onsdag 31 december 2014

Loenhout och ljusa minnen.

Running in the mud! Foto: Knops Bart

Cycling in the mud! Foto: flandernresor.se

Det blev ett episkt lerigt lopp i Loenhout igår. Var orolig för att det skulle vara is på banan, har svårt för is-cykling efter vurpan med handlesbrott för ett och ett halvt år sedan. Det hade smält bra och var mer lera och slushsörja. Blev efter mycket slit en 20:e plats, helt klart ett av de jobbigaste loppen hittills och det bästa resultatet. Klart är att jag behöver vassare armbågar. Det är ganska mycket fulkörning i början av räjsen.

Hur som helst, det jag skrivit känns just nu ganska banalt. Sent i går kväll fick jag reda på att en vän som jag känt ungefär lika länge som jag har cyklat oväntat inte finns hos oss mer. Det är helt ofattbart och orättvist och lika orättvist är att samtidigt har en annan fin vän mist den hon håller av mest.
Henke, jag tänker på alla de cykeltävlingar vi setts på och pratat om de senaste prylarna och annat, som gör livet gott och intressant. Du var alltid så glad och positiv, rolig och engagerad. Jag tänker på de trevliga "after-test" middagar i Göteborg vi hunnit med. Tänker på den gången ni skulle på Depeche Mode i Scandinavium och vi skulle äta på grekisk restaurang, men det kom aldrig nån mat, så vi reste oss för att gå därifrån och restaurangpersonalen blev jättearga och fick en jäkla fart (fast vi gick ändå..). Lite jobbigt då, men roligt när vi pratade om det efteråt. Goda människor ger ljusa minnen och fina avtryck i själen. Jag hoppas att vi en gång ses igen och kan fortsätta våra diskussioner. RIP Henke! Imorgon cyklar och tar i allt vad jag har för dig. Jag vet att du hade gillat att se det!



måndag 29 december 2014

Diegem Superprestige -frostigt!

Frostigast hittils i år.. Foto: Tom Prenen
Sandhindret var inte vidare svårt går...Foto: Tom Prenen

Gillar att tävla varannan dag. Igår var det Superprestige i Diegem strax utanför Bryssel och imorgon är det en deltävling i Bpostbank Trophy i Loenhout. Att tävla så mycket kräver dock en hel del både planeringsmässigt och för kropp & knopp.

Första julcrossen jag körde för två år sedan var jag helt själv, hade ingen hjälp i "materialpost", bara en cykel och två lånade extrahjul. Där jag bodde fanns ingen tvättmaskin eller plats att tvätta cykeln. Alla tävlingarna var superleriga så dagarna mellan tävlingarna användes till att för hand i duschen och i handfatet försöka få rent kläderna och få dem torra till nästa race liksom att finputsa cykeln och ev. laga något som gått sönder eller förebygga att det inte skulle gå sönder.
Ignace: en riktig klippa! Foto: flandernresor.se

Därför är jag nu så otroligt tacksam för den hjälp jag får och de snälla människor som engagerar sig.
Det är en stor fördel när man har någon som tar hand om cyklarna efter racet och ser till att de är perfekt rena innan man åker från tävlingen. På så sätt har man bara tvätten att fokusera på när man kommer hem dit man bor och med tvättmaskin är det ju ingen svår sak. De dagar man inte tävlar kan man istället ägna mer tid åt lugnt rull och återhämtning och lite småfix. Samtidigt är det också nån slags trygghet att veta att det faktisk går att klara sig ensam utan hjälp om man verkligen vill. Och har man slitit med det själv tror jag att man ännu mer uppskattar den hjälp man får.

Gårdagens tävling? Den gick ok, förutom första varvet där det blev lite mekaniska problem och fick byta cykel. Slutade på en 25:e plats vilket kanske inte låter så imponerande, men med tanke på att startfältet i princip var detsamma som i Världscupen Zolder med två av världens bästa cyklister på damsidan (alla kategorier) och totalt ca 60 damer på startlinjen var det ändå ok. Hade ett mål på minst topp 25 och såg top 20 som rimligt vid en bra dag i det motståndet.
Temperaturen var minst sagt kylig,   -3grader, vilket känns kallare här nere än hemma. Värst var det väl om händerna men efter halva racet var de varma igen. I mål hade leran frusit fast på skorna så jag fick nästan inte av mig dem, såg lustigt ut.
Det är dock bra att öva lite på att tävla i kallt väder. Förra gången cyclocross VM gick i Tabor var det ca  -10 grader där så helt klart finns risken för kallt väder i slutet av januari. Något jag personligen är väldigt orolig för är att landslaget inte ska ha fått fram några ordentliga kläder att tävla i tills dess. I minusgrader är det långärmad, flossad tempodräkt som gäller, även långa ben för de flesta, men det är bara det att de senaste åren har man inte tagit fram några specifika cx-kläder, trots att det funnits önskemål från oss cyklister om just långärmade, flossade dräkter som Kalas tillverkar) utan vi har fått köra i kortärmade supertunna sommartempodräkter. Inte särskilt hälsosamt eller gynnande för att prestera om ni frågar mig. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra om det är 10 grader kallt och jag ska representera Sverige i en tunn trikådräkt, köra med min egen från Kalas under kanske? Kommer se skitsnyggt ut med dubbelpadding...



Dagens rull blev i fint väder och på en bit pavé, inte helbekvämt att cykla på.


lördag 27 december 2014

Zolder och snö på tvären!

   Foto: tfoto.be

Zolder gick ok. Inget toppresultat här heller men ändå den bästa placeringen hittills i  just Zolder. Jag har som sagt svårt när det är så mycket snabb plattkörning, man kanske behöver köra mer landsväg för att få till det?  De nya tekniska delarna på banan var dock till min fördel och de kluriga utförskörningarna gick riktigt bra. Första varvet var rörigt, då jag hamnade långt bak efter startrakan, men sen kunde jag plocka många placeringar in i mål och upplevde att jag hade bättre kraft i benen än på länge. Det är nästan så att jag hade önskat att det var ett varv till, då det var tätt mellan placeringarna precis framför. Men man kan ju inte få allt här i livet. 

Breda banor i Belgien. Så här ska det se ut! Foto: Tom Prenen

Nu är det bara att ladda om till morgondagens race i Diegem och det det ut att bli fint väder men kallt. Just nu snöar det på tvären. Det var väl inte jättetrevligt att ge sig ut att rulla i det vädret, men känns desto bättre nu efteråt och benen behövde röra på sig lite så här dagen efter tävling. Jag har nu flyttat till, och bor tillsammans med Gabriella Ekström och Robin Hedström i deras favorithus. Ni har väl kollat in deras hemsida flandernresor? Om inte, gör det och gilla även deras facebooksida. För den crosstokige och även de som tänkt sig att tävla i cross i Belgien finns här en hel del matnyttigt och mer kommer inom en snar framtid.

Det finns ju en hel del grejer i matväg som är typiskt Belgiska. Förutom Öl och pommesfrites är en av dem är speculoos. Det är egentligen en kaka som smakar ganska likt våra pepparkakor, men den finns även i bredbar form. Har inte bestämt mig för om jag gillar det eller inte. Kanske är kakan att föredra ändå? 
  


torsdag 25 december 2014

Julträning och bantest!

Igår var det julafton och julträning så klart. I Belgien stannar inte världen bara för det är jul. Körde med teknikbana med Ignace och några småkillar. Fantastiskt bra cyclocrossträningsområde i Gooik. Resten av julen spenderades lungt.
Idag blev det en tur till Zolder och träning på världscupsbanan där. De har lagt till och gjort om vissa delar av banan vilket är till min fördel jämfört med hur den var innan. Nu passar den mig lite bättre, men det blir ändå svårt med all plattkörning på asfalt.
Så här såg det ut på banan, ganska torrt efter allt regn.

onsdag 24 december 2014

tisdag 23 december 2014

Favoritbanor-hela listan!

Satt och klurade häromdagen på vilka cyclocrossbanor jag gillade bäst. Nu har jag ju inte kört alla, men av de jag har kört har jag kommit fram till 6 favoriter. Först ingen inbördes rangordning, men nu tror jag att jag kan våga mig på en. Det är roligt att det är 5 belgiska banor och 1 Nederländsk. Banornas karaktär är ganska så lika, så jag antar att det är dessa banor som passar mina egenskaper som bäst och att det är därför jag gillar dem. Resultatmässigt har jag dock kört bättre på några andra, som inte varit klippta och skurna för mg, så detta handlar mest om vad jag gillar.

Listan. 

 Foto: Tom Premen
1: Koppenbergcross
Banornas bana, klassisk mytomspunnen mark. Två massiva klättringar, den ena uppför halva koppenbergstigningen på elak pavé svår skrå- och serpentinkörning utför och däremellan snabbkörd varvning på asfalt. Man kör bokstavligt talat större delen av banan i två kohagar. Det är bumpigt och tungkört även vid torrt underlag. Inga hopphinder. Dessutom den enda UCI- tävlingen i Europa som ger lika mycket prispengar till Damerna som till Herrarna. De ska ha en eloge för det. Publiken är fantastisk, det är crosstävlingarnas crosstävling helt klart.


2: Namur
Det är nästan så att Namur och Koppenberg får en delad förstaplats, kanske jag kommer att byta plats på dem, men just nu ser det ut så här. Namurbanan, en episk bana på ett dramatiskt ställe uppe vid Citadelle de Namur och det häftiga Chateau de Namur (där jag bott inför en tävling en gång -fantastiskt).  Själva banan är riktigt krävande både fysiskt och tekniskt, Mycket klättring och branta utförskörningar och en slänt uppför som är riktigt giftig att ta sig uppför direkt följt alla världscupsbanors brantaste utförsparti. Inga hopphinder här heller. Det är aldrig torrt här, det är alltid vissa delar som måste springas på grund av leran. Jag gillar den verkligen.


3: Valkenburg 
Precis som de två andra en riktigt krävande och teknisk banan, med svår skråkörning och sugande backar. Jag har aldrig kört den då den varit riktigt lerig, men jag kan tänka mig att den blir extremt svår och tungkörd då. Inte heller här hopphinder, men en kort trappa. En banan där det verkligen lönar sig att reka ordentligt innan och nära inpå tävlingen, då man kan mycket tid på att veta var man ska köra och var det är bättre att hoppa av + att förhållandena kan ändra sig snabbt. Ett parti som varit torrt innan kan efter en klass har kört bara helt oåkbart.

4: Overijse 
En riktigt trevlig och varierad bana! Snabb start på asfalt genom stan och kullerstensklättring som går över på gräs upp till depån. Hal, sväning utförskörning och sen snabbt på asfalt och därefter in på ett slingrigt parti i skogen som är riktigt kul Väldigt blandat underlag. Här finns asfalt, kullersten jordstig, ett sandparti och gräs. Inga hopphinder här heller.

5: Baal
En bana som har allt egentligen. Fattas bara annat då den är designad av Sven Nys. Lerigt som attans förra året jag körde. Här finns stockhinder, klättring och leriga springpartier. Några kluriga utförskörningar där det är fördel att ha kört Mtb. En rolig, tuff bana helt enkelt!


6: Spa Francorshamps
Egentligen för mycket asfalt partier för min smak, men, spektakulär karaktär kring Formul 1-banan och något så ovanligt som målgång uppför. Här finns slänternas slänt att klättra uppför med cykeln på axeln, tungt gräs och backe, massor av backe. Regn här hade gjort det extremt svårt och halt.


Bubblare: Diegem och Milton Keynes

Imorgon blir det julaftonsträning med Ignace i nån skog med ett gäng cyklister. Det ska bli kul.


måndag 22 december 2014

Inget ess i Essen.

Foto: Tom Prenen

Två tuffa race är avklarade. Ett i Essen och ett i Namur. Två banor med helt olika karaktär, men med lera gemensamt. Det gick väl inte sådär jättebra på något av dem, men Namur var väl ändå det som var bäst, trots blygsam placering. De här tävlingarna kring jul är speciella eftersom det är extra många startande och alla snabba cyklister är på plats samtidigt. Det gör givetvis konkurrensen bästa tänkbara. Jag var stressad i Essen, eftersom jag inte hittade Ignace på parkeringen, det visade sig att han stod på en helt annan parkering, och det var ju inte bara att vända tillbaka, man fick åka runt hela Essen för att komma rätt. Det tog väl en timme eller något sådant. Sen när jag väl hittat honom visade det sig att jag glömt en skiva till hjulet hemma i Sverige - Inte bra eftersom banan var så lerig att köra med en cykel var direkt olämpligt på grund av leran. Det löste sig dock eftersom jag Margreit Kloppenburg hade en extra som passade. Det räddade mig. Loppet i sig gick ok i två varv, då jag låg på 15:e plats, efter det tröt krafterna och jag rasade ned till 20:e. Inte riktigt vad jag hoppats på, men då formen varit kass de sista tävlingarna har jag försökt att sänka ambitionerna något. Nu handlar det om att hitta tillbaka till "flowet och panget" igen.
Namur är en av mina favoritbanor, så det var ett nöje att köra den, trots att den är fruktansvärt jobbig. Brant uppför och utför, lera och kluriga kurvor. Den är så bra! En krasch i starten, som jag med nöd och näppe lyckades undvika, gjorde att jag hamnade långt bak redan i startbacken vilken annars är min starka sida. Så det blev att plocka placeringar, vilket jag gjorde, en 15 st för att vara exakt. Slutade på en blygsam 35:e plats. Det var nästan 60 damer till start, så det känns som någon form av rekord.
       
Nästa tävling är i Heusden Zolder, den är riktigt svår för mig, då jag är dålig på plattkörning på asfalt som det är mycket av där. Hoppas på  bättre form och riktigt mycket lera på resten av banan, så kanske det löser sig.



fredag 19 december 2014

Laddar för Essen och Namur!

Nu är jag äntligen framme i Belgien igen. Det blev en lång bilresa igår från mor och far på Österlen, men inga större missöden på vägen förutom en jättekö runt Venlo. Det är dock lite drygt att köra så långt på en dag och kroppen känns som ett kylskåp efteråt. Just nu bor jag strax utanför Erpe-Mere. Det är bra. Rullat en timme i ösregn idag, kändes helt ok, förutom att när jag rullat klart, gått in, duschat så tittade solen fram. Där fick man för att man inte väntat, det brukar ju vara tvärt om, att man väntar lite för länge och får regn bara för det.

Det lär bli blött i Essen och Namur. Nya lerdäck är pålimmade som tur är.
Joxet nu är att få någon att hinna gå till registreringen och teammanagers meeting för Namur på söndag. Dessa är vid 16-tiden på lördagen och det är ju lite svårt att hinna om man går i mål 14.30 i Essen, med lerig cykel. Det tar ca 1.40 med bil från Essen till Namur och det blir ju lite tight. Hoppas på en lösning dock
Inge roliga bilder från dagen, men bjuder på en film från Essen, för två år sedan då det var lerigt värre, håll tillgodo!     

onsdag 17 december 2014

I en soppåse..




Det här är Elsa. Hon är ca 3 månader gammal. Kan vara något av det sötaste som finns. Jag vet, de flesta kattungar är det, glada, busiga och mysiga. Hos mamma och pappa har hon det fantastiskt bra, får mat och kärlek och har det varmt och gott. 
Elsas liv startade dock på ett helt annorlunda sätt. Någon hittade nämligen Elsa, tillsammans med hennes tre syskon i en soppåse slängd i skogen. En av dem hade redan avlidit. De andra tre räddades mirakulöst, helt av en slump. Det var Elsa som krupit ur sopsäcken och jamat. 

Hur någon har hjärta och hjärna att lämna tre kattungar i en påse i skogen för att långsamt och  dö, ligger utanför mitt förstånd. Hur kalla och hjärtlösa människor finns det egentligen? 


Elsa är förresten uppfostrad av en hund, innan hon adopterades av mamma och pappa men det märks inte, hon är en riktig katt. Identitet och rastillörighet är uppenbarligen inte så noga hos djuren när nöd och behov finns. Något för oss människor att tänka på?
  
Kattkommando syd gör ett fantastiskt jobb för alla katter, tack för det.

tisdag 16 december 2014

Fix och träning!

Dugast. Svårt att låta bli när man en gång har testat..
Nu är det mycket fix. Åker till mamma och pappa i morgon och sedan vidare till Belgien för helgens och mellandagarnas tävlingar. Totalt 7 eller 8 tävlingar på ca 2 veckor. Jo, det är mycket, hårt och framförallt lerigt, men det är ju lika bra att passa på, så får man så mycket "pang för pengarna" som möjligt. Jag ser det som en form av etapplopp. Förra året körde jag de bästa loppen i slutet och blev sen i riktigt bra form i tre veckor innan jag blev sjuk lagom till VM. Vi får se hur kroppen reagerar denna gång. Hoppas slippa det sjuka. Det är som sagt mycket som ska fixas, dels det som ska med till resan däck ska limmas, kläder ska vara rena, olika papper och licens för 2015 ska vara klara. Boende och anmälan till tävlingar ska fixas. Men även julklappar ska köpas, och andra bestyr här hemma måste vara klara innan jag åker. Jag blir lätt stressad om det är för många saker som ska fixas på en gång, så det är en utmaning för mig att hålla mig lugn. Ett annat orosmoment som ligger och gror är att LAS står bakom dörren, vilket gör att jag även behöver hitta ett till extrajobb till våren. Det var väl inte riktigt så LAS var tänkt att fungera, att de som vill jobba inte får eller så att företag och kommuner och företag ska slippa att anställa folk. Gör om och gör rätt, säger jag!

Träningen har dock gått mycket bra. Här om dagen var jag tvungen att testa det där de pysslar med i Kompiskampen, alltså cykla med så mycket watt som möjligt i 20 minuter. Det gick ganska bra, även om jag först räknade fel och fick ett lite för bra resultat. Får nog göra detta några gånger för att få ett rättvisande resultat. Men så jobbigt att cykla 20 minuter hårt på Monark! Kör som längst 10 minuters intervaller.  Om ni undrade om jag tog i så såg pulskurvan ut så här, men ca 96-97% av max på slutet.
Nu vill jag nästan ta med Monarken till Belgien för att se hur utvecklingen blir. Men den får (som tur väl är) ju inte plats. Annars är det fortfarande en hel del hysh-pysh bland cyklister när det gäller hur mycket watt man orkar köra, men så hemligt är det väl inte tänker jag, då man inte tävlar på en stillastående testcykel? Det behövs mer eller mindre teknik + en hel del andra komponenter för att cykla snabbt på tävling.


lördag 13 december 2014

Crossdistans och nya vykort!

Fin runda på crossen igår. Mycket småvägar och gegga. Körde på vägarna runt Sisjön, vilka passar utmärkt för cyclocross så länge man inte kommer in på de mer tekniska stigarna. Det råder delade meningar om hurvida man får cykla på de leder jag körde på, men jag såg inte en enda skylt med cykling förbjuden och körde ytterst försiktigt när jag mötte folk, så jag tror inte det var någon som störde sig på mig. Lyckades dock komma in på en stig till Årekärr och den var riktigt sönderregnad och svårkörd, så det blev mestadels springa med cykel i några km. Behöver å andra sidan öva på det med, så det var väl bra. Lite teknikträning i distanspasset är ju inte fel. Klockan stannade på strax över 3 timmar. Ett ganska kort distanspass alltså, men välbehövligt.  

Igår hämtade jag också mitt senaste vykort, med crossmotiv. Stort tack till Max Media Reklam för snabbt tryckjkobb. Vill ni ha vykort? De finns att beställa i Tutshoppen så klart!



onsdag 10 december 2014

Vurpad och blodtömd!



Hård dag i dag! Upp och käka gröt 5.45, halvsova knapt 2 timmar innan det var dax att dundra iväg till testlabbet. Det stormade ju och regnade friskt i natt och det var väl inte mycket bättre på morgonen. Själv blev jag offer för sk. lövhalka när jag sladdade omkull på lövbetäckt kullerstensväg. Har rätt ont i knät nu, men det är nog ingen större fara, blev mest sur och smutsig.

Testet idag tog totalt ca 5 timmar och innehöll ungefär detta:  test med mask först stillasittande, sen på cykel med stegrande belastning. Därefter en timmes växlande mellan cykling och roddmaskin med jämn puls på strax under 80% av max, vila i 2 timmar och slutligen samma test som i början. Utöver detta togs ungefär 15-20st blodprover i fingrar och i armvecken. Så många att mina blodkärl till slut "flydde" genom att glida undan nålen. Jag fick i alla fall beröm för mina ytliga blodkärl, en provtagares dröm, typ. Sen fick jag gå hem. Det ska bli intressant att se vad resultatet av dessa test blir. Både som helhet och för mina egna värden.
Nu ska jag vila lite och sen ev. ut och springa en sväng.




tisdag 9 december 2014

Så mycket bättre..

Det tar sig med den kassa formen. Igår körde jag intervaller på mr Monark igen och det var en helt annan känsla än i fredags, så mycket bättre. Som jämförelse: Jag orkade bara 5 st 70-20 intervaller på samma belastning som jag igår körde 18 likadana intervaller i rad på. Idag brände jag av 10 st 1-2:or innan jobbet. Det kändes också ok, men belastningen var en bit från toppformssiffrorna. Riktigt bra att man kan jämföra sina egna siffror så man vet hur man ligger till, tack Monark!

Idag har jag också äntligen gjort färdigt mitt jätteakvarellprojekt med filurerna och resultaten blev som nedan.

70x100 är ett riktigt stort format att jobba i då det gäller akvarell, jag gillar det, men det tar en fasligt massa tid. Jag tror att jag lagt ca 60-80 timmar på den här bilden. Vill nån köpa den kommer den kosta fläsk, men är nån intresserad så släng iväg ett mail till mig. Det finns ju billigare bilder i Tutshoppen, fast bara tutar (än så länge). Nästa vecka kommer man också kunna beställa vykort med cyclocrosstema, så håll utkik.

Imorgon ska jag göra det sista testet forskningsstudien jag är med i, som jag skrivit om tidigare.  Det hela har dragit ut lite på tiden på grund av min förkylning mm. Detta innebär att måste gå upp typ 5.45 i morgon för att äta havregrynsgröt, vilken måste vara uppäten kl 6.00. En baggis för de som vanligen går upp tidigt, men jag som oftast inte gör det är det ohyggligt tidigt! Jag lär ju äta den där gröten och gå och lägga mig en stund igen innan jag åker till testet. Det ska dock bli intressant att se resultatet av studien och kanske kan man använda lite av slutsatserna i mitt eget tränande. 

lördag 6 december 2014

Bländad!



I morse när jag vaknade smattrade regnet på fönsterbläcket. Jag trodde att det skulle bli ytterligare en mornarkträningsdag och sov lite till. Detta innebar att jag försov mig för att hämta tvätten innan morgontvättpasset började. När jag gick ner var det nån där, det visade sig så klart vara "arga snobbgrannen", hon som inte hälsat typ de senaste tre åren utan istället stuckit näsan i vädret, stirrat in i sin Iphone eller låtsats att hon inte sett varken mig eller Mackan. Särskilt arg blir hon om nån glömmer sin tvätt. Därför blev jag smått chockad när jag svamlade började be om ursäkt och förklara min försovning och hon vänligt hälsade och sa att hon torkat min tvätt och lagt den i tvättpåsen. Helt utan iroini eller sarkasm. Hade förväntat mig att få en riktig utskällning och visste därför ännu mindre vad jag skulle säga, visst är det konstigt när man förväntat sig en reaktion och bemöts av den motsatta? Men om det är så att hon gått och blivit snäll på äldre dar, så är det väl bara att vara glad?

När det blev träningsdax hade det slutat att regna så det blev utomhus cykling som planerat ändå. Det visade sig att det skulle bli fantastiskt väder, nästan utan moln. Solen bländade och värmde faktiskt lite för första gången på mycket länge. Det var en skön känsla. Jag körde lugnt med mtb på  asfalt, grusväg och lite stig. Hittade bland annat en helt ny stig vid Finnsjön som jag inte kört tidigare. Den hade säkert varit kanonfin om inte det varit så mycket vatten i skogen. Så det blir att testa den i sommar istället. Om jag nu hittar tillbaka. Det blev nästan 3 timmars cykling. Eller 2.56 om man ska vara noga, vilket är störande, jag brukar ganska ofta köra runt kvarteret eller liknande för att få en "jämn" tid om det blir så, eller kanske typ 3.01, men den här gången struntade jag i det. Man får öva sig ibland att göra saker man stör sig på. Det var bra tajmat med solen idag, imorgon ska det regna större delen av dagen och jag ska också jobba 10 timmar så då blir det inte mycket träning som hinns med. 
Ikväll ska jag dricka glögg. Det blir 100 gånger trevligare än det blir gott.      
  

torsdag 4 december 2014

Återhämtning till skogs!



Igår blev det ett pass på MTB:n i skogen. Inget strukturerat utan bara lugn cykling på stigar, bland annat några av de stigar som endurotävlingen i Änggården gick på för ett tag sen och lite annat smått och gott. Man skulle kunna kalla det rekreationscykling Jag älskar att träna hårt, intervaller, spurter etc, men hade jag inte ibland fått köra i skogen och bara lalla runt utan plan, hade jag nog inte tyckt det var så kul att cykla. Jag behöver komma ut i skogen helt enkelt. Skogen ger mig inspiration, lugn och ny energi. Lyssna på skogens ljud, känna skogens dofter och njuta av att ta mig över stock och sten gör mig glad. När man från crossen helt plötsligt hoppar upp på en MTB, är första intrycket typ: -jäklar vad brett styre! Men man vänjer sig snabbt.
Har inte packat upp crossen efter helgens bravader men jag tänker att jag behöver lite omväxling, min kropp funkar bäst när träningen är varierad. Har varit riktigt sliten efter helgen och känner att jag behöver återhämtning, men inte nödvändigtvis vara helt still och inaktiv. Efter den långa restiden hem i måndags har jag ont i ryggen igen. Jag antar att det beror på för mycket stillasittande, eftersom jag också sitter mycket stilla när jag jobbar framför datorn eller sitter och ritar. Det är det jag säger, inaktivitet är inte bra nånstans!

Idag har jag sprungit 20 minuter innan jobbet och ska köra lite gym i kväll. Det blir grymt bra!


måndag 1 december 2014

Väntan..och tutshop!

En lång dags väntan på flyg. Resan till Heathrow var en mardröm och tog nästan tre timmar istället för en timme det tar med normaltrafik. Dessutom hamnade jag på terminal 5, men det var inte där flyget skulle gå, utan blev tillsagd att åka till terminal 1. Men när jag väl kom dit visade det sig att det var terminal 2 som jag skulle till. Heathrow måste vara världens rörigaste flygplats. Hade inte lyckats boka om något plan, eftersom jag gav upp telefon kön efter att ha väntat i 2 och en halv timme. Det är konstigt att Lufthansa envisas med att hänvisa till sitt callcenter, när ingen i något land verkar lyckas att komma fram där?  
Blev i alla fall ombokad på en ny förbindelse till Göteborg via Köpenhamn, den enda som fanns kvar. Fick i alla fall sitta längst fram i planet, vilket jag tycker att jag var värd när jag skulle få vänta 5 timmar på Köpenhamns flygplats. Och det är där jag sitter just nu och väntar. Som tur är i Business loungen där det är tyst och lugnt. Det är jobbigt med allt oljud på flygplatser annars tycker jag. En fördel är att jag äntligen gjort mitt lilla projekt färdigt som jag inte hunnit med de sista dagarna, nämligen Tutshopen! Här kan ni beställa tutar och så småningom lite annat och samtidigt stödja mig i min cyclocrosssatsning. Jag lovar att försöka vara piggare än i helgen på kommande race! Tutar fur alle helt enkelt!

söndag 30 november 2014

Strul!

Det gick tungt idag med på tävlingen. Visst något bättre, men långt ifrån den fart och känsla som brukar finnas i lera. Jag tycker inte om att skylla på saker när det går dåligt, så jag sammanfattar bara det hela med att jag fick slita järnet och att det gick långsamt. Slutade på en 11:e eller 12:e plats. Då ska sägas att jag var rankad 3:a av de som var med, så det säger väl allt och prestationen.

Denna dag var strulig överlag, på grund av stress och trötthet antar jag. När jag kom till tävlingen visade det sig att jag bara hade tre hjul med mig. Ett av framhjulen, det med det bästa lerdäcket så klart stod kvar hemma hos Jenny, ca 30 minuters bilfärd bort, så det var inte läge att hämta det. Som ett under erbjöd sig James Spragg att låna ut ett av sina extrahul med skivor. Vilken tur! Efter det letade jag efter registreringen ett bra tag, vilket ingen verkade veta var den var. Till slut hittade jag den och den låg på ett ställe där man var tvungen att passera gräs som under gårdagen omvandlats till lervällningsmatta, vilket gjorde att cykel och skor mm blev totalt nerlerade redan innan man ens börjat att träna. Ett bra tips till en arrangör: Lägg inte registrering och sånt i ett tält på en gräsmatta när det är cykelcross, särskilt inte när det regnat mycket dagarna innan. Det blir inte så bra.

Fick i alla fall försklassig support med cykeltvätt och i depån på racet av Dean Barnet, vilket var guld värt. Det hade varit i princip omöjligt att köra ett sådant race utan att byta cykel. Byter man inte när det är så lerigt finns risken att något kläggar igen så mycket att det går sönder. En vanlig grej är att växelörat går av på grund av för mycket lera i växeln eller att växeln fastnar i leran.

När jag kom hem från tävlingen fick jag ett SMS av Lufthansa där det stod att mitt flyg hem var inställt. Jättekul! Hänvisades till att ringa ett telefonnummer till svenska servicecentret, men de hade så klart stängt på söndagar. Numret till Engelska servicecentret kom jag fram på efter att ha ringt det ca 50 gånger i rad, har nu stått i telefonkö i ca 90 minuter. Känns ju som oerhört bra service, eller?? Hoppas verkligen att jag kommer hem i morgon, jag har jobb inbokat på tisdag. Förstår ni att jag är lite småless just nu. Dåliga race och inställd flight. Dessutom drog Europecar ca 300kr för mycket på mitt kort när de lurade på mig en försäkrning som redan den kostade 150% mer än själva bilhyran. Också det fantastiskt, vilka företag det finns. Det ena är totalt omöjliga att komma i kontakt med när det strular.och det andra gör allt för att lura sina kunder.
När jag kommer hem ska jag först vila, sen träna lungt och sen träna hårt. Det är planen. Om jag nu kommer hem!

lördag 29 november 2014

Toppen och botten idag!

Foto: Milton Keynes WCX
Blandade känslor efter dagens race. Milton Keynes bjöd på fantastisk bana men kanske ännu mer fantastisk publik. Jag har aldrig tidigare varit med om en sån publik i damernas världscup! Hejaropen och koskällorna var öronbedövande, det ringde i öronen efter racet. Publiken var dagens topp. Jag vet inte om publiktillströmningen hade att göra med ett allmänt större intresse för damers idrottande, på att de ville heja fram sina stjärnor Harris och Wyman eller på att man i England helt enkelt är crosstokig. Att banan och publiken var i världsklass gör också besviken desto större att det blev ett så dåligt resultat för min del i loppet. 
Med ett bra resultat i SPA förra helgen hade jag höga förväntningar, trots förkylningen som varit i kroppen och när dessutom underlaget såg ut att passa mig perfekt med all lera, trodde jag verkligen på det här loppet. Det började ganska bra. Starten var ok, och jag tog mig bra fram i fältet under de första skråsvängarna man fick springa (väldigt mycket skrå om jag ska beskriva det närmare) och lyckades undvika några som halkade omkull. Efter det, en 3-4 minuter in i racet, var det som jag tappade allt. Det gick trögt, jag fick slita som ett djur, men kom typ ingenstans, sladdade omkull och valde dåliga linjer. Annars brukar jag ta mig fram bra i lera. Blev omkörd och kom inte tillbaka in i racet. Jag undrade flera gånger vad f*n jag höll på med, vad jag gjorde där när jag cyklade så dåligt. Kom i alla fall i mål och blev inte varvad och publiken hejade på mig även om jag låg långt bak.

Det blev ett resultatmässigt bottennapp, det sämsta denna säsong om jag ska vara ärlig. Jag är riktigt missnöjd. Förra helgen var det ju sandbana och då kändes det som om jag i alla fall hade en liten ursäkt, men denna gång- mitt favoritunderlag. Jag borde ha kört bättre! Det sägs ju att man ska vara nöjd så länge man känner att man gjort allt man kunnat, men om man gjort det och ändå ligger flera minuter efter de man vanligen brukar tampas med i tävlingarna, så tycker i alla fall inte jag att man kan vara nöjd. 

Imorgon ska jag köra National Trophy som går på samma bana. Motståndet blir inte lika hårt och jag hoppas att jag kan ladda om och göra ett bättre race.

fredag 28 november 2014

Vi är klara!


Alan är redo. Håller på fel cykelmärke dock...
 Jo, rätt ok var väl Haibikarna ändå, tyckte Alan. Luktade gott!

Idag har jag testkört banan i Milton Keynes. Hur det var kan ni se på filmen nedan. Något uppspeedad version. Lite tråkig och oklippt men man kan i alla fall se hur det ser ut. By the way, de två hindren som kommer på andra halvan av banan körs i lerig uppförsbacke, knapt cykelbar, lättaste växeln i innan hindren. Så lerig så man får springa efter. Dessa bunnyhoppade Sven Nys över utan problem, rätt imponerande. Jag såg ingen annan som hoppade dem, men kanske nån mer klarar det.
Mestadels gräs, rätt så backig, men inga långa backar och många ställen man får springa på grund av att det är såphalt. Gräs blandat med lera fastnar precis överallt på cykeln. Överlag en bra bana, men det kommer att bli lerigt och halt. Väldigt lerigt. Väldigt halt. Det blir spännande imorgon och på söndag. Svårt att säga om vi kommer att köra fyra eller fem varv, ett varv tog väldigt lång tid att köra på träning, men jag siktar på fem, så är jag förberedd. Och nu regnar det.


Här i England bor jag hos Jenny Copnall, en gammal teamkamrat från Gary Fishertiden. Riktig kul att ses efter ett gäng år. Att köra på vänster sida känns dock lite konstigt, men det fungerar om man inte kör så fort. Varje gång jag ska göra något i bilen, kliver jag dock in på fel sida.

onsdag 26 november 2014

England Calling + ögoninfektion och tutmålning.

Ägnar mig åt tutmåleri...

Det har varit två träningsmässigt lugna dagar hemma, vilket var välbehövligt, men mycket annat har blivit gjort i stället. Idag blev det dock ett lätt pass på Monarken för att inte stelna till totalt. Imorgon åker jag till England för att köra världscup i Milton Keynes och dagen efter en C2:a på samma bana. Efter det blir det några veckor med träning och jobb hemma. Det har varit hektiskt med tävlingar den senaste månaden. Tävlar man lördag och söndag nästan varje helg blir det inte mycket träning på veckorna. Denna gång har jag inte ens packat upp cykeln ur väskan, då jag ändå skulle ta det lugnt efter racen i helgen. Jag har turen att  ha någon som fraktar ena cykeln från Belgien till England, det är annars ganska jobbigt och dyrt att flyga med två cyklar. Sen kan ju saker försvinna på Heatrow och Frankfurts flygplatser, och då är det ju bra att åtminstone ha en cykel till tävlingarna. Det är otroligt hur mycket hjälpsamma och engagerade människor det finns i cyclocrossvärden, jag är oerhört tacksam för alla som ställer upp, hjälper till, hejar och stöttar. Det betyder så otroligt mycket.

Mindre bra är att jag dragit på mig en ögoninfektion i ena ögat. Det är irriterat och gör ont när jag blinkar. Troligtvis har jag fått in nåt skräp, men det kan också ha med förra veckans förkylning att göra. Fast då borde jag ju ha infektion i båda ögonen, tycker man. Lite sköljning med saltvatten kanske gör susen. Som ni ser på bilden ser det inte jättekul ut.


Just nu verkar det finnas ett stort behov av tutar, så tut-ritande har tagit upp en stor del av min tid, vilket är kul. Känns skönt att det är fler som är lika barnsliga som jag. Jag har ett litet tut/cykel projekt på gång som en del redan känner till, men som jag snart ska skriva lite mer om när det är helt färdigt.  





söndag 23 november 2014

Flandern och Vallonien. Sand eller slänt.


Don't look back... Foto: Willem Beerland


Första gången jag körde i Koksijde för några år sedan, fick sandhinder en helt ny dimension i mitt cykelcrossliv. Tidigare hade jag kört kanske max 3 meter per varv genom sand hemma i Sverige, Här i västflandern var det helt plötsligt ca 1,5 km sand. Per varv. En liten smått chockartad upplevelse.

Idag i Spa fick definitionen "slänt" en helt ny dimension. Vi var ju stolta över slänten på Göteborgs SM-bana. En riktig slänt, brant och lång. Idag tänkte jag på den där gamla filmen Croccodile Dundee, när  nån drar kniv och Dundee säger "that is not a knife -THIS is a knife". (och drar fram en jättekniv) Här skulle man kunna byta ut ordet "knife" mot "slänt". Och nej, bilden gör inte slänten rättvisa. Vi som var där, vi vet hur brant den var. Det är så typiskt Belgien, man tror man vet vad man talar om, när det gäller lera, backe, sand, ha många hjul eller stor husbil, dricka mycket öl eller något annat crossigt och så visar de att allt kan de göra allt 100 gånger värre.

Den omtalade slänten..

Lördagens race i sanden var ingen höjdare för min del. Det gick trögt från start och jag hade svårt med andningen eftersom jag inte var riktigt 100% kry. Även en liten förkylning kan påverka min astma och jag kände att luftrören inte ville vara med riktig. Sanden var ingen höjdare. Jag har tidigare kört bra där på grund av att jag kunnat springa fort i sanden, men nu när inte andningen fungerade optimalt blev det slitigt. Jag kom dock igång på sista varvet, eller om det var de andra som kroknade och körde om 5 stycken. Slutade 29:a. Inte vad jag hoppats på, men ganska väntat efter veckans krasslighet.




                            Vid starten. Både jag och mackan är med. Ser ni oss?
Jag var orolig att jag skulle bli sjuk igen efter gårdagens race men det visade sig att jag kände mig mycket piggare på kvällen efter racet. Vi åkte direkt till Spa Francorchamps efter Världscupen. Mackan och jag sov på Bed and breakfast och Ignace sov i husbilen.

Banan i Spa var ganska sjuk. Den gick på Formule1-banan där, samma område där de kört världscup för några år sedan. En riktigt backig crossbana, ganska mycket asfalt, men de gräspartier som fanns var riktigt tungtrampade och några branta riktigt leriga utförskörningar fanns det där med. Så slänten då förståss. Den som alla pratade om. De flesta var väl trötta efter gårdagen och starten gick uppför så det gick betydligt lugnare jämfört med lördagens race. Jag låg rätt långt bak, men det var lätt att köra om. Låg och krigade om en 11-14:e plats. Några fick problem med cyklarna i leran och så lyckades jag än en gång plocka några placeringar på sista varvet. Backen upp till målgången var riktigt. Jag var helt slut och tyckte att jag stod stilla, med två jagande cyklister strax bakom. Den sista kraftansträngningen gjorde att jag behöll 10:e platsen in i mål, och väl där föll jag liksom många andra ihop i en hög. Kändes riktigt bra att få till ett topp 10-resultat efter gårdagens mediokra insats. Backe och lera passar mig nog bättre än en massa sand. Eller så var det gänget från CX-Sweden som hejade så bra att jag bara var tvungen att ta i lite extra mycket. Så måste det ju ha varit! Nu ska jag ta det lugnt och försöka få ordning på mina luftrör tills nästa helg. 
                                                                                                                       Trötta men glada ändå!Foto: Tom Prenen

 Det var lite brant på sina ställen..

torsdag 20 november 2014

På språng mot sanden..


Är på väg till Belgien igen. Kommande två veckor blir tuffa med 4 st race inplanerade, därav två världscuptävlingar Denna helg kör jag i Koksijde och i Spa i andra änden av Belgien dagen efter. Nästa helg blir det världscup i England och C2:a dagen efter. Därefter blir det tävlingsfritt i två veckor. För att göra allt lite mer spännande, har jag känt mig lite hängig och halvförkyld efter SM. Det är väl typiskt när man är i fin form? Vi får se hur det utvecklar sig. Har inte riktigt tid med förkylning just nu. 

Världscupsbanan i Koksijde är full av sand. Ca 50% av banan är sand, men man upplever det som mer, eftersom sandpartierna tar så lång och är så tunga att ta sig genom. Det blir mycket löpning. 
Banan i Spa vet jag inget om mer än att man startar på F1 banan i backe jag kört välrdscup i MTB där för många år sedan och de då var djävulskt lerigt en gång. 


söndag 16 november 2014

Silver och seger!


En helg fylld med cross här i Götet. Det är lyx med 5 minuters cykelväg till tävlingsbanan men lite typiskt man ändå behöver ta dit bilen för att få med alla grejor och inte minst ha nånstans att förvara grejorna medan man cyklar.

SM igår slutade med en 2:a plats. Låg ihop med Ida i nästan 3 varv, gjorde ett litet misstag och tappade kontakten. På gårdagens bana var det grymt svårt att jaga ikapp när man väl tappat och jag upplevde att det gick rysligt snabbt på de snabba partierna. Ledningen drygades ut och jag knep ett silver, ca 25 sekunder efter. På SM vill man ju vinna, men efter att silvret fått "sjunka in" lite har jag bestämt mig för att vara nöjd med det, åtminstone hyfsat nöjd. Kvällen avslutades med lite häng på Kastello. Det var nice!

Dagens race då? Vi var väl alla lite otaggade när vi vaknade i morse. Ett SM gör ju att man taggar till lite extra och då blir ju även urladdningen när det är klart ganska stor. Dessutom gråväder och snålblåst a la Göteborg, gjorde att sängen var extra skön och varm när man skulle gå upp.
Idag var banan vänd och utan trappa. Jag och alla med längd runt 160cm pustade väl ut, den är plågsam för oss med korta ben. Gräspartierna hade blivit uppkörda sen igår och på natten kom det lite regn. En Superklass-start på det med, så blev det riktigt fint.

Tyckte jag värmde upp dåligt, men fick ändå en mycket bättre start än i går, dessutom in på gräset tidigt, det var bra. Återigen fight med Ida från början. Men det var annorlunda idag, föret var tyngre och jag körde mer efter känsla istället för förnuft.
De flesta som tävlar har nog nåt liknande. Det är som två sidor av en själv i hjärnan som man måste hantera när man tävlar. Den ena, den förnuftiga, håller en tillbaka, och säger saker som: "håll igen, håll igen, Åsa, du måste spara dig, ligg kvar där du ligger, hon är starkare, kör försiktigt, bromsa, det är för hårt, du måste hålla hela vägen, benen är trötta" osv. Den andra, den känslomässiga säger något annat: "Kötta i leran, du är bra på det, kör på nu, allt du har nu, hårdare, bromsa inte, tag chansen, öka farten, skit i om det inte håller.."osv. Båda behövs, ibland är det bra att vara taktisk och avvaktande, men i mitt fall brukar det gå bättre om känslosidan får dominera. Känslosidan hos mig tänker inte på att man ska spara, den vill att man ska köra, ta chanser, risker och den skiter fullständigt i om det känns trött i benen, den kör bara.
Hur som helst, jag fick en liten lucka på varv 2 eller 3, minns inte så noga. Såg att jag drygade ut på vissa partier och tappade på andra, men lyckades hålla undan. Lite växelstrul gjorde att ledningen minskade ett tag, men man lurar sig lite när banan är kompakt. Det ser ut att vara nära bakåt men en massa svängar ska köras, vilket tar mer tid än man tror. Lyckades dock dryga ut ledningen in i mål och vann med ca 20 sekunder. Faktiskt så har jag aldrig vunnit på banorna i Göteborg men blivit 2:a ett antal gånger. Jag är glad att den sviten nu är bruten och att jag bevisat för mig själv att jag kan vinna även i Slottskogen.

En rolig avslutning på helgen. Hade jag fått välja dag att vinna på hade jag givetvis gjort det på lördagen så klart, ett SM-guld är ju ändå guld värt, å andra sidan är det ju inte helt fel att kunna vinna över en sån supertalang. Ida är en av de största talanger vi haft inom svensk cykel. Det ska bli roligt att följa Idas framfart på MTB och förhoppningsvis även på Cyclocross. Jag anar strordåd oavsett disciplin!  
 
Stort tack till alla som engagerat sig i GBG-crosshelgen och de som var ute och hejade längs med banan, Två kanonbanor och superevenemang. Tack även till Mackan för cykeltvättning mm. och inte minst Jesper Jeppman Andersson som lånade ut ett par X-kross till mig när jag sprungit hemifrån utan de jag lagt fram. En kille med resurser helt enkelt!
Tack även till Rideway för två supercyklar från Haibike, Kalas för kalasbra kläder, Cyclingservice för superkomponenter från SRAM, Pedros för superrengöring, Enervit för superenergi, Allebike för superstyre +sadel och supersupport i största allmänhet. X-kross för lysande imfri sikt och Polar för supertid. Karlssons cykel för hjälp med Dugastdäck, Jon på Bikeplace för supermek. Ni är bäst allihopa!    


onsdag 12 november 2014

Testingtime!

Gårdagens maxtest gick bra och visade att jag hade ganska bra flås, även om jag fick avbryta testet en ca 10 slag från maxpuls. Nu hänger ju inte allt på syreupptagningsförmågan, många andra parametrar spelar så klart in för att cykla fort, men det är ju ändå ett kvitto på att fysiken är ok. Efter testet fick jag äntligen en kopp kaffe, det var jag värd!

Resten av dagen ägnades åt jobb på Scandinavium.



Idag blev det några varv på de delar av CXSM banan som är "offentliga". Det är stort hemlighetsmakeri över exakt hur banan kommer att gå, så det kanske inte är 100% säkert att det kommer att se ut som i filmen. Jag filmade bara skogsdelen sen tog batteriet i GO-Pro:n slut, men då det är den som är det som jag tycker är roligast och finast på hela banan gjorde det inte så mycket. Banan är inte teknisk svår, förutom att det är massa kurvor man måste hålla koll så klart, men det är inget parti som man hajar till på och tänker "oj vad svårt". (förutom trappan som har lååånga steg). Jag som gillar misärförhållanden vill givetvis ha mer av allt som kan uppfattas som miserabelt. Mer lera, mer och längre backar mer halka utför och gärna lite snöblask med. Men överlag så kommer banan nog att bli bra och man kommer att bli trött av den. Största orosmomentet nu är att jag fortfarande har ont i ryggen inte så mycket när jag cyklar dock.  

Ni som ska köra eller titta på SM, ni vet väl att det är Afterbike på Kastello efteråt? Om ni går in här så ser ni när, var och hur!

måndag 10 november 2014

Ryggknäckning och velande!


Vila idag och ett snabbfixat besök hos Kiropraktor. Kom ju hem i lördags natt, satte ihop cykeln söndag morgon och hann vara med lite på introcrossen. Kände mig överkörd av en ångvält efter hård tävling, resa, kånkande på cykelväska och några dagar med för lite sömn, men körde i alla fall 30 minuter halvhårt innan jag bestämde mig för att det fick vara nog. Man måste inte alltid plåga sig, bara för att man kan och alla andra gör det. Framför allt ryggen gjorde ont. Den har varit öm och blivit långsamt värre sen Koppenbergcross, då jag körde omkull. Så idag ringde jag till Kornbakk, en mycket bra kiropraktor på Danska Vägen och hade tur och fick komma dit en och en halv timme senare. Lite knak i ryggen och massage på de muskler som var spända omkring det ömma området.

Det där med att hitta en bra kiropraktor, naprapat eller osteopat kan vara knepigt. Har varit hos några som man fått lite "hokus-pokus"-känsla av och som haft teorier som låtit riktigt märkliga. Torbjörn Kronbakk är själv före detta elitidrottare och har ett antal OS och VM medaljer i sin sport brottning. Det känns som om han har koll på kroppen på ett bra sätt. Smakar det så kostar det dock, och jag behöver nog ett besök till för att få bort det ömma helt och det känns inte så bra för plånboken. Å andra sidan är det svårt att cykla med en ond rygg, så det är väl bara att bita i.
Just nu funderar jag fram- och tillbaka på om jag ska åka till England och köra världscupen + en tävling till där dagen efter eller inte.Jag har fixat boende hos min före detta Teamkamrat i GaryFisher-teamet, men sen är det ju flyg med två cyklar, bilhyra och inte minst, vänstertrafik. Det drar i väg och det planeras även för cross i jul i Belgien, så jag vet inte hur jag ska få ihop allt. Detta velandet, tänk om nån bara kunde bestämma och betala? Jag ger det några dagar till innan mitt beslut.

Hur som helst, det har regnat nästan hela dagen här i Göteborg. Vågar vi tro på en lercross i helgen?
Man blir lycklig av leriga tävlingar, beviset ser ni nedan från en tävling i Istanbul i februari med snö och lervälling på samma gång. Jag och Kajsa blev 1:a och 2:a - se var glada vi blev!



Imorgon ska jag upp och göra ett maxtest i ottan. Jag ska vara med i ett forskningsprojekt (mer om det någon annan gång) och de kom på att jag måste göra ett maxtest innan de gör de andra testerna och enda gången vi kunde klämma in denna vecka var imorgon morgon. Detta innebär att jag måste äta frukost redan 6.15 och ni som brukar läsa min blogg vet att jag har enormt svårt att komma upp så tidigt på morgonen. Jag har dock en strategi denna gång så jag ska slippa tänka. Jag lägger fram alla kläder som ska med, packar de saker som ska med och lägger till och med upp havregryn i en skål som bara kan tillsättas vatten till och värmas i mikron. Tänker att jag äter frukosten snabbt och går sedan och lägger mig en stund till innan jag åker till testet. Hoppas det fungerar och att jag inte försover mig.

lördag 8 november 2014

Trötting i Lorsch!

Jag och Ignace fikar. Foto: Pontus Pumpen Johansson


Lite dåligt med uppdateringar från tävlingen, jag har helt enkelt inte haft tid. Nu är jag dock på väg hem och kan ta det lugnt igen. 
Banan i Tyska Lorcsh var snabb och platt. Första delen var på asfalt genom stan med en trappa i mitten, därefter gick banan över på mestadelsgräs. Hade det varit regn hade gräspartierna blivit snorhala och det hade blivit mycket löpning, men nu var det nästan helt torrt. Jag gillade andra halvan av banan mest, då den var lite mer teknisk och med kurvor, med det fanns inga svåra partier över huvudtaget.
Det var inte så många damer på startlinjen med de som var där var snabba. Tråkigt att inte fler länder skickar cyklister till ett EM. Belgien hade dock satsat stort och skickat 12juniorherrar, 12 u23herrar o och ganska många damer. Jag hade en rätt bra startposition, men kom inte väg bra alls i starten. Inget pang alls. I första tighta kurvan blev det lite stopp och gruff men inga större incidenter. Jag låg och jagade några jag brukar köra med på andra race, men hade problem att hålla mig kvar. När jag väl tappade kontakten orkade jag inte hämta igen det, hamnade i ingenmansland och blev kvar där resten av racet. Slutade på 16:e plats. Är inte nöjd med insatsen, hade högre förväntningar. Det gick helt ok i partierna med mycket kurvor, men på asfalten och de lättåktadelarna var jag helt lost och saknade det tryck i benen och den fart som behövdes. Antar att det bara är att ladda om och ta nya tag inför nästa helg och hoppas på lite lera. 

Nu åker jag hem och sover. Det har varit två tuffa, men roliga dagar med resa och tävling. Och tack Ignace och alla andra för supporten. Om jag orkar och cykeln kommer fram och jag orkar sätta ihop den, kör jag lite introcross i morgon, fast lugnt.  


onsdag 5 november 2014

Löpning och storbildsformat!


Lite hösttrött efter helgen, ryggen är öm, troligtvis efter någon av vurporna på Koppenbergcross. Gårdagen ägnades åt löpning och spinning. Det går ganska bra att springa nu tycker jag. Oftast blir det inte längre än 30 minuter, men det är ju bättre än de 10 jag klarade av i somras. Igår sprang jag till hoppbacken och sen löpning/gång/lufs uppför den 4 gånger. Den var väldigt hal efter allt regn, det hade behövts lite mer grovmönstrade skor, men det är ju bra träning ändå. På cyclocrosstävlingar i Belgien kan de vara så branta partier uppför på banorna och jag behöver öva mina kliv. När jag springer försöker jag springa så mycket bredvid asfalten som  möjligt, på gräs, grus eller det som finns vid sidan av vägen. Dels så funkar min kropp bättre då den får springa på mjukt underlag än på asfalt och dels så sker löpning i cyclocross inte på asfalt, utan i gegga, sand och uppför, så det är bra att träna på ojämnt underlag.

Förutom det har jag lite hemsidejobb och måleriprojekt på gång. Jag gillar att måla stora akvareller, den ovan är 70x100cm. Visst, det tar en faslig tid, men man får in många gubbar! Det kanske är som popkonstnären Andy Warhol hävdade, att effekten av ett motiv förstärks om det upprepas många gånger? Jag letar efter ännu större akvarellpapper, vet att man köpa en rulle på flera meter, det kanske får bli en sån? Problemet är att få plats. Jag behöver en lokal! Har även också sökt två jobb som inte har med vare sig cykling eller målning att göra. Tror inte jag fick något av det. 
Nån som vet nån som behöver nån som jag? Hör av er i så fall!    

Idag blir det lite sladd på crossen och ytterligare en spinningklass ikväll kvällen. Missar tyvärr kvällens crossträning igen men jobb går före. 


söndag 2 november 2014

Segt i Zonhoven.

 Foto: The chainstay

Det här är cyclocross när den är i sitt esse! Helt otroligt med folk och det varma vädret gjorde väl sitt till för publiktillströmningen. Det är helt galet. En vän berättade förresten att Belgien fått bassning av UCI för att de har för många UCI-race och tvingats ha några helger med bara nationella tävlingar. Detta för att "tvinga" de Belgiska åkarna att åka utomlands och tävla andra internationella lopp. Ett högst angenämt problem i mina ögon.

När man tävlar själv finns det oftast väldigt lite tid att titta på några andra race. Man har helt enkelt fullt upp att fokusera på sitt och när man gått i mål är det mer fokus att återhämtningsrulla, hitta duschen, äta en smörgås och få ordning på sina grejer än att knö sig in i ett publikhav med ölstinna och pommesfritesdoftande åskådare. Men va, kanske nån tänker, kollar hon inte på Sven och gänget när de kör precis efter, hur kan hon ens tänka på att missa det? Jo, ibland kollar jag något varv, och då oftast det sista eftersom jag då hunnit duscha (som igår på Koppenbergcross), men då hamnar man oftast på något ställe som är bekvämt att ta sig till men kanske inte så spännande att stå och titta. Om det varit någon man kände på startlinjen hade det varit en annan sak och ibland har jag ju hjälpt till i materiaalpost och då är det ju en annan sak.

Foto: Knops Bart
Idag blev det tidig uppstigning innan Zonhoven. Bancheck strax efter 9 vilket är tidigt för min del som är seg på morgonen. Banan sandig och snustorr och supersnabb där det inte var sand.
Jag är inte så imponerad av mig själv idag. Starten var sådär, sandkörningen var riktigt kantig och långsam, jag hade dåligt flyt på många av sandpartierna och fick hoppa av i tid och otid. För att få till ett bra race på en sådan här bana måste man sätta de där sandpartierna, så är det. Slutade på en 17:e plats till slut.
Jag är dålig på att köra i sand och tränar det allt för sällan. Det är svårt att hitta liknande sand hemma, jag har verkligen letat. Den är antingen för grov eller för lös (dvs det blir inte spårigt när man kör) Dessutom är det bra att kunna öva i den utför med, då det är en speciell teknik att få till det. En beachvollybollplan räcker inte till då. Ska fortsätta och leta, det måste ju finnas något liknade nånstans i närheten av Göteborg. Man kanske behöver ett par sanddäck med? Alltså det här med cyclocross, vad grejer man behöver egentligen. Jag inser att det skulle behövas minst 3 hjulpar till och att jag lätt skulle ha användning för ytterligare en cykel. Och crossbyxor så klart.. 
Ju mer man kör i Belgien desto mer inser man vilken materialsport cyclocross är. Jag måste dock pointera att jag är oerhört nöjd med det material jag har. Cyklarna funkar kanon, hjulen och däcken likaså (förutom de senare på sand då). Att köra med singelklinga känns riktigt bra och hydrauliska skivor är ett riktigt lyft.  Kläder och glasögon som är snygga och funktionella! Dessutom fantastisk support från Ignace, en ovärderlig hjälp!

Jag är ändå rätt nöjd med helgen totalt sätt, då jag fått två rejäla genomkörare inför nästa helgs EM i Tyskland. Där går banan mestadels på gräs, det kanske är bra?     

lördag 1 november 2014

Sommarvärme på Koppenberg!


Foto: Krist Vanmelle Fler bilder här!
Det är värmerekord för säsongen här i Belgien. Varmaste novemberdagen på över 100 år med 21 grader. Folk badar vid kusten och fikar i shorts och linne i städerna. Och så körs det cross också på och runt Koppenberg.
Körde ett testvarv efter nybörjarna och kunde konstatera att det var snorhalt i utförslöpan på skrå. Jag och tre andra åkare som körde efter mig sladdade omkull på exakt samma ställe, det måste sett roligt ut. Sen sladdade jag ytterligare en gång och höll på att bli överkörd av Kevin Pauvels, som skrattade (kul att man kan lyckas få den till synes allvarliga mannan att dra på munnen lite). Efter testvarvet bestämde jag mig för att starta med cykeln med rhinodäck. Det var inte så geggigt, mer än efter startrakan och där var det å andra sidan väldigt lerigt. Ni som såg streamen när herrarna körde, det ser inte så farligt ut det där partiet när de bästa tar sig igenom som om det var stenhårt. Jag kan säga att det gick knapt att cykla där. Under racet fick jag springa delar av det varje varv utom ett.

Under racet fick jag en halvbra start, men lyckades undvika några vurpor och låg med ganska bra ändå till slut. Banans karaktär gör att starten inte är avgörande, eftersom det långa stigningarna drar ut fältet snabbt och gör det lätt att komma om. Men man behöver ju inte lägga sig sist heller. Jag hamnade i en grupp om 4-5 cyklister och kände att jag var starkast uppför av dem, men fick bita på de snabba partierna. Försökte dra ifrån uppför och det lyckades ganska bra tills jag gick i backen på ett halt asfalt parti och fick "börja om igen". På näst sista varvet bytte jag till cykeln med de mer snabbrullade däcken och det första som hände var att jag vurpade på skråt. Låg 11:a men tappade tre placeringar på detta. Lyckades sedan plocka mig upp till en 13:e plats och höll undan in i mål.
Blev 12:a eller 13:e förra året med i Koppenberg, men i år var startfältet bättre tack vare prispengarna så det var nog ett litet bättre lopp än förra året. Ett bra race tycker jag om än inte fantastiskt. En topp 10 placering hade varit fint att få till.  

I morgon är det Zonhoven som ska köras. Alla jag pratat med säger att det är helt galet brant och svårt att köra i sandpartierna. Säger Belgarna att en bana är svår och brant så kan man lita på att den är det. Vädret spår lite regn men varmt. Det ska bli spännande, man är ju inte så van att köra sandbanor.


fredag 31 oktober 2014

Belgien och Kalasbra kläder!

Mina nya kläder från Kalas dök upp på posten strax innan avfärd. Supersnygga som vanligt, Stort tack Kalas! Krumelurerna är med den här gången med. En tröja utan någon i ger inte mycket rättvisa, men hoppas det är en del fotografer längs med banan imorgon och på söndag. 

Det har varit 17 grader här idag, det verkar som om jag har "otur" med det Belgiska crossvädret eller hur man nu ska säga. Börjar bli dags att vänja sig vid lite mer blöta och kalla förhållanden nu. De trodde ändå att det skulle blir lite smålerigt imorgon då det regnat hårt i flera dagar denna veckar. Ignace skulle skicka ut sin son Nico och reka i Koppenberg. Inväntar rapport. 
Idag har jag rullat väg en timme med Ignace. Det var dock hans andra pass för dagen. kl 06.30 hade han varit uppe och joggat 3 km + sprungit 6 gånger i trappan upp till huset (lång och brant). En riktig krutgubbe! Jag känner mig bortskämd här. Får mat och inte ens sätta ihop cykeln själv. Jag är inte van vid det så det känns svårt att veta vad man ska göra istället. Läst bok och slappat +  jobbat lite med datorn är väl det jag gjort idag. Enda orosmomentet nu är att jag haft ont i huvudet hela dagen, hoppas inte det är något allvarligt.    




Vill ni titta på Koppenbergcross från förra året kan ni göra det här. Tyvärr mest herrar, men Sven Nys och Tom Meeusen är ju alltid kul att se!

onsdag 29 oktober 2014

Vad-döden och shoppingrunda.

Mackan och jag var och shoppade lite igår. Jag köpte nya pedaler och mackan köpte nästan ett par skidor för 300kr. Fast han ångrade sig i sista minuten. 
Jag ville dock gärna ha det kamouflagemönstrade minitältet ni ser ovan, vilket givetvis var tvunget att provliggas. Passade perfekt. Tänk vad praktiskt på crosstävlingarna, bara att fälla ut och krypa ned intill Sven Nys husbil. Parkeringspass behövs nog inte heller. Frågan är var man gör av cyklarna.  

I alla fall, Söndagens trappträning, sitter fortfarande i vaderna idag. I måndags var jag nästan lite kaxig, då jag bara kände mig lite stel i vaderna, tänkte att jag var nog ganska bra på trapplöpning ändå. I går kände jag vilken träningsvärk som kommit under natten redan innan jag gått upp ur sängen. Nästan så att vaderna inte fungerade, en skum känsla som gjorde att jag fick strukturera om lite i träningsplaneringen. Lite träningsvärk är inget problem, men är det så att man knappt kan gå kan det vara läge att göra något lugnare, eller i alla fall inte något som belastar de träningsvärksdrabbade musklerna så hårt, dvs. ingen trappträning eller backlöpning innan träningsvärken är borta.

Annars har jag även varit lite trött mentalt. Det är mycket som ska planeras för att få ihop crosssäsongen och det är inte alltid det är så lätt som man tänkt sig, men ibland blir det också lättare än vad man trott så det jämnar kanske ut sig i det stora hela. Det som gör en mest trött är nog ovissheten som hela tiden ligger över en som ett mörkt moln. Och visst, livet är spännande på det här sättet, men i bland önskar man att det var mer förutsägbart och enklare. 
I morgon drar jag till Belgien som sagt, Koppenbergcross och Superprestige Zonhoven står på programmet. Vädret ser ut att bli fint, men inte så lerigt som jag kanske skulle vilja. Egentligen gör det inget att det inte är lerigt då dessa två banor är hårda nog som de är. Men det är ju alltid kul när det blir grisigt.  


måndag 27 oktober 2014

Trappträning.

De flesta som bor i Centrala Göteborg känner till den. Megatrappan upp till Skansen Kronan. Jag vet inte exakt hur många trappsteg den är då jag alltid tappar bort mig ungefär halvvägs. Men minst 150 steg är det nog. Jag har länge tänkt att man skulle arrangera en extremcross, där både trappan och serpentinvägen på andra sidan ska vara med. Mackan tycker att trappan bara ska vara med i starten, jag tycker att den bör vara med under varje varv Annars blir det väl för mesigt? Tänk er 6 varv och trappan med på varje varv. Den är tyvärr lite smal, men extremcross är ju alltid extremcross och kanske inte behöver följa alla regler?

I alla fall, så körde jag trappträning i trappen igår (med löparskor och utan cykel). 5 gånger upp, gång ned. Man tycker att man börjar löjligt lugnt, men på slutet av trappen orkar man ändå knappt lyfta benen till nästa steg. När det gäller cyclocross är just trappor något jag tycker är jobbigt. Jag har korta ben, vilket är en nackdel. cyklister som är långa och som jag är ungefär lika snabb som i andra moment, swishar förbi mig i långa trappor med sina långa ben. Därför behöver jag träna på det. 

Efter trappsessionen var benen som gelé, jag joggade hem och satte mig på Monarken och skulle köra några intervaller. Det gick inte alls bra, fick köra med mycket lättare belastning än normalt och det kändes ändå skittungt. Fick ändå till några hyfsade 1 minutersintervaller. Slutsatsen är att trappträningen är grymt jobbigt för benen.    

Ikväll blir det spinning, numer jobbar jag ju på SATS, efter "sammanslagningen" av ELIXIA och SATS. Det var ett tag sedan jag instruerade, så det ska faktiskt bli skoj. Hoppas på mycket folk.