tisdag 31 januari 2012

Månadens inlägg..

Blev det som handlade om våfflor och bröst, överlägset flest läsare. Tack kära läsare, ni är avslöjade, nu vet jag vad ni egentligen vill läsa om. Och jag gillar er för det!

måndag 30 januari 2012

CX-VM Frustration och ståpäls!




Det här med cyclocross. Vad är egentligen det? Är det en liten cykeldisciplin i utkanten som bara de mest inbitna cykelnördar a känner till och följer på halvhemliga sändningar på nätet? Eller är det en sport som engagerar ett helt land, där de flesta har en favorit de håller på särskilt? I Sverige, det förstämda i Belgien definitivt det senare.
Jag tror man utan att överdriva skulle kunna säga att cyclocross i Belgien är ungefär vad fotboll är i Sverige. Något gemene man pratar om, tittar på, har åsikter om. Och framför allt, festar rejält ner de tittar på det. Igår på VM var Belgiens Kung där,det ni!

Det började när vi checkade in på hotellet i Brugge. Receptionisten undrar vad vi är för landslag och när vi berättar att vi kör cyclocross skiner han upp. Aha, VM i Koksjide? Han påpekar att de har väldigt bra åkare, beskriver banan som svår och speciell med all sin sand och flikar in att han själv minsann håller på Pauwels. I Sverige får man alltid förklara vad cyclocross är och man blir ofta i princip idiotförklarad. -Tävlar damer och herrar i samma klass?, är en vanlig fråga. Här är det första nyhet i radio att en belgare vann VM.
I Sverige får man vara glad om det kommer någon på crosstävlingen överhuvudtaget. Vill man däremot titta på VM live i Belgien kostar inträdet 25 euro för en dag. Avskräckande? Ok, totalt såldes ca 65 000 biljetter på förköp. Sen var det väl alltid några tusen till som köpte entrébiljett samma dag. Vi var ju på plats och skulle titta på herrarnas lopp, men såg i princip ingenting på grund av allt folk som redan på morgonen intagit sin plats på de ställen man såg mest. Å andra sidan hade man ju inte viljat missa ljudet av så mycket folk när starten i herrarnas lopp gått. Ståpäls.

I herrtävlingen hade belgien 7 åkare och de placera sig på plats 1 till 7. Snacka om att hånskratta åt de andra länderna. Det fick ju i alla fall visa att det är deras sport och att de är bäst på den.


Mitt eget lopp då??
Jag tycker att det är otroligt svårt att sätta en placering som mål för en så stor tävling, men för min del så hade jag satt top 30 som gränsen för vad som var ok för mig och den kapacitet jag har just nu som cx-cyklist. Jag var 37:a och blev avplockad förra året, det var ju ett kliv i rätt riktning. Så alltså borde jag vara ganska nöjd. Men det är jag inte. Jag är frustrerad.
Starten, som var det jag var mest nervös för, gick bra och jag hade inga problem att ligga med i klungan. Innan första sandbacken hoppade jag av cykeln som planerat för att slippa tappa tid på att hoppa av mitt i den. När jag nästan var uppe kände jag att cykeln gled bakåt istället för framåt och jag själv dras med. Det visar sig vara en tjej, som råkat trampa mellan två ekrar på mitt hjul och fastnat med foten. När vi väl trasslat ut henne och kommer iväg var jag för stressad och märkte inte att kedjan hoppat. Försökte växla upp den i farten, misslyckades med det, fick stanna och lägga upp den istället och kom till sist iväg, en bra bit efter resten av fältet.

Det kändes inte alls bra. Jag jagade och jagade och stumnade i benen och kom till sist ifatt de sista och började plocka placeringar. Jag körde dock för sakta för att hinna upp till den delen i fältet där det var mer tätt med åkare. Så det blev som det blev. Egentligen handlar det inte om jag blev nr 16, 22, eller 42 eller just 30 i mål, jag känner bara att jag inte kunde göra mig själv rättvisa och jag vet att min kapacitet är högre än detta, så därför är jag inte nöjd. ”Shit happens”, sa en belgisk vän till mig, och det är väl dagen sanning, det är bara så svårt att acceptera det.

Jag har dock redan brutit ihop, kommit igen, spottat i nävarna och är mer motiverad än någonsin!
CX-Världscuppen har fina tävlingar 2012/13 och jag har en dröm och ett mål att köra hela den. Hur jag ska få ihop det ekonomiskt vet jag inte, men hoppas kunna hitta en lösning på detta delikata ”problem”med.

Nu är det ledigt i 2 veckor och träningen blir lite mer ostrukturerad,med mindre fokus på cykling. Det är ju kallt i Göteborg, så det kanske kan bli lite skidor!   

lördag 28 januari 2012

Dagen före..

Idag har vi kollat på Juniorernas och U23:ornas lopp på Belgisk TV, de sänder alla lopp med för och eftersnack. Ungefär som när vi visar skidor eller fotboll i sverige. U23-loppet var verkligen riktigt kul att se på, precis så ett cyclocrosslopp ska vara! Efter det har vi som inte tävlat snurrat ben en kort sväng på våra cyklar och Kajsa och jag hann till och med gå en sväng på stan. Såklart fastnade vi i en av de många cholladaffärerna, som inte bara har chokladbröst, utan även mer "seriösa" former. Fantastiskt! Och faktiskt rätt billigt om man jämför med liknande kvalitetschoklad i Sverige.

Sen har vi laddat på olika sätt för att bli riktigt på G till i morgon Vi har gjort upp belöningsstegar i form av antal belgiska våfflor vi får äta efter racet, beroende på vilken placering vi slutar på (ju högre upp destå fler våfflor..). Jag har lovat att tatuera mig och klippa av allt hår om jag vinner andra har lovat att springa nakna om Mange vinner. Ungefär så har vi hållit på.  Mest har nog ändå Mange laddat, främst genom att träna på att göra sitt tecken:
Med det M:et kommer han att vara mäktig då han rullar in och ställer upp till start i morgon. Själv har jag övat "Å", men det blev inte alls lika bra. Får nog hitta på något annat.

Nu är det sovdags. I morgon är det dags att ta sig an sanden på riktigt!

fredag 27 januari 2012

Sand på VM-banan? näää inte så mycket..

Var ungefär så Magnus Darvell beskrev banan när vi åkte hit för Världscup i november. Ni kan ju göra er egen bedömning. På denna film figurerar dessutom blågula åkare i tid och otid av någon anledning, man kan nästan tro att vi har större landslag än Belgien.

onsdag 25 januari 2012

En liten film..



Från söndagens värlsdcup. Filmen är inte lika fin och välgjord som den från Namurvärldscupen, men ganska ok ändå. Det är kul att se loppet "utifrån" när man varit med i det. Nu ser man ju inte alls alla partier här, men det man ser ser löjligt enkelt ut. Det är svårt att fatta att de filmade leriga partierna var så tungkörda som de var i verkligheten. Det ser inte ut som någon särskilt tunkgörd lera, men det var det alltså.  

Annars har det varit lite träning idag på förmiddagen och på eftermiddagen har det limmats däck och fikats. Själv lyckades jag köra lite fel på träningen och hamnade på en vandringsstig, det blev lite offroadkörning innan jag hittade hem. Kändes bra i min sargade vänsterhand, förutom på kullerstenarna i stan.

I morgon ska vi åka till VM-banan och ta några testvarv, det blir göttans.

måndag 23 januari 2012

Brugge: våfflor och bröst!

Nu är vi  framme i Brugge, i Beligen, där vi ska bo fram till VM. Vi bor mitt inne i den gamla stadskärnan, kanske inte världens mest praktiska boende när man ska tävla, eftersom det är trångt och svårt att meka och tvätta cyklar. Men helt ok ändå.
Brugge är en riktigt trevlig stad, vars medeltida byggnader är välbevarade. Vi bor mitt bland gotiska katedraler och gamla pampiga byggnader. Bland annat ligger ett gammalt klocktorn mitt memot hotellet, vars klockor spelar minst en gång i kvarten. Hoppas innerligt att den inte fortsätter på natten, då blir det svårt att sova.

Vi gick en snabb vända runt kvarteret och passade på att köpa äkta Belgiska våfflor. Nygjorda och helt otroligt goda! Helt klart en höjdare.


Belgien är ju också känt för sin högklassiga choklad och vi gick förbi en fin chokladaffär och hittade...


...öööh bröst i olika storlekar och färgtoner. De största var i "naturlig" storlek, eller snarare större än naturlig storlek. Förmodligen en storsäljare.

Lugn dag idag, hoppas ge mig ut på lite träning i morgon. Har rätt ont i handen från gårdagens race, så jag håller mig nog till en löprunda, så slipper jag hålla i styret en dag till. Blir bra tror jag.

söndag 22 januari 2012

Första däckkavlingen!

Kajsa och Jag, glada innan start. foto Mathias Karlsson
Idag var det en tuff dag på olika sätt. Världscupstävlingen i Hoogerheiide blev resultatmässigt kanske inte någon höjdare för min del, men denna gången kunde det gått så mycket värre, så jag är glad ändå.
Redan efter 200 meter, då alla hunnit få upp farten ordentligt på den långa asfaltsrakan, höll det på att gå riktigt illa för oss, då det blev en stor krasch mitt i fältet. Jag klarade mig undan nästan,  några av de som kraschade ordentligt kom in i mitt bakhjul. Själv körde jag in i kravallstaketet när jag väjade och slog i knät och handen hårt i det. Trodde först att cykeln gått sönder, men det visade sig att jag bara "tappat kedjan".

Jag var först ut på cykeln ur härvan och började jaga den bortflyende gruppen åkare framför mig.
Det var riktigt hemskt att höra först det välbekanta, fruktade ljudet av cyklister som kraschar mot hård asfalt och sedan folk som skek av smärta bakom mig och jag ganska skärrad efter det som hänt till en början och hade svårt att hitta fokus.

Efter ett tag blev det bättre och jag hittade flytet igen. Hade precis börjat komma upp fältet riktigt hyfsat, då det händer. Precis när jag skulle forcera ett riktigt lerigt parti, slutar cykeln att rulla. Först tror jag att det är all lera, men märker sedan att jag kavlat av däcket från fälgen bak. Attans!  Sprang bort till tekniska zonen och fick byta till Emil Lindes cykel. Tappade väl inte så mycket tid totalt kanske någon minut, men det blev ganska många placeringar, eftersom det är tätt med folk. På sista varvet lyckades jag plocka några placeringar igen och gick i mål på plats 36.

Hade hoppats på en lite bättre placering så här veckan innan VM, men tycker ändå det var ok utifrån det som hände och om man ser på hela helgen med två tävlingar har det varit bra genomkörare inför nästa helg.
Och jag hade ändå tänkt limma på nya däck inför VM, så nu slipper jag ju besväret med att ta bort åtminstone det ena av alla 4 däck som ska tas av. En annan positiv grej var att jag fick öva på cykelbyte i skarpt läge, det är ju en hel del moment man ska behärska om man vill bli bra på cykelcross.
 
Banan var annars riktigt fin, både med snabba, torra och riktigt leriga partier, vilket är kul tycker jag. Vädret bjöd för en gångs skull på sol, men en hel del blåst. Marianne Vos vann igen, denna gång med 1 och en halv minut ned till tvåan. Just nu verkar det inte finnas någon som matchar henne och det hade varit en skräll om hon inte vann VM igen.

I morgon blir det lugn dag, garanterat!  Vi ska åka till det nya boendet i Beligen, hoppas det blir bra.

lördag 21 januari 2012

6:a i uppvärmningen för Världscupen.

     Är det så konstigt att det känns lite tungt på slutet, när cykeln ser ut så här??
Det blev en 6:e plats i dagens tävling i Rucphen. En bana på mestadels gräs, i princip helt platt, förutom några slänter man skulle upp och ned för, tillsammans med en hel del svängar och några riktigt leriga, sugande partier. På startlinjen fanns både Damernas Världsmästare och Europamästare, så det var upplagt för hårt motstånd. En hyfsad start för min del och det blev snabbt utdraget tack vare de tungkörda partierna. Jag och Kajsa Snihs låg och jagade varandra i början, det var bra. Jag lyckades ta mig upp på en 6:e plats och höll den sen i mål. Kajsa slutade 9:a, så det blev jättebra med två svenskor bland de 10 bästa. I mål var cykeln minst 1 kg tyngre av all lera och allt gräs som fastnat på cykeln.


Marianne Vos var helt outstanding och vann med 2 minuter, den tjejen kan verkligen cykla fort. 

Imorgon är det världscupsdax. Det känns lite konstigt att inte kört banan innan, men vi gör det i morgon innan tävlingsstart, så det blir nog bra ändå!

fredag 20 januari 2012

När vi inte cyklar..

... äter vi jättenyttigt.

eller så dricker vi rött thé och äter smörgås samtidigt som vi SMS:ar våra nära och kära...
.. eller så surfar vi på datorn...
Ungefär det är det vi gör.
I morgon blir det C2 race här i Holland. Tävlingen går i princip på en gräsåker och runt en liten sjö. Fin bana, men ganska tungkört idag och det ska komma regn i morgon så det blir nog lerigt och tufft.

torsdag 19 januari 2012

Framme i Holland!

Resan till Holland gick ganska bra, förutom att vi höll på att åka av färjan utan Ludde, som lyckats gå vilse.
Till slut kom han dock till rätta och vi kunde åka av färjan.
Bussen var rätt full när all packning var inne. Vi var sex i bilen, minst 10 cyklar, tillhörande hujpar plus ganska många extra hjul.  Så här såg det ut (bild från Luddes blogg):
            Under där någonstans finns cyklarna också...
Nu är vi inkvarterade på ett vandrarhemsliknande boende och det är riktigt kallt innomhus, eftersom värmen har varit avstängd.Tur att Beligentofflorna kom med i alla fall.

I morgon blir det provkörning av lördagens tävlingsbana. Först var planen att köra söndagens världscupsbana istället, det är ju en viktigare tävling. Men det visade sig att man inte fick träna på den, eftersom det skulle regna och den då riskerade att bli förstörd. Troligen är den nog rätt lerig..

måndag 16 januari 2012

Däck och Kläder!

Hemfärden till Götet gick rätt smärtfritt. Enda orosmomentet var den snörvlande killen i stolen bredvid som hade en hel toarulle med sig, så att han skulle kunna snyta sig oavbrutet. Lite äckligt. Sedan jag såg filmen Contagion har jag fått mer bacillskräck än innan, se den inte om du redan har det!

Väl hemma var det hög tid att styra upp inför Holland och Beligenresan, samt köra några sista hårda träningspass inför VM.
Trevligt nog blev det både Däck- och klädleverans hemma. Tack Schwalbe (eller kanske Skeppshult) och Kalas för det!

Däcken ser riktigt fina ut. Nya tubdäck till CXVM och Mtb-däck. Det ska blir särskilt kul att prova Rocket Ron 2,4. Brett ska det vara!

Kalaskläderna i blågult såg riktigt fina ut, satt bra också. Så här glad blev jag då jag provade den flossade tempodäkten: 
Blir fint i helgen när det kanske ska snöa på Världscupen i Holland.

Förutom det har jag instruerat spinning. Grymma deltagare och nästan full sal. Smärtar faktiskt lite i hjärtat att jag kommer vara borta från "mina" medlemmar två veckor till. Men när jag väl är tillbaka ska jag ge dem desto mer att bita i.

fredag 13 januari 2012

Jag komma Svenska!

Så var det det där med Spanskan. Jag har ju varit rätt många gånger i Pozo och även fastlandet (Spanien) ganska många gånger. I Pozo,som inte är någon turistort, pratas till största del Spanska och en promille kan Engesla. Som längst har jag varit här nere i en månad i sträck och då kan man ju tro att jag lärt mig en del av språket. Så är dock icke fallet. Pratar de enkelt och tydlig kan jag dock förstå en del.
Det går ganska bra så länge man ska ska säga hej och tack eller om det ska beställas kaffe, vatten eller kanske en ostbaguette. Sen blir det svårt och fel. Här om dagen frågade en tjej som jobbar i en av byns två restauranger saker som vilket land jag kom ifrån, hur länge jag skulle stanna i Pozo,m om jag surfade och var de två killarna som var med innan tagit vägen.

Det jag svarade skulle väl med svensk motsvarighet låta något så här:
Var kommer du ifrån? -Jag komma Svenska!
Hur länge stannar du? -Tre dagen. I Sverige kallt.
Vindsurfar du? -Cyklar i bergen
Var är de två killarna? -De åker hem. Med flygen.

Det är kanske så det är att vara invandrare. Man försöker att prata, men det låter skit helt enkelt. Bra att få känna på det i alla fall. Idag höll samma servitris på att skratta ihjäl sig, när jag skulle beställa en maträtt som hette "Chachonda" och uttalade det som jag trodde. Inte alls rätt. Vad det sen betyder får ni kolla upp själva.. Kul att man kan roa någon i alla fall.

I morgon blir det hemfärd. Enligt Apollo så stänger check in 2 timmar innan avfärd. Lite konstigt, eftersom de flesta andra check indiskar brukar öppna 2 timmar innan avfärd. Vi är ju inte i Israel nu, där den nogranna  säkerhetskontrollen gör att man behöver minst 3 timmar på sig att checka in.  Som vanligt tror jag att de tänkt igenom det och att de försöker lura oss. Genom att checka in tidigt, går vi omkring i avgångshallen och blir hungriga, kaffesugna eller ölsugna. Och så måste vi handla i taxfree också. Sprit, parfym cygaretter och meningslösa souvenirer. Överhuvudtaget är det mycket fokus på att man ska dricka hela tiden och köpa alkohol då det gäller charterresor. Det är drinkpaket på menyn, taxfreeerbjudanden, få en kasse med beställd sprit vid sin sittplatspå både ut-och hemfärd och gud vet vad till höger och vänster. Jag tycker inte om det.
Skulle aldrig falla mig in att ta mig en öl eller drink kl 07.00 innan flyget går. Fy vad äckligt!

torsdag 12 januari 2012

Alla är här...

Just nu känns det som om "alla" är eller precis har varit  här på Gran Canaria. minst 20 stycken som jag är mer eller mindre bekant, med är här på ön för tillfället. Cykloteket, Cyckelcity,  Saxobank med Contador (de senare är jag ju inte bekant med, men de får ändå på något sätt får anses som rätt kända), några andra vänner och säkert några andra som jag inte vet också. Man förstår ju varför man som nordbo åker hit,cyklist eller inte spelar ingen roll.
Tråkigt nog åker jag själv hem på lördag. Fast egentligen är det inte så tråkigt, då jag bara är hemma fyra dagar och sedan drar vidare till Holland för Världscupstävling i CX och helgen efter VM i samma disciplin.

Efter VM blir det lite lugnare ett tag innan tävlingssäsongen på MTB drar igång.
Kanske kommer jag äntligen få tillfälle att se Mezquita. En byggnad jag bara läst om, men som jag alltid har viljat se "live". Mer om denna resa och dess egentliga syfte längre fram...
      De berömda valvbågarna i Mezquita.
Idag var jag en riktig trötting på passet. Gårdagens intervaller satte sina spår ordentligt i benen, vilket ju i och för sig var syftet. Gick ändå att köra på helt ok, men som sagt, trött. I morgon får vi se vad det blir för träning, vi får se vilket humör kroppen är på. Det är ju dumt att köra ett stenhårt pass dan innan man sätter sig på ett flyg med massa hostande människor.




tisdag 10 januari 2012

Om att otur när man tänker..

Här på Gran Canaria blåser det oftast och oftast väldigt mycket. Vinden kommer i de flesta fall från norr eller nord-ost, i alla fall här i Pozo-trakterna och ned mot Bahia Feliz. Lysande bevis på detta är till exempel dessa planteringar, som växer fint efter vinden:
Av de ca 5 gånger jag varit på Gran Canaria och cyklat har vinden kommit från motsatt riktning, alltså från söder, max 3-4 gånger av alla de gånger jag varit ute och cyklat.

Så, vad gör man då om man till exempel är i frukt och grönsaksbranchen och har stora fina tält, i vilka man odlar bananer, tomater och annat gott? Jo man anpassar givetvis byggnationen så att den klarar av att stå emot den hårda vind som kommer från nord och nordost. Jättebra. Så länge som det nu blåser från "rätt" håll vill säga. Vad som kan hända om vinden plötsligt bestämmer sig för att blåsa från motsatt riktning, fick bananodlaren i Pozo lära sig för ungefär ett år sedan. Den hårda vägen dessutom.
Resultatet ser ni nedan, hela tältet blåste sönder, eftersom det enbart var anpassat efter en vind som kom från det håll den 99 gånger av 100 brukade komma från. Stackarn blev visst så chockad att han inte orkat bygga upp det igen Det ligger kvar som en trasa och innuti bor nu någon i en husvagn i tron om att få extra skydd.



För övrigt blev det en återhämtningsdag igår, eftersom jag kände av gårdagens hårda pass upp till toppen i benen. Lugn cykling ned till fyren i Maspalomas för att där möta upp Cissi, som vuxit upp med och gått hela grundskolan med i Karlskoga. Det blev en långfika i solen, riktigt gott!

Idag var det jag som hade lite otur när jag tänkte. Först blev det fina intervaller upp till San Bartolimé. Jag hittade sedan en fantastisk väg därifrån, som skulle gå ned till Maspalomas och ha fin utförskörning på grus.
 Mandelträn som blommar. Något av det vackraste som finns!
 Den fina vägen. Inget för höjdrädda eftersom man inte jobbar med räcken så mycket här..
Ovanför dammrundan. Damrundevägen är den vita som man ser i bilden. Den här vägen gick rätt så högt ovanför den. Strax efter det råkade jag svänga åt fel håll och istället för i Maspalomas hamnade jag på en väg som övergick i vandringsled. Den var bitvis väldigt stenig kan man säga.

 Vad svårt det blev!
Jag fick bära cykeln ungefär en timme och när jag kom ned på cyklingsbar väg upptäckte jag att båda sulorna släppt från skorna. Så nu har jag två "gap-skor" I morgon får det nog bli att testa den rätta vägen och alltså inte svänga av där jag svängde. Göra om och förhoppningsvis göra rätt också.

Förutom det har jag blivit rätt brun om armarna. Det ser ju bra ut så länge man har cykelkläder på sig, men i linne ser det enligt mitt tycke inte klokt ut. Dessutom har jag fått handskar också, eftersom jag alltid cyklar med handskar och händerna inte blir så bruna då.

 Jag har därför kommit på en lösning! När jag solar efter träningen måste jag ha det så här:
På så sätt kan ju resten av kroppen "komma i kapp" i sin brunhet. De bruna armarna täcks effektivt för.
Hur samma metod skulle se ut om den tillämpades även på underkroppen vill jag dock inte ens tänka på...

lördag 7 januari 2012

Lungt idag, berg i morgon!

Hur kan man inte gilla att cykla här?? Foto: Magnus Svensson

Igår hade vi en trevlig middag hemma hos familjen Cykloteket och Kajsa. Det grillades, åts pasta och pratades om ditten och datten. Roligt.
Idag blev det en lugn dag här i Pozo. En joggingtur blir dagens enda träning. Planen var att köra ytterligare ett distanspass idag, men på morgonen kändes det tydligt att kroppen ville annat. Dessutom skulle jag köra Markus och Magnus till flyget och passa på att handla mat i Vecindario, nu är vi hade hyrt bil.

Flygplatsköreriet gick smidigt, men vi fick åka i två omgångar, eftersom allt inte fick plats i den lilla bilen (tur att flygplatsen ligger bara 10 km härifrån). Matshoppingen gick desto mindre smidigt. Det var ju julafton igår och precis som hemma, säger det sig självt att det då måste vara mellandagsrea dagen efter. När man har mellandagsrea här, pågår den förresten till slutet av februari. Kanske varar julen ända fram till påska ändå på vissa ställen... Det var hur som helst smockat med folk i köpcentret, kö till parkeringsplatserna och nästan kö för att komma in i köpcentret. När jag väl kom in i den gigantiska Carrefouraffären tog matinköpet minst en timme. Stor butik och man ville ju passa på att titta på vad de har för roliga grejer att äta också...
Jag lyckades även krångla mig ut och tillbaka till Pozo utan att krocka och väl tillbaka var bensinen slut både i bilen och för mig. Så det var lika bra att lämna tillbaka bilen och gå och lägga sig och läsa en stund.
Något vi funderat på mycket här nere är varför man envisas med att hyra ut bilarna med så lite bensin i tanken att man knappt kan ta sig till närmaste bensinstation innan den är helt slut. Varför?

I morgon hoppas jag vara pigg igen och drar då upp en sväng i bergen igen. Har sett en grusväg på håll som ser fin ut och jag vill prova, men vet bara inte hur jag ska ta mig dit. Får se om jag hittar den, eller en bättre karta som kan ta mig dit någon annan dag.

fredag 6 januari 2012

Göttans!

Sol och lagom varmt, bra träning och vackra vyer. Så kan man sammanfatta Gran Canaria hittills. I morgon åker Markus och Magnus hem och jag stannar här i Pozo själv en vecka för lite mer träning.
  
I dag blev det en tur där den, bland svenska cyklister, nästan legendariska dammrundan inkluderades. En riktigt fin grusväg med grym utsikt som slingrar sig fram. Jag var riktigt trött och tog det därför rätt lugnt. När jag kört tre timmar blev jag plötsligt pigg igen och kunde köra på lite mer i motvinden hem.

Ikväll blir det middag hemma hos Seglarn och Pumpen om vi nu hittar något kött till killarna. Det är nämligen någon som liknar julafton idag här nere. Man ger varandra presenter idag, inte den 24:e som hemma. Själv har man ju sparat lite lax i frysen, så för mig är det inga problem.     

tisdag 3 januari 2012

Bilder från Gran Canaria!

Vi har det som sagt bra här på Gran Canaria. Stötte på Fredrik Edin idag på turen och hoppas få till en middag med deras gäng någon kväll. Annars har det mest varit så här:
Mackan på Nyårsafton. Innan vi somnade.


Finvy vid Soria

Finvy 2

Mackan blev lite trött..


Fika i Ayacata

Magnus och Mackan steker. 
Påklädning.

Uppställning

Fikainköp.

söndag 1 januari 2012

Gran Canara!


Vi har det grymt fint här på Gran Canaria. Perfekt väder 22 grader där vi bor och 15 i bergen. Nordlig vind som vanligt.

Först nyår, som blev annorlunda: Uppstigning 04.15 och avfärd till flygplatsen för avfärd. Mackan och Magnus åkte med Solresor och jag åkte med Apollo en och  en halv timme senare. Lite segt att vänta på Landvetter, men när man väl kom i väg var det bra. På Las Palmas blev upphämtade av Carlos, (även kallad Cowboyhatten) och åkte till Pozo. Pozo såg ut precis som det alltid gjort de 5 gånger jag varit här. De jobbar inte riktigt med att förnya sig i Pozo, kan man säga. Vi han med lite bunkring av mat och sen lite slappande. Vi hade köpt champagne och lagt den på kylning för att ha till 12-slaget. Vi hann dock bara med middagen. Efter den kom vi alla tre in i någon slags koma och sömnbristen gav sig till känna. Vi bestämde oss för att vila en stund, trots att det var fullt pådrag utanför fönstret med div spanska sånger av varierande kvalité, spelandes på högsta volym. Vi somnade givetvis alla tre och vaknade tio minuter efter tolvslaget. Ingen verkade riktigt bry sig om att det var nytt år, för det var ju så underbart skönt att sova. Det var det nyåret det, men ingen av oss verkade särskilt ledsen för att vi missade det. Champagnen är fortfarande kvar på kylning.

Dagen efter var vi nog de piggaste och minst bakfulla i hela Pozo och gav oss till slut ut på cyklarna. Rundan från Magnus gps ser ni på bilden ovan. Det där med att mjukstarta verkade inte vara vår grej, det blev en medvindsstart i rasande tempo ned till Arguinegin och sedan upp till Soria. 18% visade Magnus gps som mest lutning och det var väl rätt ok för mig som hade mtb, men lite jobbigare för killarna, som använde cross respektive landsvägshoj. Snabbt inköp av lite dricka och sedan vidare upp till Ayacata där vi tog ett kaffestopp. Ayacata är ett ställe där många cyklister gärna stannar och fikar och det är otroligt vackert där när mandelträden blómmar. Dock hade de inte börjat blomma än. Dagen till ära satt Sara Mustonen och fikade där. Nedfarten till Pozo gick snabbt, ca 1 timme till Pozo (jag vet att det tar minst 2 timmar att cykla samma väg åt motsatt håll) Det rullade så där bra med mtb:n jämfört med racern, jag fick trampa för fullt på raksträckorna, men det gick fint i alla fall.

Väl nere firades det med mariekex och nutella, perfekt för återhämtningen.

Hoppas kunna lägga upp lite fina bilder i veckan från alla fina ställen. Nu blir det mer mat strax!