söndag 31 december 2017

Closing time.


Sådär, då stängs dörren strax till 2017. Ser fram emot detta då det varit ett riktigt skitår. Nu tycker jag ju egentligen det är fel att tänka sådär årsvis, ett år kan ju börja när som helst bara man bestämmer det, men det är ju så vi människor gör. Delar in i år, månader, veckor mm. Just nu vill jag stänga och börja om på nytt. Jag har inga nyårslöften, men jag har idéer.
Cykelmässigt har skitåret 2017 dock varit bra, med ett SM-silver och en hel del andra pallplatser, men jag ser det ändå som underordnat. Cykling och träning är som terapi, det får mig att stå ut med tyngre saker och hålla huvudet hyfsat klart. Men jag måste säga att det varit på gränsen, mycket nära gränsen. Lycka kommer inte automatiskt utan kräver ibland hårt jobb och stor vilja.

2018 kommer innebära några nya spännande saker, men mer om detta senare. 

Gott nytt år alla! 

fredag 22 december 2017

2 minuter längre dag...


Japp, dag har det vänt! Vi går mot ljusare tider, idag belönas vi med 2 minuter mer ljus jämfört med igår. Ser fram emot ljus, verkligen. 
Imorgon drar jag till Karlstad för lite julfirande. Tyvärr har inte julstämningen riktigt infunnit sig för min del, men det kanske blir bättre. Lite snö och längdskidåkning i Karlstad, hade varit skoj men det ser ut som det blir svårt, det är för varmt. Så får dra med nån cykel i stället, troligtvis mtb, eftersom det ändå kan vara lite snö och halt i skogarna och på vägarna, då är det enklare att cykla på. 

Ingen julcross i Belgien i år, men desto mer cykling hemma. Tävling är dock tävling och sånt tycker jag är roligt så klart. Nån som bor i Göteborg som känner för lite tävlingsträning på cross mellan julhelg och trettonhelg, hör av er, jag är på. Det är alltid lättare om man är ett gäng som kan hetsa varandra. 



fredag 15 december 2017

Musikhjälpen, fått läkartid mm.


Det krävs en nästan omänskligt stor vilja för att gå upp ur sängen just nu. Jag vill liksom bara ligga kvar, även fast jag har en massa saker att göra. Det är bra mycket jobbigare än att ge sig ut att träna. Klockan ringer vid 8 (nej, jag behöver oftast inte gå upp tidigare än så), men det känns som det är mitt i natten. Jag har liksom glömt bort att det är så här mörkt ute den här tiden varje år. Så här mörkt har det väl aldrig varit innan? Kanske är det lite mörkare just i år i alla fall..
Om några dagar är dock vintersolståndet och då kan det inte bli mörkare. Jag längtar efter ljus!

Det har hänt lite med min jakt på magnetkamera. Har fått en tid hos en ortoped på Axesshuset i mitten av januari. Får se vad denne säger. Det gick i alla fall hyfsat fort från att jag skickade egenremissen.

Just nu pågår Musikhjälpen i P3, med temat "Barn är inte till salu". Lyssnar ofta på p3 och blev igår helt tagen över berättelserna som berättas om hur barn far illa överallt i världen. Blir sålda eller tvingas att sälja sig själva för att överleva. Att som barn tvingas uppleva sådant som ingen någonsin ska behöva uppleva. Och här sitter jag och beklagar mig över mörkret liksom. Så jag tänkte att jag med ville göra något. Har inga större ekonomiska medel att göra skillnad mes, men tutar har jag gott om hemma, så jag la upp en av mina tutbilder på auktion till förmån för musikhjälpen. Utgångspriset var 100kr och nu är den uppe i 1000kr, det är ju i sig helt fantastiskt, det gör mig alldeles varm. Stort tack till alla som lagt ett bud hittills!  Det finns fortfarande tid att bjuda på tuten dock, så om ni känner att ni vill, gå in här och lägg ett bud!

måndag 11 december 2017

Maratonpodden, Lera i Helsingborg och tävlingstider.

Sorry för långsam uppdatering. Har varit i Skåne några dagar utan datorsladd och skriver ogärna blogginlägg på mobil. 
En rolig sak, är med i 101:a avsnittet av Maratonpodden, som till stor del handlar om legenden Börje Salming. Efter ca 51.30 är jag med och pratar om mtb och cyclocross. Här finner ni mer  och avsnittet. 

Foto: Andreas Arvidsson

Kände mig lite hängig förra veckan, så där lite ont i halsen som man får precis innan man blir förkyld. Tog det lite lugnare än jag tänkt i veckan och det bröt aldrig ut ordentligt som tur var. Brukar försöka ta Coldzyme och Esberitox när jag känner lite i halsen och så. Vet inte om det bara är placebo, men jag ofta tycker att det hjälper bara man börjar med det direkt. Peppar peppar var det länge sen jag var förkyld. Kommer faktiskt inte ihåg när, så det måste ha varit minst ett, ett och ett halvt år sen. 

Bestämde mig för att köra i Helsingborg. Har hört mycket gott om banan i Lund, men just nu vill jag bara köra ett race på en helg på grund av skadan. Det hela blev rätt irriterat av racet i Zeven när det var mycket lerlöpning. Så så fick det bli Helsingborg, som även ligger "på vägen hem". Dessutom är området där väldigt bra för cyclocross. Där finns många sätt att dra en bana på och ingen verkar bli sur för att gräset blir uppkört. Det enda som är svårt är att parkera. Banan i Helsingborg var riktigt bra, finns egentligen inget att klaga på, den håller näst intill internationell klass. Leran gjorde den tungkörd. Eftersom provkörningen var precis innan vår start, valde jag att "offra" ena cykeln och träna på banan med den och sen byta till den rena cykeln på tävlingen. Man hade behövt två cyklar under racet, men det fanns ingen tid att tvätta för min del, så så fick det bli. Valde att testa Ernst-däcken. Dessa visade sig vara riktigt bra på de hala gräs och skråpartierna, men riktigt trögt på de två-tre enda lättrullade ställena.

Vi var många damer till start, tror det var 11-12 st i Elitklassen och utöver det 15-16 och senior. Fick en bra start, det var lite tungtrampat som sagt, vilket gynnade mig. Var uppe i ledning ett tag, sen var det växelvis jag och Ida. Vi fick snabbt en lucka till de andra. Ida drog ifrån på de snabba partierna och fick allt större lucka. Kände mig snabb i ett varv, sen kunde jag inte hålla samma tempo. Hade svårt att komm upp i puls trots den jobbiga banan, brukar vara så när det är kallt. Banan var dock riktigt kul att köra, man fick som sagt slita för varje meter. Jag gillar sånt. 

Vi körde bara tre varv. Gick i mål som 2:a och är nöjd med det. 

Detta med tävlingstiderna i Swe-Cup är något jag vill ta upp. Vi körde tre varv som sagt och vinnartiden var ca 35,30, detta är på tok för kort tävlingstid för oss damer. Det borde ha varit ett varv till. Vinnartiden hade då blivit runt 47 minuter och då hamnar man på en bra tävlingstid. 

Jag sa det till målkommissarien, och han ryckte mer eller mindre på axlarna, och hävdade att den ska vara "runt 40" och vissa i tävlingen hade fått köra i över en timme. Detta stämmer dock inte då de förmodligen blivit varvade och avplockade.
Dessutom är "runt 40" är en gammal regel. Den har internationellt ändrats två gånger efter att den var aktuell för några år sen. Först till att gälla minst 40 minuter och nu säger den mellan 40 och 50 minuter. Dessutom kommer damerna inom kort köra 50 minuter och inom några år kanske upp mot timmen precis som herrarna. På senaste världscupstävlingen vann man på runt 51 minuter. Då känns det dumt att vi ska köra 15 minuter kortare och inte vara förberedda för den tid som ges utomlands. Om man kör kortare tävlingar på mindre tävlingar, cx-pokalen och lokala tävlingar, spelar ingen som helst roll, det gör inget alls. Men detta är vår nationella cup, då bör man köra den tid som man ska. Även tävlingen i Malmö var under 40 minter och vi borde kört ett varv till där med. 

Eftersom tävlingarna är körda är det ju inget att  göra åt just dem, men jag hoppas det blir rätt i framtiden. Detta gäller förståss även herrklasserna som ska köra minst en timme. Jag har redan för några år sedan tagit upp detta med grengruppen i CX, efter att jag vann en tävling på 33 minuter. Men det tycks inte ha hänt så mycket. Eller så är inte kommissarierna införstådda med reglerna, vilket de ju finns till för att vara. Eller så kanske vi vill ha en kortare cross här i Sverige eller att tävlingstiden ska anpassas efter åkare som kör mindre fort, men då får ju reglerna skrivas om.   

Diskussionen pågår även på internationell nivå, så jag är långt ifrån ensam i mina åsikter:


    


  


  

lördag 2 december 2017

Livets träningsvärk, Strechförbud & MR-jakt.


Japp, åkte skidor i tisdags och känner fortfarande av det. Få saker kan ge sån träningsvärk som längdskidåkning. Hade två fribiljetter till Skidome i Serneke Arena som jag och Mackan passade på att utnyttja. Om inte vintern vill komma ute får man väl paradoxalt nog gå in för att få vinter. 3,5 minus innomhus och 1,2 km långt spår. Lite lös snö, men annars riktigt kul.  Sen jag kom hem från senaste racet har jag varit zombietrött. Antar att det är ljusbrist i kombination med urladdningströtthet för när jag tränar känns det bra och jag känner mig klart mycket piggare om jag hinner få in ett pass ute i dagsljus, men det är ju inte alltid man har sån lyx.

Är ju efter senaste CX-racet sugen på att köra nästa världscup i Namur, men som det ser ut nu så blir det svårt att få till. Framför allt för att blir det dyrt att resa med två cyklar, men det är även boende och logistik som blir kostsamt. Det är synd, då det är en av mina favoritbanor, som hade passat nu när formen verkar vara på uppgående.

Även om formen känns ok, får jag vara lite försiktig. Var hos sjukgymnast (två olika) både i måndags och igår för att göra en ny bedömning av den skada jag ådrog mig för ca ett år sedan. Det slutade med att jag fick stretchförbud på ena baksida lår. Detta eftersom om det är den skada de nu misstänker, är det inte alls bra att stretcha, då det riskerar att förvärra skadan. Nu har ju jag gjort det en massa, eftersom man inte misstänkt just denna skada förrän nu. Men det är intressant att man så ofta, av personer mer eller mindre kunniga om kroppen, får rådet att man ska stretcha, oavsett problem. Jag menar inte att det är dåligt, ofta och för många är det bra, många har ju begränsad rörlighet här och där. Men det är inte lösningen på alla problem och skador man kan få av idrott och ibland inte bra alls. Man får ha mer på fötterna innan man ger råd helt enkelt. Som tur är kan jag träna på hyftsat som vanligt förutom stretchen.
Dessutom behöver jag göra en MR-röntgen eller ett ultraljud för att se om det verkligen är den skadan eller nåt helt annat. Problemet är att jag inte har nån sjukvårdsförsäkring eller några bra läkarkontakter och inte heller mängder med pengar att lägga på undersökningar i privat vård. Därför blir det att ställa in sig på att vänta, lääänge. Jag ska börja med att skriva en egenremiss till en ortoped och hoppas att få komma på undersökning, inte ens det är säkert att det godtas. Jag vet sen när jag opererade axeln, att just tiden till MR-röntgen var det som drog ut på tiden. Hade jag inte ringt och tjatat och frågat efter återbud, hade det tagit ännu längre tid. Vårdgarantin betyder inte mycket mer än ett fint ord på ett papper här, tyvärr. Det är självklart störande att det hade gått fortare om jag haft en sjukförsäkring, men samtidigt är det till viss del mot mina principer, då vi (väl?!) redan betalar för vårdapparaten via skatten. Läkare, nån? Hör av dig i så fall.