta sig till Sörmon där det finns oändligt med stigar i världsklass. Inte så mycket stigning dock, men fina snabbåkta, slingrande, tallskogsstigar där man kan åka fort, riktigt fort. Man skulle även kunna åka cykelcross där. I2-skogen bjuder istället på mer tekniska stigar, med sten och rötter och en och annat surhål. Skulle lätt kunna stanna i några veckor bara för att utforska alla stigar i Karlstadtrakterna. Det är nästan så att jag tycker det är synd att jag inte cyklade mtb istället för att springa när jag bodde i Karlstad, men å andra sidan var mtb-sporten inte alls stor då, så det gjorde nog inget.
Nu är jag tillbaka i Göteborg igen och ska jobba på Ullevi. Det börjar bli varmare. Det är alltid varmare de dagar jag ska jobba, är inte det konstigt? Jag vill sitta och mysa i solen på balkongen!


Är detta Karlstads svar på Zonhoven? Coolt med crosstävling här!!
'
Gör mitt för att rekrytera ungdomar till mtb-sporten, men jobbar kvalitativt. En unge i taget! 


Fikastopp! Cyklister behöver tidigt lära sig vikten av fikastopp. 
 



Rekrytering av äldre cyklister pågår även... Syrran och Leif delar än så länge cykel. Den är för stor för båda för övrigt.. 

Har sett att det tävlats mycket i helgen av många och jag är grymt sugen på att tävla själv. Var nära att dra iväg i lördags för att köra ett lopp, men lyckades avstå. Är i efterhand är nöjd att jag hållit mig till min plan, även om det svider lite i hjärtat när man ser alla andra tävla och inte är med själv. Kommande helg får ska jag räjsa x2 och ser verkligen fram emot detta. Fasen vad trött jag ska bli! Jag kommer inte ihåg när jag jag hade en träningsperiod 4 månader i rad senast, de senaste åren har det ju gått i ett med tävlingar.